Någon gång på natten, vid 3-tiden, hade T-banan spårat ur. Det påverkade trafiken långt in på dagen. Möjligen hela dagen.
Jag skulle vara hos specialisttandvården klockan 11:00 och funderade på olika alternativ att ta mig dit. In til stan kom jag ju, det var inte blå linjen som spårat ur. Ett alternativ var alltså att gå från antingen Fridhemsplan eller T-Centralen. Problemet var bara att regnet öste ner.
Jag lyckades komma med ett T-banetåg från T-Centralen som skulle gå till Odenplan. Jag skulle av vid Rådhuset. Åkt från andra hållet, från Fridhemsplan, hade jag inte kunnat göra. Men det visste jag faktiskt inte så jag hade tur att jag valde rätt. Information är inget man får, i alla fall inte adekvat info. Suck!
Jag kom fram till tandläkaren med en liten marginal och kunde sitta ner och andas en stund. Det visade sig att tandläkaren var både trevlig och gärna visade röntgenbilder och diskuterade åtgärder. Den remiss han fått var inte alls rättvisande, där stod det i stort sett att varenda tand höll på att ramla ut. Så är det alltså inte. Det finns ett (1) ställe i munnen som behöver behandlas. Och det är inget som håller på att ramla ut.
Det visade sig sedan att min tandläkare inte rapporterat mer än ett av mina besök till Försäkringskassan och att jag därför inte fått det högkostnadsskydd jag är berättigad till. Han kunde inte förstå varför de gjort så för det år inget som tandläkaren har nytta av att göra så. Han tyckte faktiskt lite synd om mig för den där remissen och tog bara runt två och ett halvt tusen för undersökningen istället för fem och ett halvt. Det var ju inte alls en så omfattande åtgärd som min tandläkare skrivit i remissen. Jodå, jag är tacksam. Men jag kan ju inte låta bli att sucka ändå. Det är ju både dumt och oskickligt att dels lura mig på högkostnadsnivåerna, dels skriva en felaktig och missvisande remiss. Jag har ju haft massor av ångest för något som inte ens existerar. (Suck! Dubbelsuck!!)
Efter tandläkarbesöket åkte jag till söder och hämtade det där jag beställde igår. Törs knappast berätta vad det är…
På vägen till T-banan gick jag in på Stalands möbler och gick en runda på entréplanet. Orkade inte gå upp en trappa för då hade jag redan börjat må dåligt.
Staland var det ställe dit pappa tog med mig för att jag skulle köpa möbler till min första lägenhet 1975. Innan hade jag bott möblerat.
Jag gick sedan till T-banan och åkte hem. Gick och la mig direkt. Hade jätteont i mina bihålor, lite feber och frossa. Jag blir alltid så när man petar i mina tandfickor eller tar tandsten. Jag är superkänslig och periodvis har man antibiotikabehandlat mig före.
Eftersom jag hade en konsert inplanerad gick jag upp och drack kaffe och åt en liten bit bröd. Kunde knappt tugga.
Det var Jan Lundgren som tillsammans med italienska jazzmusikerna Rosario Giuliani, Luciano Biondin på akordeon, Mattias Svensson, basist i Jan Lundgrens egen trio, samt marockanske slagverkaren Rhani Krija, känd bland annat för sitt samarbete med Sting.
”Jazz Noir – titeln knyter an 1940- och 50-talens ”film noir”, en subgenre inom kriminalfilmen, kännetecknad bland annat av mörka och kontrastrika bilder. ”Kopplingen görs för att betona de drag av sentimentalitet och drama med den svärta som musiken innehåller”, berättar Jan Lundgren. ”Men bara till en viss del – som med temat ur Chinatown – är det musik direkt tagen ur filmer. Det rör sig framför allt om nyskriven originalmusik, samt musik som kommer från våra respektive hemländer.””
Det var en otroligt fin konsert, musikerna var så bra och urvalet av låtar precis rätt. Tyvärr hade jag väldigt ont och det förstörde min upplevelse en del. Trippelsuck!!!
Efter konserten, när jag var på väg ut, fick jag syn på E..k som är en av mina lärare på Newman. Vi hälsade på varann med en kram Jag har faktiskt fundera en del på varför jag aldrig ser någon jag känner när jag hår ut på kulturevenemang. Det borde jag ju göra eftersom jag umgås med folk som har liknande intressen.
Jag tog vägen förbi apoteket Scheele och köpte en specialtandcreme som jag skulle ha. Sedan åkte jag hem. När jag kom hem gick jag och la mig direkt. Jag var febrig och hade ont i mina bihålor. Jag orkade inte ens dricka en kopp kaffe.
