Jag var uppe på en snabbvisit i min hemstad i början av veckan. Eftersom jag sitter i en stiftsstyrelse behöver jag närvara på de flesta av stiftelsens sammanträden. Den här gången var det extra viktigt av två skäl. Det ena var att vi alla skulle underteckna årsberättelsen för 2013. Det andra var för att vi tillsammans skulle gå igenom, och diskutera, ett besked vi fått från Kammarkollegiet.
Stiftelser är mycket speciella institutioner som kringgärdas av en mängd, tämligen rigorösa, bestämmelser som man inte kan påverka. Det är i första hand kammarkollegiet som kan göra ändringar genom något som heter permutation.
Jag ska inte gå in på några detaljer, inte för att det finns några hemligheter nu när allt är protokollfört och justerat, men det är svårt att sätta sig in i processen om man inte har all information och det skulle ta åtskilliga A4-sidor att redovisa.
Men trots att alla var väl insatta blev det en konstig diskussion. Den ena stiftelseparten gjorde allt för att missförstå kammarkollegiets svar. Eller om man spelade dum med något dolt på agendan? Det är inte lätt att veta, men väldigt svårt att förstå hur man kan missa budskapet med så många hästlängder och hitta på saker som bara skulle vara till nackdel för en själv. Möjligen var man besviken på kammarkollegiets svar och hamnade i tankemässig affekt och kunde inte se klart.
Resultatet blev att vi skulle gå hem och tänka, det vill säga den ena parten skulle tänka och ville att vi skulle tänka som de. Vi bestämde ett nytt datum för att ses igen i maj. Inte helt optimalt för mig, men jag får försöka pussla ihop det med andra planerade aktiviteter,
Efter sammanträdet stannade jag kvar en stund för att beundra den konst som hängde utanför. Det är ofta konstutställningar där och oftast något som väcker extra intresse. Jag har valt ut de tavlor jag tyckte bäst om:
