Republik nu – Bloggutmaning i januari 12

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i januari med en fråga att besvara varje dag.

 

För mig betyder kungahuset…

Kungahuset är ett förlegat styrelseskick, helt ovärdigt ett land som vill påstå sig vara en demokrati.

Jag gick med i Republikanska föreningen på kungens 60-årsdag. Vad kan vara en bättre present än att befria dessa människor från kungatramset?!

Såg en utmärkt artikel idag i Dagens Nyheter om just befrielsen, Släpp de kungliga fångarna loss!

Publicerat i Bloggutmaning i januari 2020, Livet | 3 kommentarer

Eget hantverk – Bloggutmaning i januari 11

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i januari med en fråga att besvara varje dag.

Ära vare gud i höjden, den här har jag gjort i slöjden. Har du sparat något från slöjden i skolan?

Jag har nog allt jag gjort i slöjden kvar. Dock nedpackat. Det enda som tyvärr inte är kvar är en gerlåda. Men den gjorde jag inte i slöjden utan på tekniklektioner.
Den var helt perfekt eftersom vår lärare tvingade oss att lyckas med den här lådan.

Min exman, som var rörmokare, lånade den och snodde den sedan från mig. Jag känner viss sorg över det eftersom det var något jag lyckats perfekt med.

För den som inte vet så använder man en geringlåda/geringsåg för att få exakta vinklar. Det finns att köpa, i olika prisklasser, så ur det perspektivet är det ingen katastrof att den är borta. Men jag är en sådan person som är rädd om mina saker och vill ha dem kvar.

 

*Jag snodde bilden på Classes sida. Men eftersom jag är stamkund hos Clas Ohlson så kanske de kan förlåta mig. Kommer troligen att köpa en sådan såg där en vacker dag.

Publicerat i Bloggutmaning i januari 2020, Livet | 5 kommentarer

Fem en fredag v. 2: Fem ord

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.
Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Med fem ord, hur har din vecka varit?
  2. Med fem ord, vad behöver du just nu?
  3. Med fem ord, hur är ditt humör?
  4. Med fem ord, hur ser ditt hem ut?
  5. Med fem ord, vad gillar du med januari?

 

  1. Omväxlande, spännande, trevlig och energikrävande.
  2. Kaffe och några timmar sömn.
  3. Uttröttad, men pepp inför framtiden.
  4. Rörigt och behöver städas snarast.
  5. Att ljuset är på frammarsch.

 

*Bild från pixabay

Publicerat i Fem en fredag, Livet | 19 kommentarer

Strultrut – Bloggutmaning i januari 10

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i januari med en fråga att besvara varje dag.


Mitt senaste besök hos tandläkaren var…

Jag har en massa problem i min mun, en del av dem av ärftlig natur. Senast jag var hos tandläkaren hade vi en trevlig stund då vi tillsammans tittade på mina röntgenbilder.

 

*Bild från pixabay

Publicerat i Bloggutmaning i januari 2020, Livet | Lämna en kommentar

Det är synd om människorna och syndare blir det

Min son och många i hans ålder brukar säga att när de blir gamla finnns det ingen pension att få. Börjar bli benägen att tro dem.

Idag läste jag att man håller på att arbeta på ett förslag om att pensionsåldern ska följa medellivslängden och alltså justeras vartefter. Tanken är att den första medellivslängden att utgå från ska vara 2020 och sedan ska den påverka pensionsåldern 6 år senare, alltså 2026. Sedan ska det fortsätta så att pensionsåldern bygger på den 6 år tidigare medellivslängden.

När Sverige, som det första landet i världen, införde ålderspension 1913 la man pensionsåldern till 67 år. Det året var medellivslängden 60 år. Man räknade med att den som ens uppnådde pensionsåldern skulle, i snitt, få pension i 7 år.

Eftersom systemet missgynnade kvinnor, bland annat, infördes folkpension 1958. ATP, allmän tilläggspension, infördes i början av 1960-talet.

Man har de senaste åren pratat mycket om att äldre är så pigga och ”vill” jobba längre. Det torde vara en sanning med modifikation eftersom många tvingas jobba trots pension eftersom de inte klarar sina basala utgifter på den pension de får.
Nu kan man ju fråga sig hur man tänkt sig denna ”nya” idé om en pensionsålder baserad på medellivslängd. Hur många år har man tänkt lägga till? Den ursprungliga pensionen, då man faktiskt hade livslängd i åtanke, var 7 år. Det skulle innebära att den som går i pension 2026 skulle behöva vara någonstans mellan 75 och 76 år för att, som tidigast, få gå i pension. Det kanske man kan om man ägnat sitt yrkesverksamma liv till att nöta byxbaken i Riksdagens bänkar. Men knappast om man jobbat i vården, släckt bränder eller jobbat på byggen.

På väg till jobbet?

UPPDATERING:

Hur tänkte jag nu då, när jag räknade? Ska det bli jämförbart med 1913 så innebär det att man får gå i pension tidigast vid en ålder av 89-90 år. Så det blir nog ingen pension för de som är unga idag. 🙁

Publicerat i Livet, Rubriker som fångat mitt intresse, samt ett och annat från nätet | 5 kommentarer

Väderspänning – Bloggutmaning i januari 9

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i januari med en fråga att besvara varje dag.

Vädret är något vi svenskar finner spännande att prata om, hur är vädret hos dig idag?

Vädret har verkligen inte varit till sin fördel den senaste tiden. Igår, när jag körde de 49 milen från Växjö och hem, regnade det nästan hela tiden och gjorde det inte det så var det i alla fall kallt och blött.

Just nu, hemma i Husby, är det plus 3,0 grader och ser ut att kunna ljusna upp en del. Men med erfarenhet av senaste tiden så vet jag att det mycket väl kan mulna på igen.

Barometern visar 1006,4 och det innebär lågtryck. Alltså är risken stor för mer regn.

*Bild från pixabay

Publicerat i Bloggutmaning i januari 2020, Livet | 5 kommentarer

Återresan

Trots att alarmet inte väckte mig förrän 08:15 var jag hur trött som helst. Dels hade det blivit sent på kvällen, dels hade jag bara sovit 4 timmar natten innan.

Packade ihop mina saker, hade inte så mycket med mig och gick ner i köket och åt frukost med Fia. Sedan blev det dags att åka. Jag skulle hem och Fia hade en sak inplanerad. Egentligen hade jag ingen lust alls att åka hem. Hade behövt det lantliga lugnet för att vila efter lång period av för mycket.


Katten, som just heter Katten, hade lagt sig i sängen där jag sovit. Hade missat att ha dörren öppen så hon kunde kommit in och sovit med mig. Nu passade hon på när jag packat ihop.

Innan jag åkte tog jag en bild på tornhuset, det som jag hoppas få bo i. Det är 3 våningar med kök i botten, sovrum, toa och dusch i mitten och ett vardagsrum med utsikt på övre våningen. Men vi får se hur det blir, om de som bor där nu hunnit flytta till vecka 5.

Vädret lämnade allt att önska, men det var i alla fall inte halt eftersom det regnade och var plusgrader.

Jag tog vägen via Skillingaryd, tankade och besökte kyrkogården där jag har vänner. När jag tankade åt jag en lättare lunch, en macka med skagenröra.

Jag var jättetrött och till sist insåg jag att jag var tvungen att stanna på en parkering och sova. När jag vaknade började det skymma. Men jag hoppades ändå hinna till Norrköping medan det var ljust. Men det gjorde jag inte för jag fastnade i långa, stillastående köer som jag sedan läste berodde på en trafikolycka.

När jag väl kom till Norrköping var det alldeles svart och någon plantering på farfars grav var inte att tänka på. Det får bli nästa gång jag passerar där.

Jag stannade vid Stavsjö även på hemresan. Köpte kaffe och ett wienerbröd. Eller fick ett wienerbröd om jag ska vara noga. Jag hade ett kaffebröd laddat på mitt bensinkort och tyckte det var lika bra att använda det medan jag kom ihåg det. Minns inte om det var en nyårsgåva eller om det  var något jag tjänat in.

När jag kom hem väntade Kingston och Orvar. F, min son, hade sett till dem och givit dem mat och vatten. De verkade nöjda och ingen nöd hade gått på dem.

Jag hade haft en massa fantasier på vägen hem om hur jag skulle laga middag, ta fram något ur frysen och laga till. Men väl hemma blev det kaffe och två ostmackor. Sedan tog jag ett bad. Jag var helt enkelt för trött för lagad mat och ska göra tidig kväll tänkte jag.

Publicerat i Livet, Växjö | 4 kommentarer

Plums i – Bloggutmaning i januari 8

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i januari med en fråga att besvara varje dag.

 

Så här i januari tar du dig något dopp utomhus?

Haha… Skulle inte tro det va. Jag badar knappt på sommaren, så att bada på vintern ligger inte riktigt för mig.
Det enda som skulle få mig att hoppa i på vintern är om jag tror att jag skulle kunna rädda ett liv. Jag har hoppat i och räddat min egen, panikslagna, schäfer för många år sedan. Det var visserligen inte vinter, men definitivt inte badväder. Kan det ha varit höst och typ 10 grader ute eller något sådant. Jag fick i alla fall upp den stackarn och han gick aldrig i vatten någon mer gång i sitt liv. Jag fick ta mig hem genomblöt och frusen.
Normalt sett föredrar jag badkaret som förstahandsalternativ och poolen i andra hand.

*Bild från pixabay

Publicerat i Bloggutmaning i januari 2020, Livet | 1 kommentar

En resa söder ut

Åkte på tisdagsmorgonen. Inte jättetidigt, men ganska tidigt. Ville försöka hinna förbi köerna norr om stan och på Essingeleden. Tycker jag lyckades riktigt bra för det stod inte stilla någonstans.

Stannade vid Stavsjö och tankade. Tog en turfzon och åkte vidare. Nästa mål var att titta till farfar i Norrköping. Ingen hade haft möjlighet att åka dit till Alhelgona så det var inte direkt vackert. Ska fixa det på hemvägen.

Texten jag målade senast jag var där var i alla fall fin. Den syntes knappt innan. Förhoppningsvis håller det några år.

När jag åkte vidare kände jag mig hungrig och kunde inte förstå varför. Jag hade ju ätit två stora ostmackor till morgonkaffet. Men när jag tittade på klockan förstod jag, det var över fyra timmar sedan jag hade ätit. Jag packade och fixade innan jag kom iväg. Efter frukosten.

Stannade på macken i Norsholm och köpte en baguette med köttbullar som jag åt i bilen innan jag åkte vidare. Jag hade eget kaffe med mig.

Strax efter Norrköping svängde jag av på väg 30 mot Växjö. Det var lite blandade hastigheter, men mestadels 90 km/h. Vi hade planerat att jag skulle komma mellan halv ett och ett. Det hade nog fungerat om jag inte kört fel på slutet. Jag skulle till Stojby och dit hittade jag. Men sedan hittade jag inte rätt hus eftersom jag åkt in på fel väg. Blev tvungen att ringa och få hjälp. Men jag var väldigt nära dit jag skulle.

Jag fick lunch direkt och sedan satt vi och pratade en stund innan vi gick och tittade på de olika boendealternativen. Det är inte helt klart ännu, men jag hoppas jag får bo i tornhuset. Det var alldeles underbart!

Fia och jag tog en promenad med Penny, en trevlig vovve som bor här. Det bor även en katt här som saknar namn, eller möjligen heter just Katten. Det är en utekatt, mycket snäll och trevlig.

När vi var tillbaka tillagades soppa som vi åt med smörgås och drack rött vin till. U, Fias man, passade upp oss. Efter maten fick vi kaffe och hembakad mjuk pepparkaka.

Vi pratade om sjukvård, eller närmare bestämt mitt arbete, under middagen. Kvällen avslutades med att Fia, jag och deras son K pratade om arbete och olika sätt att tänka runt meriter och arbetsuppgifter. Tror inte jag träffat honom sedan han var liten, men jag är inte helt säker. Kanske träffade jag honom som tonåring någon enstaka gång. Han är jämngammal med min F.

När jag skulle bädda min säng med mina medhavda lakan kom U och sa att han just bäddat rent åt mig och att jag skulle låta mina egna lakan vara. Känner mig uppassad som en prinsessa. En känsla som förstärks av den tjocka, härliga bäddmadrassen. Hoppas nu ingen lagt en ärt i sängen. Men å andra sidan är jag alls inte lika ömtålig som sagans prinsessa på ärten.

*Bild från pixabay

Publicerat i Livet, Växjö | 4 kommentarer

Förr hade man nog satt ut mig till vargarna – Bloggutmaning i januari 7

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i januari med en fråga att besvara varje dag.

Har du något handikapp?

Jag har nedsatt syn och har under åren som gått haft så pass ”starka” glas att jag inte skulle kunnat klara mig utan alls.
Som ni säkert vet så blir den som är närsynt, precis som de allra flesta, långsynt med åren. Den som bara varit lite närsynt kan till och med bli av med sina glasögon. Men det kommer jag aldrig att bli. Däremot skulle jag faktiskt numera kunna ta mig hem, åka kollektivt, och hitta var jag bor. Utan att behöva hjälp. Men det är inte så väldigt många år sedan ett par borttappade glasögon hade varit en katastrof. Jag hittade med nöd och näppe i mitt eget hem och då bara för att jag visste var saker var och hur det såg ut.
Numera skulle jag kunna gå upp, gå på toa, göra kaffe och klara mig skapligt så länge jag var hemma. Men jag brukar ta på glasögonen direkt jag går upp.
Läser emellanåt utan glasögon, speciellt om texten är väldigt liten.

*Bilden kommer från Specsavers sida. Laddade ner bilden för att visa mina nya bågar i september.

Publicerat i Bloggutmaning i januari 2020, Livet | 3 kommentarer