Bloggaren Nacka 144 har en bloggutmaning som han kallar Veckans foto. Här är det meningen att man med hjälp av bilder, max 5 stycken, och text ska visa veckan som gått.
En vecka med blandat innehåll. Sista veckan innan terminsstart och mitt i vardagens kämpiga bestyr försök till återhämtning.
Fågelskådning från Första parkett.
Utsikt från en bro.
Dramatisk bild i tunnelbanan.
Mitt i grönskan.
Veckans matbild.
Så var uppladdningsdagarna slut, dagar som inte var avsedda att vara en ledighet utan att ”beta av” en hop nödvändiga saker som läkarbesök, tandhygienist, tandläkare, telefonsamtal till diverse saker och annat som behövde bli klart inför höstterminen. Inte minst fixa kurslitteratur. ”Om idag inte var en ändlös landsväg, Om i morgon inte kändes så oändlig” då tänker jag att det är min vardag som beskrivs. Livet känns som att försöka simma i havregrynsgröt, jag kommer aldrig i land.
Dagen började som vanligt med kaffe och frukost, mjukmat åt pojkarna. Grått ute, 15 grader. Inne var det 18. Visst, det är lite varmare nu, hade ju 2 grader vissa morgnar bara för att tag sedan. Men det är inte varmt nu heller.
Lugn och stillhet efter frukosten innan dagen tog vid. Skrev veckans Fem en fredag och funderade på hur jag ska få mer ”ickevardag” i mitt liv. Har så många gånger sagt att jag ska planera in en pliktfri dag med någon trevlighet. Men sedan rinner det ut i sanden och drunknar i en tidvattenvåg av just vardag. Tiden räcker inte och trevlighetsdagen blir en kommaifattdag. Precis som pengar sparade till något efterlängtat plötsligt måste gå till en oväntad räkning eller till hushållskassan. Författaren Luke Reinhart skriver på försättsbladet till sin bok Tärningsspelaren ”Livet är öar av extas i en ocean av leda”. Jag brukar travestera lite och säga att livet är öar av trevligheter i en ocean av vardag.
Gjorde mer kaffe och åt en risifrutti. Jag älskar dessa, säkert inte så nyttiga, risskapelser. Lördagsmorgon och en jobbhelg framför mig. Jag behövde lite extra. Ska ta med mig rostbiff och potatissallad som kvällslunch. Köpte en lagom portion när jag shoppade livsmedel, det var extrapris. Extrapris för alla tror jag, annars har ju Stora Coop mängder med extrapriser för medlemmar. Ibland så många att jag blir förvånad över hur billig maten är.
Fixade tandrutinerna och tvättade och klädde mig. Spinning wheel är väl också en låt som kan symbolisera den återupprepade vardagen som är samma, samma, samma…
Packade rena jobbstrumpor och kvällslunchlådan. Under tiden lyssnade jag på ljudbok.
Det blev ett bra arbetspass, men ändå skönt att komma hem. Gick ut direkt och hämtade vatten till kaffe och så fort jag var inne igen fick pojkarna mjukmat.
Gjorde kaffe och lagade till två korvar. Trots att jag hade en ordentlig kvällslunch med mig var jag ändå hungrig.
Lyssnade en stund på ljudbok och hade lördagskväll innan jag gick och la mig.
Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.
Bara några minuter efter halv fem gick jag upp. Ute var det 15 grader och inne 19. Med andra ord lite varmare igen.
Började med kaffe, pojkarna fick vänta för att inte vänja sig vid så tidig frukost. De borde väl inte ens vara uppe vid den tiden.
Bestämde mig för att äta frukost, trots att det skulle bli länge till nästa gång jag skulle äta. Var helt enkelt hungrig.
Åkte hemhem och pysslade lite, pratade med F i telefon och åkte och lämnade förpackningar till återvinning. Därefter till stugan för att fixa några saker. Hade en tid på besiktningen som jag behövde passa.
Besiktningen gick bra och utan anmärkningar. Åkte tillbaka till stugan och chillade en stund innan det var dags för klädbyte och sedan in till stan.
Det regnade rejält, gör visst inte annat numera, och jag skyndade mig till bussen. kände att jag inte orkade bli genomblöt på väg till T-banan.
Hann i god till Cissi & Selma och hann titta på klänningar och annat en syund innan festen skulle börja. Butiken fyllde 18 år och hade bjudit in för att fira detta.
Det bjöds på bubbel och vin, chips, godis och salta pinnar. Det fanns även pizzaslice inne på lagret. Man ville nog inte servera pizza inne i affären.
Det var 18% rabatt på deras eget sortiment, utom höstens nyheter, oc jag hittade en klänning jag ville ha. Men den fanns inte i min storlek. XL var alldeles för stor och det fanns inga på lagret heller, man kollade i datorn.
Den fanns däremot i en annan färg och efter en provning och lite funderande bestämde jag mig för den.
Det var ruskigt mycket folk och när jag betalat bestämde jag mig för att gå. Men det var fredagskväll och jag ville inte åka hem redan. Ringde M. och vi bestämde att ses å vårt vanliga ställe.
Kollade tider för T-banan och buss och passade in tiden så jag slapp gå i regnvädret. Helgen är vikt för arbete och nu är det strax sovdags.
Tre minuter över halv sex kände jag mig äntligen beredd att gå upp. Det var 14 grader ute och 15 inne. Det såg kallt ut ute, men jag skulle börja morgonen som vanligt med kaffe och mackor. Pojkarna fick mjukmat.
Bestämde mig, trots min generella tidsbrist, för en långmorgon. Åt min frukost och sedan gjorde jag tandritualerna. En halvtimme efter att jag fluxat drack jag kaffe och sedan klädde jag mig och gick till T-banan. Skulle hemhem och pyssla lite. Hämta hem bilen också förstås.
Tog omvägen via Solna Centrum och köpte tandborsthuvuden och två små flaskor vitt vin. Idag blir det fiskbullar i hummersås, potatis och ett glas Chardonnay till middag.
Fixade lite saker och lagade sedan middag. Pojkarna fick sin kvällsmat och vi åt samtidigt. Men de åt betydligt snabbare än jag.
När jag ätit och druckit vinet, ungefär 1½ glas (187 ml), väntade jag en liten stund medan jag funderade på om jag skulle äta något mer. Men det skulle jag inte ås jag gjorde mina tandritualer och kunde inte låta bli att fundera på om det verkligen är bra att använda mellanrumsborstarna så hårdhänt att det blöder. Måste ju vara risk för sepsis att släppa ut alla dessa bakterier i blodet. Bara för att det är normalflora för mig i munnen betyder det inte per automatik att de ska ut i blodet. Känner tyvärr ingen tandläkare privat så jag kan diskutera frågan.
Tittade klart på Karen Pirie och gick sedan och la mig med ljudboken. Måste försöka komma iväg tidigt imorgon för att få ihop dagen.
Tidig morgon sa Bill till Bull. Redan strax före halv sex satt jag med mitt morgonkaffe. Ute var det 2½ grad och inne 15. Mina kattpojkar, Kingston och Orvar, låg tätt omslingrade och tittade bara på mig lite slött och fortsatte sova.
Vattnet räckte precis till första koppen kaffe och till den åt jag en knäckemacka. Drog mig för att hämta vatten med anledning av hur kallt det var. Men till sist så…
Efter kaffe, frukost, nyhetsläsning och annat viktigt klädde jag mig och åkte iväg hemhem.
Fixade håret och lite annat och åkte sedan in till stan där jag hade en tid på specialisttandvården.
På vägen hann jag med en kopp kaffe, men äta kunde jag ju inte göra. Men ja var vrålhungrig och bestämde att jag skulle äta något efteråt.
Jodå, min nya specialist var trevlig, men hon sa helt andra saker än min förra. Jag måste jobba ännu mer med mina tänder och det ska blöda och göra ont när jag rengör. Det är då det gör nytta. Fick också veta att den där operationen jag gjorde förra året inte gjort någon nytta och att bakterierna jag har konsumerat ännu mer av benmassan i min käke.
