En vanlig dag – fast ändå inte

Det har varit en alldeles vanlig dag, fast ändå inte helt som alla andra dagar. Redan vid midnatt drack vi kaffe på jobbet och åt tårtan jag haft med mig. Det var min sjuksköterskekollega, undersköterskan, medicinjouren, kirurgjouren och jag.

Redan tidigare på kvällen hade en annan kollega ringt och berättat att jag skulle gå till hennes skåp och hämta ett paket. Men jag fick absolut inte öppna det förrän efter midnatt. Precis en minut över midanatt öppnade jag det spännande paketet, som visade sig innehålla en termosmugg från Starbucks. Jag har senare fått veta att hon skickat efter den från USA för att jag skulle få den på min födelsedag. Tack snälla R för den fina presenten!

Efter kaffestunden fortsatte natten som en alldeles vanlig arbetsnatt och på morgonen gick jag upp på sjukhusvinden för att sova några timmar innan jag skulle åka hem. Jag hade en tid att passa i Kista för fotografering inför den lokala kyrkovalskampanjen.

Precis en minut i tolv var jag på plats och fick ställa mig vid kyrkporten och bli fotograferad. Riktigt bra bilder blev det, i alla fall känner jag mig nöjd med dem. Sedan gick jag in till kyrkkaffet. Visserligen hade jag ju missat gudstjänsten eftersom jag valt att sova ett par timmar, men lite kaffe tyckte jag ju att jag ändå kunde dricka. Ibland brukar man ju, lite skämtsamt, kalla kyrkkaffet för det åttonde sakramentet.

Efter kaffet tog jag en sväng inne i Kista centrum, köpe ett kort som jag skrev och skickade medan jag åt lite lunch. Lunchen var dock lite spartansk och bestod enbart av en fickburgare på MacD.

När jag kom hem tittade jag en stund på ett avsnitt av Svenska hjärtan innan jag gick upp till min son för att fira min födelsedag ihop med honom, hans flickvän och en gemensam vän till oss. Vi åt cheesecake och jag fick mina presenter: Eric Claptons självbiografi och filmen Chicago på DVD. Redan tidigare i veckan hade jag fått ett minneskort till min nya telefon av vår gemensamma vän.

Kvällen i övrigt har jag sedan tillbringat hemma tillsammans med katterna medan mängder av födelsedagshälsningar strömmat in på Facebook, som sms och telefonsamtal. Det har varit en bra dag och jag är inte helt säker på om det är 45 eller 54 jag fyller, men siffrorna verkar i alla fall vara rätt. 🙂

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

2 svar på En vanlig dag – fast ändå inte

  1. Lobelia skriver:

    Men kvinna, du får ju säga till i förväg så jag kan gratulera på rätt dag! 😉 Stort grattis i efterskott och kul att höra att dagen var bra!!

  2. Kraka skriver:

    Tack snälla du! Men det var ju bara en vanlig födelsedag, ingen av de större så det var inget att prata om i förväg. 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *