Effektiva dagar, men också vila

Jobbat fyra arbetspass. På IVA är patienterna riktigt, riktigt sjuka och vi har haft många patienter den senaste tiden. Känner ända in på cellnivå hur hårt jag jobbat.

På tisdagen hade jag kvällspass, det vill säga 13:00-21:30. När man väl kommer hem hinner man knappt somna innan det är dags att gå upp igen. Några 11 timmar mellan passen existerar inte. Dygnsvila ligger inte mellan arbetspassen utan fördelas på helt annat sätt. Allt inom lagens gränser.

Med hjälp av många koppar kaffe tog jag mig igenom onsdagen. Jobbade effektivt och hann göra alla de saker som stod på patientens program. Vissa dagar är det mer än andra. En del saker ska göras var tredje dag och på onsdagen var et en sådan dag.

När jag slutade för dagen hade jag yrsel. Var faktiskt helt slut. Men bestämde mig ändå för att stanna till vid Asecs och gå till Stora Coop och köpa mjukbröd. Men jag orkade aldrig gå dit. Jag hade valt att kolla i några affärer i en annan korridor först och sedan var energin slut. Trots att jag drack kaffe på Café Nero och åt en väldigt god croissant med ost, tomat och äggröra fick jag totalt batterihaveri.

Med trötta steg tog jag mig till parkeringen och åkte hem. Gick och la mig med ursprungsplanen att sova 1½ timme. Men jag orkade inte gå upp. Eller gick upp en stund gjorde jag och pratade med L i telefon, men sedan gick jag och la mig igen. Försökte sova, men varje gång jag somnade så sprang byggjobbarna i korridoren och skrek och pratade högt. De håller på till sent på kvällarna och stökar runt, gapar och skriker och slår i dörrarna. Sedan börjar det tidigt på morgonen igen innan de åker och jobbar.
Det verkar vara ett annnan gäng nu än de som var här under hösten, många av dem pratar svenska så vitt jag kan höra. Men fy för den lede vad skitigt det var i köket på torsdagsmorgonen när jag kom ner för att plocka ihop min lunchmat. Jag kunde inte ställa min mat varken på bordet eller diskbänken så det fick bli på fönsterbrädan.

Var tvungen att åka till jobbet rätt tidigt på torsdagen eftersom jag hade en tandläkartid. Det var ingen rolig händelse, men inte överraskande. Jag var förberedd och nu ska jag tillbaka den 18:e.

Hann köpa bröd och en flaska vin före tandläkarbesöket och efteråt hann jag ett ärende på IKEA och sedan en kaffe och korv med bröd. Dessutom hade jag tur och hittade en P-plats utan större svårighet. För det är ingen självklarhet när man börjar 13:00 en vardag.

När jag kom till jobbet drog det igång med full fart och så fortsatte det. Mat hann jag i alla fall äta, men det var sämre med kaffet jag försökte få i mig.

Koppen och bananskalet låg kvar när jag var på väg hem. Kastade skalet och hällde ut kaffet som stått där i flera timmar.

Det var superhalt på vägen till parkeringen, men det var plusgrader och inte speciellt halt när jag körde.

När jag kom hem satte jag mig i fåtöljen, åt lite ost och drack pyttelite vin medan jag lyssnade klart på en ljudbok. Sedan var det sovdags.

Tidig fredagsmorgon, men jag var inte lika trött som i onsdags. Men trött var jag. Jag förstår alla som ifrågasätter om det verkligen är lagligt att man jobbar till 21:30/21:45 och sedan börjar 6:45/7:00 morgonen efter (tiderna varierar på olika sjukhus, därav två tider angivna). Men det är lagligt. Att man ska ha 11 timmars dygnsvila betyder inte att det behöver vara den tid man ska sova. När jag jobbar på annan ort bor jag ofta relativt nära och brukar oftast hinna sova minst 5 timmar. Hemmahemma, när jag jobbat på schema, har jag oftast bara hunnit sova runt 3 timmar mellan passen. Jag vill ju helst jobba nätter för då finns inte det här problemet, men man får inte alltid välja.

Hur som helst så kände jag mig mindre trött på fredagsmorgonen och med hjälp av kaffe flera gånger så kom jag igenom dagen. En dag som förresten var mycket intensiv. Det är så synd att jag inte kan dela med mig av min vardag och saker som händer och som kommer upp i tankarna. Men det råder absolut tystnadsplikt. Det gör ju också att jag/vi i vården härbärgerar mycket som vi aldrig kan bearbeta till fullo.

Efter jobbet åkte jag till Asecs för att köpa saker, något gott till kvällen, på Stora Coop. Det blev glasswienerbröd och nötter. När jag gick förbi Cassels kunde jag inte låta bli att slinka in en stund.  Var också inne hos Classe och köpte den där sladdosan jag inte köpte när jag insåg att man måste skynda sig när man är på Asecs och prioritera vilka affärer man ska hinna med. Det finns förresten verkligen inga skyltar om det. Enligt uppgift från Securitas (som håller på och fotar bilarnas fläktar ( i alla fall säger de att de gör det, för jag har aldrig sett dem göra annat än snacka skit med varann) och sätter böter om man stått en endaste minut mer än 2 timmar. Att man dessutom inte kan betala för mer tid är sanslöst. Man kan däremot flytta runt bilen varannan timme, det är helt okej. Jag kan ta vägen förbi och dela upp mina ärenden på flera dagar. Men Asecs är det stora köpcentrumet för regionen och många familjer reser dit som en heldagsutflykt. Det här är ju något som vi Stockholmare har lite svårt att tänka oss (vi har snarare överskott på köpcentrum), men bor man på landet så är det så. Det lär man sig när man är ute på jobb och träffar folk från olika miljöer.

Gjorde några inköp till, som jag planerat. Innan jag gick till bilen fikade jag på IKEA.

Det var fullt liv och rörelse och inte alls lugnt som i torsdags förmiddag. Men jag hittade en plats och kunde i lugn och ro dricka mitt kaffe och äta pizzaslice.

Åkte sedan hem till vandrarhemmet. Där tittade jag på de två avsnitt som fanns av Händelser vid vatten och, självklart, på På spåret.
Drack kaffe och åt glasswienerbröd. Senare drack jag ett glas rött och åt lite nötter.

Klockan var sedan så pass mycket att det var sovdags med råge. fredagen var till ända.