En dag i stugan

Jag somnade rätt sent, såg någon TV-serie på playTV. Vaknade ändå tidigt, för tidigt, och somnade om.

Hade lite långfrukost inomhus. Ett par stora koppar kaffe innan jag kom igång. Under tiden låg pojkarna och vilade. De vill gärna komma ut en stund på morgonen, speciellt Kingston. Men de har stor förståelse för att jag är morgontrött.

När vi väl kom ut satte jag igång och diskade. Det är skönt att passa på när vädret är skönt.

Jag pysslade lite i trädgården. Drack lite kaffe emellanåt och fick syn på årets första hallon. Inte moget, men dock årets första.


Skickade en fråga till F och frågade om han ville ses och äta. Tänkte mig något nära Husby eller Kista. Men han föreslog Daisy´s i Skarpnäck och då frågade jag om han ville ha hemlagat istället. Det ville han.

Jag funderade en stund på vad jag skulle laga till och bestämde mig för fläskkotletter. Googlade efter ett bra recept och hittade Himmelska fläskkotletter i ugn. Receptet finns om du klickar på länken.

Åkte iväg till Hemköp i Skarpnäck. Eftersom jag ville köpa några stora flaskor läsk också tog jag bilen.

F dök upp innan maten var färdig, men efter att vi pratat en stund satte han igång med att planera morgondagens körlista. Han var lagom klar samtidigt med maten.

Maten var god, kanske lite i saltaste laget för min  smak. Nästa gång ska jag ta lite mindre soja.

Efter att vi druckit varsin kopp kaffe och F åkt hemåt diskade jag. Det var lättdiskat nu när det inte hade hunnit torka in.

Film är ju ett av de intressen vi delar, liksom intresset för rymden och kvantfysik. Vi hann avhandla alla tre ämnena medan vi åt.
Bland annat pratade vi om Quentin Tarantino, en i mina ögon mästerlig regissör. Hans The hateful eight är helt fantastisk, uppbyggd på samma sätt som till exempel Mordet på Orientexpressen. Man vet inte hur alla pusselbitarna hänger ihop förrän på slutet.
Min son frågade om jag sett Reservoir dogs. Det tror jag inte att jag har gjort, den heter De hänsynslösa på svenska och är Tarantinos första långfilm. Den tänker jag ägna resten av kvällen åt, den finns på Netflix. Ett glas vin tänker jag också ta mig.

Posted in Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek | 6 Comments

Rullar på

Livet rullar på i sakta mak med ett och annat ryck. Men totalt sett gör jag nog inte så många knop.

Igår, tisdag, tog jag det lite lugn eftersom jag planerade för en lång natt utomhus. Nu visade det sig bli en betydligt snabbare vända än jag ens kunnat drömma om. Men när jag var tillbaka i stugan kände jag hur hela situationen påverkat mig. Jag var trött, men kunde inte sova. Kände mig uppskakad av vad som kunde hänt, men som tack och lov inte hände. Allt slutade lyckligt. Jag har kollat med min son, både i morse och nu ikväll, hur Kirk mår. Han mår bra, sover i min sons säng. Så fort han kom hem la han sig tillrätta. Han känner sig trygg.
Jag tyckte ju att han såg rätt välnärd ut. Men min son säger att han gått ner rätt ordentligt i vikt. Men han äter med god aptit där hemma. Det är inte lätt att hitta mat för katter som är ute på drift. Nu vet jag ju att L satt fram en del mat, men annars finns det inte så mycket matnyttigt ute. Det är tveksamt hur duktig en 10-årig innekatt är på att fånga något ätbart. Visserligen är det en instinkt, men det krävs ändå snabbhet och list. Han var ju rejält hungrig när jag satte fram en skål Mjau mjukmat. Det var tack vare det som han lät sig fångas. Han tog en risk för att få mat. Han kunde inte veta att den som fångade honom ville honom väl. Han greps av panik och jag har inte svårt att föreställa mig den dödsångest han måste känt. Han slogs för sitt liv.

Igår gjorde jag rent min parkeringsplats. Det är tusen och en regler när man har koloni. En av dem är att det inte får finnas ogräs på parkeringsplatsen.

Trekvarts korg med ogräs fick jag ihop och då var det ändå inte så mycket ogräs i år som förra året.

Idag har jag kört bort en del kvistar och klippt taggbuskar. Att det ens kan finnas så mycket taggbuskar är märkligt. Men de växer kämpahöga, precis som i visan om Törnrosa.

Skottkärran blev full med kvistar. Jag körde flera gånger och mer finns det.

I morse när jag skulle kasta soppor var han som tömmer där. Det var lite spännande att se hur det går till.

En riktigt stor påse lyfts upp med kranbil. Inne i påsen finns en plastpåse som sedan släpps av på flaket.

Därefter sätts påsen tillbaka och en ny plastpåse sätts på plats. Locket på sopmoloken stängs och vi kan fylla på med nya sopor.

Jag hann lite annat än att rensa taggar. Åt lunch, stekt korv med gurka och vita bönor. Tog en runda på tomten efter maten och fick mig två stora smultron till efterrätt.


På kvällen åkte jag till min bror och svägerska. Hade lovat att hjälpa dem med en sak. Fick lite mat och sedan kaffe.

Åkte hem till stugan och kattpojkarna fick komma ut en stund. Satte mig ute med ett glas vin medan de tumlade runt lite i gräset. Men när jag frågade om de ville gå in rusade de mot dörren. ”Vill ni komma in?” är en fråga de känner igen.

Posted in Livet, Stugan, vår egen korkek | 6 Comments

Dramatisk kattresa eller En man och hans katt

I början av juni försvann min sons katt, Katten Kirk. Den han vistades hos råkade ut för ett trauma och hade sedan en minnesförlust och ingen visste vad som hänt. Det enda vi visste var att lägenhetsdörren stått öppen.

Ganska snabbt började vi leta. Först min son och sedan letade jag. Företrädesvis nattetid, men jag åkte dit ibland på dagen också.
På natten kröp jag i buskar, lyste med ficklampa och ropade. Men ingen katt. Jag sökte av ett stort område runt där katten försvunnit, men utan resultat. Vi satte upp lappar i området och hoppades att någon skulle höra av sig.

Det är en mycket älskad katt och vi var oroliga. Men livet måste också pågå parallellt. Med jobb och plikter. Den som ändå kunde avvara tid, främst på natten eftersom det är vad som rekommenderas av professionella kattletare, var jag. Jag letade så ofta jag kunde.

Efter ganska lång tid hörde en kvinna, L, av sig. Kirk brukade ligga i deras utemöbler. Vi hade kontakt och hon lovade att försöka locka in honom och vi skulle hämta honom. Men han var skygg, sprang iväg så fort hon närmade sig.

För några veckor sedan fick jag en bild på honom och information om att han verkade bo under en byggnad i området. Jag ringde min son, åkte direkt från stugan, hämtade upp min son på vägen och åkte och letade reda på den gula byggnaden.

När vi kom gående, det var ordentlig skymning, såg vi honom på långt håll på väg till det gula, lilla huset. F ropade på honom och han stannade upp, stod stilla en stund och gick sedan till huset och slank in under. Han kände igen sitt namn och rösten som kallade. Men vågade nog inte stanna.
Jag la ut mat vid huset och efter att ha skjutsat hem F åkte jag tillbaka och såg att han ätit upp maten. Men han syntes inte till. Låg säkert under huset. Det var svårt att se hela utrymmet.

Sedan har jag varit vid huset många gånger. Kollat uteplatser också och är rätt säker på vilken uteplats som tillhör L. Men jag har inte sett Katten Kirk.

Hur som helst hade jag bestämt mig för att så fort det lovades uppehåll en hel natt i området skulle jag åka dit och stanna hela natten. Vänta ut honom och locka med mat.

På tisdagskvällen, eller snarare natten, lovades uppehåll och jag åkte iväg vid 22-tiden. Hade mat med mig till honom. La ut mat utanför ingången under huset och sedan i en skål en bit ifrån.

Han var hungrig och det tog bara ett par minuter innan jag såg honom äta av det som låg vid ingången. Visserligen ser han ut att vara välnärd, men han var absolut hungrig och vågade sig fram till skålen. Då högg jag honom!

Snabbt trädde jag på honom baksidan av ett koppel, det med öglan, som jag gjort som en snara av. Han blev mycket upprörd. Fräste. Klöste mig i  handflatan så blodet rann och var hur aggressiv som helst. Egentligen var han väl rädd. Han känner inte mig tillräckligt väl, vi ses rätt sällan.

Jag insåg snabbt att jag inte skulle gå iland med att få honom med mig. Ringde F och sa att han var tvungen att komma. Han lovade skynda sig, men det är en bit att köra mellan där han bor och där katten var. Under tiden hann en hel del dramatik utspela sig.

Plötsligt ryckte Kirk till och gjorde ett ryck. Jag tappade taget, hade ju ingen ögla att hålla i. Han rusade iväg med kopplet som en snara runt halsen. Inte bra!
Jag hittade honom under en annan byggnad. Han hade lagt sig precis på mitten och gick inte att nå.

Med tiden flyttade han sig mot sidan och jag skulle kunna nå kopplet. Precis då jag skulle ta det flydde han ut på andra sidan och försvann. Han var borta!

Jag blev enormt stressad. Katten var borta och hade en snara runt halsen med ett koppel. Han skulle kunna fastna och bli strypt. Jag var helt enkelt tvungen att hitta honom. Hur nu det skulle gå till.

Jag kröp runt bland de olika byggnaderna. Lyste med ficklampan. Ingen katt. Jag började krypa i buskarna och se, där glimmade något till. Vad var det?
Det var reflexen på kopplet och vid närmare kontroll såg jag Kirk. Jag såg också att om jag ålade mig sakta in i busken skulle jag nog kunna ta tag i kopplet. Det kunde jag.

När jag virat kopplet runt handen mer eller mindre studsade jag upp på benen. Innan han skulle gå till anfall mot mitt ansikte. Han var riktigt arg. Men jag fick ut honom ur busken och då såg jag att han krånglat sig ur kopplet så det satt runt bakdelen av kroppen, framför bakbenen. Då kunde han inte bli strypt.

Han fräste och anföll, men jag lyfte honom i bakkroppen med kopplet. Inte mer än att han hade markkontakt med framtassarna. Säkert obekvämt, men ofarligt. Han lugnade ner sig och låg och tittade på mig med onda ögat. Det syntes att han funderade på hur han skulle anfalla mig och bli fri.

Men då kom F. Han föll på knä bredvid sin katt. Pratade lugnande med honom och strök honom över huvudet. Det syntes att både min son och Katten Kirk var lika glada för återförenandet.

Helt utan problem lät Kirk sig lyftas upp. Han lutade sig mot F och vi gick bort mot våra bilar. Vi bestämde att jag skulle köra honom i bur för säkerhets skull. Han lät sig stoppas in i buren och var helt lugn under resan. Trots att det bara var jag och han. F åkte med en annan bil.

Nu är Katten Kirk hemma igen. Äventyret är över och vi kan andas ut. Kirk är 10 år, innekatt och har en kronisk, inte smittsam, infektion och behöver en del omvårdnad. Men han verkar ha klarat sin ensamma utevistelse bra efter omständigheterna. Det känns mycket skönt att han är hemma igen.

*Katten Kirk har fått sitt namn efter Kapten Kirk i Star Trek

**Bilden är tagen av L. Jag brukar vara noga med att namnge fotografer när det inte är mina bilder. Men eftersom jag inte frågat om jag får publicera hennes namn så nöjer jag mig med L.

Posted in Livet, Mammason | 11 Comments

När kväll blir morgon och morgon blir kväll – Bloggutmaning i juli 9

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i juli med en fråga att besvara varje dag.

 

Sommarmorgon eller sommarkväll, vad föredrar du?

Det är inte en fråga om vilket jag föredrar, för det är helt beroende på var jag är och hur livet ser ut just då.

Som de flesta vet lever jag ett spegelvänt liv, mina dagar är nätter och mina nätter är dagar. I alla fall de perioder då jag jobbar.
Jag har jobbat de flesta somrar sedan jag började jobba i vården 1974. Inte alltid natt, men alltid något slags skift.

Just den här sommaren är jag mestadels ledig, jobbar endast några få pass under sommaren. I augusti blir det nästan full tid igen. Men inte riktigt.

Jag är ingen morgonmänniska, det vill säga att jag har svårt att komma upp på morgonen och sover gärna länge. Då missar man sommarmorgnarna.

Men jag har hur många fantastiska sommarmorgnar som helst bland mina minnen. Som morgonfikat vi halv fyra, fyra-tiden på Långbro innan man satte igång morgonarbetet. Vi brukade fika ute på den stora balkongen och se solen gå upp. Eller i vart fall se den, för ibland gick den upp tidigare än så.

Jag minns också sommarmorgnar då jag, visserligen inomhus, såg solen över taket på Huddingesjukhus då jag satt med kaffekoppen i personalrummet på transplantationsavdelningen i början av det här seklet. Såg hur solljuset spelade i ventilationstrummorna. Jobbade där åren 2000 till 2002, eller 2003.

Mina morgnar när jag åkte hem till Marstrand efter nätterna på intensiven på Kungälvs sjukhus. Precis då jag såg Carlstens fästning i fjärran upplyst av solen. När jag kom hem gjorde jag kaffe och satte mig ute en stund innan det vara dags att sova.

Eller morgnarna vid min stuga, efter jobbet. Kom hem, tog ut katterna och slog mig ner med en kopp kaffe. Trött, men ändå en stund av ren lycka innan sovdags.

Det finns kvällar också. Lediga kvällar i kvällssol, ofta med ett glas vin. Självsam eller med någon vän. En god bok, något gott att äta. Invänta solnedgången. Bara det inte är för kallt. För det är sällan, alltför sällan, som vi har långa, sköna, varma sommarkvällar.

Kanske väger mina goda minnen av sommarmorgnar tyngre vid en jämförelse. Men jag vill inte jämföra. Jag älskar båda. Men på olika sätt.

Posted in Bloggutmaning i juli 2019, Livet | 3 Comments

Blodvite

Veckan börjar börjar bra sa han som skulle hängas på måndan. Ett av min sons favorituttryck när han var i tonåren. Just idag kan det vara en sammanfattning av min måndag.

Jag vaknade skapligt tidigt, utan alarm. Gjorde kaffe och så fort som de öppnat på parkeringsbolaget som har hand om föreningens  parkeringshus hemma ringde jag. Dels för att höra varför man bytt min parkeringsplats (den jag ännu inte fått tillgång till) och när man räknade med att det skulle vara klart. Min reservplats släppte jag ju före månadsskiftet eftersom jag skulle få min egen plats den 1 juli.

Nu visade det sig, i samband med slutbesiktningen, att man felmonterat och fick riva och börja om inne i garaget eftersom säkerheten inte blev godkänd. Någon gång i september kanske man är klar.
Det är inte första gången man schabblat. När vi skulle få flytta in i december förra året visade det sig att man glömt sprinklers och sedan tog det tid att beställa och få dem innan man kunde börja montera.

Jag frågade om det fanns någon reservplats att hyra, men det finns inga lediga längre. Alla är upptagna. Så nu har jag ingen P-plats igen. Undrar om jag någonsin får en…

När jag var klar med telefonsamtalet skrev jag ett långt mail till konsultchefen här i Stockholm. Hon blev rätt upprörd av hur man håller på. I vart fall skulle hon försöka ordna så jag får arbetskläder till mina fyra sista pass.

Jag fick en kallelse, via sms, till blodcentralen och bestämde mig för att åka in. Kände att jag behövde några gratis leverpastejmackor.

Inte heller där gick det bra. Jag har gett blod hur många gånger som helst, men jag fick en oerfaren undersköterska som skulle sticka mig. Det är ju många läkarstuderande som sommarjobbar. Som undersköterska får man jobba när man pluggat 5 terminer på läkarutbildningen, alltså 2½ år. Men hen ställde så många märkliga frågor om mitt jobb så jag undrar om hen verkligen varit på ett sjukhus överhuvudtaget. Hur som helst så misslyckades hen med att sticka mig. Jag är extremt lättstucken. Har ådror som trädgårdsslangar.
Jättesynd eftersom just min blodgrupp är en av de tre grupper som det, just nu, råder extrem brist på i Stockholm. Nu ska jag få en kallelse om cirka 14 dagar igen. Så får vi se om jag har tid att åka in till stan då.

Jag fikade rejält i alla fall. Åt till och med två äppelmunkar som plåster på såren. Lite synd om mig är det allt.

Medan jag fikade läste jag bland annat en intervju med Bodil Jönsson. Ni vet hon som skrivit om tid. Hon hävdar, i intervjun, att det bara är ett hjärnspöke, alltså inbillning, att tiden inte räcker och att vi har bråttom. Vi kan lika gärna bestämma oss för att vi har gott om tid och då har vi det.

Nu skulle jag vilja påstå att det inte är så enkelt. Det går väl an för henne, 76 år och professor emerita med säkert en väl tilltagen pension och därför inte i behov av att arbeta mer än med sina böcker och eventuella föreläsningar för nöjes skull.
För oss som arbetar så är det tider att passa, saker att göra och krav både från samhället och i vår närmiljö. Det går inte bara att bestämma sig för att tidsbrist och bråttom inte finns. För oss vanliga är det en realitet.

Efteråt gick jag till Akademibokhandeln och köpte en bok om partikelfysik. Hur jag nu kom på den idén. För jag tror knappast att jag var inspirerad av den pensionerade fysikern. Henne var jag ju irriterad på.

Jag strosade sedan sakta ner mot Sveavägen. Tittade upp mot Observatorielunden och Kentauren, en staty av Sigrid Fridman från 1936. Längst till höger i bilden, klicka så blir den större och du ser bättre. Min mamma brukade promenera upp mig för att se den på nära håll. Det är ytterst ovanligt att jag tar mig upp för backen.


Stadsbiblioteket från 1928, ritat av arkitekt Gunnar Asplund, är sevärt både exteriört och interiört. Väl värt ett besök, även om man inte tänker låna böcker.


Jag fortsatte sedan Sveavägen fram mot Hötorget. Precis när jag passerade Kungshallen började det regna. Då fick jag nog och bestämde mig för att gå in på Pyttirian. Jag var proppmätt efter min stora smörgås- och äppelmunklunch. Men ett glas cava går alltid ner.


När jag druckit ur var klockan rätt mycket och jag bestämde mig för att åka tillbaka till stugan. På T-banan började jag lyssna på Hamid Zafars sommarprogram. Ett program som skulle visa sig mycket bra, både gällande det han berättade och hans musikval.

Eftersom det inte tar 1½ timme hem så fortsatte jag att lyssna hemma. Tog ut pojkarna och satte mig med kaffe i trädgården. När programmet var slut bar jag in disken, som torkat, från igår. Katterna fick gå in igen och nu har vi spritt ut oss på olika ställen i vardagsrummet. Jag i en stol, Kingston i den andra stolen, Lucas ovanpå ett skåp och Orvar i F:s säng. Veckans första dag har övergått till kväll.

Posted in Livet, Stugan, vår egen korkek | 6 Comments

Inga måsten, bara det du faktiskt vill – Bloggutmaning i juli 8

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i juli med en fråga att besvara varje dag.

Om du turistar på min ort eller stad måste du…

Finns det något värre än att fara runt som ett torrt skinn för att hinna se ”allt”. Totalt meningslöst tycker jag.

Om du besöker Stockholm, där jag bor, tycker jag att du ska passa på att välja vad du vill se utifrån dina intressen. Utbudet är enormt!

Några av mina favoritställen:

Det finns flera intressanta kyrkor, kyrkobyggnader. Är du intresserad just av kyrkor rekommenderas:

Storkyrkan i Gamla Stan. Tyvärr tror jag man tar inträde, men besöker du en gudstjänst är det självklart gratis. Då kan du sedan gå runt, efter gudstjänsten, och titta på målningar och annat. Men stör inte med att traska runt när vi andra firar gudstjänst! Troligen kommer vaktmästaren, eller kyrkvärden, att säga till dig.

Högalidskyrkan med sina två torn.

Engelbrektskyrkan. Det är under den kyrkan som det finns ett columbarium där jag som 13-åring hade en stark, religiös, upplevelse. Minns inte om jag bloggat om det någon gång. Det är i vart fall en annan historia.

Uppenbarelsekyrkan i Hägersten. Där finns också ett columbarium, liksom i Högalid, men i dessa har jag aldrig varit. I Uppenbarelsekyrkan är det en glasvägg som är intressant. Den har jag bloggat om och du kan se en bild om du klickar på länken.

Gillar du att promenera så är Djurgården naturligtvis ett bra val. Men varför inte vara lite okonventionell och åka till Akalla och ta sig ut på Järvafältet. Både den delen mellan Akalla och Kista och den mellan Akalla och Rotebro har mängder att bjuda på.
Runstenar, vacker natur, Highland cattle, långhåriga kossor med bedårande kalvar om man kommer rätt tid på året.
Det finns också många lämningar efter den tid då Järvafältet var ett övningsfält för militären.
För den som minns när man på radio sa ”Stockholm-Motala” så finns/fanns Stockholmsmasten på Järvafältet. Masten finns givetvis inte kvar, men fundamenten har i alla fall varit kvar. Man har byggt och grävt en hel del där de senaste åren och jag är osäker på om fundamenten fortfarande är där. Men jag hoppas.
Du har också möjlighet att besöka Körsbärslunden, den plats nära Kista där man planterat ett träd för varje barn och vuxen som dog i den stora bussolyckan i Måbydalen i Norge 1988. Bild och text i tidigare blogg om du klickar på länken.

Orkar du inte gå så mycket tycker jag att det är en god idé att ta T-banan eller något av förortstågen Roslagsbanan eller Saltsjöbanan, och kliva av och ta en titt. Se hur vanligt folk bor eller hur de mer bemedlade har det och i vart fall uppleva något annat än trängseln i city.

Uppe på Fjällgatan, precis utanför huvudentrén på Ersta sjukhus, har man en otrolig utsikt. Synd att missa!

När du nu ändå är så nära tycker jag att du kan promenera Katarinavägen ner mot Slussen. På vänster sida finns monumentet La Mano, Handen, som är ett minnesmonument över de frivilliga svenskar som dog i spanska inbördeskriget. I kampen mot fascismen. Nu är vi på väg att släppa fram dessa krafter igen. Många vänder sig nog i sina gravar.

Appropå gravar så är Skogskyrkogården ett världsarv och värt ett besök. Aviccis grav finns där, liksom Greta Garbos. Själv tycker jag att Norra kyrkogården är finare. Trots att den inte är världsarv. Det finns fler kyrkogårdar av intresse, om man tycker om att promenera bland dem som gått före. Ett exempel är Silverdal där Ted Gärdestad är begravd. På Katarina kyrkogård ligger Cornelis Vreeswijk och även Anna Lindh. Olof Palme och Hjalmar Brantings gravar hittar du på Adolf Fredriks kyrkogård.

Det finns mängder av museer, sevärdheter och bra restauranger. Dem får någon annan tipsa om.

Jag har hundratals, ja kanske tusentals, tips om platser att besöka i Stockholm. Jag turistar inte här, men jag lever och har ett liv och en vardag just i den stad som är Sveriges huvudstad.

Posted in Bloggutmaning i juli 2019, Livet | 4 Comments

Evakueringsplan

Har haft en dag på landet. Egentligen skulle jag åkt iväg på kvällen och fixat med saker, men jag bestämde mig för att skjuta upp det. Kanske till imorgon. Eller senare i veckan.

Efter frukost pluggade jag en stund och sedan gick jag ut och rensade en stund i trädgården. Det var uppehåll, även om regnet hängde i luften.

Medans jag rensade ogräs lyssnade jag på dagens sommarvärd, Jonas Gardell. Som alltid är han både allvarlig och underhållande. Musiken han valt var helt i min smak och förgyllde en och en halv timme av dagens slit.
Han berättade en hel del om sin mamma som avslutade sitt liv som dement. Hon var hela sitt liv en kvinna som ville vara fri och hade stor integritet. Hon visste vad hon ville och det var att alltid ha en väg ut, att inte bli inlåst i regler och konventioner.
Hennes sista ord hon någonsin sa var evakueringsplan. Hon läste det från en tavla över avdelningen där hon vistades, men det kunde också ses som hennes sätt att alltid vilja ha en väg ut. Att alltid veta att det var hon som bestämde över sitt liv.

Jag blev inspirerad av Jonas ord. Det har varit, och är, lite för mycket i mitt liv just nu. Många som pockar både på uppmärksamhet och engagemang. Just ordet evakueringsplan tilltalade mig. Att alltid ha en tillflyktsplats, en väg ut.

På eftermiddagen var det faktiskt riktigt skönt ute och jag passade på att äta utomhus. Efter att jag diskat en ganska stor disk som samlat sig på hög under regnvädersdagarna.

På kvällen kom min granne i ettan och frågade om jag ville ha ett glas kvällsvin. Det ville jag. Vi satt ute och pratade tills det började kännas väl kyligt. Då gick vi in till henne och spelade yatzy.

Nu är jag hemma igen och hel söndagen har bara försvunnit. Så det kan bli…

Posted in Livet, Stugan, vår egen korkek | 3 Comments

Varför så bråttom – Bloggutmaning i juli 7

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i juli med en fråga att besvara varje dag.

Andra i trafiken anser jag vara…

Jag har nog inte så mycket åsikter om andra trafikkanter rent random. Men jag svär högt när folk gör livsfarliga omkörningar, lägger sig för nära eller trängs. Jag gillar inte när folk jävlas med avsikt. Vägrar släppa in när påfartsrampen är slut, försöker tränga mig av vägen och liknande. Det är en speciell kategori förare som beter sig så. Tror ingen blir förvånad om jag säger att de ofta har en BMW. Själv har jag en liten Hyundai och det gör att just den här kategorin förare anser sig ha större rättigheter än jag.

Men generellt så har trafiktempot ökat. Att hålla hastighetsbegränsningarna anses numera vara oacceptabelt. Ta till exempel Essingeleden. Där är det 70 km/h som gäller. Kör man saktare än 90 m/h tutar och blinkar folk och ”gör fingret”.

Likaså på de där ett/två vägarna kör folk alldeles för fort. För mig är det ofta okända vägar och jag vill inte ligga i alltför höga hastigheter. Men kör man i den hastighet som är hastighetsbegränsningen är det inte ovanligt att den som vill om inte väntar tills det är dubbla filer utan promt ska tränga sig om på den enda körfilen.

Det finns hur många uträkningar som helst som visar att tidsvinsten är marginell om man kör 10 eller 20 km/h  för fort. Visst det är 1 eller 2 mil extra på en timme. Men tidsvinsten är inte så stor att den är värd att riskera både sitt eget och andras liv för.

*Bild från pixabay

Posted in Bloggutmaning i juli 2019, Livet | Leave a comment

Umgängeshelg med min son

Fredagen var lika regnig som alla dagarna i veckan. Var tvungen att fixa några saker utomhus medan det regnade som värst. Tog på mig min regncape, men det hjälpte inte så mycket.

Under dagen försökte jag vara inne så mycket som möjligt. Katterna ville ut, men insåg snabbt att det var alldeles för blött ute. Istället byttes de av vid fönstret ut mot grannen.
Lucas hoppades att få se Assa, grannens snälla hund, men inte ens hon var ute.

Pojkarna låg på sängen och filosoferade. Regnvädersdagar är det tur att katter har sömn som hobby.


På eftermiddagen åkte jag iväg för att göra en handfull ärenden. Åkte först hem och kollade posten och tog ett skumbad.
Sedan åkte jag för att köpa isbegonior till lördagens utflykt. Det gjorde jag på Plantagen i Barkarby. Åkte sedan till Stora Coop i Vinsta och handlade mat till middagen jag lovat min son.

Medan jag lagade mat gav jag pojkarna Mjaus Sommarsill. Det var rusning till matskålen.

Jag lagade falukorv i ugn, en av våra favoriter. Enkelt men gott. Vi delade på en starköl, jag hade bara en, det kändes alldeles lagom.
F hade jobbat inte bara hela dagen, utan hela veckan, och var trött. Efter maten sa vi godnatt och gick och la oss.

Jag tittade en stund på playTV, men var också trött och släckte rätt snart. Vi skulle upp tidigt.

Alarmet ljöd 06 och efter att ha snoozat två gånger gick jag upp och fixade frukost. Sedan såg jag till att katterna hade det de behövde och sedan åkte vi.

Det var skönt att komma iväg tidigt. Vi skulle till Norrköping, inte så långt men ändå en bit.

Vi stannade vid Sillekrog och köpte kaffe åt mig och en dricka åt F. Sedan fortsatte vi ner till Norrköping.

Vi skulle fixa till min farfars grav, plantera och fylla i färgen på gravstenen. Det blev riktigt bra. I alla fall är jag nöjd.


När vi var klara åkte vi till Löfstads slott. Vi hade planerat en tur dit som utflykt när vi ändå var så nära.

Löfstads slott är spännande och vi bestämde genast att åka dit igen och gå på en visning. Idag nöjde vi oss med skulpturutställningen och ett besök i handelsträdgården.

Ibland tänkande, ibland inte
Ann Carlsson Korneev

Rymdpollen
Ulf Johnsson

Du & jag i båten
Ivana Machackova

I own my brain
Ditte Reijers

Tvillingsjäl
Ann Carlsson Korneev

Ovan ett axplock av den konst som är utställd under sommaren. Ett par naturbilder finns också med för att visa hur vackert det är runt slottet.

Förutom konst tittade vi också på några gamla rosor, från förra sekelskiftet. Remonterande Alfred Colomb.


Vi gick sedan vidare till handelsträdgården som ligger i anslutning till slottet. Där såg vi en och annan intressant växt i rätt färgställning. Jag tog några foton för minnet. Kanske något att köpa senare.

När vi sett oss mätta på det slottsträdgård och handelsträdgård kunde bjuda var vi hungriga. Människan lever inte endast av det sköna. Vi måste äta också.

Vi ställde kosan mot Linköping för att luncha på IKEA. Just idag hade varken jag eller sonen råd med Värdshuset på Löfstad. Det får bli en annan gång. Idag blev det köttbullar.


Vi åt och tittade sedan lite snabbt på ditten och datten inne på IKEA. Sedan styrde vi mot Stockholm igen.

På vägen tillbaka till stugan åkte vi ner till Snösätra för att titta på graffiti. Det var en del aktivitet där, men vi pratade inte med någon. Varken F eller jag kände för att vara sociala. Vi väntar med det tills vi kommer till Norberg.


När vi var hemma i stugan igen var det dags att säga hej då och tack för idag. F åkte hem för att vila och jag sitter i sängen och tar igen mig. Det har varit en bra dag.

Posted in Livet, Mammason, Stugan, vår egen korkek | 4 Comments

Sitt vackert – Bloggutmaning i juli 6

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i juli med en fråga att besvara varje dag.

 

På min balkong, uteplats eller trädgård så finns det…

Sittmöbler och bord.

På balkongen finns en soffa och ett bord. Jag har en inglasad balkong så de står där året runt. Jag sitter inte där jätteofta numera sen jag köpte stugan. Men det händer. Speciellt på våren och hösten.

På uteplatsen vid stugan finns ett bord och ett gäng stolar. Gjorda i plast. De är inte i det bästa chick och ska väl bytas ut med tiden. Jag fick dem på köpet när jag köpte stugan.

I trädgården har jag ett par solstolar att ligga/sitta i. Är ingen solmänniska, men det är skönt att ligga och vila ibland.

Jag har planer på ett par nya, stationära, sittplatser i trädgården. Kan nog bli nästa sommar. Tills dess får man flytta på möblerna som finns ifall man vill sitta på någon annan plats än där de finns.

Posted in Bloggutmaning i juli 2019, Livet | 4 Comments