Vi uppmanas ständigt att leva i nuet, att vara närvarande och ha mindfullness. Carpe diem ropas det ut, fånga dagen.
Jag har aldrig varit speciellt förtjust i uttrycket carpe diem och det här med att ständigt leva i nuet tror jag inte heller på. Därför stannade jag till lite extra idag när jag av en händelse upptäkte Maria Wines park i Råsunda.
Jag måste ha gått förbi där mängder av gånger, men först idag såg jag den.
Parken är full av Rhodondendron i olika färger
Maria Wine
Utan längtan inget liv är Maria Wines diktsamling från 1997
Men; då gjorde Du ju just det! Fångade dagen alltså. Levde i nuet just för att Du ville och såg nåt nytt som lockade.
Det beror ju på vad man lägger i begreppet. Det kan tolkas som man ofta gör numera, att man ska njuta av ögonblicket, men en mer historisk tolkning är att man ska skynda sig medan tid är, ”smida medan järnet är varmt”. Jag är mer förtjust i uttrycket creo diem, jag skapar dagen.
Jag brukar ibland säga att jag ska fånga dagen innan den fångar mig och det var precis vad som skedde. Jag var på väg till vårdcentralen och fångades av Maria Wines park. Märkligt egentligen, den har funnits där sedan 2005 och jag gick dessutom förbi den för någon vecka sedan utan att se den.
Ja,så är det ibland. Att man upptäcker något ” nytt” i det vardagliga.
Och jag tycker allt det var ett Carpe diem men också ett creo diem. Tycker de båda hör ihop.
Juni är verkligen en månad perfekt för detta!
Jag är i ett dilemma; längtar till välbehövlig semestervila som infaller om 4,5 veckor och vill att tiden ska gå fort till dess.
Samtidigt vill jag att tiden just nu ska snigla sig fram dessa veckor så jag hinner njuta.
Vetenskapligt vet jag att tiden är konstant.
Men givetvis är inte min upplevelse av tiden framfart konstant.
Hm! Ska lägga mig och fundera över detta!
Pingback: Helg och vardag, några dagar och nätter i april | Kraka