Så var det lördag. Efter en natt med en längre stund vaken, drygt 3 timmar. Nu kan det ju hända att jag skulle somnat om ifall jag kämpat på och legat kvar i mörkret. Men det gjorde jag inte. Istället lyssnade jag på ljudbok, såg ett halvt avsnitt av Ett fall för Vera och åt en första frukost eftersom klockan var tillräckligt mycket för det. Skulle jag jobbat och haft ett dagpass var det hög tid för frukosten. Strax efter 5:30 somnade jag om igen.
Gissningsvis har min ledighetsperiod gjort den nytta den ska som vilo- och återhämtningsperiod. Jag är inte trött nog längre för att sova långa stunder. Dessutom sover jag som bäst på dagtid. Det har jag gjort i åratal.
Vaknade när jag sammanlagt sovit 7½ timme och gick upp och åt en andra frukost. Att den skulle räknas som lunch var i tidigaste laget. Lyssnade på ljudbok och satte mig sedan i schäslongen och tittade klart på Vera som jag inte orkat under de tidiga morgontimmarna.
Ute hade det kommit ny snö, igår var det barmark och jag gladde mig åt att slippa halka omkring. Måste säga att jag blev väldigt besviken att det tråkiga vädret var tillbaka.
Det var rätt skönt att bara sitta och vara passiv åskådare så jag fortsatte att titta. Strax efter 14 gjorde jag två mackor, som lunch, med salami.
Sov middag nästan 2 timmar, gick upp och drack en kopp kaffe och satte mig sedan och läste. Som vanligt i 45-minuterspass. I första pausen ringde jag F och vi bestämde om morgondagen. Drack en halv kopp kaffe och åt några chokladbitar också. Sedan var det dags för ännu en 45-minutersperiod.
Nästa paus blev ett halvt avsnitt Ett fall för Vera. Sedan ännu en period pluggande. Läser om John Sjögrens bok Efterföljelsens glädje. Får en massa nya insikter denna andra genomläsning.
Avslutade kvällen med ytterligare lite playTV. Klockan var en bra bit efter midnatt när jag släckte lampan.
Här har vi sluppit snö och det är jag tacksam för. Då kan man våga sig ut i alla fall utan risk för halka.
Ha en skön söndag och var försiktig om du ger dig iväg ut!
Kram, Ingrid
Här försvann ju snön ganska snabbt tack och lov, jag älskar snö men det räcker nu känner jag, för mycket strul på jobbet med snö som ingrediens är en av faktorerna som får mig till att känna så.
Så skönt att få sova ut och bara ”vara” ibland, man behöver ju det.
Knark för att orka jobba är ju inte det ultimata, hade några på min nuvarande arbetsplats som höll på med piller, de arbetar inte kvar, tack och lov för det.
Ha nu en fin söndag Kraka.