Tömde sista krafterna – Tredje resan till London dag 1

Eftersom det var alldeles för dyrt att ta en taxi till Arlanda åkte jag kollektivt. Man hade rekommenderat att vara där redan klockan fyra, något som, med facit i hand, föreföll klart onödigt. Men det var inga bekymmer eftersom jag var där strax före midnatt. Skulle jag kommit senare hade jag behövt byta bussar ett flertal gånger. Nattrafiken är lite jobbig…

Traskade runt lite och satte mig sedan med ett glas rött och nötter. Där satt jag länge och hann även dricka en stor kopp Cappuccino.

Man skulle öppna incheckningen klockan fyra och då fungerade det att självinchecka. Jag hade provat redan när jag kom, men det gick inte.
Men jag hade problem med att göra bag drop. Jag la väskan ner, som man ska, men displayen visade att väskan var för hög och att jag skulle lägga den ner. Jag bad om hjälp och efter några försök blev jag tillsagd att byta till en annan apparat. Då fungerade det.

Sedan var det säkerhetskontrollen. Där blev jag ordentligt kroppsvisiterad efter som scannern ”hittat” något misstänkt. Suck!
Jag hade verkligen inget misstänkt och man letade innanför mina kläder, stack ner händerna i mina byxor och jag var frestad att erbjuda mig att klä av mig naken. Jag visste ju att jag inte hade varken bomber eller granater under kläderna.
Till sist gav man upp och sedan var det dags för mitt handbagage. Det skulle granskas manuellt. Jag sa direkt att jag kunde tömma ut innehållet ur handväskan och ryggsäcken. Men av någon anledning tyckte han det verkade besvärligt och bestämde sig snabbt för att mitt bagage inte behövde någon manuell granskning.

Sedan gick jag den mycket långa vägen mot gaten. Man håller på att bygger om och man måste gå en superlång väg nu. Men när jag kom fram hade man inte öppnat den sista granskningen, där man ska visa passet. Första gången, för det ska visas en gång till innan man får gå ombord på planet.

Jag hittade en bänk där det var lugn och ro och la mig ner med huvudet på ryggan och min kappa. Sov en kort stund.

På planet sov jag också, svävade lite mellan vaken och lätt sömn. Kom fram till Gatwick tidig förmiddag och plockade upp min incheckade väska efter att jag ännu en gång visat passet.

Skaffade ett nytt Oyseter Card, hittade inte det jag hade hemmahemma. Mindes inte var jag lagt det efter förra resan. Tog tåget in till Victoria station och gick sedan för att äta frukost.

Hittade en pub,  The Beer House, där man serverade frukost till klockan 11:00. Men man var inte så där supernoga med tiden så det gick bra att beställa frukost fast klockan var tio över.

Jag är väldigt förtjust i den engelska frukosten och passar gärna på när jag har chansen. En öl till också.

Tog sedan bussen till Petters jobb och letade mig, med viss hjälp, fram till rätt ställe. Fick en kopp kaffe och kunde sedan lämna mina väskor och ge mig ut på stan. Jag var supertrött och satte mig på en T-bana och åkte lite fram och tillbaka för att vila. Men slutligen åkte jag till stationen St Paul och gick upp och hittade snabbt en Caffè Nero. Där satte jag mig och väntade på Petter. Han skulle jobba till klockan 18:00 och hade sedan bokat bord på Café Rouge.

Jag drack en stor kopp svart kaffe och åt en bit riktigt söt citronmarängpaj. Lyssnade lite på ljudbok.

När Petter kom packade jag ner mina lurar och vi gav oss av till restaurangen där jag ätit musslor november 2019. Det hade jag tänkt göra nu också, men det visade sig att musslor hade många tänkt äta under dagen och musslorna var slut.

Eftersom jag redan beställt, och hade ett glas framför mig, vitt vin kände jag inte för nötkött. Det fick bli kyckling, Poulet Breton. Det var en rätt med kycklingbitar i sås med purjolök och örtpotatismos. Helt okej, men ingen smaksensation.

Beställde sedan en kopp cappuccino, behövde lite koffein för att orka hem. Nu var jag nästan helt energilös, totalt batterihaveri.

Efter att promenerat, tagit T-banan och ytterligare en promenad var vi hemma. Petter bäddade åt mig på en madrass på golvet. Det hade jag väl kunnat gjort själv, men jag var så trött och tog tacksamt emot hjälpen.

Vi pratade en stund, men sedan somnade jag snabbt. Det var dags att ladda batteriet för kommande dagar.

Gran i entrén på Petters arbetsplats