Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.
- Har du eller har haft något smeknamn?
- Har du velat heta något annat?
- Vet du vad ditt namn betyder?
- Finns det något namn som går igen i din släkt?
- Matchar ett namn med personligheten?
- Både ja och nej. Jag har kallats Nickan av en man i mitt förflutna, Mona säger somliga, på en arbetsplats för länge sedan kallades jag Emma utifrån mina initialer MA. Monkan säger några jag känner, jag kallar mig Moah ibland, även det utifrån mina initialer MoAh med vilka jag signerar dokument. Det finns en och annan som kallar mig Kraka.
- Ja, i stort sett hela mitt liv. Har dock förlikat mig med mitt namn eftersom jag sett vilket enormt jobb det är att få omgivningen att acceptera ett nytt tilltalsnamn.
- Ja. Det betyder ensam och tjatig. Eller mer exakt den som är ensam och den som förmanar andra.
- På mammas sida hette man Matilda. Som barn sa jag alltid att när jag blev stor skulle jag skriva till kungen (man gjorde det på den tiden i namnärenden) och be att få lägga till det namnet. I samband med att jag behövde ett personbevis när jag skulle få ut min sjuksköterskelegitimation 1983 var jag på pastorsexpeditionen i Kista. Det var då pastorsexpeditionen och Svenska kyrkan som skötte folkbokföringen och hade hand om namnärenden. Jag berättade hela historian om hur jag alltid velat ha Matilda som namn och bad att få en blankett för namntillägg. Hon som tog hand om mig sa då: ”Det låter som att du tänkt igenom det här ordentligt. Sätt dig ner skriver jag ut ett nytt personbevis.” Så numera, sedan 1983, heter jag Monika Mathilda Elisabeth.
Det är numera lätt att få lägga till och ändra namn och av och till funderar jag på att lägga till Kraka och använda det som tilltalsnamn. - Nej, så kan det omöjligt vara. Men i vissa kretsar på samhällets skuggsida har namn med y på slutet varit, och är, populära. Det ger problem för andra med samma namn eftersom det är en etablerad ”kunskap” att har man ett namn som slutar på y så är risken stor för kriminalitet och missbruk. På samma sätt försöker man i vissa kretsar använda namn som förekommer i samhällets övre skikt för att få framgång åt sina barn. Det har inte fungerat speciellt väl. Däremot kan man utifrån namn ofta gissa sig till när människor är födda. Mitt namn var vanligt på 1950-talet.
I dag är det befriande enkelt att göra en namnändring vilket jag tycker är bra. Hade jag fått välja själv hade jag förmodligen inte valt namnen som jag har i dag men samtidigt så blir namnet en del av personligheten. Barnet gör namnet helt enkelt men visst minns man y-barnen…
Kram och god fredag!
Det var många smeknamn! Det är spännande att man ofta kan ana hur gamla människor är utifrån namn, för visst går det trender i vad barn döps till.
Ja, det där med namn som slutar på Y har jag också hört.
När du berättar om vad du kallats på olika arbetsplatser kommer jag på att jag ju faktiskt kallades för Ile när jag jobbade på Payex. Det hade jag ju totalt glömt bort.
Ha en fin fredagskväll!
Kram, Ingrid
Superintressant, det där med namn. Min mamma hette Anna Ingrid Matilda och hon ”skämdes” för Matilda, så hon skrev bara Anna Ingrid M. Där ser man. Jag tycker Matilda är jättefint!
Jodå, jag är namnad till Gerd Elisabeth men har lagt till Anna däremellan, så jag är en del av mamma.
Detta med y-namnen, hade jag ingen aning om att det sammankopplades med kriminalitet i vissa kretsar. Vad man lär sig i bloggar!
Fredagskram!
Kul att läsa dina svar. Att lägga till ett namn var inte svårt. Det har jag också gjort. Mitt ”nick-name” blev mitt tilltalsnamn.
En riktigt bra helg till dig!
jag heter Monika som andranamn och det tyckte jag var åtminstone snäppet bättre än Evy. ( ja, y – namn. men jag har faktiskt inte stulit några navkapslar eller ägnat mig åt annan kriminalitet. men – det är inte för sent!👀). alltså försökte jag byta till Monika. men det gick inte att få omgivningen att fatta det. so, here I am!
Jag hade aldrig förut hört detta med bokstaven y i slutet av namnet! Sitter och gapar! Min mormor hette Jenny, ett av de vackraste namnen jag vet. Och hade jag kommit till världen två veckor tidigare hade jag hetat Monika. Det namnet snoddes dock…
Kraka är ett spännande ord som jag aldrig förstått varit ett namn, utan endast ett smeknamn
Det är pojk-/mansnamn med y i slutet som var populära i vissa kretsar med hög kriminalitet.
Kraka är ett fornnordiskt namn. Du kan läsa mer under min rubrik Därför namnet Kraka.
Visst är det så att vissa namn är otänkbara i en del kretsar. Jag vet t.ex. ingen adlig, svensk person som har ett engelskt namn som var så vanligt när jag växte upp. Carry, Glenn och Johnny hette många av killarna då. Däremot fanns det inga som heter Rutger, Carl eller Gustav.
Du har alldeles rätt i att man kan gissa sig till en persons ålder av namnet. Heter man Marita eller Carina brukar man vara i 50-60-års åldern. Liksom Mikael. Monika hette några av mina klasskamrater så det var ett namn som började bli modernt t.o.m. under slutet av 30-talet.
Ingrid
Det är spännande med namn! Så kul att läsa om dina namn.
Susjos är ju mina initialer på jobbet.
Jodå, Conny, Tony, Johnny….lite kända namn i de kriminellas värld, det känner man till.
Ha det gott!
Pingback: Fem en fredag v. 38: Kontraster - elisamatilda.se