En midsommardröm – en verklighet

Har firat midsommar med Tjejgänget. Blev hämtad utanför sjukhuset i den lilla staden där jag jobbar i torsdagsmorse. Det var meningen att jag skulle sova i bilen på vägen upp till Rättvik där vi skulle tillbringa några dagar i en stuga vi hyrt. Men fem lagom flamsiga tjejer är väl knappast den ultimata sovmiljön. Istället berättade vi historier för varann med innehåll som knappast lämpar sig för en kyrkorådets ordförande att återge i skrift. Jag skrattade så jag fick ont i halsen.

Till sist kom vi fram till byn strax utanför Rättvik där vi hyrt och kunde installera oss. Medan de andra sedan åkte ner till Rättvik och handlade mat passade jag på att sova lite. Sedan fortsatte vi prata, skratta, äta och dricka vin till klockan blev sen.

På midsommarafton åkte vi ner till Rättvik för att titta på stan, shoppa lite och jag, som upptäckt att 3G inte fungerade i stugan, ville hitta ett café att kolla mail på. Jag hittade lite kläder att köpa och mina vänner hittade en t-shirt som de absolut tyckte jag skulle ha. Den var söt med gulliga hästar på. Jag köpte också en liten sten, som man kan ha som brevpress eller bara prydnad, med texten: Vila en stund. Jag kunde ju konstatera att antingen säger folk åt mig att jag ska ta det lugnt och inte stressa eller så säger de till mig att jag ska skynda mig. Det märkliga är att det är samma personer som säger båda sakerna!

På eftermiddagen åt vi sill och potatis hemma i stugan. Jag som inte tycker om snaps blev av de andra enhälligt utsedd till chaufför. Vi åkte sedan till Gammelgården och firade midsommar, dansade små grodorna och hade hur trevligt som helst. Märkligt nog lyckades det låta bli att regna just då också under en i övrigt regnig dag.

På midsommardagen åkte vi till Mora och på vägen dit och därifrån var vi inne i ett oräkneligt antal hemslöjdsbutiker. Vi åt en sen lunch i Mora. På kvällen åt vi nachips i stugan och drack vin. Men jag som har ett ganska stort egentidsbehov gick och la mig på min säng ganska tidigt. Jag försökte prata med de andra lite då och då och sköt in en och annan kommentar. Men flamsfaktorn var hög och jag somnade ifrån dem. Något som straffade sig på morgonen efter. Jag var den enda som inte druckit mer än ett glas vin och fick återigen köra. Men jag behövde bara köra halva dagen, sedan slapp jag.

På vägen hemåt var vi i Tällberg och tittade på ännu mer hemslöjd och det kommer nog att dröja länge innan jag blir sugen på hemslöjd igen. Vi åt en väldigt god lunch och åkte sedan vidare mot Leksand. Vi var och tittade på Jobs tyger, jag satte mig i skuggan bakom huset och kopplade upp mig på nätet eftersom jag inte hade råd att spendera pengar på handtryckt tyg. Vi åkte sedan tillbaka till Leksand och vandrade runt på kyrkogården.

Färden gick sedan vidare och vi stannade i Sala där jag av okänd anledning lyckades tappa bort mina vänner. Man tappar verkligen inte bort någon i lilla Sala, en sådan där alldeles underbar småstad som är hur gullig som helst. Men vi hittade varann igen och åt inne i gatuköket vid torget mitt emot missionskyrkan. Trots att jag absolut inte behövde någon mat alls åt jag hamburgare med pommes frites. Gott! Sedan fortsatte vi till Enköping där jag hade min bil, lastade över mina saker och kramades. Ingen vet när vi ses igen nu när vi skingras ut i Sveriges avlånga land igen.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

2 svar på En midsommardröm – en verklighet

  1. Snorkfröken. skriver:

    Mysigt det låter när du berättar!
    Några goda vänner och lite god mat, kan man egentligen ha det bättre? 🙂

  2. Kraka skriver:

    Vänner är blommorna i livets trädgård. Man kan inte ha det bättre än att vara med dem man tycker om… 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *