Min väg är inte allas väg

Idag har vi haft årsmöte i Stockholms läns SKSF-distrikt. Vi började med att ha ett gemensamt möte med Stockholms stads distrikt där vi fick lyssna på Pierre Schori och Olle Burell. Pierre Schori har tidigare varit FN-ambassadör 2000-2004 och har nyligen kommit med en bok: Draksåddens år – 11 september, Irakkriget och världen efter Bush. Olle Burell är verksamhetschef på Olof Palme center.

Temat för mötet var Internationell solidaritet – i skärningspunkten mellan religion och politik.  Det sas många viktiga och tänkvärda saker, både Pierre Schori och Olle Burell har ju en bred erfarenhet av internationellt arbete. Men två tankar jag fäste mig särskilt vid var att min väg är inte allas väg. Det betyder att alla måste få välja sin väg och sin tro, vi måste värna mångfalden. Att kunna värna allas frihet till egna tankar och egen tro kan bara göras i en sekulär stat*. Men den sekulära staten får inte vara sekularistisk*.

Efter det inledande mötet åt vi en gemensam lunch bestående av pastasallad. Därefter tog de respektive årsmötena vid med sedvanliga årsmötesförhandlingar. Vi i länet hade en hel del motioner att behandla om så skilda ämnen som bland annat arbetsrätt, de hemlösas situation och folkmordet på armenier 1915.

*En sekulär stat innebär att landet inte styrs utifrån religiösa lagar.

**Sekularistisk betyder, till skillnad från sekulär, att man är religionsfientlig och inte tillåter religion och religiositet.

Det här inlägget postades i Publicerat bara här i Krakas blogg. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *