En vanlig söndag utan krusiduller

En riktigt lugn söndag med mycket egentid. Precis vad jag behövde. Har dessutom mest vilat, bara pluggat en kortare stund. Däremot var jag på söndagsgudstjänst i Akalla och sedan på en kort shopping i Kista Centrum.

Det var bara 18 grader inne när jag gick upp. Trots att det var flera plusgrader ute. Kände att jag behövde värma lite med fläkten.
Drack kaffe och åt en macka med ost. Tittade på Innan vi dör.

Pluggade en stund innan jag skulle till kyrkan. I Akalla har vi gudstjänst klockan 15:00. En bra tid för mig som är morgontrött och behöver lång startsträcka.

Eftersom det var Allhelgonahelg fick vi sjunga den vackra I Himmelen, i Himmelen. Det är en av mina favoritpsalmer.

Efteråt var det kyrkkaffe som vanligt. Jag gick ganska snabbt efter att jag druckit ur min kopp. Jag kände att jag inte orkade umgås.

Jag gick hem och hämtade mitt SL-kort som min son lånat. De är inte personliga så man kan låna ut dem, men man får bara åka en i taget.

Åkte till Kista och shoppade. Två flaskor julmust light, en låda med 12 påsar Mjau mjukmat till Lucas och Orvar eftersom jag inte vill att de smaskar i sig av Kingstons dyra specialfoder, en kålpudding färdigrätt och två Billys minipizzor att ha i frysen.

När jag kom hem värmde jag kålpuddingen och hällde upp lite rött vin. Åt medan jag lyssnade klart på en ljudbok. Tog ett värmande bad och tittade sedan på första avsnittet av en ny serie: Killing Eve.

Bestämde mig för en tidig kväll eftersom jag har mycket inbokat den kommande veckan. Om nu 22:30-tiden kan anses tidigt.

Publicerat i Livet | 5 kommentarer

Helgplanering – Bloggutmaning i november 3

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i november med en fråga att besvara varje dag.


Fem veckor kvar till första advent, har du börjat förbereda inför julen?

På sätt och vis har jag börjat planera. Jag vet var jag ska fira julafton, resten av helgen ska jag jobba.

Funderar och tänker på vad jag ska köpa för julklappar till min bror och svägerska. Vi brukar inte fira jul ihop, har inte gjort sedan vår pappa dog 1991.

Jag funderar också på vad jag ska köpa åt min son. Men det brukar aldrig vara svårt.

Har bokat bord till mitten av december då F och jag ska äta julbord på Kristinehovs malmgård.
Senast vi åt julbord tillsammans var 2014 då vi var på Lasse Maja i Barkarby. F hade önskat att få gå på Kristinehov, men de började inte sitt julbord förrän i december det året och jag skulle resa till Grönland och arbeta så det fick bli en annan välrenommerad restaurang.

Jag har beställt julkort och gjort en lista på vilka jag ska skicka till.

Julpynt har jag rätt mycket, men jag har köpt några saker att smycka med runt katternas matplats.

Jag har också köpt Body Shops stora adventskalender. Men det tillhör väl mer förberedelserna inför adventstiden.

*Bild från pixabay

Publicerat i Bloggutmaning i november 2019, Livet | 1 kommentar

Fem en fredag v. 44: Halloween

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

  1. Är Halloween något du uppmärksammar?
  2. Vad är det läskigaste du vet?
  3. Vem tänder du ett ljus för under allhelgona?
  4. När kände du dig sist som ett spöke?
  5. Får du besök av barn för bus eller godis?
  1. Egentligen inte, eller i vart fall inte regelbundet. Men jag tycker det är fint med lyktor gjorda av/som pumpor.
    När min son var liten, innan halloween slagit igenom i Sverige, hade jag en fest med vänner. Vi gjorde masker, åt tillsammans och hade trevligt. Jag fick använda meloner istället för pumpor eftersom det var ovanligt på den tiden och vi bodde på en mindre plats. Numera kan man väl inte undvia pumporna i affären.
  2. Faktiskt insidan på näsan. Tycker slemhinnan ser så läskig ut.
    Nu är det ju inget man normalt ser, men då jag ibland var utlånad till öronoperation gjordes näsoperationer då man ”vände ut-och-in” på näsan under operationen. Då höll jag mig bakom skynket på narkossidan.
  3. Mina föräldrar, mormor och morfar, farfar, mina systrar, andra släktingar, vänner, tidigare pojkvänner, arbetskamrater och vår älskade Spock Skywalker som drunknade i slutet av sommaren. Mer symboliskt eftersom jag inte kan besöka dem alla där de är begravda.
  4. Det gör jag ofta. Speciellt om jag jobbat för mycket och sovit för lite.
  5. Nej, i vår port kommer man inte in utan att ha en tag. Alltså ingen portkod. Men igår när jag var i badrummet tyckte jag att det ringde på dörren. Men jag öppnar aldrig om det inte är någon jag väntar. Min son har egen nyckel.
Publicerat i Fem en fredag, Livet | 4 kommentarer

Så blev lördagen

Hela förmiddagen gick åt att försöka få ordning på bloggproblemen. Jag hade fått ett svar från supporten, men det var ganska så obegripligt.
Jag ringde, för de hade öppet en stund på dagen, och frågade. Men han som svarade var hur överlägsen som helst och besvarade precis allt jag sa med ”Jag förstår”. Jag riktigt hörde hur han la huvudet på sned och fånade sig. Jag sa till honom ”Jag tror inte du förstår alls” och så sa jag hej då och la på luren.

Jag ringde till F och bad honom komma och han löste större delen av problemet. Resten ska Loopia få lösa eftersom de nu, i ett mail, erbjudit sig att titta på vad som inte fungerar. Hela bloggen har ett annorlunda utseende, inte minst inne i redigeraren och det kommer att ta tid att vänja sig vid. Allt, precis allt, är annorlunda.

Både jag och F hade tidsnöd och vi gav upp. Jag skyndade till Kista kyrka för att gå på konsert. Det var kören Järva röster som skulle framföra Jenkins Requiem.

Jag kom bara aningen försent. Kyrkan var fullsatt så när som på några platser längst in. Eftersom folk är hopplösa på att flytta in sig i bänkarna och jag verkligen inte ville klättra över folk så gick jag helt resolut och lyfte ut en småbarnsstol och satte mig på. Tänkte: ”I do what I want”.

Efteråt skyndade jag ut. Plötsligt hörde jag hur prästen läste välsignelsen. Jag stannade upp, vände mig, sträckte fram mina händer som jag alltid gör och tog emot välsignelsen. Efter att jag gjort korstecknet skyndade jag vidare.

Åkte in till stan för att gå på en bokrelease för boken jag skrev om i förra inlägget, Svensk Old school graffiti.

Det skulle vara mellan 17 och 21. Jag var där vid 18-tiden och fick ett glas vin. Letade sedan rätt på Brain Spångberg. Jag har en av hans tavlor i min ägo som jag köpte för hur många år sedan som helst. Jag vårdade då en anhörig till honom och blev inbjuden till en vernissage.

Jag gav honom en kram och berättade vem jag var. Han kom ihåg mig då jag berättade, men självklart kände han inte igen mig vid första ögonkastet. Jag kände inte igen honom heller ska jag väl erkänna. Det är mellan 15 och 20 år sedan senast vi sågs.

Sedan drev jag runt lite och pratade med folk. Det var mängder av kända graffare där, men jag känner dem ju inte, bara till namnet.
Klockan 19 var det en panelpresentation med några av de mest kända från förr. Bland annat Brain.

Killarna som gjort boken berättade lite om hur den kommit till.

Brain presenterar en av sina tidiga bilder. Det är han som står längst till vänster på bilden. Minns inte vilket år han sa att det var.

Efter presentationen tackade jag Brain och kramade honom igen. Sedan gav jag mig av. Det skulle vara efterfest någonstans, men jag känner inte de här grabbarna, och tjejerna i vissa fall, och ville inte följa med.

Jag hade kommit på, efter två glas vin, att jag inte ätit mer än två smörgåsar på hela dagen. Möjligen ett digestivekex också. Så jag bestämde mig för att gå och äta någonstans innan jag åkte hem.

Det ligger en Vapiano i Skrapan. Dit gick jag och åt en Pasta Bolognese och drack ett glas rött. Till dessert tog jag en Irish coffee.

Åkte sedan hem. Den här dagen hade gått fort. Bara försvunnit.

Publicerat i Livet, Mammason | 1 kommentar

Ett färglöst liv

De senaste dagarna har varit ruschiga. Fullt upp. Livet är som en sinuskurva, fast med taggar. En sinuskurva har sina jämna, fina kurvor medan mitt liv har kurvor som far lite vilt upp och ner.

Veckan började lugnt med egentid tillsammans med katterna. Men i onsdags var jag först på en undersökning, eller studie kanske är mer rätt ord. Jag skulle testa några appar under utveckling. Troligen får jag inte berätta om vilka företag som håller på att utveckla sina appar så det får förbli en hemlighet.

Hur som helst var det tre olika som skulle testas. Eller två, fast en av dem testade två olika funktioner. Alltså fick man gå in med personal som satt väldig nära för att se hur man klickade sig fram i appen. Man skulle också tänka högt.
De två första gick ju bra, men sedan skulle två killar ner med mig en trappa ner och testa mig. Eller det var väl inte mig de testade, det var ju appen, men det kändes som att de testade mig och dessutom hade sina fördomar klara för sig. Tanter är dumma när det gäller teknik.
Men den där mobilen de lagt appen på svarade inte då jag tryckte på skärmen och då var det plötsligt jag som tänkt fel. Fast det var precis som jag tänkt som var rätt. Jag blev så sjukt irriterad på deras överlägsna attityd. Just den appen, i sin nuvarande form, använder jag ofta, ofta och är väl förtrogen med hur den fungerar. Men jag förväntar mig också att skärmen ska reagera när jag klickar på den. Det gör min mobil, medan deras attrapp inte gjorde det. Suck!

Det var sedan meningen att jag skulle träffa min studiekamrat K. Men hon var sjuk och jag fick lite tid att tillbringa ensam innan jag skulle gå till St Eugenia.

Stan var full av folk, inte sjutton sitter ungar hemma och läser bara för att man fått för sig att kalla novemberlovet för läslov. De sprang runt och härjade eftersom det var halloween. Jag tror aldrig jag upplevt en sådan trängsel på Drottninggatan någonsin tidigare.

Efter ett kort besök inne i Body shops affär, köpte handcrème, gick jag ner till St Eugenia och satte mig och väntade. Det blev en lång väntan, det skulle börja 19:00, men det var lugnt och skönt.

Strax före 19:00 gick jag in och satte mig i stora salen. fick en bra plats, trots att det snabbt fylldes på med mängder av folk och många fick stå utanför och lyssna. Vi skulle lyssna på rabbi Abraham Skorka. Han är sedan många, många år påve Franciskus bästa vän. De träffades för länge sedan i Buenos Aires då påven fortfarande ”bara” var Jorge Mario Bergoglio.

Det var otroligt spännande att lyssna på honom. Han hade mycket att säga, inte minst om tolerans mellan religioner. Han är ju jude, förstås eftersom han är rabbin, men också professor vid något universitet i USA. Har glömt vilket, men det saknar nog betydelse i bloggen. Det som däremot är värt att nämna är hur otroligt välutbildade katolska präster och rabbiner är.

Efteråt åkte jag hem. Skulle upp tidigt nästa dag. Det var den årliga SKUT-dagen i Årsta. Som några kanske minns var jag där förra året. Det var spännande föredrag även i år, men en så irriterande människa som hela tiden avbröt för att berätta var i världen han varit. Det syntes ju så tydligt på hela hans approach att han var ”en av våra minsta bröder”. Men det gjorde honom inte mindre irriterande. Överhuvudtaget verkar det där arrangemanget dra till sig lustigt folk. Suck!

Efteråt åkte jag hem för att sova en stund. Skulle jobba. Hade tänkt åka kollektivt, men det var något problem med pendeltågen. Något som hänt tidigare på dagen och då ligger SL efter resten av dygnet. Jag ringde och frågade om jag skulle hinna åka till Flemingsberg och vara där senast 20:30 om jag åkte kl 18:00. Det vågade man inte lova. Då sa jag: ”Det här orkar jag inte med. Jag tar bilen”. Sedan la jag på luren. Suck!

Natten var helt okej. Däremot kände jag mig missnöjd med jourens bristande intresse. Dock lyckades jag övertala om att få göra på ett visst sätt och det fungerade alldeles utmärkt. (Som ni förstår så kan jag inte gå in på detaljer här). Jag var mycket nöjd med resultatet när morgonen kom. Provvärden som blivit normala och en mycket stabiliserad cirkulation. Men jag tycker att min jour skulle hört sig för hur patienten mådde. Däremot dök kirurgen upp och ville ha en rapport hur det gått under natten. Han var lika nöjd som jag.

Eftersom det var vardagsmorgon och jag hade bilen insåg jag att det inte skulle gå att åka hem. Essingeleden är stillastående i morgontrafiken. Istället åkte jag till stugan och sov. Det var plus 2 grader inomhus, minus 3 grader ute. Jag orkade inte få igång någon eld i spisen. Istället satte jag på ett elelement och stängde in mig i sovrummet. När jag åkte hem var det 20 grader i sovrummet. Varmare än jag någonsin har i min lägenhet om jag inte kör värmefläkt.

Jag körde hem och hittade en avi för ett rekommenderat brev. Jag blir alltid orolig av rek-post. Det är en av de få saker som ger mig ångest. Men det visade sig vara den, lite exklusiva, bok jag köpt från UNFADE. Varför den skickades som rek vet jag inte. Kanske för att jag förskottsbetalat.

Jag gick in på ICA i Akalla och köpte lite bröd, en ost och en färdigrätt. Gick hem och åt och gick sedan och la mig. Jag var ruskigt trött. Inte minst för att jag upptäckt att mitt webbhotell gjort något så jag inte längre kan ladda upp bilder. (Bilden ovan är inkopierad bara, vilket inte heller gick att göra igår). Deras support är helgstängd, men jag har mailat dem. Förhoppningsvis är det någon server hos dem som fått spatt. Eller så är det det min son varnat för. Det har, eller ska, komma en lag där webbhotell måste kontrollera varje bilds tillstånd. Min son säger att jag inte kan räkna med att något webbhotell kommer att lägga tid på den kontrollen för privatpersoners bloggar. Men vi får se. Men den text som dyker upp kräver ett tillstånd. Har letat både i min kundzon hos Loopia och i min blogg, men hittar ingen inställnings som är fel.  Tills vidare är min blogg färglös. Trots att jag tagit en massa bilder de senaste dagarna. Inte minst en jättefin på rabbi Abraham Skorka.

Önskar alla en fin och bra helg. Oavsett vad ni kallar den. Halloween är faktiskt bara just den 31:a oktober, oavsett veckodag, och i min värld är det fel att kalla den halloweenhelgen. Allhelgonahelgen är väl rätt enligt svensk almanacka och kyrklig tradition. Annars kan vi ju kalla den ”läshelgen”. Sa hon som är ironisk och trött. Tjingeling!

Publicerat i Livet, Stugan, vår egen korkek | 11 kommentarer

Spöken och pumpor – Bloggutmaning i oktober 31

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i oktober med en fråga att besvara varje dag

 

Halloween idag, köper du godis & pyntar med spöken?

Nej, det blir inget halloweenfirande för mig i år. Jag har varit upptagen hela dagen och ska strax iväg för att jobba.

Hade tankar på att pynta med lite spöken och pumpor, men bestämde mig för att avstå. Kändes inte värt arbetet när jag ändå är borta.

Men när min son var liten och det här med halloween inte ens hade blivit en grej här i Sverige, det började växa på sig året efter, hade jag en halloweenfest för honom och några vänner. Särskilt roligt var att en av mina vänner hade sin nya pojkvän, som senare blev hennes man, med sig. Han var från Uganda och hade aldrig sett en svensk kyrkogård med mängder av tända ljus. Just det året sammanföll nog halloween med Allhelgonahelgen Eller så var det jag som förlade festen till den helgen. Nästa år är Halloween en lördag och kanske, kanske kommer jag att fira då.

*Bild från pixabay

Publicerat i Bloggutmaning i oktober 2019, Livet | 2 kommentarer

Människa – Skrivpuff 30 oktober

Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Tittelina.

Människa, vad är en människa. Frågan är lika aktuell idag som i alla tider. I Bibeln kan man läsa: ”När jag ser din himmel, som dina fingrar format, månen och stjärnorna som du fäste där, vad är då en människa att du tänker på henne, en dödlig att du tar dig an henne?” Psalmisten, vem det nu är, som skrivit orden som finns i Psaltaren 8:4-5, är lika förundrad som människor genom tiderna från då till nu.

Vad är meningen med livet frågar vi oss. Varför är vi här och varifrån kommer vi. Är livet slut när vi dör eller finns det någon efter. Frågorna är desamma. Oavsett tid.
Det är samma fråga som psalmisten ställer som tomten i den kända dikten av Viktor Rydberg: ”Så har han sett dem, far och son, ren genom många leder slumra som barn; men varifrån kommo de väl hit neder? Släkte följde på släkte snart, blomstrade, åldrades, gick — men vart? Gåtan, som icke låter gissa sig, kom så åter.”

Idag kan vi skapa artificiellt liv, liv som är svårt att skilja från det som vi fortfarande kallar verkligt. Men hur länge? Kommer vi att vänja oss vid att leva sida vid sida med de artificiella? Kommer vi att kalla också dem människor?

Om några dagar kommer jag att börja en ny kurs i det högskoleprogram jag läser. En kurs som heter filosofisk antropologi. Kan den kursen ge mig svaren? Svaren på de eviga frågorna. Men troligen kommer jag att ha ännu fler frågor när kursen är slut.

Publicerat i Livet, Skrivpuff 2019 | 2 kommentarer

I mitt nästa liv tänker jag söka jobb som barometer

Egentligen kände jag det direkt jag vaknade på måndagsmorgonen, men jag tänkte inte på det just då. Det var först när jag satt i bilen med F som jag kände efter och när jag kollade så var det nästan 1013 mbar. Visst, det gjorde ont i den skadade axeln, men den generella smärtan i hela kroppen var nästan borta.

Vi skulle till IKEA för att äta lunch och sedan skulle F köpa några nya möbler. Bland annat en soffa. Är så glad att han köper nytt, han brukar köpa på Blocket och kanske, kanske har han äntligen tagit intryck av mina vägglusvarningar. Hur många har inte fått vägglöss just genom att köpa begagnade möbler. Sedan blir man inte av med dem. Det finns egentligen inga bra, moderna, sätt att ta död på vägglöss. Cyanväterökning är det enda som är riktigt effektivt. Oavsett vad man påstår. Men det gör man inte längre, då skulle man behöva utrymma hela fastigheten. Det var förresten det Dan Andersson dog av eftersom man inte följt säkerhetsföreskrifterna på hotellet när man lussanerat. Så tragiskt! Han var i Stockholm för att skriva på om ett nytt jobb och kvinnan han levde med, minns innte omm det var hans fru elelr fästmö, väntade deras barn.
Jag har rena skräcken för begagnade möbler, men F fnyser åt mig. Fast jag kan hålla med om att det beror på vem man köper av. Köpa av folk man känner är väl okej kan även jag tycka. Jag går inte ens hem till folk jag vet har problem med vägglöss. När jag varit på resa vidtar jag en rad försiktighetsåtgärder med väskan.

