Advent är mörker och kyla sjunger man i en av alla de psalmer som hör ihop med tiden före jul. Men för mig betyder den här tiden ljus och värme.
I nästan alla fönster lyser ljus och stjärnor, inomhus är det varmt och gott. Inte minst i kyrkan är det värme och förväntan inför julen och psalmerna är fyllda av glädje och lovsång.
I söndags, på Första advent, var jag i Kista kyrka som är min hemkyrka. Det var helt fullsatt i kyrkan och några hade inte ens sittplats. Jag försökte flytta mig flera gånger för att dela med mig av min plats till dem som bättre behövde sitta.
Naturligtvis sjöng vi min absoluta favoritpsalm i adventstid, Gå Sion din konung att möta, en väckelsesång som kom in i den svenska psalmboken 1986.
Jag minns så väl när Frälsningsarmén stod nere på Storgatan i Södertälje och sjöng den. Min mamma brukade alltid säga att det var så konstigt att man inte fick ha så glada sånger i Statskyrkan. Nu är det nya tider, kyrkan är inte längre statlig och man får vara glad.
På eftermiddagen var det adventskonsert och jag hann med att gå på den också. Det var kyrkans olika körer som sjöng och så sjöng vi några psalmer tillsammans.
*Om du har Spotify kan du klicka på psalmernas länkar och lyssna hur de låter.
Håller med om att adventstiden är ljus och varm. Jag har svårast för november månad.
Jag tycker också november är tung. Det är därför jag ofta lägger min semester då.