På förmiddagen är jag på väg hemifrån till Jakobsbergs centrum för att göra ett bankärende för Husby s-förenings räkning ihop med ordföranden. Jag kör E18 och svänger av mot Jakobsberg. För att svänga vänster som jag ska göra lägger jag mig i vänsterfilen. Jag har kört den här vägen hundratals gånger, ja kanske tusen. Dels hade jag en särbo i Jakan för några år sedan, dels kör jag den här vägen många gånger när jag ska till IKEA i Barkarby eller till det förråd jag hade hos Shurgard en gång i tiden. Hur jag svänger av och kör mot Jakobsberg sitter i ryggmärgen och även att jag ska ligga i vänsterfilen.
Plötsligt möter jag en bil som kommer mot mig. Instinktivt flyttar jag mig snabbt till högerfilen och möter bilen i den vänstra filen. Jag känner att det är något som inte stämmer, men jag hinner inte komma på vad. Jag är ju så säker på att jag ska ligga i vänster fil och inte kunna möta bilar där.
Bilen bakom mig har, tack och lov, lite mer tid att inse vad som händer och blinkar varnande till den mötande bilen som då förstår att han är helt på fel plats och han hinner vända och ta sig därifrån innan han kommer upp på motorvägen i fel riktning. Det som hade kunnat bli en farlig färd hann bara bli en täck incident.
