Fot, fotade, fötter

I mitt jobb är man på fötter en hel del. Vissa nätter har jag gått flera kilometer inne på avdelningen utan att egentligen gjort något annat än den vanliga omvårdnaden. (Om du undrar hur jag vet det är svaret den lilla upfinningen stegräknare)

Det borde med andra ord vara en självklarhet att sköta om sina fötter, att ta ett fotbad och göra sina fossingar glada. Men som ingen kan ha undgått har jag haft en stressig period mellan förra sommaren och den här då den lilla arbetsfria tiden gått åt till annat än egenvård. Det är inte bara fötterna som fått stå tillbaka, även träning och annat kroppsnyttigt har tyvärr blivit eftersatt.

Idag passade jag på att bära ut en balja varmt vatten och efter badet fick naglarna sig en putsning och en uppfräschning i blått.

Som barn var blå min favoritfärg och jag önskade mig alltid blått nagellack.
Det var på den tiden nagellack endast var rött eller rosa och granntanten skakade bekymrat på huvudet och sa: ”Sanna mina ord, den flickan är inte normal. Hon kommer att hamna på Sundby en dag…”

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *