Snälla, bli inte bara en parentes

Jag har träffat många människor genom livet, många som funnits mer eller mindre nära mig. Många har betytt enormt mycket för mig men sedan har livet förändrats och vi har tappat kontakten.

Jag tror att det behövs mycket för att man ska hitta den där djupa känslan som håller för livets stormar, att man har en fast grund att stå på. Det är väl därför som de flesta av de riktigt nära relationerna är från den tid då man var ung och delade en gemensam vardag i skolan eller på fritiden.

Snälla, bli inte bara en parentes i mitt liv! Jag tror på oss om vi bara ger det en chans. Om du vill förstås? Jag vill inte att det ska vara som Åsa Beckman skriver när hon recenserar av en av Nicole Krauss romaner om kärleken och livet:  

“Kärleken finns i världen men den tycks ha stora problem med tajmningen. När en är beredd är den andra inte där, när någon är klar har den andra redan försvunnit. Kärleken är därför alltid kantad av förlust, som en sorgkant ingen kan få bort.”