Idag skulle min syster fyllt år. Det är några år sedan hon gick bort och jag tänker väl inte på henne så ofta. Men igår kom tankarna över mig från någonstans. Kanske var det de senaste dagarnas påminnelser om det sköra livet, kanske var det bara almanackans siffror som påminde. Alldeles oavsett vad som fick mig att sakna och längta till tiden länge sedan kan jag inte låta bli att undra vart går de, alla de vi hållit kära, alla dem som stod oss nära?
Man behöver nog inte så mycket för att bli påmind. Jag tror att vi träffar de som har gått bort på nåt sätt. Det är bara en känsla, men varför ska man inte tro på en känsla likaväl som på ”lärde män”
Hejsan Kraka !
Så tråkigt för Dig.
Nu vet ju inte jag hur pass mycket kontakt Du hade med Din syster, om ni såg ofta.
Men ändå att förlora henne, så ni aldrig kan ta på varandra eller höra rösten längre,
måste vara förskräckligt. Själv har jag två systrar med vilken den mellersta av dem
har jag mer kontakt med än den minsta,Jag är äldst. 70 år 12.3
*************************************************************************
Tack för kommentaren hos mig. Gick ner 1.7 ,det fick räcka. Jo nog ser den där
Budapestrullen ljuvlig ut. Den ska jag ha på min dag samt andra tårtor. till kaffet.
Älskar bakelser. Det var väl det och godis som gjorde att jag gick upp så mycket samt
att jag inte rörde på mig, satt bara framför datorn och skrev av mig allt jag hade inombords.
Du skriver så bra. här stannar jag ett tag .Alltid kul och intressant med något nytt.
Trevlig Söndag !
Vi hade inte så mycket kontakt de senare åren, men under min hela uppväxt var hon ett viktigt inslag i familjen och fanns alltid där.