Trodde att jag skulle dö – Bloggutmaning i mars 14

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i mars med en fråga att besvara varje dag.

Då blev jag riktigt rädd…

Egentligen vet jag inte om jag verkligen var rädd. Kanske mest uppgiven och kraftlös. Men jag trodde inte att jag skulle överleva och tog farväl av min son medan jag låg ner ute på gården utanför huset där jag bor. Jag minns att jag kände mig ledsen för att mitt liv var över, att det skulle sluta så. Men jag fann mig stilla i mitt öde. Min son gav mig massvis med stöd och fick mig att kämpa på med mina försök att få luft och syre ner i lungorna. I krislägen är den unge mannen, då bara 24 år, hur lugn och stabil som helst.

Vill du läsa vad som hände så finns stora delar av händelseförloppet här.

Sedan den händelsen har jag inte behövt läggas in på sjukhus igen. Jag fick en pari inhalator med hem som livslångt hjälpmedel. Det var jag som bad om det, min kompetens på andningsområdet var vida högre än avdelningspersonalens. Men det kan jag leva med, jag låg ju inte på IVA trots allt.

För den som undrar vad personalen sagt för dumt till min son så sa de att jag inte alls hade ett astmaanfall utan bara panikångest. Detta utan att veta att jag hade en lång historia, sedan 1983, av svåra anfall i samband med förkylningar.
De sa också att han skulle vänta tills jag blev medvetslös innan han ringde. Men min son har varit med mig på jobbet sedan han var bara årsgammal och fått mängder med information om andning, respiratorer och syrebristskador. Han visste att det de sa var ren nonsens. När jag senare berättade om händelsen och vad man sagt på SOS tyckte man på min arbetsplats att jag skulle göra en anmälan. Jag valde dock att avstå eftersom jag inte orkade föra talan mot dem. Alla som försökt vet ju att det är lönlöst. På SOS alarm har man alltid rätt, även om det innebär att patienten dör på grund av deras bedömning.

Posted in Bloggutmaning i mars 2019, Livet | 6 Comments

Lassie, vem är det – Bloggutmaning i mars 13

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i mars med en fråga att besvara varje dag.

En äkta ”Jag mötte Lassie” lär vara när man känner någon som känner någon som sprungit på en kändis.
Men jag har inga sådana berättelser att dela med mig av. De enda av det slaget är vårdskvaller av värsta sort. Typ någon som har en vän eller syster som jobbat på akuten i X-stad och där minsann har kändisen X, Y eller Z hamnat i någon prekär situation.
Vän av ordning vet naturligtvis att det är olagligt att sprida sådant. Det borde inte ens kommit till min kännedom vem som misshandlat sin sambo, brutit foten på fyllan eller annat av liknande slag.

Inte heller kan/får/vill jag dela med mig av de kändisar, eller deras anhöriga, som jag träffat i vården. De är en hoper människor, dels just för att de är människor och behöver uppsöka vården lika ofta som folk gör mest, dels för att jag jobbat i Stockholm där många bor, men också för att jag jobbat i flera delar av landet.

Ni får alltså hålla till godo med några av mina egna möten med kändisar:

  • För några år sedan, när jag kom ut från tvättstugan hemma, sprang jag rakt på Thomas di Leva.
    Han är en social och trevlig person och vi pratade en stund. Det visade sig att han hade en kompis som bodde på samma gård som jag.
  • För ännu fler år sedan var jag på en konferensdag om arbetsmiljö. Moderator, den som delar ut ordet och ser till att det fungerar uppe på scenen, var Mikael Tornving.
    Jag kände så väl igen honom och grubblade hela dagen på varifrån jag kände igen honom. På kafferasten hade vi ett långt, och trevligt, samtal. Men jag löste inte gåtan. Inte förrän kommande helg då jag såg Parlamentet.
  • Vid ett tillfälle var jag inbjuden till en middag på Kubanska ambassaden. Snett mittemot mig satt Sven Wolter.

Att titt som tätt se kändisar på stan räknas knappast, men i våra storstäder är det en realitet.

Förresten kom jag på ett par mer eller mindre”riktiga” ”Jag mötte Lassie…”:

  • Jag hade en arbetskamrat som var väldigt tänd på Tomas Ledin. Hon kände honom på något vis och han skulle komma hem till henne och fika. Hon ville så gärna imponera på honom med en hembakt sockerkaka. Men baka var inte hennes ”grej”.
    Jag bakade och Tomas Ledin åt av min sockerkaka, i tron att det var hon som bakat den.
  • Min son var klasskamrat med Gottfrid Svartholm Warg, känd på internet som anakata. En jul hade jag givit min son en julskinka som blivit över från ett julbord jag ansvarade för i en förening. Den skinkan åt Gottfrid av hemma hos min son.
Posted in Bloggutmaning i mars 2019, Livet | 1 Comment

Tillbaka igen

Det kändes som om jag bara var hemma och vände. Men riktigt så illa var det väl inte trots allt.

Jag hade alarmet på 04:00 och hör och häpna, jag gick upp meddetsamma. Drack kaffe och packade sedan klart efter den lista jag gjort. Det gäller att inte glömma något. I alla fall inget viktigt.

Exakt klockan 05:59 hade jag hämtat bilen och sedan packat in allt och kunde ge mig av. Det var nog i grevens tid för det var mycket trafik, men ännu inga köer åt det håll jag åkte. På Essingeleden in mot stan var det däremot köer, i det närmste stillastående.

Jag gjorde mitt första stopp vid Sillekrog. Klev aldrig ur bilen, men drack av kaffet jag hade med mig och åt en macka.

Nästa stopp var Norrköping, jag var där 07:59. Men jag minns inte om det var när jag kom eller när jag åkte som jag kollade klockan.
Jag gjorde ett kort besök vid farfars grav. Det var ordentligt kallt och jag ville bara titta till graven. Gjorde några ”notes to my self”, bland annat att jag måste ta med färg och fylla i texten.


Sedan for jag vidare och vek av mot väg 22. Stannade på första Cirkel K som jag hittade och köpte en dubbel Frensh hotdog. Valde vitlöksdressing. Gick ut och åt i bilen.

Insåg att jag var tidig och på en lämplig parkering utefter vägen stannade jag, gick ut och tog turfzonen som var på rastplatsen och satte mig sedan i bilen och sov ett par timmar. Ville inte komma fram innan jag kunde checka in i mitt rum.

På vägen in i Västervik stannade jag och handlade på Coop. Köpte lite livsmedel, inte så mycket.

När jag kom fram var det helt fullt på parkeringen, men jag visste ju att det blir platser lediga senare. Ställde mig på en plats med P-skiva 1 timme. När jag skulle flytta bilen lite för att stå en timme till såg jag att det fanns en ledig plats och jag skyndade mig att ta den. Där får man stå i 48 timmar.

Efter kaffe, och senare lite risgröt, tog jag en promenad för att få mina 10 000 steg. Det var kallt och blåsigt, men ändå fint.


Västervik, en blandning av gammalt och nytt. Det finns så mycket mer att se, men det får bli en annan gång.

Innan jag gick hem hämtade jag pengar för att betala boendet med, de tar bara kontanter. Gick en sväng på Hemköp och hittade mandariner och en Billy´s pizza.

Den här gången har jag rummet med alla sängarna, det utan bord och nästan ingen yta alls att vara på. Allt får ske i sängen. Äta, sova, läsa, skriva…

Posted in Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Västervik | 4 Comments

Ännu en utmaning

Just nu är det många utmaningar och listor på rull ute i bloggosfären. Den här hittade jag hos Ingrid.

12 mars 2019.
(klockan 16:30)

  • Väder utanför ditt fönster: Det var sol helt nyss, men nu börjar det redan skymma lite och solen verkar gått i moln.
  • Lyssnar på just nu: Trafiken utanför.
  • I går gick du och la dig: Klockan 23.
  • Idag vaknade du : 04:00. Hade alarmet satt på just den tiden för att packa klart och sedan åka ner till Västervik
  • Vad har du på dig: Ett par av Cubus basbyxor, en T-shirt och min lila tröja.
  • Senaste som ringde dig: En försäljare som ville att jag skulle investera värdet på min lägenhet i något obskyrt projekt. Jag orkade inte ens lyssna på dumheterna utan tryckte bort samtalet.
  • Senaste du ringde : Arvato. Angående ett köp på Bokus.
  • Senaste som skickade dig sms: Min son.
  • Senaste som du skickade till: Till min son för att berätta att jag var framme och checkat in på vandrarhemmet.
  • Senaste vän du addade på Facebook: Bengt Kristensson Uggla. En av kandidaterna i biskopsvalet i Stockholms stift. Min favorit, som tyvärr bara kom på tredjeplats.
  • Som addade dig: Maria E, en arbetskamrat på St Göran.
  • Senaste person som mailade dig: Ett autovidarebefordrat mail från moodle, den webbportal vi har på Newmaninstitutet. En kurskamrat som ställde en fråga.
  • Senaste person som du mailade: Eva, den konsultchef som har hand om Stockholm hos firman där jag jobbar.
  • Sista hemsida/blogg du besökte/läste: Sista försöket, Ingrids senaste blogg, där jag hittade den här utmaningen.
  • Ska/har gjort/göra idag: Jag har kört från Stockholm till Västervik, burit in mina saker, bäddad, sett en dokumentär om Beethovens 5:e symfoni, druckit 2 koppar kaffe och planerat för resten av dagen.
    Jag ska äta lite och sedan ta en promenad. Ska ta ut cash, eftersom man vill ha kontantbetalning på det här vandrarhemmet. När jag kommer tillbaka ska jag plugga några timmar.
Posted in Blogglistor, Livet | 1 Comment

Det hände helt nyss

Mobiler, datorer och surfplattor. Vi använder dem varje dag. Tar dem för givna. Det är faktiskt svårt att föreställa sig livet utan internet, möjligheten att googla och att kommunicera via sociala media.

Den 12 mars 1989, alltså för exakt 30 år sedan, presterade engelsmannen Tim Berners-Lee, som då jobbade på forskningscentrumet CERN i Schweiz, en idé om nätbaserad informationshantering för sin arbetsgivare. Den första webbplatsen fanns på adressen http://info.cern.ch/ och skapades 20 december 1990 och publicerades för allmänheten den 6 augusti 1991.

Tim Berners-Lee utvecklade också den första webbläsaren, som gjorde det möjligt att surfa runt mellan de fåtal sidor som fanns. Vidare skapade han den första webbservern och första upplagan av HTML, det vill säga det språk som webbsidor skrivs med. I april 1993 beslutade CERN att släppa rättigheterna till www fria. Detta satte fart på webbens spridning och systemet kom att spridas över hela världen. (Källa: Wikipedia)

Tänk tillbaka 30 år i ditt liv, om du ens är så gammal. Vad gjorde du då? Hur kommunicerade du och hur skaffade du information?

För den unga generationen har internet ”alltid funnits”, men också för oss som varit med länge är det lätt att glömma att den här tekniska utvecklingen hände alldeles nyss.

*Bild från pixabay

Posted in Internet, Livet | 3 Comments

Tre lediga hemma

Det blev ett kort besök hemma. Tre nätter, men bara två dagar eftersom jag inte var hemma förrän i lördagskväll.

Innan jag åkte hem åt jag lunch på Åhmans, som är ett känt gatukök. Speciellt deras mos lär vara berömd. Jag handlade där förra gången också, men då tog jag hem maten till rummet. Den här gången åt jag på plats. Köttbullar med mos.


När jag kom hem gick jag upp en stund till min son för att hälsa på Lucas. Kingston har sin vistelse på annan ort. Tyvärr hann jag inte träffa honom den här gången. Men jag vet att han har det bra och trivs.

Jag fick lite hemlagad mat av min son som jag åt medan vi pratade. Sedan blev jag bjuden på ett glas öl av en av hans vänner som också var där. Det var fullt hus med människor, katter och en liten hund. Med liten menar jag verkligen liten. Lucas är betydligt större och hunden hade ordentlig respekt för honom.

Jag gick hem, tog ett bad och tvättade håret. Gick sedan och la mig. Jag var helt utmattad och skulle upp tidigt nästa morgon.

På söndagen åkta min son och jag till Örebro för att hälsa på vänner och titta på deras nya bäbis. En liten tjej, född några dagar före julafton. Jag hade köpt en dress med katter på och till deras pojke, son fyllt 2 år några dagar tidigare, en bok om den lilla mannen som gick till skräddaren.


Vi blev bjudna på kaffe och hemgjorda semlor. Så goda!

Katten Gobi var också där. En så snäll och fin kisse.

På vägen hem gjorde vi dels en tur till Hållsta för att hämta en stege som vi ska låna, dels åt vi lite middag på en asiatisk restaurang.


Min son körde, min bil. Men när vi kom hem var jag lika trött som kvällen innan och efter ett bad somnade jag tidigt.

På måndagen skulle jag träffa kassören i Stockholms läns distrikt för Tro och solidaritet. Jag skulle tillsammans med den andra revisorn revidera räkenskaperna inför årsmötet. Vi skulle träffas i Upplands Bro.

Jag lockade min son med att bjuda på frukost och frågade sedan om han kunde skjutsa mig. Det kunde han.

Mötet gick bra. Vi satte oss i bibliotekets cafeteria och jag tog bunten med verifikationer och gick igenom dem en och en. Det fanns inget att anmärka på där.
När vi var klara gick vi till restaurangen som låg bredvid och åt lunch. Det fanns mycket att välja på som Dagens lunch. Jag valde Filé Oscar.

Grundade med sallad, en matig variant med både pasta, keso och diverse grönsaker.

Filé Oscar är en klar favorit. Efteråt var jag ordentligt mätt. Men trots det fick jag i mig en kaka till kaffet.

När vi ätit och pratat en stund gick jag till tåget. Skulle hämtas upp av min son vid Kallhäll.

Vi åkte sedan en snabbis till IKEA eftersom jag lovat att köpa en brödkavel och ett bakmatta åt honom.

Sedan åkte vi hem, min son skulle åka till K en stund och jag gick in till mig. Efter en kopp kaffe och lite vila tog jag T-banan till Kista Centrum och hämtade ett par flaskor vin jag beställt. Hade nästan glömt bort dem.

Jag traskade inte runt i stort sett alls. Tittade bara som hastigast på väskorna hos Wedins. För de heter väl så? Hänger inte alltid med i alla namnbyten. Men sedan skyndade jag hem efter att ha hämtat vinet. Ville hinna sitta ner en stund innan jag skulle ha tvättstugan.

Jag tvättade och började packa enligt den lista jag gjort. Min son kom med bröd som jag bett honom köpa när han var i affären. Jag var så övertygad om att jag hade bröd i frysen, men jag måste ha ätit det tidigare.

Jag tog ett varmt bad och gick sedan och la mig med intentionen att gå upp tidigt. Jag var minst lika trött som när jag kom hem i lördagskväll.

Posted in Livet, Mammason | 3 Comments

Ett skratt förlänger livet – Bloggutmaning i mars 11

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i mars med en fråga att besvara varje dag.


Jag skrattar när…

…jag hör något roligt.
Det kan vara något någon berättar, något jag hör på TV, på radio, i en film eller teater.

…när jag ser något roligt.
På film eller i verkligheten spelar ingen roll. Men jag skrattar aldrig åt människor som ser lustiga ut, har något lyte eller gör sig illa.

…när jag läser, eller hör i en ljudbok, något som är roligt skrattar jag ofta högt. Folk tittar på mig, men det bryr jag mig inte om.

…när jag är trött skrattar jag åt en massa tokigheter. Tröskeln för vad som roar mig är rejält låg då.

Posted in Bloggutmaning i mars 2019, Livet | 2 Comments

Tre arbetspass, lite vila och mycket trötthet

På onsdagsmorgonen skulle jag börja 06:45. Att gå upp för att infinna sig på en arbetsplats vid den tiden är alldeles vidrigt för en nattarbetare. Som tur var så bor jag väldigt nära sjukhuset.

Jag var lite orolig  för att jag inte skulle hitta rätt ingång på baksidan av sjukhuset och sedan virra bort mig i kulvertsystemet. Men när jag kom fram bestämde jag mig för att gå in i huvudentrén, gå bort till hissarna upp till IVA och sedan göra mig en bild i sinnet för hur avdelningen ligger i förhållande till just dessa hissar och till de som går raka vägen ner till dit där omklädningsrummet ligger. Det fungerade perfekt och det tog inte många minuter innan jag stod vid dörren in till platsen för klädombyte. Här hämtar man förresten kläder i ett förråd dit man har tillträde med sitt id-kort. Man tar sedan själv det man behöver.

Det var trevligt att komma tillbaka och jag kände mig välkommen. Hann med en kopp kaffe innan det var dags att få rapport. Sedan gick dagen fort. Det är en hel del som ska hinnas med under en dag på en intensivvårdsavdelning.

Efter jobbet gick jag ner till stan, drack en kopp kaffe och åt en semla i ett mindre format.

Satt en stund och funderade och gick sedan vidare till en pizzeria där jag köpte en pizza med namnet John Blund. Stället verkade mycket populärt. Visserligen var det bara några få som åt där. Men folk kom och hämtade beställda pizzor och telefonen ringde i ett.

Jag gick hem till rummet och klippte först av en bit från pizzan, nästan halva, och la i en matlåda för nästa dag. Sedan satte jag mig ner i fåtöljen för att äta.

John Blund i helformat

Jag var trött efter min arbetsdag och den tidiga morgonen. Pluggade visserligen en stund, men gick och la mig tidigt.

Torsdagsmorgonen började lika tidigt. Min sömn och dygnsrytm var helt i olag och jag hade vaknat redan vid halvtvåtiden. Var uppe och läste och sov slutligen ungefär en timme till innan jag skulle gå upp.

Det blev en lugn dag för mig. Patienten jag blev tilldelad skulle till vårdavdelning och efter att jag transporterat ditt hen och rapporterat till mottagande sjuksköterska fortsatte jag dagen som behjälplig med patienten jag haft dagen före. Ett par akutlarm hann jag också med att springa på. Men mest som medföljande, jag hittar ju inte på andra avdelningar.

Efter arbetet hade jag tänkt gå och dricka kaffe och äta marsipantårta eller marsipanbakelse. Det var Fössta tossdagen i mass, en dag som i Småland firas med att man äter marsipan. Men efter att ha letat reda på 3 olika konditorier där ingen marsipan fanns att få gav jag upp och gick hem. Men jag var besviken. Västervik ligger i Småland.

Jag drack lite kaffe hemma och gick sedan till veckomässan i den vackra Sankt Petri kyrkan.


Efteråt gick jag raka vägen hem. Det var regnigt och inbjöd inte till promenerande. Trött var jag också, tidiga morgnar tar knäcken på mig.

Fredag förmiddag blev en lugn hemmavistelse med René Descartes och hans Betraktelser. Speciellt nummer 6.

Fortare än jag anade var det dags att ta en dusch och sedan gå till jobbet. Där gick tiden  snabbt. Jag fick hand om samma patient som på onsdagen och sedan la vi in en till på min sal. All personal är så lätt att samarbeta med och IVAläkarna trevliga och bra.

På rasten åt jag en fantastiskt god sallad, beställd på något ställe på Storgatan som är kända för sina sallader. Lite dyr, 139 kronor, men kändes värd sitt pris trots det.
Den var vackert upplagd, men jag glömde ta en bild.

Efter jobbet gick jag till Hemköp. Det ligger ganska nära sjukhuset och jag behövde både något att dricka, frukostbröd och pålägg.

Tillbaka på rummet drack jag ett glas Cola zero. Sedan blev jag akut trött och helt yr i huvudet. Trots att min morgon inte varit jättetidig kände jag av veckans dagtidstempo. Kände det i hela kroppen och armarna värkte av alla lyft och benen av alla steg. Det var helt enkelt bara att inse att J B Lund var på besök och tvingade ner mig i drömmarnas värld.

Sov lite oroligt under natten, men när det var morgon, någon gång vid 06:30-tiden, kändes det helt okej att gå upp. Jag skulle inte åka hem förrän på eftermiddagen och hade många timmar kvar. Det var helt avsiktligt jag planerat så. Jag behöver tid för återhämtning och inte barra flänga fram och åter. Egentligen skulle jag velat vara kvar under helgen, men jag har en hel del planer för min hemmavaro den här gången. Annars går det nog, kostnadsmässigt, på ett ut.

Posted in Livet, Mitt nya (arbets-)liv, Västervik | 12 Comments

Fem en fredag v.10: Ursäkter

Fem en fredag är ett bloggtema hos elisamatilda. Du kan läsa andras inlägg eller skriva ett eget.

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så jag och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Glöm inte att länka till elisamatildas inlägg så fler kan ta del av Fem en fredag.

 

  1. Vad hade du för ursäkt sist du hoppade över ett socialt sammanhang?
  2. Vad var din ursäkt senaste gången du kom sent till någonting?
  3. Vad är något du önskar du kunde bli ursäktad från just nu?
  4. Vilken ursäkt har någon gett dig på sistone?
  5. Vilken är den sämsta ursäkten du använt dig av i någon situation?

 

  1. Det minns jag inte, men troligen skulle jag nog jobba. Med mina arbetstider missar jag en massa sociala sammanhang just för att jag ska jobba.
  2. Något krångel med T-banan. Jag brukar vara ute i väldigt god tid just för att de allmänna kommunikationerna i Stockholm inte går att lita på. Men ibland finns inte den tiden att jag kan lägga en, eller två, extra timmar på en resa som bara ska ta bråkdelen av den tiden.
  3. Jobbet. Eller det PM som ska vara levererat senast 23:59 idag. Det känns tungt att ha båda hängande över mig.
  4. ”Jag försökte, men jag hann inte komma tidigare”. (Nu ordnade det sig ändå, sonen skulle hämta mitt körkort för att legitimera sig och hämta kattmat till Kingston. Klockan var 8 minuter före stängningsdags när han kom. Men i sista stund hann han in på PostNords företagscenter och Kingston fick sin mat. Han (Kingston, inte min son) åt som om han aldrig sett mat förr, trots att han haft tillgång till torrfoder medan han väntade.)
  5. Jag har inga dåliga ursäkter. Möjligen osanna sådana. Det har hänt att jag sagt att jag måste jobba när det varit något jag egentligen inte vill. Men oftast säger jag som det är, att jag inte orkar.
Posted in Fem en fredag, Livet | 9 Comments

Ett plats att kalla hemma – Bloggutmaning i mars 7

Orsakullan, Madeleine, har en bloggutmaning i mars med en fråga att besvara varje dag.

Det bästa med mina föräldrar är var att…

Det bästa med mina föräldrar var att det bodde tillsammans. Jag hade en fast plats som jag kunde kalla hemma. Jag slapp att flytta mellan pappas hem och mammas hem. Där jag bodde var hemma hos mig. Inte hemma hos pappa eller hemma hos mamma.

Jag vet att det finns undersökningar som säger att barn inte far illa av att flytta fram och tillbaka varje vecka. Men, som i alla studier, så får man svar som  är beroende av hur, och om vad, man frågar. Barn är trötta och stressade idag, den psykiska ohälsan hos barn och ungdom ökar. En bidragande orsak skulle mycket väl kunna vara att ständigt vara någon annanstans än hemma. Att inte ens ha ett eget hemma.

Jag vet att det inte är ”politiskt korrekt” att tycka så här. Men det här är min blogg och jag tycker vad jag vill. Barn har självklart rätt till båda sina föräldrar, men jag är övertygad om att just den här lösningen är en vuxenkonstruktion som gagnar vuxna i första hand.
Kanske finns det inga bra lösningar, kanske är det här, under rådande omständigheter, den bästa lösningen. Men jag är glad att jag slapp flytta varje vecka.

Posted in Bloggutmaning i mars 2019, Livet | 3 Comments