Jag var på begravning igår i Kista kyrka. Det var en av mina partikamrater som hastigt gått bort efter en tids sjukdom. Men hon var inte bara en partikamrat, hon var mer än så. Gudrun sa alltid vad hon tyckte och det gällde både det hon tyckte bra och illa om. Det hon sa kunde man lita på. Gudrun var mån om kyrkan och kyrkopolitiken och hon var den som peppade mig att svara ja när jag fick frågan om att bli kyrkorådets ordförande. Jag var tveksam, men när Gudrun sa att jag skulle klara det så vågade jag svara ja.
Gudrun var aktiv både i politiken och i en rad andra sammanhang, till exempel PRO och Kvinnokraft. Hon var engagerad och vågade ta tag i och verkligen göra något när hon såg orättvisor och fel. Hon var en sådan som verkligen behövs och som det finns så få av. Gudrun var unik.
Det kommer att bli tomt utan Gudrun i den kommande valrörelsen och det känns konstigt att aldrig mer springa på henne spontant i Kista centrum, på Konsum eller på vägen mellan Kista och Husby. Vi umgicks aldrig privat, men hon var en självklar och viktig del i mitt liv. Vila i frid Gudrun!
Vad fint och sympatiskt du har beskrivit din vän Gudrun. Förstår att du kommer att sakna henne, såna människor finns det alltför få av.
Beklagar. Kram.