Natten kändes bra, trots att det fanns en hel del att göra. Kroppen kändes i fas, natten är den tid på dygnet då jag fungerar bäst och som jag är van vid att vara igång. Något som däremot inte verkade vara i fas var min känsla för tiden. Jag vet mycket väl att det är april, men vid flera tillfällen daterade jag läkemedel med 7/1 och 8/1 istället för 7/4 och 8/4. Min kollega som skulle använda läkemedlen kom till mig och sa lite försynt att det är april nu, ifall jag inte visste det. Hon sa det på ett sådant där lite mjukt sätt som om hon trodde att jag inte visste och lite försiktigt ville berätta det för mig. Jag såg till att datera nästa omgång sprutor med rätt datumangivelse och avstod från att berätta om den gången jag daterat en anestesijournal med 37/11. Vi hade en låda med fel ifyllda anestesijournaler på den arbetsplatsen så vi kunde rätta till det som var fel. Lådan var ofta välfylld, framför allt var det någon som glömt operations- eller anestesikoder. Men en sådan tidsangivelse hade nog aldrig legat i den lådan, varken tidigare eller senare.
På morgonen gick jag förbi den lilla affären, den som heter Spar men inte precis är någon billig affär. Jag skulle köpa lite ost och tog därför ingen korg. När jag kom till kassan hade jag famnen full med varor. Som tur var tappade jag dem inte, en av skaerna var ett paket med 10 ägg. Det var inte några onödor jag löpte, det var dagligvaror jag behövde. Jag tycker det är skönt att slippa bära nerifrån centrum nu när jag har käppen.
När jag kom hem drack jag kaffe och åt lite. Sedan sov jag fram till eftermiddagen. Solen sken när jag vaknade och jag borde gått ut. Men det är så skönt att göra ”allt och inget” innan jag ska iväg till jobbet igen. Så jag blev hemma.
