Redan på 1970- och 80-talen insåg jag att det var i naturen som jag kunde ladda mina batterier, bearbeta själsliga trauman och få nya krafter att möta en inte alltid så vilsam vardag.
Min första odlingslott skaffade jag i början av 1980-talet och sedan har det varit några stycken under årens lopp. Just nu har jag ingen egen odlingsplats eftersom man inte får ha det och samtidigt stå i kö för det där lilla kolonihuset jag drömmer om. Men jag vistas i naturen massor av tid för att både hämta nya krafter och för att göra mig av med den uppsjö katekolaminer (stesshormoner) som min vardag orsakar. Att vistas bland växter, speciellt att se årstiderna växla, och att själv odla är något av de bästa som finns. Om jag inte utbildat mig i vården, ett av mina drömyrken, skulle jag nog blivit hortonom. Men kanske drar jag mig tillbaka en dag från akutvårdens stress till en liten handelsträdgård. Vem vet…
Just idag har Dagens Nyheter en artikel som handlar om hur trädgårdsarbete och trädgårdsterapi hjälper människor som blivit utbrända, drabbats av utmattningsdepression, får krafter att återvända till livet igen.
En liten handelsträdgård låter mysigt…
Gillar också blommor! 🙂
Om jag varit yngre skulle jag utbildat mig till hortonom. Men det är en låååång utbilding, sju år på högskolan tror jag och sedan ska man ju etablera sig för att få ett schysst jobb. Men en liten handelsträdgård skulle jag ju kunna ha sedan när jag blir pensionär…