Aldrig mer – Bloggutmaning i maj 15

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i maj med en fråga att besvara varje dag.

 

Över min döda kropp kommer det in en … i mitt hem?

Det finns en hel del saker jag inte vill ha i mitt hem. Av olika anledningar. Men en sak är jag helt övertygad om och det är att jag inte vill bo tillsammans med någon. Jag har provat flera gånger och inte alls känt mig nöjd. Har känt mig hemlös, inte bostadslös, men hemlös. Jag behöver ha en fristad där jag får leva mitt liv utan att vara rädd och orolig. Utan att anpassa mig till någon annans nycker och idéer.
Har sagt det förut, jag vill kunna gå iväg hemifrån och veta vad som möter mig när jag sätter nyckeln i låset. Veta att den uppslagna boken ligger där jag la den, veta att ingen kommer att kasta sig över mig med ilska och svartsjuka, inbillad sådan, och fråga var jag varit och med vem. Varför jag är en halvtimme sen från jobbet. Jag vill slippa den stressen i mitt liv. Därför säger jag: Över min döda kropp kommer det in en ny karl i mitt hem.

Posted in Bloggutmaning i maj 2019, Livet | 5 Comments

Ännu ett annorlunda sätt att resa

Det finns många slags resor man kan göra. Både yttre och inre resor pratar man om. Klassresor är lite av det nya svarta och något jag tycker riktigt illa om. Klassresor i egentlig bemärkelse kräver att man förnekar sitt ursprung, något som kanske fler fått upp ögonen för när de sett Netflixserien Störst av allt. Samir är ett lysande exempel på det. Han ljuger om sina föräldrars arbeten och hur han bor. Inte kan man komma från förorten och ta plats bland Djursholms överklassungdomar. Inte utan att det kostar förnekelse och lögner.

Hur som helst gjorde jag en lite kortare klassutflykt idag. Inte alls planerat, det råkade bara bli så. Hamnade vid Östermalmstorg när jag åkte från Åkersberga där jag lämnat in min bil för en reparation.

Hade tänkt dricka en kopp kaffe och äta en smörgås på Sturekatten. Men det visade sig att de inte längre har öppet på morgonen.
Istället promenerade jag en stund för att hitta något bra ställe. Ville inte gå på MacD eller någon av kaffekedjorna.

Hamnade på ett ställe med bordsservering. Man blev först visad till ett bord av en hovmästare och fick en meny.
Jag platsade väl inte där egentligen, var inte klädd för stället och ska jag vara ärlig så har jag väl inte råd med en sådan lyx. Men nu var jag ju ändå där.

Efter en kort titt i matsedeln bestämde jag mig för en kanna kaffe, ägg benedict och ett glas juice.

Jag roade mig med att titta på folk och det syntes väl på klädstilen att ingen mer än jag hörde hemma i förorten. Men vad gjorde väl det. Maten smakade bra och kaffet var gott.

Jag bestämde mig för att be om ännu en kanna kaffe och ett wienerbröd. Det var lika bra att slå på stort om jag nu ändå skulle ruinera mig. Nåja, så farligt var det inte… Jag hade stenkoll på vad det kostade. Men, som min son brukar säga: Måste du fråga vad det kostar har du inte råd.


När jag var mätt och belåten betalade jag för min lilla frukost. En bit över 300 kronor kostade det. Inget jag kommer att göra varje dag precis. Men ibland är det härligt med lite lyx i livet. Guldkant brukar det visst kallas.

Posted in Livet | 3 Comments

Fem en fredag v.19: Förflyttning

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

  1. När flyttade du senast?
  2. På vilket sätt tar du dig helst från plats A till plats B?
  3. Vad flyttas ofta runt hemma hos dig?
  4. Är du en soffpotatis eller hurtbulle?
  5. När förflyttar sig dina tankar till dagdrömmarnas värld?

