Efter två kvällspass på IVA, två jobbiga pass, så var det äntligen måndag. Det finns inget annat jag skulle vilja jobba hellre med än intensivvård, trots att det är tungt både för själen och kroppen. Har sagt det förut och säger det igen: Karolinska Huddinge och Sahlgrenska universitetssjukhuset har Sveriges tyngsta, alltså svårast sjuka, intensivvårdspatienter. Jag var trött, men det får jag vara. Blir lite konfys på de där personerna som säger: ”Men du tycker ju det är roligt att jobba, då kan du väl inte bli trött!” Samma person har även sagt samma sak om mina studier. Men bara för att man tycker något är roligt, spännande, stimulerande betyder det inte att det inte kan vara jobbigt och tröttande.
Hur som helst så behövde jag gå upp tidigt på måndagsmorgonen. Jag skulle åka till Uppsala i två ärenden. Det hade snöat ute och jag åkte redan klockan åtta för att vara säker på att hinna. Skulle ha en muntlig tenta i metafysik klockan 9:30.
Jag hann precis, mer eller mindre på minuten. Det var extremt mycket trafik och en kö ända in i Uppsala som gick hur långsamt som helst. Jodå, det var halt, men inte så halt. I alla fall inte om man hade dubbdäck. Det har jag. Men på något sätt är det orimligt att det tar 1½ timme att åka motorväg 6 mil. Suck!
Redan på väg till Uppsala fick jag sms om att det fanns tre vakanta pass den här veckan som jag erbjöds. Jag svarade att varje minut under veckan var öronmärkt. För så är det. Det var tenta, styrelsemöte och pluggande idag. Imorgon tvättstugan, pluggande och ett annat styrelsemöte. På onsdag heldag i skolan. På torsdag tandläkaren, pluggande och trevligheter på kvällen. På fredag pluggande och trevligheter på kvällen.Lördag och söndag jobbar jag igen. Utöver detta ska jag hinna städa, göra tisdagsinköp på Stora Coop och röra på mig. Så nej! Inga extra arbetspass får plats i min planering denna vecka.
Tentan gick okej och sedan gick jag ner i skolans cafeteria och gjorde kaffe. Hade eget kaffe med mig, men plockade till mig en småkaka och sedan ett par knäckemackor. Jag var så hungrig.
Lite lagom i tid gick jag ut på stan och köpte pennor på Akademibokhandeln. Sedan var jag inne i några affärer och tittade. Jag skulle träffa folk 12:30 för att äta lunch och när jag gick förbi tehandeln såg jag en så fin burk. Snabbkollade på den, men det var för mycket folk och tiden var knapp.
Det visade sig att vi bara blev två på lunchen. Men det gjorde inget. Vi var på Linnés Hörna precis som förra gången, men då var vi fler.
Jag valde köttbullar den här gången också. Hade faktiskt tänkt på dem hela veckan.
Till kaffet köpte jag en kaka, som ju inte heter cannelloni för det är pasta, men något liknande som jag just nu inte kommer på. God, men onödig.
Sedan gick vi till Fjellstedtska för att ha styrelsemöte i kamratföreningen. Där blev vi ett par personer till. Ett bra möte.
På vägen till bilen slank jag in i teaffären och köpte den fina burken med kattmotiv. Har inte bestämt än om jag ska ha te eller kakor i den.
Det var kallt och det var köer på hemvägen. Men väl hemma gjorde jag kaffe och satte mig och pluggade. Tittade även på första avsnittet av den gamla kultserien Svenska hjärtan.
Nu kom jag på vad kakan heter: Cannoli. 🙂 Jag säger ju det, namn är inte min grej. Men någonstans i hjärnans hårddisk brukar det finnas. Så ock denna gång.
Nej vissa veckor fungerar det verkligen inte att jobba extra. När jag tycker att jag har tid så finns sällan behovet. Jobbar du som undersköterska eller sjuksköterska? Visst kan man bli trött även om man tycker att saker och ting är roliga.
Jag är intensivvårdssjuksköterska. Nej, tiden räcker inte. Jag har lagt schema på ungefär halvtid nu fram till och med maj och lovat att lägga samma juni, juli, augusti när planeringsperioden för sommaren kommer.
Eftersom jag pluggar filosofi i omfattning heltid så räcker inte tiden alls. Har dessutom börjat en spännande kurs om det moderna Japan. Blev så sugen på att lära mig mer om detta annorlunda land när jag var där i höstas.
Ha en fin tisdag!
Cannoli är jättegott, men visst är det lätt att blanda ihop namnen på pastan och kakan.
Kul att veta att du också tittar på Svenska Hjärtan. Den serien är verkligen lite av ett tidsdokument över 80-90-talet. Jag tänker på telefonerna t e x. I början har alla, eller i alla fall många kobror. Mamma hade en sån och det var väldigt modernt och inne. Nu har jag hunnit till sista säsongen och då använder man mobiler, men ännu har datorerna inte tagit sig in i hemmen. Författaren sitter med sin skrivmaskin…
Ha en fin tisdag!
Kram,, Ingrid
Ja, visst är det ett tidsdokument. Det är så länge sedan jag såg serien så det känns lite ”nytt”. Men jag vet förstås i stora drag vad som kommer att hända.
Jag hade en röd kobra en gång i tiden. En röd skrivmaskin också förresten. Nu är det nya tider…
Ha en fin tisdag du också!
Kram