Bara jag, katterna och datorn

Jag gillar föreningsliv, stora fester och att resa i grupp. Men det betyder inte att jag vill ha folk omkring mig hela tiden. Jag tillhör den grupp människor som hämtar kraften i mitt inre och laddar mina livsbatterier i naturen, genom att läsa, se film och på andra sätt ta del av den  kulturella världen. En inte oansenlig del av min tid går åt till det man brukar kalla armchair thinking.

Större delen av min tid går åt till mitt arbete där jag träffar mängder med människor som jag, inte alltid helt frivilligt, interagerar med. Det är patienter, anhöriga och arbetskamrater.
I föreningslivet är det möten, möten och åter möten. Det gäller att vara påläst och sedan prata, diskutera och argumentera. Det finns också en hel del praktiska arbetsuppgifter som ska utföras, inte sällan i samarbete med andra.
När jag reser gör jag det ofta i grupp med andra som också vill göra just den resan.
Vi som trivs bra, ja kanske till och med bäst, i vårt eget sällskap kallas introverta och har alltid betraktats med misstänksamhet och blivit sedda som nördar och kufar.

Den senaste tiden har det kommit ut en rad böcker om introverta, vad det innebär och hur vi ser på livet. Helt tvärt emot vad många tror tycker vi om att träffa andra människor, att umgås och att vara mitt i livets brus. Men, till skillnad från de extroverta som hämtar kraft i umgänget med andra, blir vi blir trötta och behöver ladda upp i ensamhet.

I dagens Aftonblad kan man läsa en artikel med rubriken Ensamätare – ett hot mot demokratin. Åter igen lyfter man fram oss introverta som märkliga kufar, människor som ägnar oss åt näthat och att vi sitter ensamma och planerar attentat.

Ja, jag äter ofta ensam, inte sällan framför datorn. Många är de kvällar då jag haft fredagsmys tillsammans med katterna och då jag tagit ett glas vin och mina fyrbenta pojkar fått Sheba paté.

Framför datorn har jag kontakt med yttervärlden, jag chattar, läser nyheter och ser film. Internet innebär inte alls att jag är ensam, bara att jag slipper ge mig ut, slipper klä upp mig och jag kan få den vila jag behöver mellan tillfällena med fullt ös.
Om jag planerar attentat? You never know…