Bokbloggsjerka 4-7 januari

Bokbloggsjerka handlar, som det låter, om böcker. Varje fredag till måndag skriver ett antal bloggare utifrån en given fråga. Veckans fråga: Har du upptäckt en ny genre/författare under 2018? Om du klickar på länken hittar du de andra som också svarat på frågan.Om du klickar på länken hittar du de andra som också svarat på frågan.

Annika har nystartat sin bokbloggsjerka och givetvis vill jag hänga på även denna gång. Eftersom jag missade starten så bloggar jag ikapp lite i efterskott.

Jag har äntligen kommit mig för att börja läsa biografier, i första hand självbiografier. Först ut var Linn Ullman med sin bok De oroliga.

De oroliga handlar om Linns uppväxt dels med sin mamma Liv, dels med pappa Ingemar, den kände regisören. En fascinerande inblick i ett annorlunda liv.

Posted in Böcker, Bokbloggsjerka 2019 | 4 Comments

Smutsig mat

Jag hade ett ärende inne i stan, ett möte jag skulle på. Jag åkte in i god tid så jag skulle hinna promenera. Klev av vid Fridhemsplan och gick in till Kungstensgatan. Kanske inte riktigt lika långt som jag är van att gå från Borås, men nästan kanske.

Efter mötet gick jag åt andra hållet, in mot Hötorget. Slank in på Pyttirian för att ta ett glas vin, äta något litet och läsa en stund.

Beställde ett glas husets vita och något som hette Dirty fries. Vet egentligen inte vad jag väntat mig, men i alla fall inte det jag fick. Hade nog MacD:s sladdriga, oinspirerade pommes i åtanke med någon sörja att doppa dem i.

Det jag fick var en helt fantastisk måltid. Pommes med pickles, majo och bacon. Så gott!

Posted in Livet | 8 Comments

En eftermiddag med John

John Singer Sargant räknas som en av de stora porträttmålarna kring förra sekelskiftet. Han var född 1856 i Florens och avled i London 1925.
Han reste mycket och var kosmopolit, det vill säga bodde i flera länder. Han var amerikan och ses som en av de stora amerikanska konstnärerna. Han målade inte enbart porträtt, han målade människor i arbete och vardag, skildringar från första världskriget, landskap och miljöer. Efter hans död hittade man en mapp med kolteckningar av nakna män.

Man vet i stort sett inget om John S. S. avseende privatliv. Han var singel hela livet och så vitt man vet hade han inga kärleksförhållanden. De nakenstudier man hittade efter hans död har väckt spekulationer om homosexualitet. Men det finns inga belägg för att så var fallet. Han höll sitt privatliv strikt privat och lämnade inte ens efter sig några dagboksanteckningar.

Det var många som ville se utställningen som pågått ett tag och nu var det sista dagen. Det var kö utanför, lång kö. Men inte lika lång som då jag passerade förbi för ett par veckor sedan. Men jag ville inte missa den här utställningen och det visade sig väl värt att bli kall och ruggig för. Det var en sällsam upplevelse.

Porträtten var magnifika. Det fanns ett speciellt liv i ansiktena på de som porträtterats. Det fanns också rumsliga detaljer av ett slag som inte är så vanliga på porträtt (sa konstvetaren som berättade på film om konsten).
I ett särskilt rum fanns kolteckningarna på de nakna männen. Så välgjorda!

Det visades en film i ett av rummen där olika konstvetare berättade om de olika konstverken och sina intryck och upplevelser av John S.S. konst. Den gav en en extra dimension för en amatör som jag. Jag njuter av konst, men är ingen konstvetare. Tyvärr.

Det fanns mängder av porträtt och andra bilder. För att inte förstöra upplevelsen varken för mig själv eller andra har jag bara tagit två bilder.

Octavia Hill 1898. Octavia H var en brittisk social reformator och arbetade för att förbättra villkoren för de fattigaste. Det hon åstadkom lever kvar än idag med bostadsstiftelser och i organisationen Social Trust.
Hon menade att öppna gröna ytor, natur, konst och skönhet var lika viktiga som materiell standard. Porträttet är målat inför hennes 60-årsdag.

Ruth Sears Bacon 1887. Porträttet av den 3-åriga flickan målades ursprungligen då flickan stod bredvid en soffa. Föräldrarna var mycket nöjda med porträttet, men John S.S. själv var missnöjd med kroppen och skrapade bort den. Han behöll huvudet i ursprungsskick och målade sedan kroppen sittande som en docka som lutar sig mot kuddar.

 

Jag har valt de här två bilderna, kvinnan och flickan, för att jag tycker de är otroligt vackra. Jag skulle lätt kunna bygga en hel berättelse bara runt deras ansiktsuttryck och utstrålning. Det ska jag däremot inte göra. Det är två personer som levt sina liv och har en alldeles egen, verklig, historia att berätta.

Posted in Livet, Teater, museum, kultur | 7 Comments

Biltur, wok och kattmat

Känns inte som att jag fått speciellt mycket gjort idag. Ändå är jag trött efter en lång dag.

För ett tag sedan beställde jag kattmat på det vanliga stället. Det brukar gå smidigt och problemfritt. Så dock inte denna gång.

PostNord, detta märkliga företag som på något sätt helt missat vad service innebär har gjort det här beställningstillfället till nära nog en mardröm.

  • Det tog extra lång tid innan paketet aviserades. Trots att det skickats från leverantören.
  • När jag eftersökte paketet var det på drift och det kröp fram att ytteremballaget skadats men att man höll på att laga det.
  • Jag blev lovad att få hämta paketet i Veddesta. Det är där jag hämtat dessa paket det senaste året.
  • Paketet aviserades att det befann sig på ett annat företagscenter.
  • Jag försökte prata med PostNord att de lovat mig paketet till Veddesta. Hade troligen varit mer meningsfullt att prata med min högra sko.
  • När jag idag hämtade det 32 kilo tunga paketet såg det ut som om det varit med i något krig. Paketet var omlindat med tejp. Alltså inte lite tejp utan hela paketet var täckt av tejp.
  • Innehållet, ett antal små paket, var trasiga. Allt låg i en enda röra löst i ytterpaketet.

Hur som helst så packade jag upp det stora paketet inne på företagscentret. Jag kan inte hantera ett stort paket som väger 32 kilo. Bar ut innehållet till bilen.
När jag kom hem bar jag in de två säckarna med torrfoder och en kattfåtölj. Sedan hämtade jag en papperskasse och la mjukmatsförpackningarna i den. De trasiga ytterkartongerna lät jag ligga kvar i bilen. Ska ta dem direkt till återvinningen.

När jag nu ändå hade bilen passade jag på att besöka IKEA för att köpa den wokpanna jag länge önskat mig. Hittade ett passande lock också. Hör nog till en annan wokpanna som är dyrare, men passade storleksmässigt och såldes separat .


IKEA besökte jag innan jag var och hämtade paketet. Det var vid 14-tiden och jag tyckte det passade bra att äta lunch också.

Rödspätta och remouladsås. En av mina favoriter.

På vägen ut mot kassorna föll jag för en förpackning med 3 tjocka ljus. Detta trots att mina katter sagt att köper jag fler ljus får jag sova i trappuppgången. Så då förstår ni hur stort lager av ljus jag har.

Men katterna, speciellt Kingston, var mycket förlåtande när jag kom hem med 72 förpackningar mjukmat. Som han har längtat efter dem under helgen!

Hade tänkt ta en sväng förbi min bror när jag hade bilen. Men så hörde jag på radion, ett sådant där trafikmeddelande, att det hänt en stor olycka på E4 mot Södertälje och var totalstopp. Då gav jag upp och åkte tillbaka till Jakobsberg med bilen. Som jag längtar efter att garaget ska bli klart!

Källan av Mette Wihlborg. Troligen från 1995

Tog en snabb sväng i centrum i Jakobsberg. Var inne på Coop och tog sedan en kortis inne på Lindex. Sedan tog jag bussen hem.

Posted in Livet | 6 Comments

Tiderna förändras men somligt består

Jag gick min sjuksköterskeutbildning på Röda Korsets sjuksköterskeskola. Ja, det hette så på den tiden. Trots att det redan då var högskola. Jag tog min examen den 10 juni 1983.

När man tagit sin examen fick man komma in i den fina salongen och dricka kaffe på finporslinet. Efter det var vi också välkomna att varje trettondag klockan 13:00 komma på fest med kaffe och underhållning. Skolan låg på Dalagatan och ingen kunde väl tro att den någonsin skulle flytta därifrån.

Jag var på ett antal Trettondagsfester på Dalagatan. Traditionsenliga med vetebröd, småkakor och tårta. En alldeles speciell tårta.

Med tiden flyttade skolan till lokaler bredvid Röda Korsets sjukhus. Jag var ordförande i sjuksköterskeföreningen ett par år och satt som ledamot i styrelsen ytterligare ett par. Var med och ordnade festen. Mycket arbete. Men roligt.

Nu, sedan några år, ligger skolan ute i Flemingsberg. Tillsammans med Tekniska Högskolan. Bredvid Karolinska Huddinge sjukhus. Långt från traditionsfyllda lokaler.

I lördags var det dags för festen, som förresten numera aldrig är på Trettondagen. Vi fyllde den lilla lokalen, vi får inte vara så många av brandskyddsskäl. Men intresset att komma är också begränsat. Det är långt bort från stan.

Hur som helst var det trevligt. Kaffe och tårtan med det röda korset. Underhållning av Gunnar Ekman, en sjungande läkare som till och med legat på Svensktoppen. Han sjöng Taube, Dan Andersson och eget material.


Han berättade också en del från tiden då han jobbat ihop med de stora kirurgerna Clarence Crafoord och Olivecrona. Doktor Crafoord var vänligheten själv, en riktig gentleman. Medan Olivecrona var känd för sitt hetsiga humör och det var flera av de närvarande som varit med på den operation då Olivecrona kastade en skalpell på narkosen. Han missade och den vassa kniven kilade sig in i väggen bakom.

Riktigt så mycket dramatik kan jag inte skryta om att jag varit med om. Men det är inte länge sedan ett par läkare rök ihop och slogs på ett av Stockholms sjukhus. Dock inte på avdelningen där jag jobbade.

Posted in Livet | 4 Comments

Söndag med innehåll

Jag gick upp tidigt. Det skulle jag inte gjort. När jag läst nyhetssajterna och det gått två timmar drabbades jag av akut trötthet. Blev tvungen att sova igen.

När jag slutligen gick upp åt jag lunch och åkte sedan in till stan. Det var en utställning jag ville se.

Det var lång kö utomhus och bara att ställa sig i kylan och vänta. Men jag kom in efter en stund. Kämpade mig uppför trapporna och där var det en ny kö till kassan.
Där var inte väntan så lång och jag kunde köpa min biljett. Kändes skönt att spara 30 kronor eftersom jag fick pensionärsrabatt. 120 kronor istället för 150.

Efter utställningen gick jag ner i restaurangen och köpte ett glas vin, chardonnay-viognier.

Jag satte mig inne i ett hörn, ville ha lugn och ro. Så mycket lugn man nu kan få i en sådan lokal.

Efteråt åkte jag hem. Stannade till i Solna för ett ärende och sedan hem. Katterna väntade på mig och blev glada. Är säker på att de skulle gjort kaffe till mig om de bara kunnat. Nu fick jag göra kaffet själv.

Hade en bakelse i kylskåpet och ville inte att den skulle bli dålig, den hade stått där ett par dagar. Den smakade bra.

Funderar allvarligt på att lägga mig. Lyssna på bok och så småningom somna. Imorgon är det måndag och en ny vecka.

Posted in Livet | 12 Comments

Fem en fredag v 2: sena kvällar

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vad är det bästa med att vara vaken när alla andra sover?
  2. När var du sist vaken mitt i natten, och av vilken anledning?
  3. Vilket sent öppet ställe har någon gång räddat dig, och varför?
  4. När du inte kan sova av någon anledning, vad håller dig sällskap?
  5. Vilket tv-program som liten fick du inte se för att det gick för sent?

 

  1. Beror på om man menar hemma eller på jobbet.
    Hemma är det ett speciellt lugn, något med tystnaden. Men det är väl rätt tyst på dagtid också hemma. Om man bortser från grannarna ovanpå, det döva paret, men de kan stöka och störa vilken tid som helst. Det är något fel på dem och de förstår inte att om man för oväsen så stör man de som hör.
  2. I veckan som gick, natten mellan onsdag och torsdag. Jobbade.
  3. Det är säkert flera, lite beroende på situationen. Jag är en nattkatt och ofta uppe just nattetid. Här hemma är det säkert Statoil, numera Cirkel K. Jag behöver bara gå över gården bredvid min gård och nerför en trapp så kommer jag dit. De har nattöppet.
    Men sena snabbmatsrestauranger är annars en räddare i nöden.
    Förr vände jag sällan tillbaka dygnet mellan mina nattpass, men numera är det ganska sällsynt att jag kör nattvakna dygn när jag är ledig. Men det händer att jag läser eller ser film fram till tre, fyra, fem… Men då handlar det om någon enstaka natt. Aldrig att jag är nattvaken i veckor. Den tiden är nog förbi. Eller?
  4. Böcker, numera mest ljudböcker, eller film. Och så kaffe förstås. Jag tillhör dem som kan vakna mitt i natten, gå upp och ta en kopp kaffe och sedan somna om.
    Jag har druckit stora mängder kaffe sedan jag var 12 år och har inga planer på att sluta.
  5. Troligen de flesta. Jag gick på högstadiet innan jag fick vara uppe efter 19:30 på vardagar.
Posted in Fem en fredag, Livet | 7 Comments

En början och ett slut

Imorgon är det första söndagen efter trettondagen. Söndagens texter handlar om Jesu dop. Ikväll var det terminens första helgmålsbön. Vi var 17 personer som samlats för att sjunga, läsa texter och tända ljus. Efteråt hade vi sedvanligt fika. Vi hade också terminsplanering och skrev upp oss på schemat för vilka lördagar vi ville ha ansvar för.


Imorgon är det Tjugondedag Knut, den dag då julen, enligt tradition, ska dansas ut. Hos mig dansas inte så mycket ut, jag var ju borta över julen. Men ett och annat julljus och någon prydnadssak ska stuvas undan.

Posted in Livet | 2 Comments

En underlig fredag

När jag gick upp hade jag verkligen för avsikt att plugga hela dagen. Hade saker jag behövde bli klar med.

Tiden rullade iväg, jag fick väldigt lite gjort och den effektiva tiden samlade sig inte till mer än en dryg timme. Men andra ord, det blev inget alls. Nästan.

Min kattvakt skickade en bild på ett sår och på mobilbilden såg det ut som att det var ett stort sår på sidan, strax ovan midjehöjd.
Jag ville verkligen inte ge några sårvårdsråd utan att se såret live. Hon skulle ut i tvättstugan och vi bestämde att jag skulle komma ut dit.

Det visade sig vara ett mindre sår, fast väldigt inflammerat, på utsidan av benet strax ovan ankelhöjd. Jag bestämde snabbt vad vi skulle göra och vad som behövdes.

Jag gick in till mig för att ta på mig varmare kläder och sedan gick vi ner till apoteket i Akalla. Men där hade de inte det jag ville ha. Det var  tydligen restat hos leverantören. Har vi hört den förut? Att man inte kan få tag på läkemedel i Sverige längre? I intensivvården är det ena livsviktiga läkemedlet efter det andra slut och det är långa, ibland månader, väntetider. Det lär bero på någon EU-bestämmelse som gör att det inte får tillverkas och lagerhållas tillräckliga kvantiteter.
Hur som helst så sa hon på apoteket att Hjärtat hade en egentillverkad sort. Därför tog jag T-banan till Kista centrum och inhandlade det jag ville ha. Hade helst velat ha väteperoxid också, men det är visst också svårt att få tag på numera. Suck!

Jag var så trött på min tröga dag och bestämde mig för att äta en pizza. Jag riktigt längtade efter pizza och ett glas vin. Det var faktiskt länge sedan jag åt det.

Gambrino tror jag den heter. Hade aldrig provat den tidigare, men den kommer jag att äta igen. Husets vita var också en positiv överraskning.

Efter maten åkte jag hem. Senare var jag uppe och la om det där såret och gav instruktioner.
Ska titta på det ikväll igen, men har fått rapport om att det öppnat sig och att var kommit ut. Även ett ordentligt katthår hade kommit ut med varet. Lucas var misstänkt. 🙂
(För ordningens skull ska jag väl säga att det inte är såret han är misstänkt för, det är av annan orsak. Men att det var hans hår. Katterna har olika färg och de har därför svårt att skylla på varann då det gäller vems hår det är.)

Posted in Livet | 2 Comments

Potatis, en knölig fråga

Mina föräldrar var födda tidigt på 1910-talet. Båda kom från fattiga hem, fast olika. Mamma var statardotter. Statare var ett svenskt slavliknande system. De var inte slavar på det sätt som vi är vana att se slavar, men de var livegna.
En statare fick bostad och vissa matvaror. De kunde odla en del och i bästa fall sälja det familjen kunde avvara och på så sätt få lite kontanter till nödvändigheter. Potatis var en produkt som både kunde odlas och ingå som lön.
Pappa var arbetarson, hans pappa slet hårt med sin kropp som stenläggare. Helt utsliten dog han 60 år gammal. Farmor virkade och broderade och barnen fick sälja för att det skulle finnas mat på bordet. Att äta sovel (kött) utan potatis var uteslutet. Många gånger fanns inte ens kött utan man fick nöja sig med potatis och lingon till middag. Sill köptes i tunnor, men också den var en fattig familj tvungen att snål med.

Själv är jag privilegierad nog att kunna ta fram en påse hemlagade köttbullar, värma dem i micron och äta med lingonsylt. Utan potatis.
För mig är det en lyx, uppvuxen med tjat vid middagsbordet: ”ät inte bara sovel, ta mer potatis”.
Jag är tacksam för goda råd om hur jag snabbt ska få till potatis till mina köttbullar, men just då, när jag kom hem, unnade jag mig att äta köttbullar till kaffet. Utan potatis. Det får uppvägas av de gånger jag bara äter potatis, eller kall, skivad potatis på knäckebröd. Ibland är det enkla de bästa.


*Bild från pixabay

Posted in Livet | 4 Comments