Anfäkta och anamma

Äntligen har jag avslutat en av mina kurser, den som heter A2. Jag har en del restuppgifter i alla kurser, eller alla två då alltså. Det har varit lite mycket och en och annan uppgift har fått bli liggande medan jag skött livet i övrigt, inte minst jobbet. Men nu är en kurs klar.

Jag åkte till Uppsala tidigt på morgonen för att göra en tenta på plats. Hade kommit överens med min lärare att jag skulle sitta inne hos skolans sekreterare och administratör och skriva.

Naturligtvis var det krångel med pendeltåget, det hade hänt en olycka mellan Huddinge och Tumba och det var kraftiga förseningar. Vad olycka betyder på SL-språk vet väl alla som åker kollektivt och det är hur tragiskt som helst. Men ändå irriterande, speciellt som det brukar ta en hel dag för SL att komma ikapp med trafiken när den väl kommit igång igen. Men jag skulle hinna.

När vi sedan blev tvungna att kliva av i Knivsta och invänta nästa tåg eftersom det var något med spåret som gjorde att vi skulle åka på det andra spåret blev jag däremot nervös. Jag var inte helt säker på hur noga det var att jag kom exakt klockan 10, det var ju en individuell tentamen, bara jag som skulle skriva.

Hur som helst så kom jag i tid, hann hämta kaffe och gå på toa, ja till och med köpa en hoodjacka. En grå med dragkedja fram och texten Newmaninstitutet Högskola för Teologi, Fiklosofi och kultur på ryggen. Jag har länge tänkt köpa en sådan, trodde att det var administratören som sålde dem, men det var en annan person snett mittemot i korridoren. Nu har jag en i alla fall, jag älskar ju hoodies.

Jag skrev tentan och trodde nog att jag klarat den, men satslogik och dess härledningar är inte helt lätt. Vi har bara läst en introduktion till detta, det kommer igen senare och för kandidatexamen i filosofi måste man senare läsa en hel kurs med logik.

Efter att jag lämnat min skrivning till L, administratören, gick jag ner i caféterian. Startade datorn och började läsa den här veckans material, delar av det som vi fått på pdf. Jag har också beställt en bok, med snabbfraktavgift, från Bokus. Hoppas den kommer på fredag.
Jag betalade sedan ett par räkningar som kommit via Klarna, min DN-prenumeration och avgiften för bilbesiktning som jag förbetalade för att få det billigare priset.

Jag gick sedan ut, med min termosmugg kaffe, och satte mig på gården en stund. Skulle vara med på kollegiemötet klockan 13:15. Jag är studentkårsrepresentant.

Precis innan vi skulle börja kom E, min lärare i logik, och viskade att jag var godkänd. Senare fick jag mail från honom och även ett formellt från administratören att kursen A2 var avslutad och godkänd.

Mötet var trevligt, det är en liten skola och en trevlig atmosfär. Att vara representant i kollegiet gör också att man lär känna alla lärare lite närmare. Efteråt pratade jag med latinläraren, inte så troligt att jag kommer att läsa latin eftersom det är i första hand de som läser teologiprogrammen som läser latin, men vi pratade om latinlärarna på Fjellstedska skolan där jag gick på den tiden det var gymnasium. Jag sa att jag glömt det mesta, men att jag nog under hot skulle kunna dra hela böjningsmönstret för både mensa och servus. Tror nog faktiskt att jag kan dra dem även utan hot. De sitter i ryggmärgen, men inte lika fast som de tyska prepositionerna. Dem skulle jag kunna dra mitt i natten om man väcker mig, ja till och med i en stressituation medan jag till exempel skulle ge hjärt-lungräddning. Men jag hoppas vid gud att ingen skulle be mig om det just då. Men av helt andra skäl än min prestationsförmåga i tysk grammatik.

Efter mötet gick jag mot stationen. Köpte med mig en macka av större format från Centralkonditoriet, jag bar fortfarande på min termosmugg med kaffe. Hittade en bänk där jag satte mig och åt.


Jag tog pendeltåget till Helenelund och gick ner till Kista centrum. Jag var så trött. T-banan var försenad på grund av  något fel, tror det var spårfel. Men det kan lika gärna varit växelfel. Det är alltid något problem med kollektivtrafiken i Stockholm. Varje dag!

När jag kom hem, klockan 18, la jag mig ovanpå sängen för att vila en timme. Jag vaknade 22:30. Orkade inte gå upp och fortsatte sova till 06:30. Då gick jag upp eftersom kaffebristen givit mig en hemsk huvudvärk. Den har jag nu botat med en liter (sic!) kaffe.

 

*Anfäkta och anamma är den svordom Kapten Haddok i serien om TinTin brukar använda och jag tror att man skulle kunna byta den mot typ ”ja jävlar”.

This entry was posted in Livet. Bookmark the permalink.

4 Responses to Anfäkta och anamma

  1. wiolettan says:

    Ja, det var en dag det, intensiv så jag får huvudvärk bara genom att läsa och försöka att sätta mig in i din situation, vilket jag givetvis inte kan. Men svära, nej jag tycker det finns så många fina svenska ord, men det är frivilligt. Förresten, det har jag inte tänkt på, svordomar vad är det för språk? En del är svenska.
    Ett stort GRATTIS till dig för alla klarade prov. Du måste vara duktig som under press klarar detta galant. För, jag tycker verkligen att det är pressande med dessa stopp och fel på lokaltrafiken, både tåg och tunnelbanan, händer titt som tätt. Jag sitter för det mesta och äter frukost vid rusningstid på morgonen och hör då på radion sicket elände det ibland är. Ska man då ut i detta och ha en tid att passa så tar det på.
    Ha det så bra det går och än en gång grattis.
    Kram!

    • Kraka says:

      Tack! Det känns skönt att det börjar röra sig så sakteliga framåt med studierna.
      Jag försöker svära med måtta, men just uttrycket anfäkta och anamma gillar jag. I synnerhet som det är så användbart, inte bara som svordom utan som kraftuttryck i största allmänhet.
      Trevlig helg!
      Kram

  2. Ingrid says:

    Anfäkta och anamma är ett bra uttryck!
    Grattis till att ha en kurs avklarad och med godkänt resultat. Du är duktig som orkar hålla på som du gör. Jag håller med Wiolettan här ovanför – jag får ont i huvudet bara av att läsa om allt du hinner och orkar med.
    Hoppas att du får lite tid till återhämtning i helgen!
    Varm kram, Ingrid

    • Kraka says:

      Tack!
      Vila i helgen är kanske för mycket att önska sig, men lite återhämtning i alla fall. Jag har två arbetsnätter, en i taget med en emellan, under helgen. Sedan har jag faktiskt 4 veckor semester.
      Hoppas du får en fin och skön helg!
      Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

3 × 3 =