Bildligt talat

Alarmet var satt på 6:00, vaknade en stund innan och hann läsa mina två tidningar på nätet. Sedan var det dags för kaffe och smörgås.

Klädde mig och gav mig av. Typiskt nog var T-banan försenad. Annars är det sällan strul med blå linjen, men visst det händer.

Hade en tandläkartid för undersökning. Undersökning med röntgen kostade mer än vad jag lägger in på mitt konto för mat och hushållsutgifter. Det här var andra gången jag var hos tandläkaren, då akut, och det kostade nästan lika mycket. Det är ingen panik nu, jag jobbar ju och har möjlighet att lägga in extrapass för att täcka den här sortens kostnader. Har lagt in två extra pass nästa vecka eftersom jag var hos tandläkaren förra veckan. Nu får det väl bli två till. Suck! Dessutom ska jag laga två kariesangrepp och ta bort tandsten i februari. Tillsammans kommer det att bli en kostnad som överstiger min månadspension. Det här skulle inte ens vara möjligt om jag inte jobbade. Tänker på det där paret där den ena av dem satt och ondgjorde sig över sin låga pension som bara var sjuttio tusen i månaden. Olika faller ödets lotter minsann. Hade jag inte jobbat hade jag inte ens kunnat sitta där vid bordet bredvid.

Efter tandläkaren gick jag först upp till Fridhemsplan och in på Candleroom. Jag hade sett affären förra tisdagen, men då var det stängt. Gick ett varv och fikade sedan för dte kunde man göra där.

Macka med ägg och kaviar

Gick sedan ner Hantverkargatan och ner mot stan. Svängde lite för att komma på rätt väg, skulle till Kungsgatan och Sudd och Kludd. Tror jag nämnde tidigare ett jag sett en katt i deras fönster.

Mannen i affären berättade att de haft öppet i tre månader och redan sålt över hundra katter och hundar. De hade tömt leverantörens lager.

Jag samlar lite på kattprylar och den här tejphållaren kommer göra sitt jobb. Det finns som sagt hundar också, men jag ville ju förstås ha en katt.

Fortsatte sedan ner till Telia för att se om de hade någon s24 att titta på. De var försenade sa han, men om jag kom in imorgon så kanske de skulle kommit. Det kan han ju drömma om. Han var så otrevlig. Han ville veta var jag bor för han skulle se till att jag blev helkund och hade deras fiber. orkade inte ens påpeka att det inte är ett villkor för att köpa en Samsungtelefon. Jag sa att jag skulle flytta och då blev han lite aggressiv och sa i hård ton ”du måst ju bo någonstans. En typisk invandrarman som skulle sätta sig på ”den gamla svennekärringen som säkert inte hade koll alls”. Men den gubben går inte med mig. Jag har superkoll på mina abonnemang och vad som gäller. Jag saknar verkligen Teliabutiken i Kista och den trevliga personalen där.

Sedan tog jag vägen förbi Happy Socks och köpte några nya sockar. Så var det dags för Katolska bokhandeln. Pratade en stund med R…..d som varit ordförande i studenkåren på Newman och köpte sedan boken jag ville ha. Hade ju fått ett presentkort från skolan som tack för arbete och engagemang i kåren.

Från bokhandeln är det inte långt till T-banan vid Kungsträdgården och det kändes dags att åka hem.

Hemma gjorde jag kaffe och ett par mackor och satte mig i schäslongen. Det var dags att skriva lite på datorn och sedan plugga en stund. Stegräknaren stod på 10864 steg. Det här skulle bli en bra dag avseende rörelse.

Pluggade en timme. Fixade lite mat och åt. Ringde till min vän röntgenläkaren och pratade en stund. Lyssnade på ljudbok och drack kaffe.

Sedan var det dags att byta om, packa om väskan med det nödvändiga och sedan åka iväg.

Tog T-banan in till stan, bytte vid T-centralen och steg av vid Slussen. Promenerade bort till Fotografiska.

Jag var inbjuden till en vernissage, det var en blandning av medlemmar  och särskilt inbjudna.

Det som ställdes ut var dels foton av Kary H.Lasch, den utställningen hette The Golden Years.

En ung Eartha Kitt. Bilder från 1950-talet

Britt Ekland, 1960-talet

Det fanns mängder av foton på kända personer. Jag valde att bara ta dessa två personer. Dels Eartha eftersom jag älskar hennes låt Just an old fashion girl (spotifylänk), dels Britt eftersom hon är så vacker på den här bilden.

Den andra konstnären var Rinko Kawauchi. Hennes utställning hette a faraway shining star, twinkling in hand.

Rinko intervjuades på scenen och fick berätta om sin utställning. Hon sa väl ungefär som i texten ovan. Det var väldigt dåligt ljud och svårt att höra.

Det är kvinnan till vänster som är Rinko. En av de andra intervjuade och en översatte.

Hon berättade att hon varit på Island och blivit fascinerad av gejsrar och vulkaner. Hon hade tänkt återvända för att göra utställningen klar men då kom pandemin. Istället fick hon avsluta i Japan.

Plötslig hörde jag en glad röst som hälsade på mig. Det var V…..t, vår svenska guide på resan i Japan, som också var där. Jag gissar att han var en av de särskilt inbjudna, han är ju Japanexpert. Vi kramades och det var ett glatt återseende och jag passade på att berätta att han inspirerat mig att lära mig mer och att jag därför läser en kurs om Japan på Göteborgs universitet.

När intervjun var slut bestämde jag mig för att gå, i alla fall från den lokalen där vernissagen var. Det var alldeles för mycket folk för min smak. Jag ska däremot gå dit vid ett lugnare tillfälle och titta igen. Jag har ju ett årskort, det de kallar att vara medlem.

Jag gick upp till restaurangen och beställde ett glas rött och rotfruktschips med en örtkryddad majo.

Det var skönt att sitta ner en stund och gott att knapra på chipsen. De har en rätt konstig meny där, men det här gick ju an.

När jag betalat gick jag tillbaka till Slussen för att åka hem. Det var kallt ute. Väl hemma satte jag mig med datorn en stund. Imorgon ska jag ha fri sovning, det behövs inför helgen.