Efter jobbet sov jag i stugan. Jag har börjat stänga in mig i sovrummet där det enda fungerande elementet finns. Jag kollade temperaturen i vardagsrummet och där var det bara plus elva grader. Troligen skulle det varit ännu kallare om det inte läckt en del värme från den uppvärmda delen av huset.
När jag vaknade och druckit mitt kaffe plockade jag ihop en del saker och tog med mig Xanthos i buren. Eftersom jag vet hur rädd han är för tunnlar valde jag en omväg, som visserligen inte skulle vara helt tunnelfri men i alla fall med en betydligt kortare tunnel.
Han har inget emot at åka bil, verkar njuta av det. Men så fort vi kom in i tunneln började han skrika och fortsatte sedan tills vi åter var ute i det fria.
Väl hemma bar jag in de saker jag haft med mig och släppte ut Xanthos. Han verkade nöjd med att vara hemma. Nu har han flyttat hem för den här säsongen. Jag flyttar också snart.
När jag hällt upp vatten och mat åt honom gick jag ner till Statoil för att äta. Kan kanske tyckas vara ett märkligt val av restaurang, men jag längtade verkligen efter en tunnbrödsrulle och var dessutom väldigt hungrig.
Så konstigt att Xanthos reagerar så i tunnlar och vilken snäll matte du är som tar hänsyn till det.
Kram, Ingrid
Vi var med om en otäck upplevelse i somras, en av de varma dagarna. Vi hade varit hemma och var på väg tillbaka till stugan. I Söderledstunneln, som är väldigt lång, blev det plötsligt stopp och vi blev stående stilla länge. Det var fruktansvärt varmt i bilen och Xanthos blev väldigt stressad. Han flåsade med tungan ute så som hundar brukar göra. Hundar reglerar värme på det sättet, hos katter är det ett tecken på stark stress. Efter den gången är han livrädd varje gång vi kör genom en tunnel och jag försöker planera resan för att undvika långa tunnelresor. Han är en gammal man och jag vill inte utsätta honom för onödig stress.
Kram