Där björkarna susa

Det finns bara ett sätt att förbruka katekolaminer, stresshormoner, som kroppen bildat och det är med fysisk aktivitet. Det är en kroppslig funktion som är nedärvd sedan stenålderna att antingen får man slåss eller fly. Att möta en fara, kanske ett vilt djur, krävde en hel del extra för att hanteras. Oavsett om man nu skulle kämpa eller springa allt vad man orkade.

Att utsättas för stress idag är oftast något helt annat, man möter situationer där man varken kan slåss eller springa sin väg. Man blir bara frustrerad och stresshormonerna lagras i kroppen där de angriper de inre organen, inte minst hjärtat tar stor skada av stresshormoner.

Efter gårdagens kyrkorådssammanträde i Spånga-Kista var jag både arg, ledsen, kränkt och besviken. Församlingen har blivit något helt annat än den församling vi hade när vi bara var Kista församling. Visserligen råder inte längre det öppna krig som utspelades under sammanläggningsprocessen och som hade sin ständiga kulmen på Indelningsdelegerades AU. det interimistiska kyrkorådets, sammanträden. Istället råder en terrorbalans med ständiga gränskränkningar. Speciellt är det några som alltid passar på att bitas i ryggen så fort man kommer utanför sammanträdesrummet. Stämningen är förödande även för den som är stabil och mötesvan. Jag har aldrig tidigare varit med om en så otrevlig stämning i varken politiska, eller andra föreningssammanhang. Då ska man hålla i minnet att jag varit med i svängen sedan jag var 14 år och gick med i SSU. Det är alltså 40 år det rör sig om. Så aktiv som jag är idag har jag varit sedan 1985, alltså i 25 år.

Oftast brukar väl stressen lägga sig när jag väl kommit därifrån, men den här gången var jag lika upprörd och irriterat stressad på morgonen när jag vaknade. För att hantera stressen och metabolisera den stora mängden katekolaminer gav jag mig ut på promenad över Järvafältet bort till IKEA i Barkarby. Det är inte alldeles nästgårds och tar en stund. Vägen dit går på grusvägar genom öppna fält med betande Highland cattle-kor, blå hav av blåsippor och förbi sjöar där fågelskådarna nästan alltid står med sina kikare för att kanske se de, för området, unika fåglarna. Vi har fåglar här som bara finns just vid Säbysjön. Men fråga mig inte vilka, jag är inte ornitolog, jag föredrar växter som sitter still tills jag tittat färdigt.

När jag kom fram till IKEA åkte jag rulltrappan upp till restaurangen och plockade till mig en tallrik Caesar-sallad, ett glas vatten och en liten flaska Björkvin. Satte mig sedan och åt min goda lunch medan jag läste i medhavd bok. På vägen ut köpte jag lite sytråd jag behöver för att laga några plagg. Sedan gav jag mig hemåt samma väg som jag kom. En liten lätt lunchpromenad på 14287 steg blev det.

*Björkvin är ett svenkstillverkat vin som görs av Grythyttan vin. Finns att beställa i helflaska på Systembolaget och just nu kan man dricka det i IKEA:s restauranger där det finns i en liten flaska som rymmer precis ett glas.

Där björkarna susa är en gammal, svensk visa. Den kan du lyssna på i Krakas bloggmusik där jag lagt in Jailbird Singers version.

                                             Blåsippan ute i backarna står

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

6 svar på Där björkarna susa

  1. snorkfröken skriver:

    Städa funkar också. (påminner)
    Men ja, promenad och björkvin låter till och med som nåt man kan göra utan att vara arg 😉

  2. Kraka skriver:

    Städa är ju också en fysisk aktivitet. Men promenader är trevligare…

  3. Corleonia skriver:

    Snygg ny layout!!!
    Jag brukar också ta en promenad då jag är arg eller ledsen. Lät gott det där med björkvin, var det gott?

  4. camilla skriver:

    Skulle bli en fasligt lång promenad om jag finge gå till närmaste IKEA. Själv brukar jag som bekant smälla i dörrar när tålamodet tryter 😉 Björkvin låter annorlunda och friskt, men inte direkt så att jag längtar efter att få smaka…
    Hoppas att allt är bra med dig Monika och att du inte jobbar för hårt. Sköt om dig!
    Kram

  5. Kraka skriver:

    Hej Camilla!
    Jodå, allt är bra med mig. Saknar er förstås, men det är snart sommar och jag kommer tebax ett tag igen.
    Kram!

  6. camilla skriver:

    Det ser vi fram emot! (Både sommaren och att du kommer tillbaka)

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *