Så var det dags att säga farväl till den ljuva semestertiden

Så var det dags att återvända till arbetslivet igen. De tre lediga veckorna hade gått fort, fortare än jag anat då de började.

Klockan 03:30 skulle alarmet väcka mig. Jag vaknade redan en timme innan och somnade inte om. Förresten hade jag inte sovit nästan alls under natten. Men det berodde på att det var nästan 30 grader inomhus. När jag gick upp var det 25.

Drack kaffe och åt två mackor. Packade matsäck för lunchen och gick för att duscha. Hade aldrig tidigare tänkt på hur långt det är till huset där duschen finns. När jag var tillbaka var det dags att klä mig, lägga upp mat till katterna och åka.

Som tur var kom jag till sjukhuset i god tid. Den tiden behövdes för parkeringskrånglet. Betalautomaten var ur funktion och jag försökte först betala med appen från ett parkeringsbolag, men det fungerade inte. Ny app och då fungerade det faktiskt. Men inget säger att det kommer att gå bra nästa gång. De där apparna krånglar alldeles enormt. Påstår att man befinner sig  i Polen, Tyskland, USA och liknade trams. Det tar en förfärlig tid att ladda upp, ladda om, starta om och hålla på. En halvtimme för att betala parkeringen får man vara tacksam för, ibland går det åt betydligt mer tid än så.

Nästa strul var klädförrådet. Det fanns nästan inga kläder på hyllorna och definitivt inga i min storlek. Fick på mig ett par byxor för 110-120 kilo. Fick dra in dem ordentligt i midjan. Men det är inte kul att se ut som en pellejöns.

Det finns en massa lite udda konst i kulvertarna under sjukhuset. Riktigt udda alltså. Till exempel ett gäng hinkar.

Letade jag mig fram till CIVA där vi skulle disponera ett rum för BRIVA:s patienter. Det var två patienter på rummet. Det fanns ytterligare två brännskadepatienter på avdelningen, men om jag förstått rätt så var det CIVA:s personal som skötte dem. Men ärligt talat så vet jag inte. Vi har två platser. That’s it! Dessutom är det fullt i hela Norden. Så gott folk: Bränn er inte! Det finns inga vårdplatser.

Dagen rullade på i rasande fart. Fördelen med att jobba dagtid förmiddag är att man får vara med på omläggningar och brännskadebad. Idag var det omläggning för min patient.

När jag gav mig av hemåt vid 15:30-tiden kände jag mig nöjd med min första arbetsdag. Men jag var trött. Blev tvungen att stanna och slumra en stund och sedan köpa kaffe och en ostfralla.

Tog vägen förbi hemma för att hämta posten. Sedan ringde jag F och vi bestämde att ses. Jag följde med när han skulle shoppa livsmedel, själv avstod jag inköp.

Vi åkte sedan hem och medan han bar upp sin mat hämtade jag min bil och han följde med mig till biltvätten. Det är inte många saker jag är rädd för, men biltvätten tycker jag är obehaglig. Kan inte förklara vad det är, men otäckt är det.

Efter tvätten fikade vi på MacD och åt glass. En lite lyxigare variant som kompensation för bristen på lämpligt ställe att fika med bakelse. Det finns inte så  många sådana ställen på kvällstid. I alla fall inte ute i orten.

När jag släppt av F hemma åkte jag till stugan. Pojkarna fick gå ut. Jag vattnade lite och satt sedan med ett glas vin.

Plockade till mig ett ch annat hallon och stoppade i munnen. Men när pojkarna ville gå in följde jag efter ganska snart. Var trött. Att jobba är jobbigt…