Innan klockan slog tolv

I helgen var jag hemma i Kista för att gå på en stor fest. Ja, festen var ju inte i Kista utan i Enhörna utanför Södertälje och jag åkte med flera bussar och pendeltåg innan jag var framme. Men det var det värt för det var verkligen en jättetrevlig fest.

Anledningen till festen var att en av mina tidigare arbetskamrater fyller år den här månaden, jämna år. Vi har inte setts mer än någon enstaka gång sedan jag slutade, men håller kontakt via Facebook.  Det kändes verkligen som en stor ära att bli inbjuden tillsammans med hennes familj och nära vänner.

Redan på eftermiddagen  samlades vi där vi skulle vara. Hennes man instruerade oss lite om hur vi skulle ta emot henne när hon anlände i en orange Lamborghini. Medan vi väntade var det bål och mingel och vi hade tillfälle prata med varann.

Sedan hörde vi hur bilen var på väg och alla ställde upp sig och väntade. Hon svängde in på gårdsplanen och steg ur bilen klädd i en underbar, svart långklänning och med de allra underbaraste högklackade silverskor i handen.

Innan det var dags för maten blev vi underhållna av en trubadur och hade ännu mer tillfällen att prata med varann. Det var släktingar, kamrater från skoltiden och från olika arbetsplatser. Det var grannar och vänner både till henne och hennes man. Med andra ord en spännande samling människor från olika skeden i livet.

Vi serverades sedan en fantastisk thaibuffé med massor av olika rätter. Supergott! Jag hamnade av en slump bredvid ett par som är bosatta i Enhörna och det visade sig hon jobbar i församlingen och vi hade en hel del gemensamt att  prata om. Hennes man har eget inom grävbranschen.

Efter mat och kaffe var det mer mingel och trubaduren underhöll igen medan discjockeyn riggade för kvällens dans. Jag hann med ett par danser innan jag, likt Askungen, var tvungen att ge mig av. Visserligen fanns ingen risk varken för att mina kläder skulle förvandlas till trasor eller att bussen skulle bli en pumpa, men det var sista bussen och jag hade långt hem. Det här var en lördag som kommer att stanna kvar i mitt minne och medan vi satt vid middagsbordet gavs ett löfte om ännu en fest om ett år.

BILD KOMMER SENARE

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Ett svar på Innan klockan slog tolv

  1. Borthy skriver:

    …Men jag tror Enhörnabussen är lika sällsynt som en pumpa i Augusti 🙂
    Tack för dina gulliga hälsningar i sommar.
    Trevligt att du snart är tillbaka på allvar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *