Som min dag så skall min kraft ock vara

De flesta känner säkert igen psalmen Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Det är en mycket populär begravningspsalm, men egentligen är det en psalm som passar för den som står mitt i livets vimmel. Den teologiskt riktiga tolkningen anses vara att vi får precis så mycket kraft vi behöver för att klara av livets prövningar. Hur jobbigt det än kan tyckas vara så får vi ett tillskott av energi precis i den mängd vi behöver för att klara av en dag i taget.

Enligt vad jag har hört blev Lina Sandell, som skrivit psalmen, inspirerad av en berättelse om en klocka som slutade fungera. Urtavlan undersökte vad som hänt och kom fram till att allt var pendelns fel. Urtavlan frågade då varför pendeln slutat att svänga och får till svar att pendeln räknat ut att varje dygn måste den svänga 86 000 gånger. Urtavlan föreslog då att opendelsn skulle prova med att svänga sex gånger. Pendels svänger då sex gånger och säger att den inte alls oroar sig för att svänga varken sex gånger eller sextio gånger, men den är orolig och blir trött av tanken på att svänga sex millioner gånger. Urtavlan frågar då pendeln om det inte är själva tanken på de framtida svängningarna som tröttar mer än själva svängandet.

Precis så är det nog för oss människor också, vi oroar oss för framtiden och blir trötta och kraftlösa, det läcker en massa energi alldeles i onödan. Istället bör vi inrikta oss på att leva i nuet och lita på att vi får precis så mycket kraft och ork som det behövs för att vi ska klara de uppgifter och de problem som vi möter i vår vardag. Precis som Reinhold Niebuhr skriver i fortsättningen på den bön som är känd som sinnesrobönen*.

”Living one day at a time,
enjoying one moment at a time;
Accepting hardship as the
pathway to peace.”

*Sinnesrobönen är den bön som bland andra AA, anonyma alkoholister, använder sig av: ”Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,: mod att förändra det jag kan,: och förstånd att inse skillnaden.”