Fem en fredag v. 11: Hamstring

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vad är något du alltid ser till att ha hemma?
  2. Vad behöver du fylla på med i skafferiet?
  3. Har du gjort några extra inköp med anledning av Coronaviruset?
  4. Hur handlar du vanligtvis din mat?
  5. Vilken vara är oersättlig om den skulle vara slut?

 

  1. Kaffe. I första hand snabbkaffe, men vilket kaffe som helst går bra.
  2. Just nu ost och kaviar.
  3. Nej. Jag ser ingen mening i att hamstra en massa varor. Jag har mat så jag kan klara mig i två, kanske tre, månader. Dessutom kan jag inte isolera mig om jag inte åläggs det för att jag blivit sjuk i Covid 19. Är en av dem som måste jobba.
  4. Hemma i Stockholm storhandlar jag på Coop.se och kompletterar en del färskvaror. Här i Växjö kan man inte få hem mat från Coop och istället gör jag mina inköp på Stora Coop i Norremark.
  5. Kaffe!
Publicerat i Fem en fredag, Livet | 28 kommentarer

Usch, snart är det helg igen

Tiden rullar på som vanligt. Parallellt med den bottenlösa sorgen. Förra helgen jobb som vanligt. Det enda som avvek under jobbdagarna var att det varit Fössta tossdan i mass, den dag då man ska äta massipantårta. På fredagen fanns det lite tårta kvar från dagen innan och jag fick mig en bit till kaffet.


I övrigt rullade helgen på med dialys och respirator och senare en pigg och extuberad patient, som sluppit både respirator och dialysmaskin. På söndagen var det mest att vi pratade. En riktigt trevlig patient var det. Den enda ledigheten var på lördag eftermiddag och kväll.

På måndagen reste jag hem för att delta i full moon vid Tempeludden. En ceremoni för S som vi, de närmaste vännerna, deltog i.

Efteråt umgicks jag lite med F och ett par av hans vänner. På tisdagsmorgonen reste jag tillbaka till Växjö igen.

När jag kom tillbaka till stan började jag med att gå till en skoaffär där jag sett ett par Ecco jag bestämt att köpa. Eftersom jag var osäker på storleken ville jag kolla hemma först. Men nu var det dags.

Sedan gick jag till Askelyckan, ett café med anor, och fikade. Har funderat länge på att gå dit, men jag är inte mycket inne i stan alls. Tror det var minst 35, kanske 40, år sedan jag var på Askelyckan förra gången.

Tiden sedan jag kom tillbaka har jag använt till att plugga, lyssna på ljudböcker och till långa telefonsamtal med F och också med andra nära S. Vi är så chockade och ledsna.

I morgon är det åter dags för jobb. Ännu en helg i vårdens tjänst. Måste väl erkänna att det inte känns helt lockande just nu med risken för att träffa patienter med Covid 19. Det känns inte som att frågan är om, utan när, jag ska bli smittad och sjuk. Har till och med återtagit pysslet med mitt Vita arkivet.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 3 kommentarer

Full moon för Saila

I måndags kväll var det fullmåne klockan 18:49:05. En vacker kväll ute vid Tempeludden i Hässelby.

Vi skulle träffas där ute en stund för att titta på månen, minnas vår fina vän Saila och gråta tillsammans.

Vi var ett tiotal personer som samlats. Vi som stått henne närmast och delat mycket av hennes vardag genom åren.

Medan mörkret föll var vi tillsammans och många av oss kände att Saila var där med oss.


Månen lyste bakom träden och medan det tändes ljus spelade vi musik som hon lyssnat på och som vi visste hon tyckte om.


Det är fortfarande svårt att förstå att det hänt och att hon är borta för alltid. Hon var alltid så självklar med sin närvaro. Hon skulle aldrig missat en full moon ceremoni.

Publicerat i Livet | 5 kommentarer

Inte min melodi – Bloggutmaning i mars 8

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i mars med en fråga att besvara varje dag.

 

Anser du att rätt låt vann i finalen av Melodifestivalen igår?

Ingen aning. Jag har inte sett något av progrrammen och har inga planer på att göra det heller.

Publicerat i Bloggutmaning i mars 2020, Livet | 2 kommentarer

Fem en fredag v. 10: Ensam

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vad är något du inte kan göra ensam?
  2. Vad kan du inte göra om det är stimmigt runt omkring?
  3. Vad kan du inte göra om det är knäpptyst?
  4. Vad kan du bara göra hemma?
  5. Vad är något du vill klara av själv men inte kan?

 

  1. Spela sällskapsspel, grupparbeta. För att nämna ett par exempel. Jag är ju en solitär som ofta föredrar att göra saker i självsamhet.
  2. Prata och höra, det vill säga ha ett utbyte av ett samtal. Är jag däremot ensam/självsam så sätter jag på mig hörlurarna och stänger ute stimmet.
  3. När är det egentligen det? Det finns alltid ljud om man lyssnar ordentligt.
  4. Gå omkring naken och ändå känna mig bekväm. Brukar visserligen inte göra det mer än undantagsvis. I badhuset, på gymmet och liknande vill jag gärna ha en handduk om mig.
  5. Tunga arbeten hemma och i trädgården. Här är verkligen något där mina förslitningsskador från mer än 45 år i vården tar ut sin rätt.
Publicerat i Fem en fredag, Livet | 4 kommentarer

Business as usual – Bloggutmaning i mars 7

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i mars med en fråga att besvara varje dag.

 

Lördag idag, hur spenderar du denna dag?

För mig är lördag arbetsdag under en lång tid framåt.

  • Alarmet väckte mig 04:50
  • Kaffe och lite att äta
  • Fixade till mig
  • Ordnade med mat och ren låda åt katterna
  • Åkte till jobbet
  • Jobbade 07-15
  • Gjorde en utflykt till Grand Samarkand, ett köpcentrum i Växjö, för att köpa en lina på Arken Zoo. Ska ha den åt katterna när de får gå ut lite här. Precis som i stugan.
  • Shoppade lite på Stora Coop i Norremark
  • Åkte hem
  • Rostade bröd och gjorde en kopp kaffe
  • Lyssnade en stund på ljudbok

Planer för kvällen:

  • Titta på nya avsnittet av Erkännandet
  • Plugga
  • Gå in en stund till Fia och U
  • Sova tidigt (tro det den som vill)
Publicerat i Bloggutmaning i mars 2020, Livet | 6 kommentarer

Världen i fokus – Bloggutmaning i mars 6

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i mars med en fråga att besvara varje dag.

 

Hur pass uppdaterad är du kring nyheter som sker i världen?

Jag är hyggligt bra uppdaterad om vad som sker i världen. Men ibland har jag svackor, som när något händer privat som upptar både tid och energi. Just nu, efter att S blivit mördad, orkar jag inte höra/läsa om Trump och andra galningar i världen. Det räcker så bra med det som ligger nära.

Publicerat i Bloggutmaning i mars 2020, Livet | 1 kommentar

Dagar hemma

Dagarna hemma blev inte som jag tänkt mig. Livet är märkligt. Men samtidigt rullar vardagen på som om inget hänt.

På måndagen sov jag ut på morgonen. Jag behövde verkligen det. Möjligen var jag lite förkyld också. Kunde inte låta bli att fundera på om det kunde vara H1N1, det vi till vardags kallar svininfluensa. Hade träffat en person med det. Men jag är vaccinerad flera gånger, både på den tiden då ”det begav sig” och man massvaccinerade och lyckades förhindra ett större utbrott och senare. Bland annat ingår det som en komponent i årets säsongsvaccin.

Efter frukost packade jag och gick sedan för att titta på tornhuset nu när det var tomt. Fia hade inte möjlighet att gå med mig, men vi får ta en titt tillsammans innan jag flyttar in. För hualigen så skitigt det var. Dessutom saknades massor av husgeråd. Men det löser sig.


På nedervåningen ligger köket. Till vänster finns ett köksbord med stolar och ett fönster. Det finns också ett par skåp att förvara i och en soffa som troligen blir en kattfavorit.


På mellanvåningen finns sovrummet. Där finns också toaletten och dusch. Det finns också en stor bokhylla och några skåp utanför sovrummet.


På övre våningen finns vardagsrummet med de stora fönstren med utsikt över åkrar och fält. Där kommer jag att sitta mycket.

När jag kom tillbaka från min husinspektion burade jag pojkarna och satte in dem i bilen och vi gav oss av. Det var slaskigt, men helt okej att köra.

Jag stannade bara en gång, i Norsholm, och åt en tunnbrödsrulle. Sedan körde jag hem. F hjälpte mig bära in och vi åkte sedan för att ta en fika.

Vi hittade en affär där ingen av oss varit tidigare och passade på att gå runt och kolla. Det var välsorterat med olika slags livsmedel. Inte billigt, men det fanns så mycket som annars är svårt att få tag på. Jag köpte bara bröd till frukosten men F köpte några fler saker.

Sedan drack vi kaffe i deras cafeteria. De hade ett brett sortiment av semlor. Men jag var inte sugen, hade ont i munnen. Så det blev bara kaffe.

När jag kom hem tog jag ett bad och satte mig sedan och pluggade inför tisdagen. Klockan gick och det blev efter midnatt. När jag surfade runt fick jag syn på en notis på Aftonbladet om en kvinna som hittats mördad. Det ser man ju dagligdags att det händer. Var och varannan dag. Tyvärr. Alltid någon mördad kvinna eller skjuten man.
Jag blir alltid orolig att F ska ha råkat illa ut och letar efter information när det handlar om unga män. Vet inte hur många gånger jag ringt honom för att kolla att allt är bra. Men det är bara den där allmänna oron man har som mamma. Den som inte har någon annan substans än just allmän oro för de nära och kära.

Men den här gången var det annorlunda. Jag kände direkt att det kunde vara S. Nej, jag såg ingen som talade till mig. Jag hörde ingen röst. Men luften vibrerade som av en närvaro. Någon ville säga mig något.

Eftersom det var mitt i natten ville jag inte ringa så jag skickade meddelanden på både sms och what’s app. Mer kunde jag inte göra. Sedan pluggade jag igen och slutligen la jag mig för att sova de få timmar som var kvar tills jag skulle upp.

När jag gick upp, på tisdagen, kände jag mig sjuk. Drack kaffe, värmde mig i ett bad för jag frös så jag skakade, kräktes och slutligen kom jag iväg till bussen. Jag hade inte fått svar på mina mess, men det var ju så tidigt.

Förmiddagen rullade på med spännande föreläsning. Det blev rast och jag försökte ringa S. Kom direkt till mobilsvaret. Då blev jag orolig på riktigt. Hon var en sådan person som levde nära sin mobil. Alltid. Visst, hon svarade inte alltid, men den var alltid på. Precis som jag har det. På rasten ringde jag F och fick veta att S blivit mördad.

Jag kände att jag behövde vara för mig själv. Inte delta i grupparbete som stod på schemat. Jag sa till min lärare och sedan gick jag ut och gick. Länge. Både utomhus och inomhus i köpcentrumen i city. Sorgen kom i vågor. Massor av ”Aldrig mer ska hon…”, ”aldrig mer ska vi…”. Det är alltför svårt att ta in att hon är borta för alltid. Hon blev 34 år.

På eftermiddagen var jag med på föreläsningen och sedan på det guidade studiebesöket i Uppsala domkyrka som var bokat för oss.

Guidningen var i första hand inriktad på arkitektur och konst. Vi fick gå runt och guiden berättade om kyrkan och dess olika epoker. Det finns mycket att se. För den som är intresserad av kyrkobyggnaden, kyrkans betydelse, både religiöst och politiskt, och vill läsa mer kan jag rekommendera wikipediatexten som en början. Jag avstår under rådande omständigheter från att skriva en längre redogörelse. Men några bilder kommer nedan.

Kyrkans interiör är mycket öppen och man möts av det öppna rummet. Man har behållt denna öppenhet vid de olika restaureringarna.

Koret för kyrkans julkrubba. Men det är inte bara en jul-krubba utan en levande framställning som ändras under kyrkoåret.

I ett av koren finns ett videokonstverk, en berättelse. Tyvärr minns jag inte konstnärens namn.

I det här koret, där man också firrar veckomässorna, finns ett så kallat Anna-skåp. Alltså ett altarskåp med konstverk som berättar om Anna, Marias mamma.
Fantastiskt vacker träarbete och mycket väl värt att ta en titt på om man besöker Uppsala.


Skulptur, tror den är från 2004, av den återvändande Maria. Framställd som en äldre, vanlig kvinna. Hon tittar in i Maria-koret.
Jag har sett henne tidigare och måste erkänna att hon är så verklighetstrogen att jag upplever obehag. Det är naturligtvis inte meningen att man ska känna så, man ska känna att man möter den levande Maria bland andra besökare.

Efter visningen stannade jag kvar på veckomässan. Efteråt hade jag svårt att resa mig och tårarna forsade ner. Men trots att det var flera präster på plats brydde sig ingen om att fråga hur jag mådde. Alla var så upptagna med sig och sitt. Vilket man väl kan få vara. Men jag hade uppskattat en medmänsklig gest. Bara en liten påminnelse om att jag inte var ensam. På vägen ut tände jag ljus för S i ljusbäraren vid dörren.

Åkte hem. Var helt utmattad. Pratade med F i telefon. Somnade i badkaret. Bytte till bädden och somnade igen. Livet blir aldrig mer detsamma.

På onsdagen hade jag tvättstugan. Jag hade hoppats bli klar och kunna åka till stugan för att hinna träffa en fönstermontör som skulle mäta och sedan ge en offert. Men jag bestämde mig för att boka om till nästa gång jag kommer hem.

På eftermiddagen skulle jag träffa B-M för att äntligen se årets Vårsalongen på Liljevalch. Det är en av de årliga upplevelserna som jag inte vill vara utan.

Vi tog spårvagnen ut till Djurgården och efter att vi gått runt och sett på  konsten åkte vi spårvagn in till Kungsträdgården för att äta något.

Friterade mozzarella sticks serverade med marinarasås

Det var trevligt att hinna prata en stund innan det var dags att åka hem för att sova. Jag skulle upp tidigt och försöka komma iväg inte alltför sent.

På torsdagen hade jag alarmet på 06, men jag vaknade 05 och gick upp. Drack kaffe och packade. Bar ut en del till bilen i garaget innan jag burade katterna. Hämtade bilen och körde fram till porten. Vi kom inte iväg jättetidigt, men tidigt nog för att jag skulle hinna ner till Växjö och hinna ta det både lugnt och plugga.


Köpte en sådan där sallad som man plockar ihop själv när jag var på en kortare utflykt till Stora Coop.


Ett glas vin unnade jag mig också medan jag lyssnade på föreläsningar om både Kant och Heidegger.

Jag är tillbaka hemma i Växjö igen. Imorgon börjar min arbetshelg. Det är på något sätt skrämmande att vardagen flyter på som vanligt samtidigt som hela vår värld har rasat samman och aldrig blir sig lik igen.

Publicerat i Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Växjö | 6 kommentarer

Digital post – Bloggutmaning i mars 5

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i mars med en fråga att besvara varje dag.

 

Den här månaden kan man få skattebeskedet om man använder digitalbrevlåda. Har du digitalbrevlåda?

Ja, jag har en digital brevlåda.
Det har blivit en nödvändighet att kunna nå min post från lite varstans. Dessutom fanns en tid då det var enda sättet att få avierna på min förenings månadsavgift. Nu har jag åter e-faktura, ett system för fakturor som jag tycker mycket om. De finns redan i internetbanken, men till skillnad från autogiro har man koll på vad som dras från kontot och godkänner varje gång.

Publicerat i Bloggutmaning i januari 2020, Livet | 1 kommentar

Det ofattbara

Älskade Saila!

Det ofattbara har hänt. Det där man inte förstår. Det där man läser om. Men som alltid handlar om andra. Dem man inte känner. Men som likväl är någons kära, någons vän, någons dotter, någons syster. Någon som är unik och aldrig någonsin kan ersättas med någon annan. Nu har det hänt oss, hänt mig.

När jag såg rubriken kände jag direkt att det var du. Vartefter jag läste den korta texten började luften vibrera i mitt kök, vibrera av någons, eller någontings, närvaro. Visst var det väl du? Du som var där för att visa mig det du så ofta ville berätta, men som jag alltid slog bort. Vet inte varför jag inte ville prata om den andra sidan och existensen där. Jag som alltid trott på den.

Jag kände mig rädd och orolig. Skickade sms och meddelanden till dig. Ville inte ringa, det var ju efter midnatt. För visst skulle du svara när du vaknade. För det kunde inte vara du. Fick inte vara du.

På förmiddagen ringde jag. Hoppet fanns kvar att du skulle svara. Men det gjorde du inte. Istället hade jag telefonsvararens röst i örat. Då blev jag rädd på riktigt. Skräckslagen. För du levde alltid nära din telefon. Svarade inte alltid, men den var alltid på.
Jag ringde min son och fick veta att det var du. Att du blivit mördad.

Sorgen och minnena kommer som kaskader. Alla dessa aldrig mer, alla minnen och allt vi gjort och upplevt tillsammans.

Visst, du kunde vara jobbig ibland. Inte minst då du fick dina skov av den psykiska ohälsa du led av. Men däremellan var du fantastisk. Snäll, givmild och jag kommer alltid att minnas ditt skratt. Det där som kom spontant medan du rotade runt efter något, oftast cigaretterna eller mobilen.

En gång, för länge sedan, tror ni var i 20-årsåldern, lärde jag känna dig som min sons flickvän. Ni levde ihop ett antal år men livet ville annat. Inte minst satte dina hälsoproblem krokben för ett liv tillsammans. Men du blev kvar som en vän till min son och till mig.

Du passade mina katter, vi gjorde saker tillsammans och ett av mina roliga minnen av dig är från Kvinnodagen 2018 då du helt appropå skapade kontakt med Alexandra Pascalidou. Ni fick kontakt bara så där på grund av en e-cigarett. Jag vet ingen annan som så självklart kunde bonda, knyta band, med vem som helst. För du var så lätt att tycka om.

Den sista tiden verkade du hittat hem. Du hade etablerat kontakt med en grupp i kyrkan där du bodde. Du hade börjat måla och skriva dikter. Du verkade lycklig.

Jag vet inte om du tycker om Koppången (Spotifylänk) men jag tycker själv mycket om textraden:

”En sekund är jag evig
Och sen vet jag inget mer
Bara ett, att jag lever lika fullt som någon annan”

 

                                                                               Bild: S Lindfors

Vi ses igen. I en annan tid. I ett annat liv. Du är saknad!

Publicerat i Livet | 8 kommentarer