Det kan tyckas lite knasigt att sova bort halva dagen just på julafton. Men å andra sidan var klockan nästan 03 innan jag somnade. Först var det filmatiseringen av Sagan om Karl-Bertil Jonsson, en scenframställning från Scalateatern. När jag sedan lagt mig lyssnade jag någon timme på den första av ljudböckerna som I vår Herres hage bygger på. Det är samma berättelser, men lite annorlunda ändå. Filmatiseringen är en tolkning. Inte minst Sigfried Farnon är helt annorlunda. Ja, lyssna själva får ni höra. Eller läs böckerna. Första boken heter Om dom bara kunde tala.
På julafton vaknade jag 8:45 och funderade på att sätta alarmet på 10 så jag inte skulle sova bort hela dagen. Men det blev aldrig av och jag somnade om. Vaknade och gick upp 11:02.
Gick upp, satte på lite julmusik och gjorde kaffe samtidigt som jag la upp mjukmat åt pojkarna. Hittade en brödskalk i frysen som jag tinade upp. Har inte julhandlat i år, det är så hysteriskt mycket folk i affärerna. Jag vill verkligen inte bli sjuk!
Började titta på Fanny och Alexander, är inte helt säker på att jag sett den i sin helhet. Långfilmen alltså. Den kom 1982 och har nog sänts på TV. Det man visar nu, i alla fall på svtplay, är den nästan fem timmar långa versionen. Ska beta av den under julen, fast i småportioner. Precis som man äter en elefant. Den är trots allt en klassiker och vill man kalla sig filmintresserad bör man nog ha sett den.
Konverserade med K på what´s app och min son på sms. F och jag bestämde att ses senare på dagen.
Fixade håret, drack mer kaffe och lyssnade på ljudbok. Värmde några köttbullar. Julafton hade gått över i eftermiddag.
Tittade på traditionsenliga Kalle Anka och hans vänner. Det fanns en länk från play till där man kunde se livesändningen. SVT har inte rättigheter att streama på play.
Gjorde lite mer kaffe och satte mig i köket. Plötsligt var det någon som knackade på sovrumsfönstret. Eller knackade, vet inte vad de gjorde för det lät som en kulspruta. När jag tittade efter var ingen där. Men det har hänt flera gånger senaste veckan. Mycket obehagligt, speciellt med tanke på katternas säkerhet. Periodvis har man ägnat sig åt att skjuta in i mitt sovrum. Något som polisen brukar skita fullständigt i. Senast frågade de mig om jag var säker på att jag inte skjutit själv. Suck!
När jag kollade utifrån senare så hade i alla fall rutan hållit. roligen var det en näve sten man kastat. Det kan förklara smattrandet.
På eftermiddagen, sen eftermiddag, gick F och jag ner till MacD för att äta. Årets julmiddag blev en burgare och en shake som efterrätt.
Mätta blev vi i alla fall. Orkade knappt få i mig hela shaken. Riktigt mäktig med sin grädde på toppen. Faktiskt en helt okej julmiddag. Däremot var det lite väl mycket folk för min smak. Mängder av muslimska män och ett par barnfamiljer. De som inte firar jul och så vi. Som inte höll traditionellt julfirande i år.
När jag kom hem behövde jag vila middag, det var länge sedan jag var så proppmätt. Pojkarna gjorde mig sällskap, de sov och jag lyssnade på bok. Men till sist gick jag upp. Men då var det sen kväll, 22:40. Med andra ord blev det mest att avsluta den dag då det var jul och inte ens tomten tyckte det var någon idé att vara vaken.
*Rubriken travesterar en strof ur Tomten av Viktor Rydberg. Om någon till äventyrs inte skulle känna till dikten finns den här.
Så jobbigt med stenkastning och skottlossning mot rutorna. Det kan inte kännas bra alls för säkerheten. Vad är det för fel på folk undrar man?
Kram och god fortsättning!
Pingback: Bättre sent än aldrig, här kommer mitt 2020 | Kraka