Längtan – Skrivpuff 12 februari

Skrivpuff är dagliga skrivarutmaningar från författarcoachen Ann Ljungberg. Inspirationsövningar för dig som vill komma igång med – och få kontinuitet i – ditt skrivande. Man skriver när man vill och hur ofta man vill. Sidan administreras numera av Grå papegoja.

Precis som de flesta människor har jag en längtan. Eller kanske har jag fler. Undrar vad längtan heter i plural? Längtor? Längtanden? Eller varför inte längtans, med ett anglosaxiskt plural-s. Vi som blivit så engelskspråkiga här hemma.

Vad längtar jag då efter? Många saker, inte alls helt ouppnåeliga. Mest bara vanliga, vardagliga saker. Som att baka kakor, matbröd av spännande slag och laga mat med nya recept. Eller odla grönsaker, få vitkålen att knyta sig och tomaterna att växa sig stora och solmogna. Eller purjolöken att sträcka sig med en lång, vit stjälk.

Jag längtar efter att sitta med en god bok, ett glas välsmakande vin och bara vara. Eller i det goda samtalet med en vän medan solen sakta sjunker i väster och den ljumma sommarkvällen går mot natt.

Jag längtar efter att sortera och systematisera. Att måla och tapetsera. Att byta fasad på mitt lilla hus och anlägga en vilsam trädgård. Jag vill sy, inte bara laga. Sy kläder både för vardag och fest. 

Alla mina längtor kan sammanfattas i ett enda ord: Tid. Jag längtar efter mer tid!

Posted in Skrivpuff 2018 | 7 Comments

Hur sjuk(t) får man/det vara

Ni som följt mig länge kommer kanske ihåg förra gången jag sökte på Cityakutens vårdcentral? Jag är listad där, men man kan inte direkt beskylla mig för att springa ner dörrarna. Jag har en inbyggd, eller snarare inlärd, skepsis till allmänläkare. De är så långt från den vårdverklighet som är min vardag.
Om du inte minns händelsen i augusti 2016 så kan du läsa om den här.

Doktorn sa då alltså till mig ”det här kommer du inte att dö av”. Jag var nästan lika dålig då som nu, men inte riktigt. Jag hade inte ont på det sätt som jag har nu. Men jag andades betydligt sämre. (Du behöver nog läsa om hela händelsen för att förstå absurditeterna).

Den här gången var det precis tvärt om. Jag hade visserligen varit förkyld, men det är min grundsjukdom som försämrats och jag behöver utredas. Om jag skulle kunna jobba eller sjukpensioneras får man diskutera. Däremot var det inte möjligt att få vara sjukskriven några extra dagar för att vila, bara den vecka som inte kräver läkarintyg. På fredag ska jag vara tillbaka. När jag sa att det var slit och släp på jobbet fnös han åt mig, och sa så där som tonåringar brukar göra när de tycker vuxna är lite löjliga, ”så det säger du”.

Han skrev ut kortisontabletter till mig. Jo, kortison är väl bra. Universalmedicin. Lekte lite med tanken igår att jag skulle ta av Kingstons kortison och bota mig. Men jag som har ett rikt inre liv kunde ju föreställa mig hur det skulle låta om jag kom med biverkningar och skulle bli tvungen att erkänna att jag ordinerat mig själv av kattens medicin. Men nu har jag fått egen kortison!

Jag kände mig helt tillintetgjord. Dödssjuk och med en förtidspensionering som skulle diskuteras. Hela min värld rasade.

Han tyckte att jag skulle göra om min spirometri som gjordes för 4 år sedan. Den gjordes för 3 år sedan sa jag. Nej, den gjordes 2015 och det är 4 år sedan sa han. Nej sa jag, det är 3 år. Då räknade han på fingrarna: 2015, 2016, 2017, 2018. Det är 4 år. Ja, sa jag, men så kan man inte räkna. Man räknar 2015 till 2016, 2016 till 2017, 2017 till 2018. Det är 3 år.
Han försökte en gång till förklara för mig att det är 4 år. Sedan gav han upp, såg ut att tänka att kärringen säkert var lite dement och inte kunde räkna.
Jag avstod från att berätta att om man nu inte klarar av att räkna just det här med antal år så kan man tänka att den som föddes 2015 fyller 3 år i år. Lätt som en plätt!  🙂

Sen gick jag och hämtade ut de där tabletterna och gick sedan tvärs över Hötorget, tog en sväng i Hötorgshallen och tittade på fula fiskar och attraktiva ostar. Sedan gick jag till Pizza Hut och åt lunch.


Efter lite lunch kunde jag se det löjliga i hela situationen. Han anser mig gravt lungsjuk och med ena foten i graven. Han och jag har aldrig tidigare träffats, men han hade ju läst i min journal och fått för sig det. Sedan gick det inte att rubba hans idé. Han sa det till mig redan innan han undersökt mig.

Nu är det ju så att den som är så där lungsjuk som han anser mig vara inte skulle kunna vandra på höjder mellan 4000 och 5000 m ö h.
Jag kollade igenom hälsoråden på nätet medan jag åt och där fanns råd för både kost, träning och vardag. Bland annat råd om hur man skulle orka städa nu när man inte orkade hantera den tunga dammsugaren. När man tränar är det bra att ha med sig sin rollator och eftersom man troligen är undernärd så bör man försöka få i sig näringsrik mat och näringsdrycker och försöka få upp sitt BMI till 22. Ha, ha , ha… Jag borde nog  hellre försöka gå ner i vikt till BMI 22. 🙂 🙂 🙂

Posted in Livet | 3 Comments

Jag vill inte ha en rultig glook

Mina två katter är ju hanar, eller en är hane och en är kastrat. Egentligen borde ju båda vara kastrater, men då de skulle kastreras visade det sig att Kingston hade en inflammation i sitt tandkött och därför inte kunde opereras. I slutet av oktober, eller om det var i början av november, blev han jättesjuk och man hittade en allvarlig tarminflammation. Han var så sjuk att jag aldrig trodde att ha skulle komma hem igen.

Men han repar sig steg för steg och nu håller vi på med nedtrappning av hans kortisondos. Helst vill man att den ska vara helt utsatt, eller i all fall att dosen ska vara liten, innan han kan få kastreras.

Just nu har han sina stunder av kattastofer typ marskatt och så försöker han göra barn med stackars Lucas. Men då höjer jag rösten och säger varnande: ”Jag vill inte ha någon rultig, grå glook”. För nog är det väl så de skulle se ut dessa kattungar?

Minns ni förresten när alla skulle ha en glook? Det var på 1960- och 1970-talet. Jag hade en orange.

*Bilden lånad från internet

Posted in Livet | Leave a comment

En förlorad dag

När jag vaknade var min första tanke att jag var bättre, att jag kunde andas utan problem. Jag låg på höger sida och drog ett par andetag utan att röra på mig i övrigt.
Sedan skulle jag sträcka mig efter mobilen för att se vad klockan var och då började det direkt. Jag hostade och rosslade tills jag tappade andan. Det gjorde fruktansvärt ont över lungtrakten och jag insåg att jag inte alls var bättre.

Till sist lyckades jag släpa mig upp och, via toaletten, ut i köket. Jag satte mig ner på en stol och efter en stund orkade jag plocka fram kattmat. Sedan tog de tog ytterligare en kvart innan jag orkade göra kaffe.

Efter kaffet släpade jag mig tillbaka till sängen och letade upp en film på Netflix. Tittade på halva och var sedan så matt att jag behövde sova. Skickade ett sms till min son att jag önskade mig en semla. La mig ner och efter en stund fyllde jag på med att lite mjukbröd vore trevligt. Sedan sov jag. Djupt och länge.

Jag vaknade inte när han kom med semlor och bröd. Jag sov alltför djupt och tungt. Han skickade ett sms, och när jag inte svarat på det på någon timme ringde han. Det hade inte gått att väcka mig.

Jag tog mig upp och ut i köket och drack kaffe och åt en av de två semlorna. Jag var uppe riktigt länge, 1½ timme, men sedan tog all ork slut. Jag lyckades i alla fall borsta mina tänder och ta med en andra kopp kaffe till sängen. Här befinner jag mig nu.

Ska se klart filmen, den är ganska okej, och sedan kommer jag säkert att sova igen. Båda katterna ligger här hos mig och vi har det väl ganska bra. Men det är rossligt och tungt att andas. Nysattackerna är hemska och det värker i ryggen av varje andetag. Men jag vet ju att det går över…

 

*Bild från pixabay

Posted in Livet | 2 Comments

Oväntat, och obekvämt, läckage

I måndags mådde jag bra, lite trött visserligen men inte mer än jag kunde förvänta mig. Jag hade en vattentät planering för veckan och såg fram mot Leverveckan med spännande föreläsningar. Jag hade en konsert inplanerad tillsammans med min son på Hovet och inplanerad tid för att plugga. Det skulle bli en bra vecka!

Redan på tisdagen kände jag av en begynnande förkylning. Hosta och problem att andas. Men det fungerade trots allt.

Sedan blev det värre vartefter veckan gick och på torsdagen var jag så slut i kroppen att jag inte riktigt orkade med kaffepauserna. Det var planerat så att man skulle mingla runt med sin kopp och prata med de andra som var på konferensen och med utställarna. Jag hade behövt en bekväm soffa att sjunka ner i.

Under sista föreläsningen på torsdagen hade jag fantasier om hur jag skulle stänga dörren och lägga mig tvärs över stolsraden och sova när de andra gått därifrån. Så blev det nu inte och det var nog trots allt bra. Inte helt kul om någon hittat mig där sovande.

Jag traskade iväg, in på Akademibokhandeln, och ringde min son. Han tyckte att jag lät så dålig att jag borde åka hem och inte bry mig om middagen. Men jag var fast besluten att om jag nu lyckats få min arbetsgivare att betala för konferensmiddagen så skulle jag äta den. Om det så var det sista jag gjorde.

På vägen hem, efter middagen, kände jag mig så svag och dålig att jag säkrade upp att någon kom och mötte mig vid T-banan. Ifall jag skulle svimma på vägen ville jag inte ligga utomhus och frysa ihjäl.

Jag kom hem och efter lite pyssel med katterna, Kingston ska ju ha sin medicin och specialmat, bäddade jag ner mig.

Idag hade jag en plan för mina studier. Av den planen blev det inget. Efter att sovit ett par timmar mitt på dagen insåg jag att hela min vattentäta plan sprungit läck och att jag dessutom var tvungen att sjukskriva mig för helgen.

Jag har feber, rosslar, har svårt att andas. Har tittat på lite playTV, pluggat 35 minuter (det var vad jag orkade) och druckit kaffe.
Nu måste jag först bli frisk och sedan reparera allt som blivit, och blir, en följd av min sjukdom. Så här dålig har jag inte varit på länge.


*Bild från pixabay

Posted in Livet | 3 Comments

Lupper med sonen

Det har varit så mycket på senaste tiden att jag inte hunnit med varken att läsa andras eller skriva i min egen blogg.

Imorse vakade jag av efter två nätter och trots att det varit lugna nätter var jag trött och behövde några timmar sömn när jag kom hem. Hade bestämt med F att jag skulle höra av mig när jag vaknat så vi kunde bestämma när vi skulle äta lupper (lunch-supper).

Han kom ner och hämtade min dator för att fixa några saker och under tiden hann jag både ta ett bad, plugga 1½ timme och klä mig. Sedan gav vi oss av till Kista centrum.
Vi hade pratat om att gå till Food  courten och så fick det bli.

Jag valde att köpa mig en biffplanka. Jag visste av erfarenhet att man alltid får dubbelt så mycket mat som jag orkar äta och hade tagit med mig en matlåda som jag fyllde innan jag börjat äta. Den står nu i kylen för att ätas vid senare tillfälle.


Efter att vi ätit gick vi en runda, bland annat på Clas Ohlson. Jag köpte inget, tittade bara. Annars har jag väl alltid bbehov av en och annan sak därifrån. Är till exempel väldigt sugen på de där högtalarna som har som färgde kaskader i takt med musiken. De är inte ens speciellt dyra, måste bara bestämma mig om jag har något bra ställe att ha en sådan.

Nu är jag hemma hos katterna igen. Ska plugga någon timme till och sedan sova. Imorgon börjar leverveckan.

Posted in Livet | 2 Comments

Lite nattligt skolk

Jag är så trött, mer trött än på länge. Jag vet att jag måste vila om jag inte ska krascha totalt. Det har helt enkelt tillkommit en massa olika besvärligheter att hantera. Utöver det redan späckade schemat alltså. Jag väljer ordet besvärligheter eftersom problem nog är lite för starkt ord, men om jag inte hanterar besvärligheterna så kommer de att bli problem med tiden, stora problem.

Det var kyrkoråd idag och vi skulle vara där redan klockan 17:00 för att få våra Ipads. Sedan var det soppa, man har det numera på tisdagarna före mässan, och därefter veckomässa. Först därefter började själva sammanträdet som dessutom drog ut på tiden. Jag var inte hemma förrän klockan började dra sig mot 22:30.

Egentligen borde jag satt mig ner genast med mina böcker men jag bestämde mig för att unna mig ledigt. Det kommer att ge problem imorgon, men då får det väl vara så.

Först lite kaffe och ett par knäckemackor och sedan ett glas rött och jordnötter. Lyssnade på ljudbok och försökte koppla av.


*Bild från pixabay

Posted in Livet | Leave a comment

En oäkting i familjen

Nej, det trodde jag inte. Inte att en sådan skulle flytta in hos mig. Men nu har det alltså hänt. Visserligen är det väl i första hand under en fyraårsperiod som den ska bo hos mig och vara en del i mitt liv. I alla fall en del av vissa av de verksamheter där jag deltar.
Jag har redan börjat uppfostra den med integrera några program och synkat dem med de jag har. Men nej, så där alldeles en del av mig blir den nog aldrig.

Jag har alltså blivit med Ipad, jag som är en så inbiten androidanvändare. Men vi har fått, eller fått låna egentligen, varsin Ipad under mandatperioden. Vi har skrivit på papper om att ta väl hand om den och lämna tillbaka den i gott skick när det blir så dags. Men det säger jag bara, den får allt vara snäll mot mig om den ska få god omvårdnad här i min androidfamilj. Just sayin´!

Posted in Livet | Leave a comment

EFIT – Ett Foto I Timmen – 28 januari

EFIT, ett foto i timmen, är en sajt där man på givna dagar lägger upp en länk till sitt blogginlägg Ett foto i timmen. Sajten startade 2004 och har adress http://ettfotoitimmen.se

De andra deltagarnas EFIT den 28 januari hittar du här.

Den här EFIT-dagen var en ledig söndag, men med en del inbokade aktiviteter. Jag som helst hade velat sova…


Klockan 07-08: Drack kaffe och åt frukost. Höll nästan på att glömma bort att det var EFIT idag. En gammal chatkontakt från den numera hädangångna Aftonbladschatten hörde av sig, tidigt. Undrade om jag gått i pension eller jobbat natt. Han är en så märklig människa och jag vet egentligen inte vad han vill när han hör av sig. Möjligen ville han väl dels påpeka att han är yngre än jag och att han har råd att gå i pension när han vill. Han ska fylla 60 och kan faktiskt inte gå i pension ännu, inte allmän pension i alla fall. Det kan jag. Men det vill jag inte. Förstår inte varför jag ska göra det. Jag slapp i alla fall hans hat mot oss i förorten den här gången. Han brukar tjata om att jag är medskyldig till gängkrig och bilbränder eftersom jag bor i en sådant förort. Tröttsamt! Jag är faktiskt en hårt arbetande specialistsjuksköterska som betalar mängder av skatt och bidrar till välfärden genom mina arbetsinsatser.


Klockan 08-09: Bestämde mig för den orange klänningen och hängde fram den.


Klockan 09-10: Valde örhängen ur en av kopparna jag har dem i. Drömmer om att sortera dem och ha dem i ordning, men jag hinner inte. Är glad de dagar jag hinner diska.


Klockan 10-11: Hade tagit bussen till Spånga kyrka. Eller till Spånga idrottsplats egentligen och sedan gått därifrån. Det är en bit att gå så det gäller att inte vara svag i benen. Är man inte bilburen är det svårt att ta sig till den kyrkan.


Klockan 11-12: Jag befann mig inne i kyrkan, tog bilden precis innan jag gick in. Det var gudstjänst med välkomnande av nya förtroendevalda och mer eller mindre obligatoriskt att närvara. Annars är Spånga kyrka inte min kyrka att gå i. Den tillhör församlingen, vi gick ju samman 2010, men nej den är inte mitt förstahandsval. Det skulle jag kunna skriva en bok om och den skulle inte bli populär i vissa kretsar.


Klockan 12-13: Kyrkkaffe med mackor och, dagen till ära, tårta. Kaffet serverades i den gamla fina prästgården, en totalt olämplig lokal för kyrkkaffe. Man sitter i olika rum och varken ser eller hör varann. Trist!


Klockan 13-14: På väg till bussen för att åka hem. Det var grått och trist ute.


Klockan 14-15: Har varit hemma och hämtat biblioteksböcker som var tvungna att lämnas senast idag. De skulle egentligen till Stadsbiblioteket på Sveavägen, men jag lämnade dem i Kista. Man får göra så, men jag brukar undvika det eftersom det gör att man måste transportera dem med viss onödig miljöpåverkan. Men just idag hade jag inte tid att åka in till stan.


Klockan 15-16: Köpte kaffebröd att ta med på fika som jag blivit inbjuden till.


Klockan 16-17: Var på kaffe hemma hos min sons katt Kirk. Just nu passar sonens ex honom.


Klockan 17-18: Kirk tittade ut genom sitt älskade fönster. Han tycker om att sitta där och kolla på vad som händer på gården.


Klockan 18-19: Jag pluggade, en text om ortodoxa kyrkan.


Klockan 19-20: Tanken var att jag skulle plugga, men istället hade jag ett långt telefonsamtal med min son. I över en och en halv timme.


Klockan 20-21: Tittade på veckans avsnitt av Bron.


Klockan 21-22: Kingston fick lite extra mat, ha behöver lägga på sig lite.


Klockan 22-23: Ordnade till ett bad för att få upp värmen. Jag avskyr att frysa och det gör jag nästan jämt.


Klockan 23-24: Plugg, plugg, plugg. Orkar jag ska blir dett minst ett par timmar efter midnatt.
Dagen är slut. Det blev en skapligt bra och blandad dag för mig.

 

EFIT

 

Posted in EFIT - Ett Foto I Timmen - 2018 | 10 Comments

Lördag, bara en vanlig lördag

Vaknade vid middagstid, var uppe en del under natten och läste. Drack kaffe och pysslade lite med ditten och datten.

Förberedde kvällens helgsmålsbön, skulle ha hand om betraktelsen. Söndagens text är den om vingårdsarbetarna, Matteus 20: 1-16.

Var nere vid Akallakyrkan strax efter klockan 17 och började fixa till. Y, som jag skulle ha helgsmålet tillsammans med,  kom och vi fixade klart.

Det kom ganska många ikväll, det varierar från gång till gång. Som vanligt drack vi kaffe efteråt.

Efteråt åkte jag med Y till Kista. Hon släppte av mig och jag tog rulltrappan upp. Gick och förnyade mitt SL-kort, tog en runda inne i centrumet, köpte en present till N som disputerar på fredag, köpte lite blommor att ha i köket och en djupfryst pizza. Sedan åkte jag hem.

Hemma har jag ätit och pluggat en stund. Tittade en stund på Uppdrag granskning, men jag är för trött och spar resten av programmet till en annan dag.
Det är trist att lägga sig tidigt en av de få lediga lördagskvällarna men jag ska i vart fall ta de lugnt och lyssna på ljudbok i sängen. Måste upp tidigt imorgon.


Jag funderade ett tag på att göra en egen pizza, men bestämde mig i alla fall för en färdig, fryst. Den var god, godare än man kan tro.

Posted in Livet | 3 Comments