Hallå där banken, det är inte min byk

I måndags kom jag hem från min resa till Petter i Oxford. Jag bodde i gästrummet där han jobbar och skulle nu betala för mig. En i sammanhanget liten summa, för var i hela friden bor man 5 nätter för under 1500 kronor? Eller 125 pund som det här var fråga om.

Jag tog mig an uppgiften i går förmiddag och tänkte att det tar väl inte många minuter. Men, vad jag inte visste, var att det alls inte är var mans möjlighet att överhuvudtaget få skicka pengar utomlands.

Eftersom jag inte dagligdags skickar pengar utomlands så har jag inte ens funderat på hur det går till. Men jag kunde snabbt konstatera att tjänsten behövde aktiveras av banken. Man skulle ringa dem och få hjälp via telefon, eller gå in på ett bankkontor.

Jag bestämde mig för att ringa, tänkte att det tar väl bara ett par minuter, när man väl kommit fram vill säga. Det var drygt 50 personer i kön före mig, sådant tar sin lilla tid.
Men till sist kom jag fram i alla fall. Till en ilsken dam. Hon ställde några frågor om min inkomst och konstaterade att jag inte hade mitt lönekonto där. Jag förklarade att jag varit bankens kund sedan tonåren och att just det här kontot öppnats som en ersättning för det plusgiro som jag inte fått behålla då man tog bort sina privatkunder. Jag förklarade varför jag använder just det här kontot för betalningar och varför jag har konton på fler banker.

Men döm om min förvåning när jag då får höra att det går ju inte. Banken behöver känna sina kunder och deras levnadsvanor och det går inte om man är kund hos flera banker.
Nu snurrade det i huvudet och jag mindes tillbaka till den tiden då banken var ett ställe där man gick in och fick saker gjorda på plats. Damen på andra sidan disken, för det var oftast en kvinna, visste vem man var, vilka som var ens föräldrar, var man gått i skolan och så vidare. Legitimation behövdes aldrig. Man var igenkänd. Det är inte ens länge sedan det var så, faktiskt fortfarande i slutet av förra seklet. I alla fall på mindre orter och i förorten där jag bodde. Så är det inte nu. Man är en anonym röst som pratar med en annan anonym röst via telefon, eller ibland via bankens chattfunktion.

Jag försökte förklara detta för den argsinta, ja aggressiva skulle jag vilja påstå, damen i andra änden av linjen. Men hon stod på sig allt mer påstridigt att jag fick vända mig till den bank där jag är huvudkund. Jag orkade inte ens förklara att den banken där jag får in min lön anser att den banken jag just pratade med är min huvudbank eftersom jag betalar mina räkningar där. Den bank som nu påstod att jag inte var deras huvudkund eftersom jag inte fick in min lön där och man därför inte hade full kontroll varifrån jag får mina pengar. Moment 22.

Efter en halvtimmes tjafs, eller mer, sa jag helt sonika till henne att det inte var någon idé att hon och jag pratade eftersom hon så uppenbart förmedlade att man inte ville ha mig som kund.

Men jag hade ju en skuld till Pusey House att betala och mina pengar jag tänkt betala med fanns just på den här banken så jag ringde upp igen. Nu var det drygt 70 personer i kö.

Den här gången hade jag bättre tur. Hon jag pratade med uttryckte till och med respekt och beundran då jag sa att jag tjänar mina pengar som specialistsjuksköterska inom intensivvård och narkos, eller anestesi  som det heter. ”Åh”, sa hon, ”är du specialistsjuksköterska”. Troligen hade hon läst om bristen på just sådana. Eller så var det något hon drömt om att bli. Vad vet jag, vi pratade inte mer om den saken. Men det hjälpte faktiskt till att bli behandlad med respekt.

Hon startade sedan förhöret, för ett förhör ska, enligt Finansinspektionen, hållas. Efter förhöret ska man sedan kontrolleras.
Man ställer frågor om inkomster, arbetsgivare och liknande. Kanske inte så konstigt att banken vill veta. Men man frågar sedan om man känner personer som kan utsättas för hot, eller snarare att man kan bli hotad för deras skull. Jag har med åren lärt mig hur man ska svara, eller mest hur man inte ska svara. Så nej, jag är inte aktiv i några föreningar. Nej, jag känner inte någon som är politiskt aktiv. Att berätta att jag är aktiv i Svenska kyrkan höll på att göra att jag inte fick öppna ett nytt konto i en annan av de banker jag redan har konton i vid ett tillfälle för några år sedan. Jag fick lägga in hela min övertalningsförmåga för att få den banktjänstemannen att förstå att knappast någon kommer att utöva utpressning mot en kyrkorådsledamot. Så den här gången undvek jag också att upplysa om detta. (Kan jämföras med när Petrus förnekade Jesus 3 gånger innan hanen gol. Bara för att rädda sitt eget skinn).

Till sist blev vi klara med frågebatteriet och hon sa att jag skulle vänta ett ögonblick medan hon kontrollerade mig och att allt var okej. Det var det och jag fick äntligen skicka mina 125 pund.

Det tog mig drygt 2 timmar att få tillstånd att skicka 125 pund till England och mindre än 2 minuter att genomföra själva betalningsprocessen.

Det kan tyckas lite löjligt, i alla fall för den som är ärlig och tjänar sina pengar på ett ärligt vis, att bli misstänkt för att försöka tvätta pengar. Jag blev lite omskakad och också ledsen för att man slösade bort så mycket av min privata tid. För det enda jag tvättar är mina kläder, katternas filtar och emellanåt, fast inte alltför ofta, några mattor och gardiner. Så nej banken, pengatvätt är inte min byk.

 


*Bild från pixabay

Posted in Livet | 1 Comment

Tidigt och sent – Oxford 6

Naturligtvis sov jag dåligt, som jag alltid gör när jag ska upp tidigt. När alarmet gick igång klockan 04:00 hann det bara pipa till innan jag slängde mig över mobilen och tystade den. Tror inte att killen i rummet bredvid skulle uppskattat introt till Starwars vid den tiden. Möjligen kanske inte vid någon tid alls. Han var lite stram, men nickade till svar dagen innan då jag hälsade. Annars hälsade han sällan på folk över huvud taget, han var sur på något som hänt tidigare för en eller ett par veckor sedan.

Jag tvättade mig, borstade tänderna, tog på kläderna och packade klart. Hann i alla fall göra mig en kopp kaffe som jag drack samtidigt som jag packade.

Petter följde mig till busstationen, bussen skulle gå 05:15. Jag hade en macka med mig, en sådan där trekantig i plastförpackning, som jag köpt kvällen innan, och en halv flaska vatten. Det skulle inte bli så mycket tid att fika på flygplatsen, speciellt inte om incheckning och säkerhetskontroll skulle ta tid. Att planet skulle vara 10 minuter sent hade man skickat ut ett mess om under natten. (Man hade tidigarelagt avgångstiden med 10 minuter och var nu tillbaka till den tid som jag ursprungligen hade köpt min biljett till, 09:20.)

Jag har varit på Gatwick ett flertal gånger och hittade snabbt Norwegians incheckningsdisk. Ja, man checkar ju in i automater numera, inte vid disk. Naturligtvis krånglade det och beskedet om att det inte fanns någon bokning som relaterade till mitt passnummer kom upp gång på gång. Jag sände en tacksamhetens tanke till Norwegian som envisas med att man alltid ska ha utskrivna kopior med sig. Det hade jag och kunde därför snabbt få fram mitt bokningsnummer och knappa in det. Det gick bättre. Varför vet jag inte för jag hade ju registrerat mitt passnummer hos Norwegian.

Det var bara en, eller två, personer före vid bagageinlämningen och det gick supersnabbt. Sedan iväg till säkerhetskontrollen. Det enda som hände där var att man tog min låda med upplagda saker åt sidan. De dammsögs med någon apparat och avlästes, gissar att man letar efter droger. Men det använder jag faktiskt inte. Däremot blir jag alltid stressad av just det momentet eftersom det skulle kunna finnas opiatrester från min arbetsplats till exempel utanpå handväskan. Men man hittade inget. Min laptop ville man däremot titta närmare på. Ja, även den fick sig ju en ”dammsugning”, men inte heller den använder droger. Eller om man kanske kollar efter sprängämnen. Sedan fick min vackra, orange, laptop ta sig ytterligare en tur på röntgenbandet. Sedan var det över och jag fick gå vidare med alla mina saker i behåll.

Nu skyndade jag mig till tavlan med gatenummer. Antog att jag skulle behöva gå i stort sett genast dit. Men, till mitt stora förtret, var planet 1½ timme försenat. Det skulle senare visa sig att, när det väl lyfte, var det 2½ timme sent.

Jag var ju självklart trött och bestämde mig för en kopp kaffe, en dyr kopp. I svenska pengar kostade den nog nästan 50 kronor. Liten var den också.
Sedan satte jag mig och väntade. Och väntade. Och väntade.

Strax efter 10:35 släcktes tavlan med avgångar ner och startades om. Då kom gatenumret upp med en uppmaning att Go to gate. Vad nu det skulle vara bra för med tanke på hur lång tid det sedan tog innan vi fick gå ombord. För att att inte tala om innan vi sedan lyfte. Det var flygplanskö.

Jag hade ju bestämt redan innan att jag minsann inte skulle äta något på planet. Men jag var så himla hungrig så jag beställde deras toastmeny, en varm dubbelmacka i plastförpackning, en liten flaska juice och en kopp kaffe. Jag beställde också en liten påse cashewnötter. Detta för motsvarande 125 kronor. Suck! Inte blev jag mätt heller.

När vi kom till Arlanda var det jättelång kö till passkontrollen. Storbritannien är ju inte med i EU:s passamarbete och man kollade många väldigt noga. Sådant tar tid.

När jag kommit fram till bagagebandet var min väska redan avplockad och stod i en hög med väskor. Det säger en del om hur lång tid passkontrollen tog. Men jag var glad att väskan och fått åka med samma plan den här gången.

K hämtade mig vid flygplatsen. Jag var trött och orkade nästan inte med hans aspiga tjatande. När han kommit in i ett spår så slutar han aldrig prata om det. Jag var riktigt lättad när vi var framme och han klev av och jag fick bilen för mig själv.

Jag hade lovat köpa mat åt Katten Kirk, han står på ett specialfoder, och åkte till Bromma blocks där det finns en veterinärbutik. Lucas äter samma foder när han är där, vi har kollat med Strömsholm som säger att det kan alla katter äta. Det är bra för urinvägarna.

Jag åkte hem, lämnade fodret och bar in min väska. Fick hjälp av J att hämta upp mina sommardäck från källaren och åkte sedan till Rotebro och fick dem bytta. De har en drop in där som de temporärt ställer upp då det är dags att byta däck.

Sedan hem igen och tillbaka med däcken till källaren, den här gången vinterdäcken. Sedan var jag hungrig. Det fick bli middag på Cirkel K, den ligger nära och där kunde jag ställa bilen. Man kan inte längre parkera i Husby Centrum med P-skiva utan måste registrera sitt personnummer när man ska stå den gratistimme som tillåts. Skulle aldrig falla mig in! Någon måtta på överanvändningen av personnummerregistrering får det ändå vara. Man har faktiskt ingen aning om till vem man, med sms, skickar sitt personnummer. Sist bestämde jag mig helt sonika för att åka därifrån istället. Galenskaper!

På Cirkel K köpte jag en tunnbrödsrulle med en tjockkorv, mos, räksallad, sallad och lök. Till det hörde en dricka. Jag köpte också en extra kaffe, men jag hade en gratiskaffe registrerad på mitt kort. Totalt gick de på 49 kronor. I och för sig för att jag har ett medlemskort, annars skulle det kostat 89 kronor. Då inklusive kaffet eftersom gratiskaffet förutsätter medlemskap. Betydligt billigare än på flygplats och flyg. Men generellt sett så är det billigare att äta i England. Om man inte går på lyxrestaurang förstås. Men pubarna har bra priser.

När jag ätit var det dags att åka och hämta Kingston hos B-M. Han hade haft det bra och varit en snäll katt. Hon har en fågelmatning på sin balkong och han har suttit där mycket och studerat fåglarna genom fönstret. Det har de gemensamt, det ornitologiska intresset.

Jag var trött och tackade nej till kaffe, packade ihop Kingstons saker och vi åkte hem. När vi kom hem släppte jag ut Kingston ur buren och hällde upp mat och vatten. Sedan åkte jag till Jakobsberg med bilen. Det är så jobbigt att inte ha parkering hemma.

Hade i alla fall lite tur, det var bara 7 minuter väntetid innan bussen skulle gå och det var tur. Vänthallen var full av EU-migranter som skrek och gapade. En av dem pratade i sin mobil, stirrade in i skärmen och, trots hörlurar, gapade och skrek i ljudvolym så det nog hördes till Rumänien utan telefon. Så tröttsamt!

När jag kom hem tog jag ett bad och la mig sedan i sängen och lyssnade på några föreläsningar. Men jag var så trött så det blev bara tre av de tio jag tänkt lyssna på. Det är miniföreläsningar, så de tar i snitt kanske 10 minuter vardera.

Posted in Livet | Leave a comment

Kyrkan, lunch och egentid – Oxford 5

Den här morgonen var det första gången jag hade alarmet på. Vi skulle till Högmässan i St Barnabas kyrka och fick inte komma försent. Jag var klädd och klar när Petter knackade på min dörr. Jag hade klätt mig lite söndagsfin.

Det var en traditionell, anglikansk, högmässa med kör, korgossar och flera präster. Mycket rökelse förstås och jag funderade på om man inte alls har allergiker i England. För trots att vi satt ganska långt ifrån så känner man ju rökelsen ordentligt som omger en långt ut i bänkarna. Men jag är förtjust i rökelse och inte allergisk mot just det. Till min stora glädje gick en av prästerna, tror det var kyrkoherden, ut och stänkte vigt vatten över församlingen där vi satt i bänkarna. (Jag frågade senare Petter om man brukar göra det alltid eller om det var för att det just varit påsk. Just i St Barnabas var det på grund av påsken, men i vissa kyrkor görs det varje högmässa.) Som ni kanske minns berättade jag om detta vattenstänkande bland annat här. För mig är de ett viktigt inslag i påsknattsmässan, annars är jag nog mest att räkna som lågkyrklig. Men vissa av de högkyrkliga inslagen, och deras symbolik, tycker jag om.

Efter högmässan serverades kaffe och te. Jag blev presenterad för några olika personer, bland annat Petters chefs fru. Hans chef hade jag träffat i Pusey House dagen innan.

När vi druckit vårt kaffe, eller jag druckit mitt kaffe, Petter dricker varken kaffe eller te, var vi hungriga och bestämde oss för att gå till närmaste pub, vilket var The Old  Bookbinders Ale House. Jag hade verkligen tänkt på deras fantastiska crèpes och längtade efter att prova en annan sort.

Jag valde den med kinesisk fyllning den här gången. Den var helt okej, men inte lika fantastisk som den jag ätit gången innan.


Eftersom det var söndag tyckte jag att jag kunde kosta på mig lite efterrätt också. Glass och kaffe.


Vi diskuterade mycket vad vi skulle göra på eftermiddagen och om vi skulle gå på Aftonsången, en kvällsgudstjänst som jag tror helt fallit bort i den svenska traditionen. Annars var det ett bra alternativ för mig som sällan har möjlighet att gå på söndagsförmiddagar. Minns inte när jag senast såg en aftonsång i Svenska kyrkan, men många år sedan är det. Säkert flera decennier.

Vi bestämde att gå hem till våra rum och vila fram tills det var dags att gå till kyrkan. Men Petter sms:ade sedan att om inte jag ansåg det nödvändigt att gå till kyrkan igen så ville han hellre vila någon timme till. Jag ansåg det inte nödvändigt och vi bestämde att ses senare och bestämma vad vi skulle äta.

Jag använde tiden, egentiden, till en blandning av pluggande och lyssnade på ljudbok, en deckare. Dock inte en i Oxfordmiljö utan en svensk.

Vi gav oss iväg till Tesco och köpte lite kallskuret, ost hade vi redan. Det fick bli en hemmakväll i vardagsrummet. Det rummet kommer jag att sakna. Jag tror man kanske skulle kalla det biblioteket i ett engelskt hem, men eftersom Pusey Hause har ett riktigt bibliotek, med Oxfords största samling av teologisk litteratur, så går det nog inte an att kalla just det här rummet för bibliotek.


Nödvändigheten av att duka fint fick stryka på foten. Vi la bara fram det vi skulle äta och plockmat fick sin rätta innebörd. I alla fall jag åt kallskuret med fingrarna.

Det blev ingen sen kväll, vi skulle upp sjukt tidigt nästa morgon. Jag plockade lite med mina saker innan jag släkte lampan och tänkte på hur snabbt tiden gått.

Posted in Livet | Leave a comment

Sufragetter och räkmackor – Oxford 4

Även idag hade vi bestämt att Petter skulle knacka på min dörr klockan 10:00. Jag hade varit vaken en stund, druckit kaffe och var strax klar.

Vi började med att gå till Prêt-à-Manche och äta frukost, precis som dagen innan. Den här gången valde jag en maka där man såg att det fanns rejält med pålägg. Kaffe förstås, det är en nödvändighet.

Efter frukosten gick vi till Antiques on High, en affär som inte bara har antikviteter utan en del annat spännande också. Jag hittade en lämplig present till B-M som passar Kingston. På vägen därifrån gick vi in i en annan affär där jag äntligen hittade en T-shirt jag ville ha. Hittade en med Alice och cheshirekatten. Alice i underlandet är stort här i Oxford.

Vi gick sedan för att titta på utställningen om sufragetterna som fanns på Bodleianbiblioteket.


Bilden visar en nygjord kopia av en banner som bars 1908 i London av medlemmar i Oxford Women´s Suffrage Society. Orginalet har gått förlorat men gjort speciellt för utställningen efter bilder i Oxford Times 1908.

Det fanns många, i kampen för rättvisa och rösträtt, framstående kvinnor. Tyvärr är jag inte så kunnig i ämnet, men köpte en bok som presenterar många av dem. Men en som var representerad känner jag väl. Till och med mycket väl.


Florence Nightingale var inte bara sjuksköterska utan också en kvinna som betytt mycket för kvinnors frigörelse.

På vägen hade vi hunnit besöka Universitetskyrkan, den där John Henry Newman var kyrkoherde, som jag berättade om här om dagen.


Man hade också en motsvarighet till julens krubba, en tom gravklippa. Om man förstorar upp bilden ser man den hopvikta svepningen.

Vi hade bestämt att gå till vetenskapsmuseet. Det var dock ingen höjdare. Jag hittade i alla fall en bonad med periodiska systemet som jag köpte, jag har länge velat ha just ett sådant.
I övrigt var det varmt, jobbigt och fullt med folk.

Men det jag ändå fastnade för var en monter om Marconi, han som gjorde den första trådlösa telegrafen. Han var en av mina favoriter då jag gick på högstadiet.

Efter den här förmiddagen var vi hungriga och skyndade till The Four Candles. Men där var det fullsatt och vi fick gå vidare. Jag hade fruktansvärt ont i min vänstra fot och det skar som knivar för varje steg. Men till sist kom vi fram till Swan and Castle, också den en av Wetherspoons restauranger.

Det var ljuvligt med en kall öl och sedan lite mat. Jag åt Fish and chips. Det fanns två storlekar att välja på, jag valde den lilla.


Efter maten var jag väldigt angelägen om att gå hem och vila middag. Jag ville lägga upp min onda fot, smörja in den med Voltaren och Tigerbalsam, en mycket effektiv blandning när man har ont.

När vi var tillbaka på Pusey House föreslog Petter att vi skulle ses klockan 18, men jag sa snabbt att 19 var bättre. Jag skyndade upp på rummet, slet av mig kläderna, smörjde in mina fötter och drog täcket över mig. Jag sov sedan lite lagom länge för att ändå hinna med att plugga en stund.

Petter knackade precis klockan 19. Vi bestämde att vi båda föredrog en hemmakväll och gick ut för att handla räkor, bröd och vin. Vi gjorde sedan räkmackor och satt i det trevliga vardagsrummet.


Det blev ingen sen kväll, vi var båda trötta och skulle upp för att gå på Högmässan nästa dag. Vi båda introverta och behöver egentid. Jag behöver dessutom lite extra tid för mina studier.

Posted in Livet | 2 Comments

Blenheim och Woodstock – Oxford 3

Klockan 10 knackade Petter på min dörr. Jag var hungrig och vi bestämde att tassa bort till Prêt-a-Manger. Jag valde en tonfiskmacka, men det visade sig att det nog inte ens fanns en tesked tonfiskröra i mackan, bara gurka. Nåja, kaffet var bra och jag blev mätt.

Vi hade bestämt att göra en utflykt, med buss, till Blenheim. Vi tog oss bort till busshållplatsen och hade tur, det kom en buss nästan meddetsamma.

Bussresan i sig var också trevlig, vi åkte bland annat förbi den kyrkogård där J.R.R. Tolkien ligger begravd. Vi åkte genom små samhällen med typiskt engelska hus. Det är ungefär 13 km att åka.

När vi klev av i den lantliga miljön blommade mängder av påskliljor. Våren har kommit betydligt längre här än hemma. I alla fall som det var när jag åkte i onsdags.


Vi gick in på området, betalade inträdet och gick upp mot själva slottet.


Blenheim Palace uppfördes mellan 1705 och 1724 på mark som skänkts som gåva från nationen till John Churchill, hertig av Marlborough, efter dennes seger i slaget vid orten Blenheim i Tyskland 1704; därav namnet på slottet. Slottet har sedan dess varit hertigarnas av Marlborough residens.
Det var på Blenheim som Winston Churchill föddes, Storbritanniens premiärminister 1940-1945 och 1951-1955.

Det fanns enormt mycket att titta på inne i byggnaden. Vi började med att följa med på en guidad tur om slottets historia. Sedan gick vi själva runt och tittade.

Modellen är helt gjord i papper och sevärd just därför.

En modell av Blenheim Palace.

Det fanns mycket att se som handlade om Winston Churchill. Han hade stor betydelse för landet, och kanske för världen, under andra världskriget och tiden efter.

Winston Churchill hette egentligen Winston Spencer Churchill och var en släkting till Diana Spencer, som gifte sig med prins Charles.
Den nuvarande hertigen av Marlborough bor på slottet, men större delen är öppet för besökare. Slottet togs 1987 upp på UNESCO:s världsarvslista.

Trädgåden var också fantastisk, men man blir trött i benen och vi slog oss ner för att jag skulle få en kopp kaffe.


Det var så skönt att sitta i solen och njuta av vårvädret. Vi skulle sedan promenera in till Woodstock.

Vi började ge oss av i riktining mot den lilla staden. På vägen fick vi se ett litet tåg och kunde inte låta bli att kosta på oss det pund det kostade att ta en tur.


Turen slutade nere vid en liten nöjespark där det också fanns ett  fjärilshus.

Det var varmt inne i fjärilshuset, de behöver ju i det närmaste tropisk värme för att klara sig, de små liven. Så det var skönt att komma ut igen. Landskapet var så vackert med spännande träd och utsikt över en sjö.


Det var inte så långt att gå till Woodstock, men jag har fått problem med min vänstra fot, den jag bröd 2015, och har svårt att gå utan att få väldigt ont. Men det fanns många soffor att vila på.

När vi kom fram till Woodstock gick vi in i kyrkan, en liten fin kyrka med tillhörande lantlig kyrkogård.


Men nu var det dags för mat, lupper (lunch-supper), klockan var nog redan nästan fyra på eftermiddagen. Vi gick till The Star inn och åt burgare och drack öl/cider.


Efter maten gick vi runt och tittade, mest i affärernas fönster, och sedan till ännu en pub , The Woodstock Arms, innan vi skulle åka hem.
Petter åt något typiskt engelskt som jag inte minns namnet på, men det är friterade fläsksvålar. Inget för mig, men äppelmoset var gott.

Vi tog bussen hem till Oxford igen och jag var rätt trött. Efter vila på rummet gick vi ut och shoppade lite ostar och vin. Jag är väldigt förtjust i vardagsrummet på Pusey House och en hemmakväll där var precis vad jag behövde efter den dagen.

På vägen kunde vi ännu en gång konstatera att körsbärsträden redan blommat över, eller nära nog i alla fall.

Posted in Livet | 2 Comments

Återförenade – Oxford 2

Petter väckte mig vid 10-tiden. Jag var så trött att jag nästan inte var vid medvetande. Jag hade visserligen varit vaken redan 07:30 och då funderat på att gå upp och göra kaffe. Men nu var jag verkligen riktigt trött.

Petter gjorde kaffe åt mig och jag åt ett par bitar av den rutiga kakan jag köpt kvällen innan. Det hjälpte.

Efter den improviserade kaffefrukosten fick jag en rundvisning på Pusey House. Vi började med kapellen. Först det där de brukar ha tidegärdsläsningarna. Fönstret är väldigt vackert där. Överhuvudtaget ett vackert kapell.

Mitt emot ligger det kapellet där man har lite större gudstjänster. Det är dock en mycket enklare interiör. Men vackra ljusstakar både på altaret och på läktaren ovanför.


Vi gick sedan upp i tornet och tittade på utsikten.


Därefter fick jag titta på biblioteket. Det är den största boksamlingen av teologisk litteratur i Oxford, till och med större än den på teologiska fakulteten.


Vi hann med en snabb titt på orgelpiporna också…


Sedan var det dags att skynda till St Barnabas kyrka. Det var en vanlig, anglikansk veckomässa. Jag hade lite svårt att hänga med eftersom den skiljer sig till viss del från Svenska kyrkans. Men det mesta är same same.

På vägen ut hälsade vi på prästen, Fader James, som känner Petter. Vi blev senare under dagen vänner på Facebook. Han verkade vara en trevlig person.

Petter och jag var nu hungriga, vi hade ju inte ätit någon riktig frukost, och skyndade till  The Old Bookbinders Ale House. Där åt vi crèpes.


Vi ägnade sedan dagen åt att besöka olika affärer och titta in i ett antal kyrkor. Jag ville gärna besöka den kända puben Eagle and Child, som tyvärr kommer att läggas ner inom kort.
Puben är känd för att dels Lewis Carroll, som ju egentligen hette Charles Lutwidge Dodgson, brukade gå dit. Dels var ett stamställe för J.R.R Tolkien och C.S Lewis. Båda dessa herrar var professorer i Oxford, Tolkien i anglosaxiska och Lewis i litteratur. De är ju annars mest kända för sina böcker, Sagan om Ringen och böckerna om Narnia. Carroll skrev bland annat Alice i Underlandet, han var matematiker till yrket. 


På eftermiddagen var vi trötta och begav oss hem för att vila middag. Vi passerade Jungfru Maria kyrka, som numera ofta kallas Universitetskyrkan. Det var där John Henry Newman var kyrkoherde. Han konverterade sedan till katolicismen och det anses att han inspirerades till det av en text som Edward Bouverie Pusey skrivit.
Newman är den som fått ge namn åt Newmaninstitutet, den jesuithögkola där jag studerar. Newman var dock inte jesuit utan oratorian. Han var en framstående teolog och akademiker. Pusey är han som grundat den kristna organisation där Petter arbetar.

Vi gick sedan hem till Pusey House för att vila middag och sova en stund.

När vi kom hem hade min resväska anlänt och jag kunde återförenas med mina kläder och tillhörigheter. Det kändes skönt att kunna byta till rena kläder efter en dusch.

Vi hade bestämt att gå ut och äta på kvällen och gav oss senare av till en av Wetherspoons restauranger, The Four Candles.
Det var nog egentligen ganska onödigt, men lite trevligt ändå att komma ut. Vi bestämde oss för att äta något litet. Man hade en rätt bestående av ostgratinerad pommes med skinka.


Det var väl egentligen ganska gott. Men, som sagt, lite onödigt ätande. Hur onödigt fick man ju veta eftersom det på Wetherspoons matsedlar står hur många kalorier maten innehåller. 1422 kcal för den gratinerade pommes med skinka. Därtill en öl med ännu fler kalorier.

Trots alla dessa kalorier så avslutade jag kvällen med att, medan jag pluggade någon timme eller två, dricka kaffe och äta den mille-feuille jag köpt tidigare på dagen.

Posted in Livet, Resor | 1 Comment

Ofrivilligt separerade – Oxford 1

Äntligen var de då dags för lite ledigt och en resa till Oxford. Ja, ledigt från jobbet alltså, när man pluggar är man ju aldrig riktigt ledig, i alla fall inte under terminstid.

Jag gick upp tidigt på morgonen och hann med både att packa och fixa en del annat av privatadministrativ natur. När jag var klar tyckte jag det var lika bra att åka ut till Arlanda och vänta där. Jag ringde K, som skulle skjutsa mig, och hämtade upp bilen till gården och packade in. Sedan åkte jag för att hämta upp K. Han skulle sedan köra tillbaka bilen där jag har den på förvaring medans de bygger nytt garage.

Jag var på Arlanda lite drygt 3 timmar innan mitt plan skulle gå. Checkade in och gick för att äta.

Hittade ett ställe med läcker räksallad. Fruktansvärt dyrt visserligen, men så är det ju alltid på flygplatser.


Jag lyssnade på ljudbok och tog det lugnt. Pratade med B i Göteborg och berättade att jag planerat för en resa dit under våren. Ska gå på en föreläsning om Simone Weil som Föreningen för narrativ medicin ordnar.

Jag hade gott om tid och trots att ett glas vin kostade 112 kronor bestämde jag mig för ett till.

Jag tog en sväng förbi butikerna och gick sedan till gaten. Kom dit alldeles strax innan de skulle öppna och hamnade därför först i kön.
Flygresan ägnade jag huvudsakligen åt att sova. Det hade blivit sent på natten innan och tidigt på morgonen och jag var rätt uttröttad.

När vi anlände till Gatwick förutsatte jag att allt skulle gå bra. Det gjorde det inte. Min väska var kvar i Stockholm.

Vi vra så där 5 personer somm väntade förgäves och fick gå och fylla i papper om saknade väskor. Man kunde snabbt konstatera, via dator, att de inte var borttappade. De var bara försenade. Skulle komma med ett annat flyg sent på kvällen.

Jag var rätt irriterad och glömde att jag tänkt dricka kaffe innan jag gick till bussen. När jag väl var vid bussen orkade jag inte ta mig hela vägen tillbaka. Det fanns kaffeautomater, men de tog bara mynt och några sådana hade jag inte.

Bussresan gick i alla fall bra. Petter mötte mig vid busstationen och jag kunde ta ut kontanter i en ATM och köpa en kopp kaffe.

Jag fick låna en eladapter av Petter för att kunna ladda min mobil och sedan gav vi oss iväg för att äta.

Vi gick till en fransk restaurang nära Pusey House där vi först åt en fantastiskt god förrätt med champinjoner och sedan åt jag musslor. Så gott!

Efter maten tog vi en sväng förbi deras motsvarighet till Coop och jag köpte tandborste och tandcreme. Köpte och så en bit rutig sockerkaka som var inslagen i marsipan.

När vi kom tillbaka satte vi oss i ett rum som numera är vardagsrum på Pusey House. Jag drack kaffe och åt av kakan. Petter ät ost och rutknäcke.

Till sist orkade jag inte hålla mig vaken längre och vi gick till våra rum. Jag har ett litet, gulligt rum med spartanskt möblemang. Men det är fullt tillräckligt.
Trots att jag var trött hade jag lite svårt att somna, låg och tänkte på min väska där jag hade allt jag behöver. Vi var ofrivilligt separerade och även om jag inte vet ifall väskan längtade efter mig så längtade i alla fall jag efter väskan

Posted in Livet, Resor | 2 Comments

Annandag påsk – profant och kyrkligt

Påsken, en kyrklig helg och högtid, men i vårt moderna, sekulära, samhälle en helg bland alla andra. För mig är det både ock, både en religiös helg och en, förhoppningsvis, tid för ledighet. Min Skärtorsdag kan du läsa om här. Min Långfredag kan du läsa om här. Min Påskafton kan du läsa om här. Min Påskdag kan du läsa om här.

Min profana Annandag påsk

Natten var väl i och för sig okej, men det var att göra hela tiden. Jag var trött när jag gick hem.

Väl hemma bäddade jag ner mig och satte alarmet på 15:00. Gick upp ungefär 15:20. Drack kaffe och kollade mailen.
Hade fått ett mail från styrelsen i koloniföreningen, utskickat av kassören. Vi uppmanades att skyndsamt besöka våra stugor för att kontrollera att allt var okej. Det hade nämligen varit en del skadegörelse inne på området under helgen.

Jag klädde mig och tog T-banan till stugan. Allt var okej som tur var. Är alltid något att oroa sig för.
När jag nu ändå var därute så kollade jag om min granne var där. Det var han och jag satt och pratade med henne och hennes hund Assa en stund. Sedan åkte jag hem.

När jag kom hem fick Petter hjälpa mig, via messengerchatten, att köpa bussbiljetter. Efter det satte jag fart med att plugga. Det var väl i stort vad jag ägnade mig åt tills det var sovdags.

 

Min kyrkliga Annandag påsk

Jag hade lagt en hel del tid på att vela runt var jag skulle göra min Emmausvandring. Det fanns många vandringar att välja på, allt från inomhusvandringar, inre vandringar, kortare och längre pilgrimsvandringar. Den som jag var mest sugen på var den 5-timmarsvandring som Pilgrimscentrum i Tyresö verkade ha på gång. Det var där man också hade en inre vandring för den som av olika skäl inte orkade gå.
Vart efter natten gick och jag blev mer och mer trött minskade mina ambitioner. Till sist blev det ingenting. Lite som i berättelsen om skräddaren, ”Vad bidde det då?” (Är du inte bekant med sagan tycker jag du ska klicka in på länken. Det är en klassiker).

Nu har jag ju sådan tur att hela Bibeln ingår i just den kurslitteratur som vi läser nu i A-kursen. Det är en gemensam introduktionskurs både för teologiprogrammen och filosofiprogrammen, med 15 högskolepoäng filosofi och 15 högskolepoäng teologi.
Under dagen lyssnade jag på Matteusevangeliet och Markusevangeliet. Tittade också på ett TV-program om Jesus.

Posted in Livet | Leave a comment

Påskdagen – profant och kyrkligt

Påsken, en kyrklig helg och högtid, men i vårt moderna, sekulära, samhälle en helg bland alla andra. För mig är det både ock, både en religiös helg och en, förhoppningsvis, tid för ledighet. Min Skärtorsdag kan du läsa om här. Min Långfredag kan du läsa om här. Min Påskafton kan du läsa om här.

Min profana Påskdag

När jag kom hem var det redan påskdagen. Jag kom hem oerhört mycet tidigare än jag räknat med, skulle inte varit hemma förrän ungefär kvart över två om jag åkt kollektivt. Nu fick jag ju skjuts ända hem och när klockan var två satt jag redan i min säng med Kingston vid fötterna. Jag hade också hunnit dricka kaffe och äta ett par smörgåsar. Ett glas vin hade jag med mig till sängen.

Lyssnade på bok tills jag somnade. Vaknade en halvtimme före alarmet, halv elva. Drack kaffe och åt en knäckemacka med kall, skivad potatis. Till lnch åt jag lax, potatis och romsås.

Gjorde mig i ordning för att åka in till Högalid och dagens konsert.

Efter konserten promenerade jag lite och upptäckte ställen jag aldrig varit på. Det var lite för kallt, men när det blir varmt tänker jag återvända dit.

På Hornsgatan hittade jag ett öppet café där jag drack kaffe och åt en gigantisk kaka, ett mandelflarn med någon god crème emellan. Den var stor som en pannkaka.


Efter kaffet promenerade jag upp till Södra station och åkte till jobbet. Det var dags för en arbetsnatt.

 

Min kyrkliga Påskdag

Jag valde en orgelkonsert i Högalidskyrkan på eftermiddagen. Konserten hade titeln Kristus är uppstånden och innehöll verk av Demessieux, Tournemire, Widor framförda av Nils Larsson. Det var en kort konsert, bara en timme, och låg så till, både tidsmässigt och geografiskt, att jag inte skulle ha några problem att ta mig till jobbet i tid.

Kompositörerna var alla franska och levde i nära nog modern tid, speciellt Jeanne Marie-Madeleine Demessieux som levde 1921 till 1968. De båda andra var födda på 1800-talet, men levde in på 1900-tal. Det var kraftfull musik, lite svår kanske. Några av de lite äldre kyrkobesökarna lämnade i förtid. Själv gillar jag ju lite utöver det vanliga i musikväg.

För den som är nyfiken på de tre kompositörerna så finns det en mängd youtube-klipp med deras musik.

Posted in Livet | 1 Comment

Påskafton – profant och kyrkligt

Påsken, en kyrklig helg och högtid, men i vårt moderna, sekulära, samhälle en helg bland alla andra. För mig är det både ock, både en religiös helg och en, förhoppningsvis, tid för ledighet. Min Skärtorsdag kan du läsa om här. Min Långfredag kan du läsa om här.

Min profana Påskafton

Eftersom jag hade svårt att sova inatt, var inte trött och slölyssnade på en deckare, så sov jag till klockan var efter 13 idag. Inte helt optimalt, men de facto en realitet.

Drack kaffe och kokade sedan några ägg, varav jag åt ett på två knäckemackor. De övriga åkte in i kylen för senare förtäring.
Frukost vid lunchtid är ingen god idé om man vill hålla en bra måltidsplanering. Till lunch, tillika eftermiddagskaffe, åt jag memma med vispgrädde. Jag älskar denna finska påskanrättning.

Lyssnade på bok, pluggade en stund och tog ett bad. Bytte sida på väggkalendern, imorgon är det ny månad igen och även ett nytt kvartal. Tiden går. Eller joggar fram med vissa spurtar. I alla fall känns det så.

Jag bestämde mig angående midnattsmässan och hade funderingar på att hämta bilen. Men bestämde mig efter studier på sl.se att det skulle gå att ta sig hem med nattbuss och T-bana.

Diskuterade lakritsmässan med en vän, kanske ska vi besöka den tillsammans. Annars tänker jag gå dit själv. Har funderat på det så många gånger men aldrig kommit iväg. I år ska det bli av. Jag älskar lakrits. Mässan är i mitten av april.

Kokade potatis och fixade till den där laxen i ugn. Hade väl egentligen tänkt äta den tidigare, men annan mat korsade min väg.


Laxen blev bra, trots att jag bara hade salt och peppar på den. Har aldrig gjort lax i ugn, bara ätit hos andra och på restaurang.

Åt lite, bara lite eftersom jag ätit en rejäl portion memma. Men jag ville prova laxen när den var nygjord.


Plockade sedan fram kläder, efter mycket funderande bestämde jag mig för långbyxor. Det kändes mest praktiskt med tanke på att jag skulle stå ute och vänta på bussar.

Resan till Täby kyrka gick väldigt smidigt, bara ett byte vid Danderyds sjukhus. Det är efter midnatt som det blir lite mer krångligt.

Nu hade jag en väldig tur, jag fick skjuts ända hem av Michael och hans fru. De släppte av mig utanför mitt hus, själva bor de i Kista.

När jag kom in gjorde jag kaffe och åt ett par äggmackor. Sedan kunde jag  inte låta bli att jämföra min påsklilja från kyrkan med dem jag har i vas. Det är den till vänster som är ”på riktigt”. De övriga är kattanpassade, påskliljor är hemskt giftiga för katter, och även om mina pojkar inte brukar äta blommor så tar jag inga risker.


Min kyrkliga Påskafton

Tog ett par bussar ut till Täby kyrka, först till Danderyds sjukhus och därifrån vidare till kyrkan. Jag skrev ju förra året att jag saknade vissa inslag i påsknattsmässan och hoppades på att få uppleva dem i Täby. Jag blev inte besviken.

Det var Michael Öjermo som höll i mässan. Han var tidigare kyrkoherde i Kista församling, innan församlingen lades samman med Spånga.

Vi gick in en helt mörklagd kyrka. Sedan, vartefter gudstjänsten fortskred, blev det mer och mer ljus. Vi fick tända de ljus vi fått när vi gick in.

En bit in i gudstjänsten fick vi alla samlas runt dopfunten som fylldes med vatten som välsignades. Sedan stänktes vatten, välsignat vatten, över oss. En symbol för det nya livet och en förnyelse av doplöftet. Det är den här ritualen med dopvattnet som jag saknade förra året. Vatten ska stänkas ut över församlingen, som en gåva av nåd.

Vi sjöng flera av de härliga påskpsalmerna och nattvardsfirandet var fint. Det förekom två nattvardskalkar, den lilla är en gåva till Täby kyrka från Birger Persson, som ägde Karby gård under en period. Birger Persson var far till Birgitta Birgersdotter, den heliga Birgitta, född cirka 1303.


Altartavlan är enormt vacker. Det är ett altarskåp och var stängt då vi började men öppnades då altaret kläddes under gudstjänsten. Som ni kanske minns från skärtorsdagen så klär man av altaret i slutet av skärtorsdagsmässan. Har man ett altarskåp stänger man det.

Täby kyrka är byggd under senare delen av 1200-talet. Det finns ett flertal väl bevarade målningar av Albertus Pictor, bland annat en målning där döden spelar schack. Vem han spelar med vet jag inte, men det är i alla fall inte Max von Sydow. 🙂

Efter gudstjänsten fick alla varsin påsklilja som en påminnelse om påskundret. Jag trodde inte min skulle klara sig hem, men eftersom jag slapp den långa resan med bussväntan i minusgrader kom den helskinnad hem.

Posted in Livet | 2 Comments