Jag blev lite chockad och hela rummet snurrade och jag kände att jag fick en blodtrycksrush. Trodde jag skulle svimma och få en hjärnblödning på plats.
Hon sa att om jag verkligen kämpade hårt skulle jag kanske kunna behålla mina tänder i fem år. Om jag hade tur.
Jag vacklade ut och gick Sveavägen fram och in på den där chinarestaurangen jag tycker om. Beställde en stor Tsingtau och en vårrulle och friterade räkor, man fick tre stycken.
Sedan tog jag T-banan till stugan och gick och la mig med en ljudbok. Var alldeles omskakad. Bokade om min tandhygienisttid i januari till i december, egentligen ville tandläkaren att jag skulle gå var tredje månad. Men jag har faktiskt inte råd.
Somnade en dryg halvtimme och gick sedan upp kvart över nio och serverade kvällsmat åt pojkarna och gjorde kaffe. Hade nog gärna ätit något men så tänkte jag på att mat alltid påverkar tänderna så jag avstod.
Tittade en stund på Karen Pirie, det finns en andra säsong. Behövde lite förströelse medan jag borstade och fixade med tandsebissingarna.
Pojkarna lekte en stund så de nästan rev inredningen, men sedan tröttnade de och gick och la sig. Det var läggdags för mig också.
Tisdag och jag behövde hinna lite av varje innan det åter skulle vara kväll. Men uppladdning handlar inte enbart om att göra en massa saker utan även om att sova tillräckligt. Därför gick jag inte upp förrän vid sjutiden. Pojkarna fick mat och jag gick ut och hämtade vatten till mitt kaffe. Fortfarande trött drack jag mitt morgonkaffe och åt ett par knäckemackor. Ute var det 11 grader, inne 16. Men det var sol.
Planerade dagen som innehöll väl många moment. Bokade om min tvättid som egentligen inte alls var nödvändig just nu. Livet är lite av ett 15-spel. Mitt problem är att det finns för många brickor och ofta inget hål.
Fick mitt jobbschema, till mitten av november, på mailen för en stund sedan. Har bokat in en del volontärpass på söndagar i Västberga gård och lagt in kurstillfällena i kalendern. Så nu har jag ett ”skelett” för hösten.
Satt och läste om det nya pensionsavtalet, det där om ”gasen”. Man är så stolt över att man nu höjt pensionerna riktigt rejält. Man kommer att höja med 1200 kronor. Om året. Före skatt. Alltså med mindre än hundra kronor i månaden, netto. Det tycker våra välbetalda politiker är ett rejält inkomstlyft för pensionärerna. Jodå, jag kommer att få ut strax över 15 500 i månaden så då är jag ju rik!?? Typ!
Det finns pengar till vapen och krig, men inte till att dem som burit landet under hela sitt yrkesliv så de kan äta sig mätta och kanske hälsa på barnen och barnbarnen. Skit på er politiker! Att ni ens har mage att nämna hur duktiga ni varit som ordnat en så stor höjning av pensionerna. PENSION ÄR INGET BIDRAG! Det är pengar vi avstått i lön under yrkeslivet.
Som en liten jämförelse:
Riksdagsledamot 78 500 kronor per månad.
Statsråd 161 000 kronor per månad.
Statsministern 204 000 kronor per månad.
Senaste höjningen, som de tog beslut om själva, var 3000 kronor i månaden.
Men att höja pensioner med 100 kronor i månaden anser de vara en historiskt hög höjning. Suck!
Det är inte underligt att de inte ens kan föreställa sig i sin vildaste fantasi hur livet ser ut för vanliga löntagare och för pensionärer.
Hur som helst åkte jag och tisdagsshoppade. Köpte mat för veckan och till lunchlådor för helgen. Köpte mjukmat åt pojkarna också.
Tog en fika med en rosa prinsessbakelse och åkte sedan till SATS och tränade. Det var ett tag sedan senast eftersom jag haft ont i foten. Trots att det aldrig blev någon operation.
När jag kom hem till stugan packade jag upp och gjorde kaffe och en tunnbrödsrulle. Tunnbrödet var i minsta laget och jag fick ha den på en tallrik och äta med gaffel. Men det gick det också.
Efter maten funderade jag på om jag skulle åka hemhem eller åka dit tidigt imorgon. Det fick bli tidigt. Klockan var redan halv sju och jag var inte sugen på mer aktiviteter.
Gjorde kaffe och tittade på förra veckans Halv åtta hos mig. Sedan gjorde jag mig sovklar och la mig och lyssnade på ljudbok en stund innan jag släckte lampan.
När jag gick upp vid åttatiden hade jag sovit 10½ timme. Det är precis så trött jag blir av tidiga morgnar och det går väl an när det är enstaka tillfällen. Men att jobba dagtid mer regelbundet tar knäcken på mig. Trots den långa, oavbrutna, sömnen var jag fortfarande helt utmattad.
Drack kaffe efter att pojkarna fått frukost. Gjorde en delprivat pappersarbete, bland annat höstens planering för jobb och studier.
Tog det lite lugn en stund och hämtade sedan vatten för att koka potatis. Värmde fiskbullar och åt. Läste sedan en stund och satte mig i sängen för att få bättre stöd för ryggen.
Pratade med M. i telefon och tittade sedan på Karen Pirie: Kalla fall. Brittisk krim är bra avkoppling.
Lite knäckemackor och en öl medan jag tittade. Sedan kväll och sovdags.
Hade lovat att jobba idag, söndag, ett tidigt pass. Det borde jag inte gjort. Vet ju att jag inte orkar med så tidiga morgnar.
Gick upp halv fem, insåg att jag borde gått upp fyra för det var mycket jag aldrig hann innan det blev nödvändigt att åka för att hinna i tid.
Bland annat hann jag inte packa någon lunchlåda, det var viktigare att pojkarna fick sin frukost. De sprang i vägen för mig och jag fräste och åt dem att flytta på sig. Jag var så stressad. En riktigt dålig start på dagen.
Jobbdagen började lugnt, men sedan tjorvade det till sig. Hände saker och slutade med att det var akut personalbrist och jag blev tvungen att stanna en extra timme för att min patient skulle bli tvätta d och få sina läkemedel.
Med dåligt samvete stämplade jag ut en timme efter att jag skulle slutat. Kände att jag borde erbjudit mig att stanna ett par timmar till. Det var lite kaosartat på avdelningen och alla, precis alla, var upptagna.
När jag kom hem gjorde jag en kopp kaffe och satte mig. Var så trött. Alldeles för trött. Pojkarna fick mat vid 19-tiden, lite tidigare än de ska ha kvällsmat, och jag åt en macka och sedan lite choklad. Tittade på veckans avsnitt av Morden i Sandhamn och sedan gick jag och la mig fastän klockan bara var åtta. Somnade mer eller mindre meddetsamma.
Bloggaren Nacka 144 har en bloggutmaning som han kallar Veckans foto. Här är det meningen att man med hjälp av bilder, max 5 stycken, och text ska visa veckan som gått.
Under veckan har jag rört mig lite här och där i stadsmiljön. Har även ätit på lokal en eller annan gång.
Västerbron som förbinder Södermalm och Kungsholmen fanns med i en generalplan för Stockholm redan 1928 men först 1931 togs beslut om att bron skulle byggas och ekonomiska medel beviljades. Med dagens mått mätt nästan en struntsumma, 14 940 000 kronor.
Många av Stockholms tunnelbanestationer ligger djupt och långa rulltrappor bär uppför mot ljuset och friheten. Här är det Skarpnäcks rulltrappor som fått leka fotomodell.
Huddinge sjukhus byggdes åren 1968 till 1977 och har sedan byggts till ett antal gånger. Jag kom dit första gången i november 1978 och trots att jag gjort många irrfärder till olika sjukhus i Sverige och i Nuuk på Grönland så är just Huddinge mitt hemmasjukhus.
Långa korridorer att gå vilse i finns det, men det gör jag inte numera utan rör mig obehindrat i lokalerna. För mig är det hemma och en trygg plats.
Veckans matbild får bli en 12-bitars sushitallrik. Ris, fisk och wasabi är så gott!
