Mission impossible

Som ni vet är mitt jobb en mission impossible där jag har massor av ansvar och en oändlig massa arbetsuppgifter men ingen avsatt tid att göra allt detta. Istället används jag till att fylla personalluckor för en helt annan yrkesgrupp. Jag har flera gånger sagt till min chef att jag tänker säga upp mig och för en vecka sedan mailade jag och skrev att jag sa upp mig.

Men chefen accepterar inte detta utan kräver att jag tänker över mitt beslut och kommer med en plan på hur jag ska åtgärda problemet. Även det en mission impossible. Hon tycker att det är min uppgift att ändra attityderna hos övrig personal och styra upp verksamheten.

Jag har kämpat på under veckan som varit och försökt tänka och fundera. Men att befinna sig i både purgatorio och inferno på en och samma gång är även det en mission impossible. Under föregående natt och imorse bestämde jag mig för att jag måste få andrum för att kunna tänka och ta beslut. Så nu är jag sjukskriven över helgen, ska kontakta Previa på måndag och sedan får vi se vad som händer. Men jag anser att det jobb jag har är en mission impossible och att det är dags för mig att gå vidare till annan verksamhet. Att övertyga chefen om det verkar också vara en mission impossible.

Det här inlägget postades i Publicerat bara här i Krakas blogg. Bokmärk permalänken.

9 svar på Mission impossible

  1. Singelpappan skriver:

    Jobbar du som inhyrd eller anställd?

    Oavsett är du klok om du ser till din hälsa först, INNAN det gått alltför långt.

    Trevlig Hjärtedag!

  2. Kraka skriver:

    På boendet är jag anställd, kommunalt anställd.
    Jag har en anställning på ett bemanningsföretag också och det är åt dem jag brukar jobba på IVA. Har även ett avtal/anställning hos en privat narkosläkare som jag söver åt ibland.
    Innan jag började på kommunen var jag helt frilansande i tio år med olika uppdrag åt bemanningsföretag och en del direktavtal med vårdinrättningar. Jag saknar den totala friheten!
    Trevlig hjärtedag du också!

  3. Åsa skriver:

    Hej. Tack för titten. Låter som det är dags för ändring. Var rädd om dig. Själv lämnade jag vården för snart fyra år sedan. Ångrar mig inte.

    Önskar dig en bra dag.

  4. Kraka skriver:

    Det är absolut dags för en ändring! Men jag vill tillbaka till sjukvården, akutsjukvården där jag hör hemma.

  5. Åsa skriver:

    Förstår dig. Älskade mitt jobb även om det slet hårt. (Jobbade på en IVA avd)

  6. Kraka skriver:

    Jag vill tillbaka till IVA och den strukturerade sjukvården. Det är rena semesterhemmet jämfört med det här stället. Här tjafsas om allt och jag betraktas som att jag uppfunnit Hälso- och sjukvårdslagen och inte bara uppfunnit den utan gjort det med enda syfte att jäklas med personalen.
    Samtidigt kläms jag av en chef som hela tiden säger att hon förväntar sig att jag styr upp verksamheten i enlighet med lagen och att hon förväntar sig att jag förändrar attityden hos personalen. Hur då förändra attityden???? Min egen attityd kan jag förändra, men jag kan ju inte förändra andras attityder!

  7. Åsa skriver:

    Håller med dig. Man kan bara förändra sin egen attityd.
    Att jobba på IVA och all annan akutsjukvård är speciellt. Det är viktigt att alla vet vad som ska göras och att saker finns på sin plats. Det måste finnas struktur. Annars så blir det bara fel och det får det inte bli!

  8. Kraka skriver:

    Jag kom till boendet för att få lugn och ro medan jag skrev min akademiska uppsats. Men med den röran som jag är mitt i så har jag inte ens hunnit börja… *puh*

  9. Maria skriver:

    Ehhh? Visst har jag hört talas om konstiga chefer (och träffat en & annan själv…) – men det här tar priset. Har man sagt upp sig så har man – eller har du ngt slavkontrakt? Vet inte ens vad jag ska säga, låter fra som att din CHEF behöver jobba på sin attityd!! Måste säga att ditt beslut att byta väg är helt rätt!!

    KRAMAR från mig & gubben – sköt om dig nu…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *