Mitt första för i år

Vi hade bestämt att träffas i Skärholmen och sedan åka till IKEA för att äta. Jag hade preliminärt bestämt mig för att äta rödspättan, det är en av mina favoriter på IKEA. Men när jag var nästan framme fick jag ett sms med fråga om vi skulle äta julbord, IKEA har ju det så här års. Jag har faktiskt inte, vad jag kan minnas, ätit julbord på IKEA tidigare så jag var genast med på det.

Vi började med att äta innan vi tittade runt på lite olika saker. Jag köpte inte något, tyckte det kändes lite fel att släpa på saker hela vägen hem när jag bor så nära IKEA i Barkarby.


Det var gott, men kanske inte i den klass som på finare restauranger. Dessutom orkar man ju aldrig äta så där mycket som man skulle vilja göra. Men två tallrikar var fick vi oss och en större mängd pepparkakor till kaffet.

 

*Det är frudin som tagit bilderna på mig

Posted in Livet | 1 Comment

229½ timmar framför mig

Igår morse kl 07:30 vakade jag av och har nu en längre ledighet. Inte semester, men en schemalagd ledighet. Att jag kan vara ledig så länge beror på att jag ibland jobbar många timmar samma vecka just för att kunna få dessa riktigt långa perioder för återhämtning och andra aktiviteter.

Den här gången har jag tänkt att verkligen tillämpa idéerna i Ma Oftedals Själaväktarna, en bok jag beskrivit tidigare och som jag modifierat lite efter eget behov. I boken har Ma använt sig av Viktväktarnas modell med tre nivåer av gröna, gula och röda prickar. Jag använder mig av endast en nivå, antingen är en aktivitet röd, gul eller grön. Jag träffade förresten Ma på en utställning och då berättade hon att hon hade för avsikt att införa blå prickar för andlighet. Jag vet inte om hon givit ut en reviderad upplaga av boken eller inte, men jag har dessa blå prickar också med i mina tankar. Till vardags finns det bara med som en grundtanke, men den här ledigheten tänker jag räkna lite på balansen mellan färgerna i mitt liv. Du som läser min blogg är välkommen att ta del av mina tankar och uträkningar den här gången.

Röda prickar är det som tar energi, gula det neutrala som man gör för att förhindra framtida stress eller aktiviteter som är neutrala och det gröna det som tillför energi. De blå prickarna är det andliga, aktiviteter som på något sätt är andliga.

Plugga  (pluggade i omgångar, totalt flera timmar)                      

Åka T-bana
Köpa bröd
Diska
Telefonsamtal till diverse kundtjänster och tidsbokningar mm
Diverse skrivande
”Spilltid”
(tid för toabesök, äta mm)

Lyssna på bok
Morgonfika
Gosa med Kingston
Sova
Eftermiddagsfika
Skumbad
Prata med min son, som kom på besök en stund
Chatta med Petter
Se på film

Första dagen blev en ganska typisk första lediga dag. En stor del av dagen gick bort till att sova eftersom jag jobbat på natten.

Posted in Livet | 1 Comment

Imaginär trängsel

I badhuset är bassängen avdelad i olika sektioner. Två banor är för motionssim, några för snabba simmare och en eller ett par banor för lek och bad. Inget konstigt med det.
I de så kallade trivselreglerna står det tydligt att man på motionsbanorna ska simma högervarv, det vill säga motsols, hela tiden. Det finns också en tydlig och illustrativ skylt vid banorna. Inget konstigt med det heller.

När jag kommer ner i bassängen blir vi tre personer, ur mitt perspektiv ganska få, vilket jag tycker är skönt. Men genast blir jag attackerad av en kvinna som säger till mig att nu blev det trångt i bassängen och hon vill ha en egen bana.
Först blir jag förvånad och säger ”Trångt???” med tydliga frågetecken.
Hon framhärdar att det är trångt och att hon vill ha en bana för sig själv för att slippa simma runt. Jag är, som ju de flesta vet, lite morgontrött och fattar faktiskt inte vad hon menar. Jag säger vänligt och pedagogiskt att det finns en instruktion på väggen hur man ska simma och att anledningen till att man ska simma i olika banor beroende på hållet är för att det inte ska kännas trångt.

Hon stirrar på mig och säger igen att hon inte vill simma runt. (Här kan man ju tro att det rör sig om en lång sträcka, men man byter alltså mellan bana 5 och 6, kan väl röra sig om max en meter). Nu orkar jag inte med mer stolligheter och säger till henne att visst, hon får bestämma var jag får vara eftersom hon tycker sig ha rätt att bestämma egna regler som andra måste följa. Hon blir nu väldigt sur på mig och börjar simma runt.

Jag orkar inte tjafsa med varken kärringar eller gubbar före sju på morgonen. Om det inte vore för att det är så praktiskt att bo bredvid ett badhus skulle jag inte välja den simhallen, det är så mycket lustigt folk som badar i Husbybadet. Alltid är det någon som beter sig udda. En av dessa mer märkliga morgonbadsupplevelser finns beskrivet här.

*Bild från pixabay

**Imaginär kan betyda påhittad, inbillad; endast förekommande i någons fantasi.

Posted in Livet | Leave a comment

Wienerbrödets dag

Måste erkänna att jag inte hade en aning om att den 22 november är wienerbrödets dag. Men en av mina Facebookkontakter skrev om det i morse och jag bestämde mig för att det var en god idé att fira den här dagen. Det är nog däremot tveksamt om den kommer att ingå i det gäng av dagar jag firar årligen. Men jag ska ta det  under övervägande eftersom just wienerbröd alltid varit viktiga för mig. Eller alltid kanske är att ta i, men under mitt vuxna liv i alla fall.

Jag tycker att wienerbröd tillhör en komplett frukost. Jag blir grymt besviken om det inte finns wienerbröd på en hotellfrukost. Scandic brukar i alla fall ha det, men jag bor ju sällan på hotell i Sverige. Brukar mest bli vandrarhem och då gör man ju sin egen frukost.

Nej, jag äter inte wienerbröd till frukost. Men när jag jobbade på psykiatrin i Kristianstad, en av Hässleholmsteamets avdelningar låg på gamla sjukhuset, köpte jag wienerbröd i kiosken varje morgon. Jag hade ju redan ätit frukost hemma och var inte sugen på mackor. Under samma period bodde jag en tag på Första Avenyn i Hässleholm och lite längre ner på gatan låg ett konditori, där köpte jag wienerbröd till morgonkaffet då jag var ledig.

Hur som helst så köpte jag ett wienerbröd på vägen hem idag som jag åt till mitt eftermiddagsmorgonkaffe när jag sovit klart efter min dagsömn efter nattens jobb. Det kändes bra.

*Bild från pixabay

Posted in Livet | Leave a comment

Det var nära att skräcken grep tag i mig

Jodå, det är lite rörigt hemma och jag har verkligen inte städning som hobby. Men det finns en viss struktur i röran och oftast vet jag precis var jag såg en speciell sak senast.

I måndags när jag gjorde mina nattlunchlådor valde jag mellan att koka makaroner eller skruvpasta. Jag höll i paketet med makaronerna och la sedan tillbaka det där det låg. Alltså visste jag precis var det låg för bara två dagar sedan.

Idag, på eftermiddagen, satt jag och drack kaffe och fick plötsligt se att makaronerna inte var kvar. Hade de ramlat ner bakom något tro? Jag kollade och de var inte där. Jag fortsatte med att kolla på alla normala platser, även om jag var rätt säker på att jag aldrig flyttade dem i måndags. Jag kollade i skafferiet och ovanpå köksskåpen där jag har en del saker som jag inte använder varje dag eftersom jag behöver kliva på en stol eller stege för att nå dem. Men det fanns inga makaroner där.

Nu började jag bli desperat. Hade jag blivit galen? Började jag bli dement? Jag kollade i tvätten, bland kläderna och på en del andra osannolika ställen. Sedan ringde jag min son. Jag var verkligen rädd på riktigt nu.

Jodå, han hade lånat det där paketet makaroner när han var nere och kollade till Kingston. Men glömt säga det till mig. Vilken lättnad! Jag var inte galen den här gången heller, i alla fall inte vad gällde ett oöppnat paket makaroner.

*Bild från pixabay

 

Posted in Livet | 1 Comment

Med täcket över huvudet

Ibland blir det för mycket. Batteriet laddas ur och det finns inga krafter kvar. Jag har hamnat i en svacka.

Det finns säkert inte en orsak, det mesta i livet är multifaktoriellt och ofta också mångfacetterat. Men en kvalificerad gissning är att Kingstons sjukdom tömde batteriet den här gången.

Jag är trött, väldigt trött, och vill helst bara sova. Eller sitta med en god bok eller film och ett glas gott vin och bara vara. Jag har ingen lust att varken arbeta eller plugga just nu. Vill inte ens gå ut.

Just nu tittar jag på McCall, en TV-serie som gick på 1980-talet. Jag har fått första säsongen av K och grottar nu ner mig i nostalgiska minnen. Jag såg vartenda avsnitt då, för länge sedan, när den gick på TV. Mickey Kostmayer var min stora kärlek, alltså rollfiguren, inte han som spelar honom i TV-serien. På den tiden var vi jämngamla, nu känns han väldigt ung. Men jag gillar honom fortfarande, även om jag inte riktigt attraheras av det där lite farliga, fartfyllda livet längre.

 

*Bild från pixabay

Posted in Livet | 1 Comment

Någon fyllde år idag

Människor är olika och prioriterar olika saker i livet. Men visst är det väl något sorgligt med människor som inte vill fira sina födelsedagar, inte ens de där jämna som man förväntas göra något extra av.

Nu menar jag inte folk som väljer att fira med att resa bort, även om jag tycker det är lite tråkigt. Jag menar de där personerna som bara vill stänga in sig hemma och glömma bort att de fyller år. Som inte tycker att livet riktigt blev som de ville och därför inte tycker att de har något att fira.

När en av mina riktigt nära ville ägna sin dag åt att vara ensam hemma bestämde min son och jag att vi skulle bjuda ut honom på en sen lunch och fira på det sättet. Vi hade också köpt varsin present som vi överlämnade.

Vi åt på Jensen´s i Kista. Det var gott, trevligt och uppskattat.

Posted in Livet | Leave a comment

Välbetalt jobb sökes av ung, hårig man

Jag skulle verkligen vilja ha ett jobb så jag kan hjälpa till med min försörjning. Jag har precis fått en sjukhusräkning betald och den var inte billig. Dessutom behöver jag äta en dyr specialkost.

Jag är trevlig och charmig och tror säkert att det finns ett och annat jag skulle kunna göra. Om inte annat så är jag bra på att diskutera livets djupare frågor, speciellt i badrummet och på toaletten. Jag är också bra på att värma stolar och sängar.

Tyvärr kan jag nog inte lämna några vidare referenser. Min enda referent, den människa jag bor tillsammans med, kommer troligen att påstå att jag visserligen är charmig och snäll men väldigt lat. Hon kommer nog att säga att jag helst vill sova och äta. Något som jag knappast kan förneka.

Min människa säger att jag nog helst bör ägna mig åt att vila och stanna hemma. Vet ni vad hon också säger? Hon påstår att det finns massor av stora råttor utanför där vi bor och att de troligen kan vara farliga för en lite kisse som jag. Hon ser dem varje dag springa över gården och in i buskarna. Tror jag ska försöka ansöka om förtidspension istället. Det måste väl även en katt kunna göra… Mjau!

*Bild från i somras när jag vilar ut efter att ha skådat fåglar i trädgården.

 

Posted in Livet | 1 Comment

Vi tar en dag i taget

I söndags fick jag hämta hem Kingston. Det blev ett glatt återseende och det märktes direkt att han saknat mig.

När han kom hem gick han nästan direkt till lådan och kissade riktigt mycket och sedan kom han ut i köket och ville ha mat. Specialmat som jag fått köpa på Ultuna.

Vi sov tillsammans under natten och på morgonen åt han mer. Jag tog T-banan till  Kista centrum och hämtade ut hans mediciner. Flagyl, ett antibiotika som är vanligt även till människor som har infektioner i tarmen eller gjort bukoperationer, och Prednisolon som han nu får i en högre dos som ska trappas ner och sedan ges under längre tid.

När jag kom hem fick han sin morgonmedicin och åt lite mer. Jag kände mig orolig eftersom han inte varit på lådan, men jag var tvungen att åka in till stan vid 14:30-tiden eftersom jag skulle vara med på mandatperiodens sista Stiftsfullmäktige, som för övrigt också var mitt sista eftersom jag inte kommer att vara med där kommande mandatperiod.

Efteråt skyndade jag mig hem och väl hemma kunde jag konstatera att Kingston bajsat men inte kissat.

Min son kom ner med diverse matvaror som jag har i hans frys och som jag ska ha i mina nattlunchlådor i veckan och en daglunchlåda. Vi pratade en stund och när han gått hem satte jag mig med min hemtentamen som skulle vara inne senast 23:55. Jag hade börjat lite på den innan han kom och tänkt en hel del på den de senaste dagarna så det gick ganska fort. Vi har hållit på med argumentationsanalys och det var det som skulle tentas av. En av de roliga händelserna på Stiftsfullmäktige var att jag kunde känna igen ett av de skamgrepp man inte ska ägna sig åt om man vill framstå som en god debattör. Troligen hade jag missat det om jag inte just läst Thomas Anderbergs bok. Det var när en av de moderata ledamöterna, jaja, de kallar sig ju borgerligt alternativ numera men är samma gamla moderater som alltid, säger, apropå att vi socialdemokrater är bekymrade över det stora underskottet på 1,4 miljoner i budgeten, att det sitter i generna på oss att bekymra oss för småpengar och att det ju inte är mer än felräkningspengar.
Det är ett fult och kränkande sätt att försöka raljera. 1,4 miljoner får följder i verksamheten och resulterar i neddragningar. Men på högersidan är man ju bara intresserad av att sänka skatter och bryr sig inte ett dugg om vilka det drabbar i slutänden. Men jag tror inte det sitter i generna, det sitter i deras politiska uppfattning och då i synnerhet i deras människosyn.

Medan jag skrev min tenta hade Kingston smugit sig in på toaletten och kissat två riktigt stora pölar i sin låda. Jag drog en suck av lättnad.

Efter tentan tittade jag på en föreläsning i logik, föreläsningarna finns publicerade som filmer på vår internetportal Moodle. Sedan tittade lite på playtv. Kingston gick in och la sig, först under sängen och sedan i sängen för att vänta på mig.

*Bilden är från april 2017

Posted in Livet | 2 Comments

Orolig väntan

Kingston är bättre, men har fått feber. Han är piggare och vill gosa med personalen. Han har ätit lite och verkar gladare.
Man ska sätta in honom på antibiotika och det är bara att hoppas. Hoppas att han får komma hem igen.

Posted in Livet | 2 Comments