Vi började med att äta, jag valde fisk och F köttbullar. Det var ett tag sedan vi haft tid att prata så vi blev sittande en stund.

F ville ha en soffa, ett skrivbord, en skrivbordsstol, hyllor och en takplafond. Nu blev det inte riktigt så, han valde att spara några av inköpen till nästa månad. Istället blev det jag som köpte en skrivbordsstol.

Jag hade precis dragit fram paketet med soffan och väntade på att F skulle komma med ytterligare en vagn. Det var den enda soffan som fanns kvar, trots att det stod att det skulle finnas tre. Ska köpa en sådan till stugan sedan. En liten bäddsoffa.

När vi väl kommit genom kassan med våra saker var jag helt matt och F fick gå och köpa en kopp kaffe åt mig. Kanske var det på grund av kaffet jag inte hade full koll på mina saker. På något sätt försvann dynan Bertil som jag skulle ha till min skrivbordsstol.

Det var ett riktigt pyssel att få in allt i F:s bil. Men det gick. Men han kunde inte köra. Det kunde knappt jag heller, men eftersom det inte var så långt hem så klämde, ja verkligen klämde, jag mig in. Jag sitter normalt ganska nära ratten och jag är betydligt mindre i omfång än min son. Hem kom vi i alla fall.

När F burit in sina saker passade jag på att skicka med honom min stol för montering. Jag kände att jag inte orkade ta tag i det. Har alldeles för mycket annat.
Om någon undrar varför jag valt en så pover stol så är det för att jag vill ha en helt textilfri stol och en lös dyna att lägga på den när jag ska sitta där. Kommer att lägga en kattfilt på stolen åt pojkarna. Men jag är så trött på att de klöst sönder stolen jag har. den var begagnad och lite trasig från början, fick den av en kompis till F som bott ett tag hos honom. Han tog den, av förklarliga skäl, inte med sig när han flyttade. Den var nog redo för tippen redan då.

På kvällen kände jag mig ännu bättre i kroppen och kunde konstatera att  lufttrycket gått upp ytterligare. Jag lyssnade klart på ljudboken jag hade på gång och lovade mig själv att inte börja på någon ny just då. Tittade på Halv åtta hos mig.

På tisdagen var det kallt ute, och inne. Jag tog in min fläkt som stod på balkongen. visserligen får vi inte värma med el men jag måste väl få ha en anständig temperatur i min lägenhet.

Jag tittade på Halv åttta hos mig och satte sedan igång att plugga. Var riktigt flitig under dagen, 4 timmar och tre kvart effektiv tid fick jag ihop. Då ska man veta att jag dessutom var  ute och drällde.
Det var fint väder och jag funderade på att promenera. Men så blev det inte, i alla fall ingen längre promenad. Men jag åkte till IKEA och köpte en ny Bertil. Hade tänkt äta lunch, men på det där lovet då ungarna ska ägna sig åt att läsa drar de omkring på IKEA. Hela restaurangen var full av ungar, och deras föräldrar. De klättrade sedan högt och lågt på möbler och på högarna med mattor. Jag gick rakt genom affären, den i Barkarby hittar jag lika bra i som i min egen garderob, och plockade upp en stycken dynan Bertil och gick och betalade.

Märkligt nog var det lugnt och stilla vid serveringen vid utgången. Bara en enda person i kön före mig. Köpte mig en kaffe och två kokta med bröd. Lunch för 15 kronor.

Svängde förbi Decathlon för att köpa nya långkalsonger. De är billiga där, 59 kronor paret.

När jag var nästan hemma ringde F och frågade om han kunde låna min bil. K ville ha skjuts för att åka och handla. Det gick väl bra. Bara jag slapp bli inblandad i skjutsandet. För jag hade för avsikt att plugga en stund till.

Två korvar är inte mycket till mat en hel dag så F hade köpt en färdigrätt åt mig. Hade bett honom om det och en påse ostbågar.


När jag var klar med pluggandet åt jag, drack ett glas rött och började lyssna på Villa Havsbris av Caroline Säfstrand. En bok jag läst om hos Znogge. Jag behöver lyssna på lite annat än bara mord och elände.

När jag skriver det här på onsdagsmorgonen har jag 1023,1 mbar lufttryck och mår hur bra som helst i kroppen. Jag ska definitivt bli barometer i mitt nästa liv.

Publicerat i Livet, Mammason | 6 kommentarer

Augusti – Skrivpuff 29 oktober

Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Tittelina.

 

Han föddes en augustikväll, en sen augustikväll. Han var normalstor, men eftersom han redan från början skaffat sig vanan att dra upp benen under sig såg han liten ut.
Han hade de minsta fötter man kan tänka sig, som dockfötter, och de hade färgen av blåbär och mjö
lk. En färg som i och för sig ändrades rätt fort.

Som baby var han alltid glad. Det  fanns inte en vuxen han inte charmade på direkten med sitt leende och sitt skratt. På gatan kunde människor komma fram och fråga om de fick ta ett foto av den söta pojken.

Han växte och började skolan, var duktig men annars som barn är mest. Han var hjälpsam och tanterna i kyrkan älskade honom. Han var aldrig ovillig att hjälpa till med både att bära och att fixa disken.

Nu är han en vuxen man. Kanske inte alltid lika glad, men hjälpsam och ordentlig. Stark är han också och hjälper gärna till om något ska lyftas eller flyttas. Han finns alltid till hands om jag behöver hjälp med något och han delar flera av mina intressen. Böcker, film och vetenskap. Vi har ofta livliga diskussioner och då kan det gå vilt till. Nej, inte så att  vi slåss. Men vi är båda rätt yviga och högljudda och det händer att folk flyttar på sig när vi kommer igång om rymden, svarta hål och tidsresor. Men han är inte farlig, bara stor och stark. Han säger alltid att den som är stark också måste vara väldigt snäll. Det är han.

Du har säkert redan listat ut vem han är. Han som är till stor glädje för mig. Han är min son.

Publicerat i Livet, Skrivpuff 2019 | 8 kommentarer

Fem ord på V – Skrivpuff 28 oktober

Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Tittelina.

 

Kvinnan älskade honom, hade gjort det sedan första gången de mötts. Det var något speciellt med honom som fick henne att känna att han var den hon sökt efter utan att veta om det.
Sakta, sakta lärde de känna varann och en mycket speciell vänskap växte fram. De skrev långa brev till varann och bytte tankar, hittade det gemensamma att dela.
När han tog henne i sin famn och de kramade varann andades han in doften från henne, doften av vanilj. Åh, vad du luktar gott, sa han.
Men plötsligt dök något annat upp i hans liv, någon annan. Någon som var mer spännande. Någon som bjöd på konflikter och bråk. Han kunde inte sluta prata om henne, den andra, och allt som de var oense om.
Kvinnan, som fortfarande älskade honom, kände sig ledsen. Men han hade gjort sitt val, han ville ha konflikter. Han ville ha spännande gräl och meningsskiljaktigheter. Medan hon ville ha lugn och ro. Trygghet och vänskap. Hon hade fått nog av osämja, bråk och gräl.
Men han tyckte att en vanlig vardag inte gav spänning nog. Han ville att livet skulle vara som att se en TV-serie, där hela intrigen är uppbyggd runt en konflikt. Han ville inte vara en deltagare, han ville vara en iakttagare. Han ville att det skulle kännas som att gå på zoo.
Kvinnan, som inte alls kunde förstå hur man kan ställa sig utanför i en relation, inte delta, bara titta, förstod att det är mer spännande att titta på de vilda djuren istället för att kliva över stängslet till kattungarna. Hon gjorde sitt val och även om de hörs ibland har de inte setts på mycket, mycket länge.

vanilj, val, vanlig, vardag, vänskap

Publicerat i Livet, Skrivpuff 2019 | 14 kommentarer