Judinnan – Mer aktuell än någonsin

På Göteborgsoperan kan man just nu se Judinnan av fransmannen Fromental Halévy. Det är en grand opera som hade sin urpremiär i Paris 1835.
Den svenska primären var 1864 i Göteborg och den hade premiär på Stockholmsoperan 1866.

Handlingen utspelar sig i Konstanz 1414. Det är ett av grundförutsättningarna för en grand opera att den ska utspela sig ett år som är av betydelse i historen, som nämns i historieböckerna. 1414-1418  hölls ett koncilium i Konstanz där man försökte reda ut schismen inom den västliga kyrkan.

Handlingen utspelar sig med det stora konciliet som bakgrund men handlar om den omöjliga kärleksrelationen mellan en judisk kvinna och en kristen man.
Det är en stark berättelse om hederskultur, intollerans och rädslan för det som är främmande för den egna kulturen. Med andra ord, samma berättelse skulle kunna förläggas till dagens Sverige.

Operan spelades regelbundet från sin urpremiär fram till 1930-talet då man helt slutade att spela den. Den var alltför farlig  att spela i det då rådande samhällsklimatet med judeförföljelserna som pågick i dåtidens Europa. Det är därför glädjande att den åter spelas.

Uppsättningen är från 2004 då den spelades i Vilnius, Litauen. i den här uppsättningen har handlingen förflyttats till tiden kring andra världskriget då främlingsfientlighet spreds över Europa. På Göteborgsoperan har regissören Günter Krämer valt att ytterligare betona det farliga i all form av fundamentalism.

Huvudrollerna sjungs av förstklassiga sångare med den internationella franska sopranen Mireille Delunsch som Rachel, tenoren Lars Cleveman som henes far Éléazar, den finländske tenoren Tuomas Katajala som prinsen och den litauiska sopranen Regina Šilinskaitė som Eudoxie.

Judinnan spelas ett litet tag till och har du möjlighet så ska du se den. Man behöver inte ha dyra parkettbiljetter, det är snarare en fördel att sitta högt upp på en opera då man lättare kan se både scenen och den textremsa som visas ovanför scenen så man ska kunna hänga med i handlingen.

Det var en slump att jag gick på operan just på Valborgsmässosfton, det var den enda spelkväll som sammanföll med min schemalagda ledighet. Men så här i backspegeln kan jag reflektera att det nästan syns mig som en tanke. Valborgsmässoafton, dagen före Första maj, då man i flera kommuner givit tillstånd för nazistiska demonstrationer och då man, i alla fall i Jönköping, från polisens håll uppmanat barnfamiljer att hålla sig hemma för att inte utsätta sig för fara.
Det är beklämmande att vi inte kommit längre år 2014 än år 1414. Under de sexhundra åren som gått mellan handlingens år och nutid har förtrycket, hatet och förföljelserna upprepat sig gång på gång. Så ock idag, den dag som borde vara präglad av solidaritet och tollerans. Jag hör kängorna marschera och jag ryser av obehag!