En föreläsning, ett årsmöte & en middag

Började dagen med frukost och fick trevligt sällskap av Bo Lundmark som varit präst i Sápmi och är författare till många böcker. Han var också den som skulle hålla årets Peter Fjellstedt-föreläsning med titeln På nötta och nyröjda stigar i Sápmi. Jag kände honom inte sedan tidigare men han visade sig vara ett underhållande sällskap och vi pratade i närmare två timmar under frukosten.

Tillbaka på rummet pluggade jag en kort stund men gick sedan ut på en promenad som bland annat hade vägen förbi Gustavianum. Som av en slump utspelade sig delar av boken jag lyssnade på just där. En otrevlig, men spännande, mordhistoria av Jonas Moström.

Gustavianum, där man gjorde obduktioner och bedrev anatomisk undervisning under 1600-talet, var en av mina första ”utflykter” när jag gick på Fjellstedtska. Det var D K som tog mig dit en dag och visade byggnaden. Jag har en känsla av att man inte alls kan husera lika fritt idag som i början av 1970-talet. Vi gick bara in och upp och tittade på den anatomiska teatern som rummet kallas.

Jag besökte Ofvandahls konditori. På den tiden det begav sig tillbringade vi större delen av vår lediga tid där. Men aldrig att jag hade råd att äta en räkmacka. Men tiderna förändras…

När jag ännu en gång var tillbaka på rummet vilade jag lite, duschade och bytte om. Klockan 16:00 skulle föreläsningen börja.

Bo Lundgren berättade minnen från sin tid som präst uppe i fjällvärlden och visade bilder. Det var både spännande och trevligt. Sedan blev det en bensträckare innan årsmötet skulle börja. Ett möte som gick snabbt. Jag lämnade mitt uppdrag som revisor, hade trätt in som en av de ordinarie efter att varit ersättare från årsmötet 2019. Istället valdes jag in i styrelsen som ledamot.

Så var det äntligen dags för den goda middagen. Buffé med både kött och fisk. Jag plockade ihop en tallrik med lite av varje.

Vi var sex stycken från min klass så vi satt tillsammans. Det var även några andra som jag känner som var där. Men de flesta kände jag inte, de gick på skolan långt före mig.

De flesta bröt upp tidigt, några av mina kamrater skulle med tåget till Stockholm. D M och jag bodde i rum på skolan och hade inte bråttom. Plötsligt, helt oväntat, bjöd P L hem oss en stund till sig och sin trevliga fru. Vi hann med ett glas hos dem och fick även hälsa på deras sympatiska spets, en trevlig och social vovve. Sedan skjutsade P oss tillbaka till skolan.

Direkt när jag var tillbaka på rummet gick jag och la mig. Jag kände mig rejält trött. Är lite sliten efter vårens heltidsarbete parallellt med heltidsstudier. Det tar också en hel del energi att packa och packa upp gång på gång. Dessutom är det nu många som tjatar på mig av olika anledningar när de kommit på att jag är hemma igen. Det är allt från tjat om att jobba extrapass till saker som min svägerska tjatar om. Det är som om man inte fattar att det finns en orkgräns även hos mig. Får lust att bara ge upp ett rejält primalskrik. Men så kan man ju inte göra… Eller kan man det?