Ibland vill jag helst slippa sällskap

Idag ville jag vara ifred några timmar och då var det naturligtvis extra många som sökte mitt sällskap på olika sätt.
Jag gav mig ut på en eftermiddagspromenad med en bok i lurarna och räknade med att vara ensam med mig själv och mina egna tankar. Men ideligen pep det av meddelanden, jag fick ett längre telefonsamtal och dessutom träffade jag på en person som mycket tydligt visade att han gärna ville följa med mig på promenaden trots att han var på väg hem.
Jag lirkade mig ur sällskapandet men fick sedan lite dåligt samvete. Kanske borde jag givit lite av min tid till en medmänniska. Men eftersom jag vet att han inte alls vill prata om enkla och vardagliga saker utan istället livet, religion och filosofi kände jag att inför min arbetsnatt behövde jag lite vanlig, enkel verklighetsflykt. Visst får man väl vara lite självisk ibland?

 

 

Nere vid Kista gård håller pensionärerna till och spelar boule

 

 

Marken är täckt av vitsippor

 

 

 

 

Igelbäcken. Varje gång stannar jag en stund och hoppas få syn på en gröning, men än har jag inte sett någon

 

 

 

 

Nu ser man verkligen att det börjar bli grönt

 

Det här verkar vara nytt. Ska nog ta kaffe med mig en dag och sätta mig en stund

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

2 svar på Ibland vill jag helst slippa sällskap

  1. Louise skriver:

    Vilka trevliga omgivningar du har möjlighet att bevista … 🙂
    Man får absolut vara självisk ibland …

    • Kraka skriver:

      Ja, det finns massor av natur i Stockholms förorter. Många tänker sig bara att Stockholm är vackert i innerstaden och att förort är lika med ful betong och fula omgivningar, medan man glömmer helt att förort också betyder närhet till naturen.

Lämna ett svar till Kraka Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *