Nej, Statoil på Huddingevägen i Stuvsta, jag är varken en tjuv eller bedragare

Imorse när jag skulle iväg och söva på ECT-mottagningen såg jag att bensintanken nästan var tom. Men jag hade lite bråttom och tänkte att det nog skulle vara bättre att tanka lite närmare jobbet för att vinna tid.

Vid Stuvsta på Huddingevägen stannade jag till på Statoilmacken. Jag tankade för 150 kronor och gick in för att betala. Jag visste att det fanns pengar på mitt bankkonto eftersom jag just fått en löneutbetalning. Dessutom hade jag använt kortet tidigare på morgonen och köpt en bok från Bokus.

Nu fungerade inte kortet, så snart jag stack in det i apparaten stod det Medges ej. Nu är det ju så att det normalt inte står något sådant förrän man slagit in sin kod och kortet fått kontakt med bankens dator. Så det var uppenbart att det var något slags tekniskt fel. 

Tråkigt nog behandlades jag som om jag mycket väl skulle vetat att det var tomt på kontot och att jag nu försökte stjäla bensin. Först skulle jag inte få åka därifrån om ingen kunde överföra pengar till mitt konto meddetsamma.

Jag känner många människor som utan vidare skulle låna ut 150 kronor till mig, till och med utan att fråga varför. Jag är känd som en ärlig och rättskaffens person bland både vänner och bekanta. Men jag känner nog ingen som jag vet har ett konto på samma bank som jag och som strax före kl 07 på morgonen har möjlighet att logga in på internetbanken för att göra en snabb direktöverföring till mitt konto. Jag vet för det mesta inte ens vilken bank mina vänner använder sig av.

Han ville då ha min mobiltelefon i pant. Jag sa ett absolut nej till det. Idag kostar en mobiltelefon  så mycket att man inte lämnar den för att ligga obevakad bredvid kassaapparaten i en bensinmack utan säkerhet. Dessutom är ett föremål i sextusenkronorsklassen lite väl mycket som pant för en skuld på 150 kronor.

Han tvingade mig att lämna kvar mitt körkort, trots att man ju egentligen är skyldig att medföra det när man kör. Dessutom ville han att jag skulle  åka raka vägen hem och hämta pengar. Detta trots att jag berättat var jag bor. Jag sa att jag skulle komma direkt när jag arbetat klart.

Jag åkte raka vägen till närmsta bankomat för att kolla mitt saldo. Jag var enormt stressad eftersom jag uppenbarligen fått mitt konto tömt på en stor summa pengar.

Pengarna fanns naturligtvis på kontot och det var något tekniskt fel på kortläsaren hos Statoilmacken. För säkerhets skull tog jag ut lite kontanter ifall felet skulle kvarstå när jag kom för att betala.

Det gick bra att betala med kortet den här gången. Jag berättade hur jag upplevt att anklagas för att avsiktligt försöka lura till mig bensin. Men det hade man ju inge förståelse för alls och jag fick inte ens en ursäkt.

Men snälla Statoil, det måste ni väl förstå, om jag ville stjäla bensin skulle jag

  • inte åka till en bensinstation där jag handlar, om inte bensin så i alla fall kaffe, så ofta att jag riskerar att bli igenkänd
  • inte gå in och försöka betala med mitt bankkort
  • inte välja en bensinpump så nära butiksfönstret att det krävs både blindhund och käpp för att inte se mitt registreringsnummer

OM jag skulle få för mig att stjäla bensin, vilket inte ens finns på kartan, så är jag alldeles för smart för att göra alla dessa tabbar. Jag skulle se till att

  • tanka full tank, inte för en mindre summa.
  • se till att det inte fanns en chans att se mitt registreringsnummer
  • inte tanka på ett ställe där jag både varit många gånger och med största sannolikhet kommer igen
  • Kort sagt, jag skulle inte klanta till det så jag åker fast
  • Men framför allt!!! Jag stjäl inte! Jag utför inte bedrägerier! 
  • Men jag är djävligt långsint och kommer inte att  missa något tillfälle att berätta hur illa bemött jag blev. 
Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *