Esicke desicke luntan tuntan

Jag vaknade med lika, eller möjligen mer, ont i min högra axel. Jag kunde inte röra armen alls av sig själv. Men med hjälp av min andra hand kunde jag lyfta den och böja. Jag funderade mycket men eftersom den inte såg felställd ut hade jag svårt att tro att det var en luxation.

Jag pluggade och drack kaffe. När klockan var 08:00 ringde jag 1177 för att fråga var jag kunde söka vård. De hänvisade till en akutmottagning på ett närsjukhus på söder. Kändes inte helt lockande, men kanske nödvändigt. Planerade att åka dit efter lunchtid. De skulle ha öppet till 22:00.

När jag skulle gå och hämta något snubblade jag över mina skor. Det visade sig vara på gott och ont. Jag fick ett enormt ryck i axeln och vrålade rakt ut. Men sedan kunde jag röra mig igen. Axeln måste varit luxerad på något sätt trots allt och sedan hoppat rätt igen.
Det gör fortfarande ont, men troligen efter skadan på senor och annat. Det går förhoppningsvis över snart. Jag bestämde mig i vart fall för att avvakta med läkarbesök. Troligen skulle man bara sagt att jag skulle äta Alvedon och avvakta. Samt tagit betalt, 400 kronor betalade jag senast jag sökte akut.

Jag pluggade fram till lunch med några pauser. Sedan lagade jag till en lunch bestående av vegetarisk korv, vita bönor och stekta ägg.
Efter lunch unnade jag mig att lyssna på ljudbok innan jag pluggade ytterligare en stund.

Sov lite middag på eftermiddagen och tog sedan en promenad. Behövde köpa en ny 30-dagarsperiod på mitt SL-kort och shoppa lite saker för måndagsmys.

Tyvärr hade man inte den kattmat mina pojkar helst vill ha. De föredrar de där påsarna, eller möjligen papperspaketen. Men den enda Mjau som fanns var den på burk.
Wienerbröden var i alla fall okej. Jag åt ett ute medan pojkarna fick lufta pälsen.

Förhoppningsvis har fläderbären mognat snart. Planerar att göra fläderbärsmarmelad.

Krasse kan man äta. Bra att dekorera sallader med. Men jag har inga planer på att äta dem. De är bara till prydnad.

Pluggar fortfarande, men tog en paus och tittade på Halv åtta hos mig. Jag gillar ju inte rådjur, men både förrätten och efterrätten verkade god. Svamptoast och glass med varma hjortron.

Den här veckan är det mycket på gång och jag hoppas jag ska orka. Att ha ont tar mycket energi. Men jag har inte tid, eller råd, att vara sjuk just nu. Full fart framåt!

Posted in Livet, Stugan, vår egen korkek | 5 Comments

Tugg, tugg, tugg

Torsdagen skulle jag till tandläkaren för en större åtgärd. Men vi resonerade istället och kom fram till att han skulle konsultera en expert innan vi gjorde något. Så jag kunde gå därifrån utan att fått mina möjligheter att äta begränsade.

Eftersom jag kunde äta fritt åkte jag till min favoritlunchrestaurang för att äta. Den här gången valde jag rödspättan.


På eftermiddagen åkte jag till stugan. Packade in pojkarna i deras burar och körde dem. Det kändes bra att vara tillbaka.

På fredagen växlade jag mellan att plugga lite och att klippa gräs och rensa en del ogräs. Lyssnade på ljudbok medan pojkarna var ute.

Sotaren skulle komma och provtrycka min nya skorsten mellan 13 och 15. Men de kom redan strax efter 11. De hade inte alls fått samma tid som jag. Tur att jag var på plats.
De var mycket nöjda och när de fotograferade inne i skorstenen sa de att det syntes attt det var ett riktigt proffsjobb. Jag har anlitat firman Tätarna och kan rekommendera dem. Så seriösa och bra att ha att göra med. (OBS! Jag får inte betalt för att rekommendera dem. Men med tanke på hur många oseriösa det finns i branschen vill jag lyfta fram dem.) Det var sotaren som provtryckte förra gången som rekommenderade den firman.

Under eftermiddagen väntade jag på Petter som skulle komma på besök. Han ville träffa mina pojkar, speciellt Orvar som fortfarande är kattunge. Men inte så länge till. Han har hunnit fylla 8 månader.

Petter hade en flaska vin med sig och vi drack ett par glas medan vi båda gjorde försök att få någon av pojkarna att komma och hälsa. Men de höll sig på avstånd. Alla tre. Tittade på honom lite på avstånd bara. Möjligen hade de fått nog av främlingar för dagen. De blev hur rädda som helst när sotarna kom. Jag var inne och fixade en sak lite snabbt precis då de gick in på tomten.

Vi gick sedan upp till Nathalie´s i Skarpnäck för att äta. Det kändes bra att slippa ta sig in till stan. Dessutom har de väldigt bra mat. Jag valde fläskfilé Oscar, Petter åt någon biffrätt och till det delade vi en flaska rött.


Petter är bara på snabbesök i Sverige. Jag planerar att åka till London i november eller möjligen början av december.

Lördagen blev en dag då jag umgicks med F. Han skulle hjälpa mig att köra saker till tippen. Jag hade föranmält bilen, måste göras om man kommer med firmaregistrerad bil, och vi lastade på allt som skulle kasseras i nuläget.

Senare på eftermiddagen skulle jag skjutsa honom så han kunde hämta, och parkera om, sin bil. Medan vi höll på med det passade vi på att gå ner till Pizzeria Torget i Akalla. De har världens godaste pizzor. Jag brukar alltid äta den som heter Bob Marley, men ville prova något nytt. Det fick bli en som de kallade Idiot Rolle. Jag hade läst att det var salamins dag den 7 september och ville passa på att äta något med salami. Den var riktigt god. Men man kan ju undra vad den fått namnet ifrån.

Som så ofta åt jag en halv pizza och tog med den andra halvan hem. Vi åkte till stugan och jag gick in till pojkarna och F åkte iväg igen.

På kvällen proveldade jag i vedspisen. Tittade på det avsnitt av Halv åtta hos mig som jag inte hunnit se och lyssnade på bok. Var ganska trött, det hade varit flera intensiv dagar.

På söndagen gick jag upp tidigt och började med att redan klockan 06 äta den halva pizzan. Sedan pluggade jag en stor del av dagen. Vädret var mulet med regn så vi stannade inomhus till eftermiddagen då pojkarna fick gå ut en stund medan jag pysslade med lite matlagning. Jag märkte inte att det börjat regna igen förrän jag såg att två av katterna låg inomhus, precis så långt som deras sele nådde och Lucas låg under en soldyna som ger bra regnskydd. Då tog jag in dem. De var i alla fall nöjda med att fått gå ut en stund.

Jag hade lagat köttfärssås och pasta som jag åt. Det fanns lite vin kvar i flaskan från i fredags som jag drack till.

Det blev en del mat kvar, lagom för två matlådor. Jag la dem i frysen. Men precis då jag lyfte locket på frysboxen small det till ljudligt i höger axel. Det gjorde fruktansvärt ont och jag kunde inte röra armen. Jag hoppades det skulle gå över och gick och la mig. Smärtorna gjorde att jag skakade i frossa.

Lyckades somna, men när jag vaknade vid 4-tiden på morgonen gjorde det lika ont. Kunde inte röra armen. Lite senare råkade jag snubbla på en sko och då ryckte det till i axeln och det gjorde så ont att jag vrålade rakt ut. Men den blev mer rörlig efter det.

Det gör fortfarande ont, väldigt ont. Jag har pratat med 1177 som gjort en hänvisning till Rosenlunds närsjukhus. Men jag har inte bestämt mig ännu om jag ska åka in dit eller inte. Jag kan röra axeln i alla riktningar igen. Visserligen under stor smärta, men den går väl inte över på ett tag. Gissningsvis var axeln luxerad, troligen delvis eftersom den inte såg felställd ut, och har nu hamnat i rätt läge igen. Men vi får se…

Posted in Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek | 4 Comments

Fem en fredag v.36: Media

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vilken typ av media betalar du för?
  2. När läste du senast en fysisk dagstidning?
  3. Hur mycket av ditt tv-tittande sker enligt tv-tablån, mot för streamande via playtjänster?
  4. Vad har varit en stor lokalnyhet den senaste veckan där du bor?
  5. Vad senast ångrar du att du klickade dig in på?

 

  1. Internet i sig självt är ju ett media och bör räknas tycker jag. Jag betalar för att få tillgång till alla artiklar på DN och Aftonbladet. Kyrkans tidnings nätupplaga, som en del av arvode. Neflix. Spotify. Storytel.
    Eftersom frågan är ”vilken typ av media” så är väl svaret nyheter, film, musik och litteratur.
  2. Minns inte, men gissningsvis var nog senaste gången när jag drack kaffe på Blodcentralen.
  3. Jag har ingen TV. Har inte haft det på den här sidan sekelskiftet. Allt tittande sker via play-kanaler, svtplay, tv4play och någon gång tv3play. Netflix förstås och jag har även tillgång till en privat filmsamling som jag kan nå via nätet.
  4. Ingen aning. Googlade på både Husby och Skarpnäck men hittade inget som hänt de senaste veckorna. Så inget har väl hänt, i alla fall inget av medialt värde.
  5. Någon bloggrubrik av Fotbollsfrun. Hon lever i ett parallellt universum och det är obegripligt att hon får betalt för sina usla inlägg. Varje gång jag klickar på någon av hennes rubriker hoppas jag att hon för en gångs skull ska ha något att säga och leva i samma verklighet som vi andra. Än har inte miraklet inträffat.
Posted in Fem en fredag, Livet | 2 Comments

Nu är jag tillbaka där jag hör hemma

Så var jag hemma igen. Två dagar går väldigt fort. För fort.

Morgonen gick åt till att äta frukost, packa och städa. Man ska checka ut senast klockan 11:00. Jag tror klockan var ungefär tjugo i när jag gick upp till spårvagnen. Det regnade.

På stationen hade jag gott om tid. Funderade på vad jag skulle fördriva tiden med och bestämde mig för att dricka ett glas öl inne på Little London. En Lagunitas IPA.

Tåget gick 12:29. Det skulle bara stanna två gånger på vägen och beräknades vara framme 15:30. Vi blev några minuter sena.
Under resan tittade jag först på en av veckans filosofiföreläsningar. Sedan skulle jag läsa, men slumrade lite av och till. Att sova gjorr att resan kändes kortare.

När jag kom hem blev katterna glada. Vi längtar nog lika mycket efter varann. För jag saknar dem alltid när jag är borta.

Jag bestämde med F att vi skulle ses lite snabbt. Vi gick ner till MacD och åt varsin burgare och drack kaffe. Jag fick veta ett någon jag tyckte mycket om dött nyligen, drunknat. Jag blev så ledsen. Vissa saker i livet känns extra tunga.

Nu sitter jag i mitt kök efter att tagit ett bad. Pojkarna äter kvällsmat och jag funderar på om jag ska göra mig en kopp kaffe. Ska i alla fall titta på Halv åtta hos mig. Om jag rkar ska jag plugga en stund efteråt innan jag sover.

*Nu är jag tillbaka där jag hör hemma är från en strof  ur Björn Afzelius Dialog i Mariagränd

Posted in Livet, Mammason | 4 Comments

Bra, innehållsrik, ja nära nog fantastisk

Igår blev en riktigt bra dag här i Göteborg. Jag vaknade ganska tidigt och hann plugga en stund innan jag och B bestämde att ses klockan 11:15 vid Järntorget. Det ligger ju mer eller mindre bara nerför backen härifrån så jag behövde inte gå förrän klockan 11.

Vi bestämde direkt att gå och äta lunch. Det fick bli Språkcaféet på Esperantoplatsen. Det var där vi var senast också. Minns inte riktigt när det var, för förra gången jag var i Göteborg var det i alla fall inte.

Maten var som vanligt god och vi satt och pratade länge. Vi åt någon pastarätt med räkor och stark sås. Jag unnade mig ett glas rött.

B hade med sig en annons för ett föredrag på Folkuniversitetet om cancer och antioxidanter och hur de sprider cancer. Vi bestämde att vi skulle gå på det klockan 18.

Jag hade letat ordentligt efter en bok,  Antonios liv av Athnasios av Alexandria. Den är just nu slut på förlaget och ingen av de internetbokhandlar jag kontaktat har haft kvar av den. Men på biblioteket i Majorna skulle det finnas en, som dessutom inte var utlånad. Vi begav oss därför på promenad dit.

På biblioteket gick det snabbt. Jag fick ett lånekort eftersom jag inte hade något för Göteborg och sedan lånade jag boken och vi kunde gå igen.

Eftersom det varit en bra bit att gå var vi kaffesugna och gick in på närmaste café. Jag valde en bakelse.

Vid ett av de närbelägna bordet satte sig sedan tre män. Först tyckte vi de verkade lite märkliga. Men när en av dem gått frågade en av de andra två hur mycket man får swisha och fick till svar av henne som jobbade att det är 200 kronor. Eftersom det var ett felaktigt svar kunde jag ju inte låta bli att lägga mig i och förklara hur det fungerar. Hon sa sedan att hon trott att han menat hur mycket man kan ”plippa” utan kod. Det är mycket riktigt 200 kronor. Jag har stenkoll…

Pratet om swish blev sedan till ett långt, trevligt samtal om politik, psykiatri, filosofi för att nämna några ämnen. Vi blev sittande ett par timmar. Jag fick sedan namn, telefonnummer och mailadress till en av killarna. Jag ville varken lämna ut mitt namn eller några kontaktuppgifter och frågade om han hade ett visitkort. När han inte hittade något i sin plånbok så skrev vi in i min mobil. Får väl se om jag kontaktar honom eller inte. Måste fundera på det lite av orsaker jag inte vill gå in på här.

När vi lämnade caféet gick vi sedan ner till Folkuniversitetet. Men vi gick på en lite mindre gata än vi gått till biblioteket. Det var jättefint och väldigt lugnt.

Vi kom i god tid till föreläsningen och kunde välja en bra plats för att se bra. Men salen fylldes på och det blev nästan fullsatt. Man använde Adventskyrkans lokal som föreläsningssal. Lite udda kanske, men det kändes helt okej. Jag vet ganska lite om sjundedagsadventister och deras relation till det profana. Deras kyrka ligger inne i Folkuniversitetets lokaler. Bara det är ju märkligt i mina ögon.

Hur som helst. Det var Martin Bergö från Karolinska institutet som berättade om forskning han och hans team gjort. Ja, inte bara hans team utan forskning har gjort på flera håll i världen med stora kohorter (grupper för forskning baserat på någon gemensam faktor).
Man har alltså tittat på hur antioxidanter påverkar celler. Vi vill ju gärna tro att de skyddar mot cancer. Det gör de om man inte redan har cancer. För då skyddar den även cancercellen och hjälper den att sprida sig. Jag tänker inte redogöra för forskningen och resultaten. Det skulle behövas en hel uppsats för det tycker jag. Istället får du en länk till en kortare notis som cancerfonden skrivit.

Föreläsningen slutade exakt 19:30 som det var sagt. Då gick vi till Bishops Arms på Järntorget och drack lite vin. Men på vägen dit mötte vi en, inte helt nykter, man som ville prata en stund om Dan Andersson. Han (Dan Andersson) står staty på torget utanför den byggnad där han en gång i tiden jobbade. Det blev en trevlig pratstund om Dan Anderssons liv, tragiska död, diktning och inte minst översättning av Rudyard Kipling.

När vi druckit ur vårt vin tog B bussen hem och jag stretade uppför backen mot Stigbergsliden. Dagen och kvällen var slut. Eller nästan slut för jag avslutade med veckans två program Halv åtta hos mig.

Posted in Livet, Resor | 3 Comments

Bra och dåligt en måndag i Göteborg

Tidigt igår åkte jag till Göteborg. Tåget gick 06:10 och med SL:s ständiga strulande vågade jag inte chansa på att ta T-banan 05:13. Istället åkte jag med den första som gick, 05:58. Med andra ord var jag tvungen att gå upp riktigt tidigt.

Tågresan gick bra. Jag slumrade av och till och däremellan lyssnade jag på ljudbok. Klockan 09:40 var jag framme. Bara 10 minuters försening trots något problem på vägen som orsakade enkelspårsdrift.

Men när jag klev av fick jag en riktig köldchock. Jag hade lämnat ett varmt Stockholm, i helgen hade det varit nästan för varmt, och nu kom jag till blåst och kyla. Så kallt har det inte varit ens de dagar vi kallat kalla hemma i somras.
Jag insåg direkt att någon promenad till vandrarhemmet var inte att tänka på. Ingen utevistelser alls annat än de absolut nödvändiga. Jag hade inga kläder med för riktigt höstväder, bara min hoodtröja.

Jag började med att kolla saldot på mitt Västtrafikkort och fyllde på reskassan med en hundralapp. I Göteborg finns ingen generell pensionärsrabatt, men de som fyllt 65 år och är skrivna i kommunen åker gratis. Jag fortsatte sedan med att dricka kaffe och äta en macka. Klockan var för tidigt att åka till vandrarhemmet. Man ska inte checka in förrän klockan 14. Jag lyssnade klart En cirkel av sten medan jag fikade.

Där kunde jag ju inte sitta för evigt och ute var det för kallt så jag bestämde mig för att åka till vandrarhemmet trots allt. Jag gick genom Nordstan, ett inomhuscentrum, och kastade lite blickar in i några affärer. Sedan tog jag spårvagnen.
Det var ett himla liv på spårvagnen. Ett gäng romska tanter bråkade, skrek och gapade och slog på varann. Spårvagnsföraren stannade mitt under färden och gick ut och sa till dem att de skulle lugna ner sig. Så ni kan ju gissa att det inte var något småbråk precis. Smockorna ven i luften och de fortsatte skrika. De klev av på samma ställe som jag, men gick sedan åt annat håll. Fortfarande skrikande och slående på varann. Jag skulle nog vilja påstå, utan någon vetenskaplig undersökning, att de romska tiggarna i Göteborg är betydligt mer aggressiva än de i Stockholm. De är ofta våldsamma och när jag bodde på Ranneberget och alltid bytte från Kungälvsbussen till spårvagn vid Drottningtorget (utanför Centralstationen) så var det en av dem som flera gånger gav sig på mig handgripligen. Slet i mina kläder och väska och skrek åt mig. Det slutade med att jag inte vågade ta spårvagnen därifrån utan fick ta en omväg. Jag blev visserligen överfallen, för ett par år sedan, bakifrån på perrongen i Kista av en kvinna som ville stjäla min mobil. Men mitt utbrott (jag kan bli fruktansvärt arg om man inte respekterar min privata zon) och hot om polis fick henne att undvika mig som pesten i månader efteråt. Här skrattar de bara om man säger att man ska kalla på polis. ”Hahaha Call the police, call the police Hahaha” (Direkt citat från igår, men kunde vara vilken närkontakt med dem i Göteborg som helst. De vet att polisen låter dem hålla på.)

Jag var på vandrarhemmet strax före 12 och fick sätta mig och vänta. Men det dröjde inte länge innan jag fick checka in och gå till rummet. Där pluggade jag en stund, bäddade min säng och pluggade sedan en stund igen innan jag vågade mig ut i kylan för att shoppa lite på Hemköp som ligger i hörnet ovanför backen.

När jag var tillbaka åt jag lite och fortsatte sedan plugga tills det var dags att byta T-shirt och ge mig av. Att klä mig i klänning var inte det minsta aktuellt. Vädret kändes som i oktober, sen oktober.

Jag frös när jag gav mig av ner mot Järntorget och jag bestämde mig för att säga till B, som jag ska träffa idag, att vi måste äta någonstans nära en spårvagnshållplats och sedan skulle jag åka hem. Trist, men jag klarade inte kylan.

Jag svängde om hörnet och in på Linnégatan. En liten bit upp finns en second handbutik. Bestämde mig för att gå in och värma mig lite. Bläddrade lite bland ytterplaggen, jag gillar ju egentligen inte second hand, och hittade en rock, eller kappa, eller vad den ska kallas. Inte världens snyggaste, men funktionsduglig för 300 kronor.

Det var gott om tid när jag kom fram till Biografen Haga där vi skulle vara. Jag träffade direkt V som jag tror är ordförande i Föreningen för narrativ medicin. Jag hjälpte honom att ställa ut stolarna i lokalen, en trappa upp, där kvällen om Frida Kahlo och smärta skulle vara.

Det var ett panelsamtal mellan Johannes Nordholm, konstvetare, psykolog och chef inom psykiatrin och narkosläkaren Bertil Andersson. Är smärtan skönhetens pris? Hur speglar sig lidandet i konsten. Hur förhåller sig smärtan och lidandet till varandra i den kliniska vardagen.

Det var helt fullsatt, runt 40 personer eller mer. De flesta som är med i föreningen är läkare och/eller forskare. Att vara bara vanlig sjuksköterska är ovanligt. De jag pratat med de gånger jag varit på de här mötena, som kallas narrativ rond, har hållit på med stora forskningsprojekt. På gott och ont.

Om jag ska tycka något om själva programmet så är det att jag tycker paneldiskussionen aldrig lyfte. Den var alldeles för grund, speciellt narkosläkaren verkade inte så insatt i Frida Kahlos liv. Han pratade mest om smärtpatienter i allmänhet och inte ens det var speciellt djupt. Mer på allmännivå. Konstvetaren hade varit med och arrangerat utställningen i Göteborg för några år sedan. Då hade han läst på om Frida Kahlo sa han. Men det var inte några sensationella saker han berättade. Jag har intresserat mig för Frida K sedan 1976-77 då det var en utställning i Stockholm och en kurskamrat på mentalskötarutbildningen tog med mig dit. Sedan dess har jag varit på några utställningar. Senast den i London, då man visade Fridas personliga saker som varit inlåsta i 50 år på begäran av hennes man Diego Rivera. Hon dog 1954 och han 1957. Deras hem, i Mexico, är museum. Där har jag inte varit. Ännu. 🙂

Efteråt kunde man gå ner till serveringen på bottenvåningen. Men dels hade jag inte etablerat några kontakter med de som var på mötet, det gör man inte i en så stor grupp, dels var det alldeles för hög ljudnivå för att ens tänka på att diskutera. Jag avstod från att interagera. Istället gick jag ner till Järntorget, köpte en kaffe och en dubbel cheeseburgare på Burger King och satt där en stund. Kaffet var skållhett så det tog sin lilla tid innan jag ansåg det drickbart. Under tiden satt en karl, kanske en uteliggare eller ett annat original, och glodde på mig. Trodde först att han tänkte sätta sig hos mig, men han lyckades dechiffrera min avvisande uppsyn och satte sig vid bordet bredvid. Det fanns gott om platser vid många bord. Så det var ingen ilandslyx att anse sig ha rätt till avskildhet.
När jag kom ut på Järntorget blev jag förvånad över att det var så pass stökigt en måndagskväll. Polisen cirklade runt, det gjorde de redan då jag var på väg upp till mötet. Men då var ju klockan inte mer än 18:20. Då ska det väl vara folkliv ute. Men vid 22-tiden är det ofta mer eller mindre tomt på gatorna i Stockholm. Här var det som värsta lördagskvällen. Nu är jag ju inte direkt rädd för skrikande ungdomar, det är man inte om man lever sitt liv ute i det som kallas ”särskilt utsatta områden”. Men jag måste säga att det är betydligt lugnare i Husby Stockholm än på Järntorget Göteborg. I alla fall en vanlig måndag som igår.

Idag regnar det. Jag är så glad för min långa, gröna rock. Annars hade jag nog inte kunnat gå ut alls idag. På programmet står dels lite pluggande, dels lunch med B. Det ser lite ljusare ut på himlen så jag hoppas att det blir uppehåll. Jag har en regncape med mig. Men det är ändå inte roligt att gå ute i regnet.

Posted in Livet, Resor | 4 Comments

Söndagsvila

Trots att jag vaknade tidigt helt spontant så var jag hemskt trött. Jag tog det lugnt och klev inte upp på flera timmar. Istället såg jag klart serien Himmelsdalen. Sedan lyssnade jag en stund på ljudbok. Drack kaffe och åt en macka. Pojkarna gjorde mig sällskap.

Det var nästan lunchtid när vi äntligen kom ut. Pojkarna var överlyckliga och njöt av det fina vädret. Men vädret byttes ut vartefter och det blev åska och regn.

Jag hann sitta ute och plugga en stund och åt sedan lite sill och potatis. Sedan packade jag ihop det som skulle med hem. Pojkarna krånglade inte alls när de skulle i burarna och det gick hur bra som helst att förpacka dem. Däremot gick inte resan hem helt bra för alla. Orvar lyckades inte hålla sig och bajsade i buren. Det blev lite kalabalik när vi kom hem eftersom jag var tvungen att akutduscha honom. Inget lugnt, skönt kissekattbad utan en dusch av rumpa och bakkropp direkt när han kom ut ur buren. Det var inte helt populärt. Men nu verkar han ha förlåtit mig.

Jag har tagit ett bad och fixat lite inför morgondagen. Men nu ska vi sova. Måste upp tidigt. Igen. Usch!

Posted in Livet, Stugan, vår egen korkek | 3 Comments

Sol, vind och vatten

Tidigt på lördagsmorgonen klev jag upp för att göra matsäck och sedan ge mig av mot Vaxholm.

Sjukt tidigt, i alla fall kändes det så, bytte jag från T-banan till buss 4 vid Gullmarsplan. Det är inte ofta man kan få en bild utan trafik där. Det var lördagsmorgon och klockan var strax före 07.

Jag gjorde ytterligare ett byte, vid Tekniska högskolan bytte jag till bussen mot Vaxholm. Eftersom jag måste vänta lite drygt 20 minuter hann jag fylla på reskassan på mitt SL-kort  medan jag väntade.

Resan till Vaxholm gick snabbt. Jag sov inte, men var nog i något slags dvala, för plötsligt var jag nästan framme. I Vaxholm var det återigen väntetid. Jag skulle träffa gruppen klockan 09.Båten skulle gå 09:30, men det hade man inte lyckats förmedla utan informationen lät som att båten skulle gå 09:00. Annars hade jag kunnat ta en senare resa. Något som jag också fick veta var att jag kunnat kliva på båten inne i stan vilket ju varit så mycket bättre för mig. Men resan var arrangerad av Danderyds pilgrimsgrupp och bor man i Danderyd åker man inte in till Stockholm för att ta en båt som går från Vaxholm, man bor ju nästgårds.

Vi åkte ut med båten Vaxö. Det var strålande sol och lovade bli en fin dag. Vi var nog runt 15 personer som skulle vandra. Några kände jag sedan tidigare.

Vi var på väg och lämnade Vaxholm för en tur på cirka 30 minuter. Vi skulle till Grinda.

Vi klev iland på Norra Grinda och Vaxö backade ut igen för att åka vidare.

Grinda är en ö i Stockholms skärgård belägen norr om Värmdö och strax söder om Södra Ljusterö. Det är lätt att ta sig dit, både från Stockholm och Vaxholm. Speciellt dyrt är det inte heller och vi var alla lite förvånade att de som åkte ut till detta paradis var en så homogen grupp och inte alls speglade befolkningssammansättningen i Stockholm. För att tala klarspråk: etniska vita människor. Många tyska turister förstås, men de tillhör ju också den gruppen. Ön är ett populärt utflyktsmål för badande och även för vandring på den 2, 5 kilometer långa naturstigen runt ön. Det finns också tältplats, vandrarhem och ett värdshus som enligt ryktet ska vara bra. Jag är tyvärr ingen expert på Stockholms skärgård. För mig har sommar inneburit arbete, mer arbete och bara arbete. Tills nu. Ett undantag är den sommaren då F skulle fylla 4 år och jag tog ett kontokortslån för att finansiera de sista 3 månaderna av föräldraledigheten. Jag kunde inte leva på de 40 kronor om dagen som man fick från Försäkringskassan, inte ens 1989. Men vi besökte inte Grinda då, bara några få av öarna. Bland annat Utö, Fjärdlång, Kymmendö och Arholma. Vi gjorde också en dagsutflykt till Huvudskär. Vi tältade, jag hade cykel med mig och F satt i barnstol bak Det var en härlig resa.

Men för att återgå till Grinda så förvaltas den numera av Skärgårdsstiftelsen. Stockholms kommun ägde ön mellan 1944-1998. På Wikipedia kan man läsa:
”Grinda har sannolikt varit bebott sedan medeltiden. Minst ett hemman finns med i skattlängder från 1500-talet. Från 1777 finns uppgifter om att här låg en sjökrog vid det som idag är södra ångbåtsbryggan. I början av 1800-talet inköptes ön av tre skärgårdsbönder som bedrev jordbruk på ön. 1905 förvärvades ön av Nobelstiftelsens första direktör, Henrik Santesson, som lät uppföra en stor jugendvilla, ritad av arkitekten Ernst Stenhammar, vid Hemviken vid den södra delen av ön. Under ett antal somrar bedrevs det barnkollo i detta hus. Villan finns kvar och fungerar idag som värdshus.[1] Ön inköptes av Stockholms stad 1944 som lät uppföra en stugby och tältplats. Kommunen behöll ön fram till 1998 då Skärgårdsstiftelsen tog över.
Marken på Grinda brukades ända fram till 1950-talet, även om en del av de forna åkrarna har hållits öppna genom bete och slåtter. Fram till och med 1994 skeppades hästar ut till ön från Vällingby och Enskede ridskolor för sommarbete och motion”

Vi skulle göra en pilgrimsvandring och temat för dagen var Sol, vind och vatten. Vi fick meditera över vissa avsnitt i texten medan vi vandrade. Vi hade också en tyst halvtimme då vi satt å ett berg och tittade utöver havet för att med alla sinnen ta in vad vi upplevde. Det var lite synd att man kortat av den tiden till 30 minuter, den tid som brukar rekommenderas är 60 minuter. Metoden är ”uppfunnen” av Ignatius av Loyola, som också är grundare av Jesuitorden.

Vi stannade vid en udde där vi åt vår matsäck och de som ville bada gjorde det. Men det ville jag inte.

När vi ätit och vilat gick vi vidare till den punkt där naturstigen börjat. Där hade vi en kort delning av våra tankar so far.

Vi delade sedan upp oss och vissa gick ut på norra udden och en del av oss gick till den lilla butiken för att äta glass. Jag var märkligt trött, kände att jag behövde dricka något och köpte både en glass och en Cola zero. Det var skönt att sitta ner i skuggan.

Det är en vacker ö och man brukar fortfarande jorden, om än i liten skala.

När alla återsamlats gick vi ner till Södra Grinda där vi hade en lite mer omfattande delning av dagen. Den som inte vill dela med sig av sina tankar kan säga pass och man går vidare till nästa.

Vi skulle åka tillbaka med ångbåten Storskär. En ångbåt byggd 1908.

Det var många som skulle med båten och det var lite trångt i kön. Jag hade redan tidigt bestämt mig för att åka båt in till Stockholm.

Satte mig först ute i fören. Men det tog inte många minuter innan jag fått en våg över mig och var alldeles blöt på ryggen och i rumpan. Jag gick istället in och satte mig och åt det sista av min matsäck.


Motorn dunkade på och jag fick syn på ovanstående anslag som man satt upp. Kan bar hålla med.

Det är en vacker färdväg in till Stockholm och trots att ångbåten stannar vid många bryggor utefter vägen så kändes resan inte lång. Betydligt trevligare än att trängas på bussen dessutom.

Vaxholms fästning, Kastellet

Vacker segelbåt

Förutom båtar såg jag förstås mängder av vackra hus, privata bostäder och sommarnöjen. Men som arbetare får man vara glad och tacksam för att man lever i ett land med allemansrätt och tillgång till naturen. Både i skärgårdarna och i land.

 

”Jag vill veta vägen
Till herdarnas hus
Jag behöver att omges
Av en ledstjärnas ljus
Det skymmer vid sion
Och natten blir sval
Men än doftar blommorna
I skuggornas dal
Det finns tid till försoning
Innan natten slagit ut
För jag tror, jag tror att livet
Får ett lyckligt slut”

 

Posted in Livet, Stugan, vår egen korkek | 6 Comments

Återhämtning och förberedelse

Fredagen blev en dag för både återhämtning och förberedelse. En riktig mellandag med andra ord.

Jag vaknade klockan 06 av alarmet. Men jag hade ingen tanke på att kliva upp, ville bara veta om det fortfarande är ljust vid den tiden. Sedan somnade jag om och sov till klockan 09:25. Då gick jag upp.

Jag släppte ut katterna i trädgården och gjorde kaffe. Använde sedan förmiddagen till att omväxlande lyssna på Hon som måste dö och att plugga. Diskade och åt sedan lite lunch. Bar iväg en påse sopor och en kasse till återvinning.

Jag har gott om sländor av olika slag i min trädgård. Det ska visst betyda tur och lycka har jag hört.

På eftermiddagen åkte jag till Tyresö centrum för att shoppa. Behövde lite bröd och ägg till morgondagens matsäck. Men allra först drack jag kaffe och åt en Napoleon.

Jag tittade runt lite i affärerna innan jag tog tag i mina planerade inköp. Till min stora glädje kunde jag konstatera att hösten ska vara färgrik. Till och med underkläderna hade starka färger. Men jag köpte inga kläder, varken underkläder eller annat.

Började med att köpa vin, både rött och vitt. Sedan gick jag till Stora Coop och köpte bröd, ägg och en enportionsrätt. Hade egentligen velat ha en landgång, men den kostade som fyra enportioner så det fick vara. Min ekonomi är inte på topp precis efter sommaren.

Jag har länge funderat på att köpa mig ett armbandsur, men inte hittat något som känts rätt. Idag fick jag syn på precis det som passar mig perfekt.

När jag kom hem fick pojkarna gå ut igen och jag satte mig ute. Det var mulet, men ändå skönt.

Till sist kändes det dags att gå in och pojkarna följde villigt med. De vill ofta inte vara ute så länge i taget. Nu vilar de, två i min säng och en i vardagsrummet.

Fredagen är slut. Tiden går alltför snabbt. Men jag ser jag fram mot en bra och trevlig lördag. Hoppas den blir så.

Posted in Livet, Stugan, vår egen korkek | 6 Comments

Fem en fredag v.35: Hopp

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vad behöver du göra dig fri från?
  2. Vad är det högsta du har hoppat från?
  3. Vad återhämtar du dig från?
  4. När hoppade du senast i någon typ av vatten?
  5. Vad för slags säng sover du på?

 

  1. Skulle behöva befria mig från några kilon. Av hälsoskäl.
  2. 600 meter och 60 meter, lite beroende på hur man ser det.
    Har gjort ett fallskärmshopp från 600 meter. Ett eget, inte ett tandemhopp.
    Från 60 meter gjorde jag ett bungy jump.
  3. Känns som hela mitt liv varit en räcka återhämtningar från olika trauman.
  4. Kanske i någon vattenpöl? Eller så var det i maj 2018 då jag hoppade i poolen på det sista hotellet på resan i Kosovo och Albanien.
  5. Kollade just och kunde konstatera att ”lappen” där fabrikatet stått var borta. Men sängen i stugan var min mammas. Eftersom den var i så gott skick fick den bli kvar i något förråd hos min bror. När jag köpte stugan föreslog han att jag skulle ta den och ha i stugan.
    Hemma ligger jag på madrass på golvet. En sorglig berättelse om hur tidsbrist kan ställa till det. Men sängen, eller sängarna, jag gav bort istället för att kassera var IKEA:s Sultan. Så fort jag hunnit måla och tapetsera mitt sovrum ska jag prova ut sängbottnar. Själva sängramen jag tänkt mig är Brimnes.
    Jag sover faktiskt bra på golvet och dessutom har jag varit hemifrån så mycket. Både på jobb och i stugan.
Posted in Fem en fredag, Livet | 8 Comments