En spontan utflyktsdag

På måndagskvällen fick jag frågan om jag hade tid och möjlighet att skjutsa Fia till Ljungby. Hon hade ett ärende på sjukhuset där.

Redan klockan 6 gick jag upp. Hade fått för mig att vi behövde åka klockan 8. Men jag hade blandat ihop 9:30 och 10:30. Alltså kunde jag dricka mitt morgonkaffe i lugn och ro.
Pojkarna inspekterade restaurang Svarta katten och hans vän och kunde konstatera att det var många gäster redan på morgonen.

Vi åkte runt klockan 9 på tisdagsmorgonen. Det är så där en 7 eller 8 mil och går rätt fort. Men jag tycker inte om att vara ute i sista stund. Vi var där ungefär med 25 minuter till godo.

I entrén satt en personal med varselväst och visir och frågade alla om man hade förkylningssymptom. Hur meningsfullt det är vet jag inte. Hade nog varit bättre att ta tempen på alla. Det är i alla fall till någon nytta.

Jag följde med upp till väntrummet. Egentligen fick jag inte vara där. Men precis som de flesta människor så struntade jag i det. Det var många som hade sällskap.

Efteråt köpte jag en kopp kaffe. Kände att jag behövde tanka lite extra energi. Sedan åkte vi iväg för att hitta någonstans att fika och sedan gå en sväng på stan.

Det blev inget fika. Eller det blev det ju förstås också. Det ingick kaffe och kaka. Vi råkade, som av en händelse, hitta Gästgivaregården. Med anor från 1600-talet. En så vacker byggnad både exteriört och interiört.

Vi fick rådet att gå en trappa upp och sätta oss i ett av de små rummen. Det var så fint och mysigt.

Vi hade beställt dagens lunch, två rätter och kaffe med kaka.

Rostad majssoppa med bröd och sallad

Provencalebakad fläskfilé med krämig potatisgratäng och ett flertal goda tillbehör

Kaffe och kakor

När vi ätit klart och var mätta och belåtna tog vi en titt i huset. Det fanns så många spännande saker.

En sådan här TV hade vi när jag var barn. Vet inte om det är exakt samma sort. Den här hade radio och det minns jag inte att det var. Men jag ska kolla för min bror har den kvar. Inte för att titta på, men som ett kuriosaföremål. Det är en Grundig.

Gammal skrivmaskin. Det här är en Underwood. Jag har aldrig sett en ”livs levande” Underwood, bara hört om dem. Tror faktiskt att de flesta maskiner i Sverige var Halda och Facit. Men mina föräldrar hade en Erika, en tysk maskin. På den skrev min mamma avskrifter. Det var före kopieringsmaskinernas tid och min pappas firma hade rätt att göra avskrifter. Jag fick senare den maskinen och har skrivit ett flertal skolarbeten på den.
Angående Underwood så fanns märkesnamnet kvar till 1980-talet, men köptes upp av Olivetti. Det är/var en amerikansk skrivmaskin. Halda och Facit var svenska maskiner. Halda köptes upp av Facit så lite slarvigt kan man väl säga att det var same same. Men kanske inte riktigt ändå. Jag har ingen uppfattning om vilken som ansågs bäst. Det jag däremot minns var att det var IBM som var ledande då de första ordbehandlarna kom. Någon IBM har jag aldrig haft, men stått inne i affären och suktat. Tyvärr inget som min lönenivå kunde förverkliga. Den första datorn jag hade närkontakt med var en Nixdorf, en tysk maskin. Cirkeln var sluten, från tysk skrivmaskin till tysk dator. Den startade i dos-läge och sedan fick man trycka på w för att den skulle öppna windows. Minns att min exman, som var hopplös på datorer trots att han var 15 år yngre än jag, blev tvungen att ringa till min son som fick komma hem från skolan och hjälpa honom stänga av den. Eller vad det nu var han inte fick ordning på. Det hjälpte inte hur många gånger man förklarade för honom, det gick bara inte in. F var 10 eller 11 år då. F är fortfarande min privata it-tekniker.
Gissar att många av mina läsare minns dessa maskiner och har skrivit på en eller fler av dem.

Foto: A-S Zandler

Vi åkte sedan ner till centrum och gjorde stan. På torget fanns en lite annorlunda gran. Jag ser nog lite galen ut, men åtminstone glad.

Jag köpte lite småprytlar som servetter, en ljusmanskett som jag behöver till en ljusstake där hemma och en grön, konstgjord kvist som jag har planer för. På Hemtex föll jag för flanellpåslakan med mönster av tallkvistar med kottar. De var tokbilliga, helt på IKEA:s prisnivå. Fia köpte lite andra saker. Kändes som att vi gjorde vår plikt, någon måste shoppa i de centrala affärerna om de ska kunna finnas kvar efter pandemin.

När vi kom hem hann jag vila lite, dricka en kopp kaffe och förbereda mig för ett styrelsemöte på zoom.