Mycket ska man vara med om. Men man ska kanske inte förvånas trots allt. Det är många människor man möter och en stor andel av dem är statistiskt sett både stolliga, farliga och inte helt vid sina sinnens fulla bruk. Men det är ändå obehagligt när man råkar ut för någon som oprovocerat går på en.
Jag hade åkt till Kista centrum för att i första hand köpa ett kort jag ska ha till presenten till kompisen jag är bjuden på fest till, dels något att äta eftersom det nog dröjer innan det är dags för själva middagen.
Jag gick in på Coop, en affär jag besöker sällan eftersom den i Kista faktiskt inte är mycket att ha. Tyvärr. Det gör att det ofta är ganska tomt därinne.
När jag står och letar efter en lämplig färdigrätt i frysdisken kommer en kvinna och säger i ganska uppfordrande ton: ”jobbar du här normalt sett?”.
Jag tittar upp och möts av ännu en replik: ”Tänkte du har lunch eftersom du går omkring här.”
Jag blir lite förvirrad av frågan som jag tycker är märklig och säger: ”Nej, jag jobbar inte här. Jag är intensivvårdssjuksköterska. Du jobbar väl inte heller här?”
”Nej, det gör jag inte” säger kvinnan.
Eftersom jag inte förstår varför hon frågat mig, personalen på Coop har alla gröna rockar och jag har mjuka byxor, en T-shirt och hoodjacka, säger jag att jag blivit förvånad över hennes fråga och undrar varför hon trott att jag jobbade där.
Damen ifråga blir så agiterad att jag blir tvungen att säga att om hon inte slutar skrika åt mig ska jag kalla på väktare.
”Det tycker jag du ska göra”, svarar hon. ”Då tar dom in dig för du får inte vara här. Du ska gå härifrån nu” säger hon.
Eftersom jag bara skulle köpa en enda sak gick jag till kassan och sa också till personalen att de ska titta till kvinnan som inte verkade må psykiskt bra. Det är ju inte omöjligt att hon är känd av dem. Det bor en hel del av psykiatrins klientel i området.
Men jag känner ett starkt obehag. Hennes attack var helt oprovocerad och faktiskt obegriplig. Gissningsvis störde hon sig på att jag släntrade runt i affären istället för att jobba. Men det gjorde ju hon också.
Ännu en av dessa obegripliga attacker mot mig där jag behandlas som en slö ungdom som borde klippa mig och skaffa ett jobb. Suck!
*Titeln är hämtad från en strof i låten Petter och Frida.
Den kvinnan kan inte ha varit helt frisk. Men visst blir man överrumplad och det är verkligen obehagligt när någon kommer fram så. Tyvärr vet man inte vad människor är kapabla till. Bra att du sade till personalen.
Kram och trevlig lördag!
Kvinnan var ju säkert inte frisk och inte kan jag väl tro att hennes angrepp var riktat mot dig personligen. Du råkade bara vara där när hon fick behovet av att få utlopp för sina aggressioner.
Men klokt att du sa till! Ingen vet vad hon kunde hitta på nästa gång.
Kram, Ingrid
Usch, vad obehagligt! Nej, man vet inte hur människor mår inombords och hur de beter sig. Det är just det som är så rysligt, fy bubblan, rent ut sagt.
Önskar dig en fin kväll. Kram!
Jo…sen de slängde ut alla människor med behov av stödboende till ett eget boende så blir det ju som det blir…otrevligt hur som helst…riktigt otrevligt.
Finns många människor därute idag som behöver hjälp men inte får det…bedrövligt.
Ha det bäst nu.