Det är väl inte konstigt att jag inte ens längtar

Jag trivs bra med mitt liv och är helt nöjd med att bo tillsammans med mina katter. Men ibland funderar jag på hur det skulle vara att träffa en man att dela livet med. Varje gång jag tänker på det kommer jag fram till samma svar. Nej, jag vill verkligen inte träffa en man, de verkar ju vara sjukt galna – i alla fall ett stort antal av dem. Det finns mängder av exempel och jag har begränsat mig till tre som nyligen varit aktuella i media. Men egentligen sker sådana här dårskaper varenda dag och man kan lätt plocka fram hundratals exempel, det är bara inte alla som får lika stor mediabevakning. Flertalet sker i tysthet och syns bara som en siffra i statistiken. Exempel ett, två och tre.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Det är väl inte konstigt att jag inte ens längtar

  1. Snorkfröken skriver:

    Jadu, de behöver inte ens vara mördare eller kriminella.
    Det räcker med att stå i en bar eller vara med på en dejtingsajt för att bli avskräckt för livet.
    Lill Lindfors sjöng i allsång på skansen idag om en man i byrån.
    Ja, tack!

Lämna ett svar till Snorkfröken Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *