Mellan tiden

Postat den 2011-02-14 av Kraka

Tiden

rusar, stannar till

fartfylld, tröttsam, fascinerande

jag gömmer mig i luckorna mellan då och det eviga

kraftsamling

Det här inlägget postades i Mina korta dikter om livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *