Ad acta

Natten till idag gjorde jag mitt sista arbetspass på min nuvarande arbetsplats. Formellt sett är jag anställd till och med imorgon, men jag är ledig då.
Det är med lite blandade känslor jag slutar, trots att jag ofta längtat efter just det här sista arbetspasset. Det är alltid en gnutta sorg i alla avsked även om de är självvalda eller, som i det här fallet, planerade redan från början. För det fanns nog aldrig i min tanke att jag skulle komma tillbaka efter sommaren.

Det finns alltid både plus och minus på alla arbetsplatser och jag har funderat mycket på vilket som överväger.

PLUS

• En liten arbetsplats där man lär känna varann.
• De flesta arbetskamraterna är trevliga och jag kommer att sakna många av dem.
• Jag har lärt mig en hel del nya saker. Alla avdelningar har olika rutiner, apparater och metoder och det är utvecklande att få tillgång till nya kunskaper.

MINUS

• Korta schemaperioder, bara 6 veckor, vilket gör att man aldrig kan planera sitt privatliv med någon framförhållning. Jag har många vänner ute i landet och vill kunna hälsa på dem när jag är ledig. Med så kort framförhållning kan man i stort sett aldrig få tag på en billig tågbiljett eller kunna boka teater- och konsertbiljetter.
• Det går inte att lägga längre, sammanhängande, ledigheter och jag har oftast bara varit ledig ledig en eller två nätter. I alla fall hinner inte jag återhämta mig om jag dels ska sova dels ska tvätta och städa och sedan är ledigheten slut.
• För att få sammanhängande ledigheter måste man ta semester och under mina 9 månader jag varit där har jag tagit ut 5 veckor semester i mindre portioner. Det jag menar är att om man behöver ta ut semester för att orka sköta sitt hem och sin vardag blir det ju inget kvar till sommarsemester. I mitt fall kvittar det eftersom jag slutar innan sommaren.
• Det finns inga rena nattjänster och man tvingas blanda dag, kväll och natt utan att kunna lägga in återhämtningsperioder. Jag har visserligen mest jobbat natt, men det har kännts som ett stressmoment att inte vara säker på hur det blir med arbetstiderna förrän schemat är klart.
• Den slutliga schemakorrigeringen görs utan att man kan påverka, man har inga diffningssamtal. Man kan alltså få ett arbetspass då man absolut inte kan.
• Det är många vakanser vilket gör att det är många pass som ska täckas av oss som redan jobbar heltid. Det är ett stressmoment att vara ständigt jagad för att jobba extra.
• På grund av vakanserna har man ett antal sjuksköterskor utan specialistkompetens och det ställer till det vid schemaläggningen eftersom det måste finnas tillräckligt med specialistsjuksköterskor i tjänst. Man kan heller inte byta pass med dem. De är visserligen duktiga och kompetenta, men saknar behörighet för vissa arbetsmoment och får heller inte arbeta natt.
• Man har patienter på flera olika rum och kan där utöver också vara samordnare. Man springer som en skållad råtta och känner sig stressad och otillräcklig.
• Man har ingen arbetstidförkortning, vilket man annars brukar ha om man jobbar nätter eftersom det är dels mer påfrestande för kroppen dels involverar både dagen då man går på på kvällen och dagen då man går av.
• Bemanningen är låg och man kan ha betydligt fler patienter än på andra IVA-avdelningar där jag varit. Det beror i och för sig på att man har patientplatser som antas beläggas med patienter som inte behöver full intensivvård. Men periodvis har flera av de platserna varit belagda med patienter i respirator eller som på annat sätt behövt full intensivvård.
• Lokalerna är trånga och det står saker överallt som man måste kliva och klättra över för att komma fram. Det ska byggas ett nytt sjukhus som beräknas vara klart 2018 och då ska vårdutrymmet i alla fall uppfylla arbetsmiljökraven. Det är en enorm skillnad att jobba i ett vårdrum där det finns utrymme för god arbetsställning.

Det är lätt att se att minussidan överväger rejält. Men om man tittar närmare så handlar det enbart om schema, arbetstider och bemanning.
Jag har trivts bra med arbetskamraterna och även om alla periodvis varit trötta och utarbetade och det ibland resulterat i irritation och att man fräst åt varann så har den sidan känts bra. Trötthet föder missnöje och det  har varit som en röd tråd att alla pratat om hur jobbigt det är.

Jag har inte alls planerat vad jag ska jobba med i höst, men jag behöver kunna planera mitt liv på ett helt annat sätt än att hela tiden oroa mig för hur schemat ska bli och hur jag ska få ihop mitt privatliv, mitt liv som förtroendevald och volontär och mitt arbetsliv. Jag har helt enklet inte mått så bra av den här stressituationen.

*Ad acta betyder att lägga något till handlingarna och det är väl på sätt oc vis det jag gör. Den överenskomna arbetsperioden är avslutad och  sedan får vi se om det blir en ny period vid ett senare tillfälle. Då börjar vi i så fall om på ett nytt, oskrivet blad.