Det här skulle kunna handla om relationer, människor som gör en besviken och människor som går skilda vägar. Speciellt efter att jag just fått veta att en av mina vänner ska skiljas.
Men det här handlar om något alldeles trivialt och berör inte några djupare känslor även om det nog är ett ämne väl värt att reflektera kring.
Jag har länge retat mig på saker som inte håller. Det är som om man numera gör saker som ska gå sönder direkt. Men nog kan man undra om det verkligen är förenat med god omsorg om vår överbelastade natur att man ständigt måste kasta och köpa nytt.
Det som, den här gången, fick mig att tänka till är dessa kassar som aldrig klarar av att frakta hem varorna från affären. Antingen går botten ur kassen och maten sprids ut framför fötterna, eller så går handtagen av.
Sist jag var i affären gick kassen sönder redan när jag lyfte ut den ur vagnen och jag fick en ny direkt. Igår gick handtaget av när jag kom till bilen. Det går åt dubbelt så många kassar på det här sättet och den besparing man troligen tänkt sig genom att göra en sämre kasse blir helt förfelad.
Nu gäller detta inte endast papperskassar, det gäller en rad av de saker vi använder dagligen. Vi tvingas till ett slöseri mot vår vilja.
