Lida – en gammal favorit

Så var det dags för en skogspromenad igen och jag åkte ut till Lida. Förr var jag ofta där ute och gick, speciellt med min första schäfer Frank, eftersom vi bodde på den sidan av stan några år. Men nu är det nästan en evighet sedan senast jag var där.

 

Lida är ett traditionellt fritidsområde med olika spår att välja på

 

 

Jag bestämde mig för det grönvita spåret som var ungefär 3½ kilometer. Inte så långt, men jag hade trots allt jobbat hela natten och även om natten varit lugn med intensivvårdsmått mätt så är en arbetsnatt ändå en arbetsnatt

 

Tätt och mycket ris, men jag följer ju ett preparerat motionsspår och behöver inte bry mig

 

 

Vatten betyder liv och att höra vatten porla gör att jag känner mig som en del av kretsloppet

 

 

 

Rotvältor är det gott om. De väcker fantasin och visst kan man väl se ett troll om man tittar lite extra

 

 

 

 

 

På sina håll ligger det kvar en hel del snö

 

 

 

 

 

Överallt rinner smältvatten i bäckarna

 

 

 

Jag korsar spåren, men ingen fara, det är en bro över och just då kommer ändå inget tåg

 

Idrottskyrkan vid Lida är en av mina verkliga favoriter. Istället för altartavla har man ett stort panoramafönster ut mot sjön och det växer björkar mellan kyrkan och sjön. Minns första gången jag var där, det var försommar och björkarna hade sin skira, ljusa grönska

 

Fotomodell utanför Lida värdshus. Istället för att fly när jag tar upp kameran kommer den närmare och stannar bara en meter från min fot

 

 

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *