Tråkmånster

I slutet av förra veckan var det fest. Jag älskar fester och missar inte gärna ett tillfälle att gå på fest. Tyvärr är det väl inte alltför ofta som tillfälle till festande bjuds.

Jag hade med andra ord sett fram mot den här festen, ja till och med varit och köpt nya kläder för att känna mig lite vårfin. Visserligen inget märkvärdigt, men ny kjol, en jumper i en vacker pastellnyans och till det ett par hängande örhängen ton i ton med jumpern.

I lagom tid gav jag mig iväg hemifrån den långa vägen till festlokalen. Den var på andra sidan stan och det tog mig över en timme att komma dit. Men jag hade ändå en stund över innan festen skulle börja och hann pusta ut efter resan  med ett glas vin inne på den lokala krogen.

Till att börja med var det ”bubbel och babbel”, det vill säga mingel medan vi smuttade på mousserande vin. Sedan gick vi en trappa upp och fick leta rätt på våra platser, det var bordsplacering. När alla hittat sin plats var det dags för maten, en buffé med diverse goda rätter och röror. Vin till fick vi också.

Till kaffet bjöds inte bara på goda kakor, det var underhållning också. En blandning av trolleri, stand up och skämt på olika nivåer fick vi oss till livs. Helt okej faktiskt.

Men det är sedan jag drabbas av tråkmonstret och blir en tråkmåns. Klockan är bara 23 och jag känner att de senaste veckornas brist på sömn tar ut sin rätt. Jag vill bara hem och tänker på den långa vägen och att det ofta tar längre tid att åka sent på kvällen.

Efter att kramats lite med några i festkommittén och sagt hej då  beger jag mig hemåt. Har faktiskt lite tur och det tar bara en och en halv timme tills jag är hemma igen. Men nog är det väl typiskt att de få fester som bjuds just ska sammanfalla med perioder då jag är extra trött.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

4 svar på Tråkmånster

  1. Åsa skriver:

    Ja,det är ju verkligen trist!
    För är det fest vill man ju släppa loss!
    Man vill ju ”slå klackarna i taket” och vara den som dansar längst!
    Inte vara tråkmånsen som tackar för sig och är en av de första som åker hem.
    Svårt det där!
    Hur gör man?

  2. Kraka skriver:

    Egentligen är jag ju glad att jag alls orkade gå på festen. Hade haft en hel del att göra dagen innan, sedan en natt på jobbet med en hel del att göra. Efter jobbet var det dags att ge sig iväg till ett möte ute i Spånga, kom väl därifrån ca 10.30. Summa summarum var i alla fall att jag hann sova knappt 1½ timme innan jag skulle göra mig i ordning för att åka. Men som Povel sa (eller sjöng) underbart är kort…

  3. Petter skriver:

    Hej!
    Tänkte bara säga att jag bytt blogg-adress till blogg.kringberg.se, så om Du vill får Du gärna ändra i Din länklista 🙂 Tack!
    Petter

  4. Kraka skriver:

    Visst Petter, fixat! 🙂

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *