Det påstås ju att det är bra träning för hjärnan att inte alltid göra saker på samma sätt. Till exempel kan man välja en annan väg hem än den vanliga.
Sagt och gjort, jag bestämde mig för att åka hem från jobbet en annan väg än den vanliga. Började med att ta bussen som skulle gå till Fruängens T-banestation. Det var nu inte precis det allra bästa valet eftersom det visade sig att bussen gick genom olika bostads- och villaområden i Huddinge och Segeltorp innan den slutligen kom fram till Fruängen. Vägen var inte bara lång, den var krokig också, och jag hann bli ordentligt åksjuk innan vi var framme.
Satte mig i alla fall på T-banetåget in mot stan, men vid Liljeholmen insåg jag att jag aldrig skulle klara hela vägen utan att ta en ordentlig paus. Jag klev av och började promenera mot Gröndal och hittade där ett café. Passade på att dricka kaffe och äta en bakelse av princesstyp. Ja, man kallade den Princessbakelse, men den var rund, visserligen med grön marsipan och grädde, och hade ett chokladsmycke och ett rött cocktailbär. Med andra ord inte riktigt som man är van att dessa bakelser ska se ut. Men den var god!
Därefter fortsatte jag vägen framåt för att ta Tvärbanan vid nästa hållplats. Det visade sig emellertid att Tvärbanan gav sig iväg på ett sätt så det inte gick att följa den till fots och jag valde istället att gå tillbaka till föregående hållplats. Därifrån åkte jag till Alvik, bytte till T-banan in mot stan med ytterligare ett byte vid Fridhemsplan för att ta mig hem till Kista. Resor i närmiljö är också resor, och därmed värda en reseberättelse…
Du kan konsten att göra vardagen till ett äventyr 🙂
Varför var det där ingen riktig prinsessbakelse? Upplys en bakelsenovis!
Efter en resa i googles värld så får jag väl erkänna att princessbakelser kan se ut även så. Jag blev lite fundersam med anledning av det där cocktailbäret. 🙂