Har jobbat dag idag. Anledningen var att jag skulle gå den obligatoriska utbildningen för att få använda vår blodsockermätare som man måste ha ”körkort” för. Jag har ju använt den här apparaten hela tiden, skulle ju inte fungera på en intensivvårdsavdelning att inte kunna ta ett blodsocker. Men nu har jag det där körkortet.
Det var jag och en grupp unga sommarvikarier som var på utbildning. Utbildningen tog en timme, men jag jobbade som sagt en hel dag eftersom jag sagt ifrån att jag inte tänkte komma resande för en timme. Det bär ju inte ens min resekostnad.
Eftersom jag nu var där så har jag varit behjälplig med provtagning, patientvård och allehanda sysslor. Lite tur hade jag också och vi fick in en riktigt ivamässig patient där vi behövde ta en massa prover, LP skulle göras och det behövdes en massa intensivvårdsinsatser. Det blev en riktigt spännande och lärorik dag för mig. Inte minst lärde jag mig att hitta i de olika skåpen för att plocka fram saker vi behövde.
När jag kom hem drack jag lite kaffe, bytte om och promenerade till kyrkan för att gå på kyrkvärdskollegium. Vi har nu delat upp söndagarna hela sommaren.
Efter mötet gick jag och en av mina vänner och drack ett glas vin. Men hon blev sedan hämtad av sin man och jag blev kvar ett tag till, skrev kort, skickade sms och försökte planera lite för den kommande tiden. Hade sedan sällskap en bit på vägen av en kyrkorådskollega som har det lite jobbigt just nu och vi pratade en del om livet.
Ännu en dag är slut, förstår inte att tiden går så fort. Jag hinner massor och tycker ändå inte att jag gör någonting alls. En av livets paradoxer.
Ni är så härliga i vården – alla syrror jag känner jobbar inom IVA, narkos etc och har samma syn som du – vilken tur! det kom in någon iva-mässig… Känns bra för mig att veta att skulle jag själv bli iva-mässig så finns det folk som har rätt intställning! Vilken tur att vi har er, ni gör ett helt fantastiskt jobb. Jag skulle få panik efter en vecka… Kram!
Det är inte sant märker jag när jag läser igenom min kommentar. Får panik redan i parkeringshuset, innan jag ens gått in på sjukhuset…
Tack vännen! Du har ju en del i bagaget som ger dig all rätt att få panik redan innan du ens kommer fram till parkeringshuset. Kram!