 

  1. Det beror på vad man menar med flytta. Jag flyttar mest hela tiden. I alla fall mer eller mindre.
    Tillbaka hit till min lägenhet flyttade jag 2001. Gången innan var 1981, jag köpte lägenheten på sommaren det året.
    I perioden mellan dessa båda år hann jag flytta ett antal gånger. Jag har också flyttat till en rad tillfälliga boendet under åren från 2001. För kortare eller längre perioder. Eftersom jag bor i min stuga under flera månader varje år sedan 2015 så flyttar jag dit och sedan hem igen.
    Att flytta är en väldig massa jobb. Även om man inte ska ha med sig allt sitt bohag. Kanske ännu mer då eftersom man måste tänka till vad man ska ha med sig under den period man ska bo tillfälligt. Det längsta tillfällighetsboendet var en 9 månader lång period som inneboende i Rannebergen, Angered.
    Just nu bor jag hemma där jag har min fasta plats, men håller som bäst på att planera för min sommarflytt.
  2. Det beror på vilket A och B det handlar om. Jag tycker om att gå. Men ofta tar jag T-bana, buss eller pendeltåg inom Stockholm. Ingen kan väl ha undgått hur jag avskyr SL-trafiken. Sämre fungerande kollektivtrafik får man leta efter med lupp. Jag blir så stressad av alla förseningar och all nonchalans man utsätt för som resenär och märker tydlig skillnad på hur mycket bättre jag mår när jag är ute i landet och jobbar. Det är sällsynt att kollektivtrafiken fungerar lika dåligt då.
    Jag kör gärna bil om det spar tid eller om jag ska frakta saker. Fjärrtåg är trevligt att åka och jag har inget emot att flyga.
  3. Hemma hos mig är det framförallt böcker, laptopen och kaffekoppen som flyttas runt.
  4. Jag är nog varken eller. Eller både ock.
    Sitter naturligtvis mycket när jag pluggar. Gör också en hel del sittande fritidsaktiviteter, till exempel ser film.
    Men jag går mycket, promenader. Vandrar. Har bland annat gått Inkaleden och vandrat i Nepal, Patagonien i Chile och Argentina och på Kamchatkahalvön.
  5. Introrverta personer har ett rikt inre liv och jag drömmer, funderar och planerar mest hela tiden. Om inget kräver min fulla uppmärksamhet förstås.
Posted in Fem en fredag, Livet | 3 Comments

Kaffe eller te – Bloggutmaning i maj 8

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i maj med en fråga att besvara varje dag.

 

Dricker du varma drycker? I så fall vilken eller vilka?

Att jag dricker kaffe kan väl ingen undgått. Jag dricker stora mängder av denna dryck dagligen. Ofta har jag en kopp på gång och dricker kaffe mer eller mindre hela tiden. Svart ska det vara.

Men jag dricker också te, helst då Lapsang souchong, men även andra sorters te. Dricker också gärna en kopp choklad, även om det inte blir så ofta numera.


*Bild från pixabay

Posted in Bloggutmaning i maj 2019, Livet | 6 Comments

Tisdag med Orvar, Jesus och ett glas vin

Redan när jag vaknade insåg jag att jag var tvungen att plocka bort ett par åtaganden. Jag mådde inte bra. Egentligen hade jag inte mått bra dagen innan heller. Möjligen var det något jag ätit som inte var bra. Eller så var jag bara uttröttad. Jag mådde illa.

Inte förrän på eftermiddagen vågade jag mig på ett par knäckemackor och sedan tre skorpor. Men då verkade illamåendet och magproblemen vara borta. Men jag kände mig trött.

Tog en tupplur och fick sällskap av Orvar. Han kröp ner under täcket hos mig.

Egentligen heter han Orpheus, men det kan man ju inte kalla en katt utan att vricka tungan av sig flera varv. Så vi har bestämt oss för att han ska kallas Orvar.

När jag gick upp var det nästan dags att göra mig i ordning för att ta T-banan in till stan. Jag skulle gå på en föreläsning, eller kanske snarare ett kåserisamtal, med Fredrik Heiding och Pia Johansson. Det hade rubriken Hade Jesus humor?

Det var väldigt spännande och trevligt. Fredrik Heiding, en av Jesuitpatrarna på Newman institutet, är både kunnig och trevlig. De nästan två timmar långa samtalet gick snabbt.


Efteråt ville jag ha lite reflexionstid innan jag åkte hem. Gick in på TGI Friday och drack ett glas vin eller, i ärlighetens namn, två och åt några mozzarella sticks. Lyssnade på ljudbok medan jag mumsade.

Precis när jag skulle gå sa kvinnorna vid bordet bredvid ”var inte du också på samma ställe som vi?”. Så var det ju och jag satte mig ner en stund och pratade med dem. Båda var medlemmar av katolska församlingen och berättade att de känt Fredrik H redan innan han blev präst.

Till sist kände jag att jag behövde åka hem och tog farväl. Vi avser alla att gå även på nästa samtal, med rubriken Hade Jesus hund?

När jag kom hem kunde jag konstatera att något hänt. Plötsligt var fräsandet och morrandet försvunnet. Alla tre katterna hade blivit de bästa vänner medan jag var borta. Möjligen insåg de att de behöver ty sig till varann när jag var borta och att de båda veteranerna känt att de hade ansvar för bebisen.

Posted in Livet | 3 Comments

Luften är visserligen fri, men är inte bara din – Bloggutmaning i maj 7

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i maj med en fråga att besvara varje dag.

Jag blir tokig på människor som…

Jag blir tokig på människor som anser sig rätt att ta all plats i det offentliga rummet. Som skränar på T-banan, pratar högljutt och allra värst är den nya trenden att ha högtalaren på i mobilen. Alla dessa som tittar på film med högtalaren på, jag får lust att säga till dem att om man har råd med en mobil i 10 000-kronorsklassen skulle man väl kunna kosta på sig ett par lurar hos Clas Ohlson eller Kjell & Co  för 99 kronor. Visserligen inga statuslurar, men väl så användbara.

Tokig blir jag också på alla dessa män, för det är nästan bara män, som behandlar mig som om jag vore en skolflicka och helt utan att bli tillfrågade börjar tala om hur jag ska leva mitt liv. Dessa män finns överallt, vi har till exempel en på kolonin. Han ondgör sig över diverse som han inte har med att göra. Allt från att jag inte låter mina katter springa vind för våg till att jag satt tulpanlökar. Det hjälper inte att jag vet att den här mannen har en diagnos och inte är något att bry sig om. Jag blir störd på att han anser sig ha rätt att ge ovälkomna råd till alla och envar. Precis som om jag inte vet att många anser att katter klarar sig bra själva, det är därför det finns så kallade ”sommarkatter” och kattens medellivslängd ligger runt 2 år. Men jag anser att man ska ta hand om sina husdjur. När det gäller tulpaner så är jag medveten om risken att rådjuren tar dem, men ibland måste man chansa och jag har vattnat med lite starkare guldvatten just för att rådjur skyr den doften. Sen får vi se hur det går. Att jag inte drar in vatten i stugan tjatar han också om. Gör man det så gäller inte försäkringen, jag har ingen lust att ta den risken. Dessutom går det alldeles utmärkt att hämta vatten utomhus. Ska däremot dra in vatten på tomten, men det är en helt annan sak. Jag vill göra saker i min egen takt. Allt kostar pengar och tar tid.

På den tiden jag bemödade mig om att gå på dejt  var dessa män snarare regel än undantag. ”Lyssna nu på pappa” var en vanlig replik. Hur avtändande är inte det på första dejten? Jag ville inte ha en pappa och absolut inte en karl som skulle lägga sig i mina arbetstider, matvanor och vilken tid på dygnet jag sov. Jag vill jobba natt, äta mazariner  (ibland) till frukost och sova på dagtid. Annars skulle jag inte göra det.

Posted in Bloggutmaning i maj 2019, Livet | 5 Comments

Nog, mer än nog – Bloggutmaning i maj 5

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i maj med en fråga att besvara varje dag.

 

Då var jag riktigt förbannad.

Jag har lätt för att bli riktigt arg. När min son var yngre, i tonåren, brukade han erbjuda sig att låna ut sin mamma när någon behövde skälla ut någon. När jag gick på sjuksköterskeutbildningen gick jag under namnet schäfern eftersom jag satt längst fram och skällde.

Nu är det inte så att jag skäller om allting, jag reagerar på orättvisor, inte minst i vården och samhället, att jag eller någon annan blir illa behandlad, när varor är felaktiga och man vägrar rätta till felet och liknande. Jag har dock lugnat ner mig med åren. Numera orkar jag sällan bli så där arg. Suckar mest uppgivet.

Men, nu ska jag berätta om när jag blev riktigt arg och vilka följder det fick.

Det var midsommarafton 2001. Jag, min man och våra respektive barn var bjudna till hans syster för att fira midsommar. M var full redan när vi åkte hemifrån. Han hånade mig och var allmänt elak. Men jag försökte bita ihop.

Någon gång under eftermiddagen då vi satt i deras vardagsrum började M (min man) berätta om den Ålandsresa (eller om det var till Helsingfors) som han gjort helgen före. Närvarande var då systerns tonåriga barn, hans föräldrar (mina svärföräldrar), hans syskon och jag. Min son var ute med de yngre barnen och spelade fotboll.

M berättade mer eller mindre i detalj hur han raggat upp en tjej och tagit med henne till hytten. Han berättade om sexet de haft.

Jag blev fly förbannad, reste mig, tog mina saker, gick ut och ropade på min son med orden: ”Vi ska åka. NU!”

Jag åkte, utan att säga ett ord till varken M eller hans släktingar. Vi åkte hem, jag packade och åkte till en väninna. Att jag skulle lämna M var inget jag tvekade på. Jag hade fått nog. Mer än nog.

Posted in Bloggutmaning i maj 2019, Livet | 5 Comments

Gamla Fjellstedtares dag, en nostalgitripp med förankring i nutid

Gamla Fjellstedtares dag är ett årsmöte i en kamratförening, men också en dag med föredrag och trevlig samvaro över en bit mat. I år hade ett 60-tal personer slutit upp. Från min klass var vi bara en handfull i år, kallelsen kom sent och det är inte alltid så lätt att släppa det man har för händer och resa iväg. Jag hade egentligen andra planer för lördagen men valde att planera om.

Fjellstedtska skolan, numera Pastoralinstitutets lokaler, ligger vackert vid Fyrisån

Jag bodde aldrig i själva skolbyggnaden utan i KFUM-huset på andra sidan ån

Klockan 16:00 skulle föreläsningen börja. Det var Hans Sundberg, pastor, som skulle föreläsa om den väckelse som ägde rum på skolan läsåret 1972-73. Det var då jag gick där och jag var enormt nyfiken på det han skulle berätta. Men trots att han höll en lysande föreläsning blev jag besviken. Att jag inte var den enda som kände den besvikelsen märkte jag senare vid bordssamtalen vid supén.

Vad var det då som gjorde oss besvikna?

Vi var många som förväntat oss en mer ingående berättelse om just det som hände på skolan och dess djupgående följder för oss som gick där. För några positiva, för andra negativa. För mig personligen påverkade det mina livsval och det är först nu, när jag läser filosofi, som jag förstår vidden av dem och hur. I föreläsningen berördes väckelsevågen på skolan bara helt kort och sedan något lite i frågestunden efteråt.
Däremot höll Hans en lysande föreläsning om väckelsen under hela 1900-talet och jag lärde mig en hel del jag inte hade en aning om innan. Som att väckelsen startades på nyårsnatten 1899 då påve Leo XIII utlyste 1900-talet som väckelsen århundrade, att väckelserörelsen varit, och är, starkast inom katolska kyrkan och att det i nutid startas en ny, kristen församling, var 8:e minut ute i världen.
Jag har alltid föreställt mig att väckelse är något som huvudsakligen pågått, och pågår, inom det vi kallar frikyrkorna och att antalet kristna, om inte minskar, så i alla fall är konstant ute i världen. Det var en spännande och bra föreläsning. Men med lite fel rubrik. Eller för att vara ärlig så var bakgrunden som Hans presenterade nödvändig för fortsättningen. Det var bara det att tiden inte räckte till att berätta om både ock. En timme var helt enkelt för lite, det hade behövdes en timme till vardera. För det som hände på skolan det året är spännande och inte minst spännande är varför skolans ledning, på ett specialgymnasium med kristen inriktning, var så negativ till att så många av skolans elever plötsligt läste Bibeln och hade bönegrupper. Själv gick jag inte från mitt rum utan att ha min konfirmationsbibel i handväskan. Hade jag plats så låg också David Hedegårds översättning av Nya testamenten där.

Hans Sundberg

Efter föreläsningen var det årsmöte med de vanliga formaliapunkterna. Jag lyckades föreslå mig själv som revisorssuppleant. Dessutom gav jag förslag på en kurskamrat som valberedare. Vi valdes båda till de föreslagna posterna.

När årsmötet var slut visade Per L film från skoltiden. Det är alltid roligt att se de där gamla filmerna. Han hade, och har, ett stort filmintresse. På den tiden han var ung, efter tiden på Fjellstedtska, bodde han ett tag ute i Flogsta och hade inrett ett av rummen i lägenheten som biograf. När min son var 4½ år hade vi något klassjubileum, 15 år borde det väl varit, och då plockade han fram ur sin samling av Disneyiflmer och visade för min son. Att vi också sov över på golvet hemma hos honom har jag glömt, men han borde ju veta eftersom det var hans hem. Jag har varit på alla våra klassträffar. Däremot inte på så överdrivet många Gamla Fjellstedtares dag. Men några stycken.

Efter filmvisningen var det dags för supé. Jag satt tillsammans med de klasskamrater som var närvarande och några till som jag känner. Bland annat Klas Lindberg, vars bok Nyckeln till Bibeln, jag köpte av honom. Swish är verkligen en välsignelse. 🙂

Det serverades buffé med både kött och fisk. Jag smakade av båda och måste säga att laxen var himmelskt god. Det fanns varierande drycker och jag drack av både rött och vitt vin, ett glas av vardera. Måltiden var nog rätt kraftigt subventionerad av föreningen för allt kostade bara 200 kronor.

Det är lätta att lasta sin tallrik med en rejäl portion

Kladdkaka med smaksatt grädde

Efteråt skyndade jag till tåget. Jag ville gärna komma hem före midnatt. Inte i första hand för att jag var rädd för att pendeltåget skulle förvandlas till en pumpa vid midnatt, även om tanken fanns där. En så rejäl pumpa skulle nog platsa i min trädgård och kanske, i bästa fall kunna rendera i något pris på någon lämplig trädgårdsmässa. Nej, huvudanledningen till att jag ville hem var för att hinna sova inför  den kommande resan på söndagen. En resa som skulle kunna få namnet Kattresan, helt utan jämförelse med den kattresa Ivar Arosenius gestaltar i sin bok med samma namn.

Posted in Livet | 2 Comments

Igår så var det fredag, då försökte vi igen

Ingen missar väl referensen till Nationalteaterns gamla låt Livet är en fest. Den handlar om ett liv väldigt olikt mitt. Men det är en bra låt.

Jag har börjat gå upp tidigt på morgonen när jag är ledig. Visserligen resultterar det ofta i att jag behöver sova en eller annan timme på eftermiddagen, men jag hinner så mycket mer under dagen.

Igår var jag iväg och köpte en ny kattlåda. Katter är inte som vi människor och kan dela låda hur många som helst. Eller det kan de väl i och för sig, men det förutsätter att deras människotjänare är där och gör rent meddetsamma. Alltså fick det bli en ny.
Jag köpte den på Coop Forum i Bromma, efter att ha kollat i zooaffären först . Men där hade de bara sådana där skrymmande saker med huv. Jag ville ha en alldeles vanlig.

Jag passade på att äta lite lunch, en korv med bröd och en kopp kaffe. Det är absolut enda gången den kattlådan får dela matbord med mig. 🙂

Åkte sedan en sväng till IKEA för att göra mig av med en lampa. IKEA är det enda ställe jag känner till som har återvinningskärl för använda lampor och elprylar. Förutom återvinningsstationer förstås. Men det är lite mer ”jobb” att åka dit och skulle aldrig falla mig in för en lampa. Brukar dessutom vara kö.

När jag nu var på IKEA kunde jag ju inte bara gå min väg. Men ätit hade jag ju redan så då fick jag väl hitta på något annat. Bestämde mig för att titta på köksskåp.

Men jag kom aldrig till köksavdelningen. Snabbt hade jag famnen full och insåg att det var en god idé att gå och betala.

Vad jag köpte:

  • gröna kvistar, 3  stycken
  • en vas
  • blommor till vasen, totalt 5 kvistar.
  • påslakan, 2 förpackningar

Sedan skulle jag åka hem. Men på vägen kom jag på att jag skulle kolla på Jula om de hade fått hem den där stegen jag ville ha, en sådan jag fick låna förra året. Det hade de.

Även om stegen var i paket så blir den inte så jättemycket större. Den viks ihop i fyra delar. Tydligen ska den skruva ihop innan man använder den. Men det får F göra. Han är stark och jag har inte lust att ställa mig på en stege som hotar att falla ihop för att jag dragit till skruvarna för löst. 🙂

Men sedan åkte jag hem. Drack lite kaffe och arrangerade mina kvistar i två vaser. Det blev riktigt bra. De gröna kvistarna satte jag i den vasen där jag haft påskliljorna. De ligger nu och vilar tills nästa år. Blomkvistarna satte jag in den nya vasen.

Jag bäddade med mina nya lakan och en som verkligen tyckte om de nya, gula lakanen var Kingston. Det skulle senare visa sig att även Lucas var förtjust i dem. Men just när jag bäddade var han upptagen med att spana ut genom den övre springan i persiennen.

Jag saknade en bok, Att slå rot av Simone Weil. Visste att jag sett den nyligen och fick lägga en hel del tid på att leta. Men till sist hoppade den fram och ropade ”här är jag”.

Packade ihop och åkte till Kista för att träna. Lyssnade klart på en bok under tiden på löpbandet. Efteråt satt jag en stund i bastun.

När jag kom hem var det dags för middag. Hällde upp mat till pojkarna och värmde ärtsoppa och punsch. Det var himmelskt gott! Jag var hungrig och hade gärna ätit en portion till. Men någon måtta får det ju vara.

Pluggade en stund. Läste om själen och andens behov i Att slå rot. Simone Weil är spännande, ja mer än spännande. Synd att hon dog så ung. Hade varit roligt att se hur hon utvecklat sina tankar genom livet. Hon var bara 32 då hon dog. Av lunginflammation.

När jag suttit och läst en stund tog jag med boken och la mig och fortsatte läsa. Pojkarna låg i sängen och jag ville ha deras sällskap.

Efter någon halvtimme gav jag upp. Var trött och satte på en ljudbok och släckte lampan. Det dröjde inte länge innan jag sov.

Posted in Livet | 1 Comment

Måste man vara modig – Bloggutmaning i maj 4

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i maj med en fråga att besvara varje dag.

 

Då var jag riktigt modig.

Jag vet inte om jag är modig, eller om jag ens vill vara modig. Jag vill vara rådig, veta vad som ska göras när något händer.

Jag har gjort en massa spännande saker, sådant som många säger ”det skulle jag aldrig våga” om. Jag har hoppat fallskärm, bungy jump och klättrat i höga master. Själv har jag helt enkelt litat på både min egen kompetens och de säkerhetsanordningar som funnits.

Istället ska jag berätta om en händelse för länge, länge sedan. Ja, så länge sedan att det fanns postkontor. Ja, då förstår ni att det nästan var i forntiden…

På den tiden bodde jag i Mariefred. Posten och Konsum låg bredvid varann och framför dem fanns en stor parkering. Jag kom åkande, skulle göra något ärende, och svängde in på parkeringen.

Precis när jag svängt in och parkerat såg jag hur en bil kom körande alldeles för fort. Den höll på att ramma en äldre tant och jag blev fly förbaskad.
Jag kastade mig ur bilen och rusade fram till den andra bilen som parkerat lite slarvigt. Min avsikt var att skälla ut grabbarna i bilen.

Jag var bara någon meter från bilen där killarna just klivit ur när jag insåg vad det var jag såg.

Jag tvärstannade. Backade sakta tillbaka mot min egen bil, slet upp dörren, slängde mig in i bilen och gömde mig på golvet. Sedan ringde jag polisen.

Inte särskilt modigt. Men det kan ha räddat mitt liv. Eller inte. Det får vi aldrig veta.

Posted in Bloggutmaning i maj 2019, Livet | 6 Comments