Potatis, en knölig fråga

Mina föräldrar var födda tidigt på 1910-talet. Båda kom från fattiga hem, fast olika. Mamma var statardotter. Statare var ett svenskt slavliknande system. De var inte slavar på det sätt som vi är vana att se slavar, men de var livegna.
En statare fick bostad och vissa matvaror. De kunde odla en del och i bästa fall sälja det familjen kunde avvara och på så sätt få lite kontanter till nödvändigheter. Potatis var en produkt som både kunde odlas och ingå som lön.
Pappa var arbetarson, hans pappa slet hårt med sin kropp som stenläggare. Helt utsliten dog han 60 år gammal. Farmor virkade och broderade och barnen fick sälja för att det skulle finnas mat på bordet. Att äta sovel (kött) utan potatis var uteslutet. Många gånger fanns inte ens kött utan man fick nöja sig med potatis och lingon till middag. Sill köptes i tunnor, men också den var en fattig familj tvungen att snål med.

Själv är jag privilegierad nog att kunna ta fram en påse hemlagade köttbullar, värma dem i micron och äta med lingonsylt. Utan potatis.
För mig är det en lyx, uppvuxen med tjat vid middagsbordet: ”ät inte bara sovel, ta mer potatis”.
Jag är tacksam för goda råd om hur jag snabbt ska få till potatis till mina köttbullar, men just då, när jag kom hem, unnade jag mig att äta köttbullar till kaffet. Utan potatis. Det får uppvägas av de gånger jag bara äter potatis, eller kall, skivad potatis på knäckebröd. Ibland är det enkla de bästa.


*Bild från pixabay

This entry was posted in Livet. Bookmark the permalink.

4 Responses to Potatis, en knölig fråga

  1. Znogge says:

    Statarsystemet var verkligen tufft för många och människorna slet hårt. Min mans farmor växte upp i ett statarhem men det var precis i brytningstiden så det fick det snabbt lite bättre. Min släkt kom från helt andra förhållanden vilket gjorde livet mycket lättare på den tiden. Förhoppningsvis växer barn upp under mer likartade förhållanden i dag.

    Kram och ha en fin fredag!

    • Kraka says:

      Tyvärr så gör de ju inte det. I alla fall inte i storstäderna. Det är enorma skillnader och klyftorna bara ökar.

      Önskar dig en bra lördag!

      Kram

  2. Mösstanten says:

    Min morfar var trädgårdsmästare och de fick stat under de första arbetsåren. Det var alltid så hemma hos oss att man inte bara kunde äta sovel även om det inte var brist på pengar. Nu äter jag inte potatis, mer än till midsommar.

    • Kraka says:

      Jag tycker om potatis, äter det ganska ofta. Men jag tycker om att äta just köttbullar utan.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

ett × två =