Idag ställer Jetpack frågan Vilka uppoffringar har du gjort i livet?
Uppoffringar är en tolkningsfråga. För säkerhets skulle googlade jag på ordet och fick minst tre svar: ”att avstå egen bekvämlighet för andras skull”, ”handlingen att med sorg avstå från något” och ” försaka eller avstå från något.
Som ensamförälder avstod jag att äta varje dag när min son var liten. Jag hade ett låglöneyrke, sjuksköterska, och det fanns inte på kartan att det som blev över efter att jag betalat hyra, barnomsorg och andra nödvändiga räkningar skulle räcka till mat åt oss båda varje dag. Har sett att man gör stor sak av just detta i media nu, att föräldrar inte har råd att äta. Men det är inget nytt för många av oss från arbetarklassen. Det var först i och med att hyrpersonal kom in i vården som lönerna började stiga även inom landstingen (det som heter regionerna nu). Numera kan man leva på en vårdlön, i alla fall om man är sjuksköterska. Vet att personal inom omsorgerna ofta låga löner.
Att med sorg avstå är nog något som kan vara både ock. Allt avstående är inte med sorg. Ibland, eller ofta, är det ett aktivt val. Kanske av nödvändighet, men lika gärna för att man har ett framtida mål. Som exempel är ju sparande och bantning.
Försakar och avstår gör vi nog alla lite då och så. Av olika skäl. Både privata och mer påtvingade. Jag har avstått, påtvingat, hur många helger som helst under åren. Jobbat jular, midsomrar, påsk, pingst och vanliga veckoslut som helst. Ibland har det känts som en uppoffring, ibland bara som en del av yrkesvalet. Numera kan jag säga ifrån, välja om jag ska jobba eller inte. Dels för att det är så när man hyr ut sitt know how, men också för att jag gick i pension 2018 och har möjlighet att välja i stor utsträckning. Men kunderna, de som hyr, villkorar ofta med att man måste jobba till exempel sommaren för att få jobba alls. Det är irriterande i mångt och mycket när bristen är så stor som den är. Man stänger hellre vårdplatser än hyr någon som gärna jobbar januari till maj men vill vara ledig under sommaren. På sommaren hittar man dessutom på en massa skit som är både obekvämt och patientosäkert. Som ensamarbete till exempel. Det resulterar i att många inte vill jobba då. Det här blir min sista arbetssommar på kontrakt. Jag kan tänka mig att gå in som timanställd. Då kan man säga ifrån på ett helt annat sätt.
Så jobbigt att du inte kunde äta dig mätt när sonen var liten. Det är väldigt sorgligt att det ens kunde vara så i ett land som Sverige. Vi hade det tufft ekonomiskt när barnen var små men mat det fanns här. Nu hade vi två löner vilket självklart var skillnad men det kunde ändå vara tufft att få det att gå ihop.
Det låter som ett väldigt klokt beslut att detta blir den sista sommar som du arbetar på kontrakt. Ensamarbete låter inte klokt och det är skrämmande att patientsäkerheten äventyras. Suck säger jag bara.
Kram
Det kändes som ett självklart val där och då. Jag hade alldeles för låg lön för att ha en egen lägenhet, försörja ett barn och ha råd med mat. Men det var så det var bara. Jag kände i stort sett inngen som jobbade i vården och levde ensam somm inte utöver sin heltid jobbade extra både på sin arbetsplats och andra vårdavdelningar. Att ha två jobb var lite av en självklarhet och som ensamstående mamma hade jag inte möjlighet till mer arbetande än min heltid. Däremot pluggade jag mina specialistutbildningar och jobbade samtidigt nätter. F som ofta i personalrummet. Sov gjorde jag sällan och då bara ett par timmar.
Att sova för lite är ju inte bra, men att inte äta varje dag har numera blivit en mode sak och går under namn som 2:5, periodisk fasta och liknande. Har en massa fysiologiska, positiva effekter. Inget ont utan att det har något gott med sig…
Ensamarbete är ett sattyg. Vi ska ju inte vara helt ensamma, en IVA-sjuksköterska och en undersköterska. Men eftersom vi har olika utbildning och behörigheter kan vi inte ersätta varann. Så det blir komplicerat. Jag tror ju intte alls på den här ”modellen” men vi får väl utvärdera i augusti när det är över.
Ha en fin helg!
Kram
Inte har jag haft det fett precis, men jag har i alla fall kunnat äta mig mätt varje dag och aldrig behövt gå och lägga mig hungrig, men visst finns det saker man skulle velat köpa eller göra, men fått avstå ifrån av olika anledningar. Och ibland har man fått uppoffra sig för husfridens skull.
Ha en fin helg!
Kram, Ingrid