Lisa 100 år

Lisa, som egentligen var döpt med namnet Elisabeth och som vuxen kallades Lisbeth, föddes den 9:e oktober 1913 i statarlängan på Taxinge Näsby slott.

Lisas föräldrar var statare, det vill säga de var svenska slavar. Statarsystemet fanns kvar i Sverige ända till 1945 då det avskaffades och kontantlön infördes. I viss mån levde systemet kvar åtskilliga år senare och jag minns hur vi besökte Lisas ena bror, under 1960-talet, som med sin fru bodde kvar på en gård och som lön för visst arbete fick bo i en liten stuga. Dock hade han och hans fru pension men den räckte naturligtvis inte till både boende och mat för någon som större delen av sitt liv varit bonddräng i statarsystemet.
Den som var statare fick sin lön i livsmedel och bostad.

Statares villkor var hårda och kring den 1:a oktober gick flyttlassen genom landet då man ofta bytte från den ena stränga godsägaren till den andra. Lisa flyttade också en hel del under sin uppväxt, men det rörde sig om förflyttningar i närområdet och Läggesta vid Mariefred var en av platserna hon bodde på.

Lisa gick i Lotorpskolan på Hedlandet. Hela 6 år fick hon studera innan det var dags att försörja sig själv. Det hjälpte inte att Lisa hade det man kallade läshuvud, en statarunge hade inga möjligheter att fortsätta efter folkskolan. Att ta realen var inte att tänka på och studenten var så fjärran att det inte ens kunde finnas i drömmarna.

Lisas mamma ville att Lisa skulle slippa bli mjölkpiga som hennes systrar och istället fick hon börja jobba i affären nere vid Läggesta hos ”Anna i bon” som föreståndaren kallades. Det gick bra för Lisa och hon fick erbjudande om att bli barnflicka åt pojkarna Crafoord. Deras pappa var militär och hon fick följa med upp till Boden långt uppe i norr för att ta hand om Karl-George och hans bror John.
Den tiden gav många positiva minnen och det var med värme Lisa berättade om sin tid där.

Livet gick vidare och ett tag arbetade Lisa som tandsköterska i Stockholm. Hon hade också arbete hos den kända kvinnoläkaren och kvinnosakskämpen Ada Nilsson. Lisa var något slags allt-i-allo och jobbade dels på läkarmottagningen som något som nog kan jämföras med sjukvårdsbiträde dels serverade hon på Ada Nilssons politiska sammankomster. Det var då hon fick möjlighet att lyssna och lära sig om kvinnors villkor, politik och samhälle. Feminism som hon sedan förmedlade till sin dotter, som hon fick långt senare.

Lisa var omtyckt av i stort sett alla som kom i hennes väg. Hon var lågmäld och kunde alltid se något gott i alla människor. Hon var noga med att förmedla vad hon varit med om under sin uppväxt och hur politiska beslut formar människors liv. Trots att hon inte hade någon formell utbildning var hon kunnig på många områden. Hon var klipsk och intelligent.

Det finns mycket att berätta om Lisas liv, jag väljer dock att bara förmedla några enkla rader eftersom Lisa själv inte har möjlighet att ta ställning till vad hon skulle vilja ha skrivet om sig på internet. Internet var inget som ens fanns i hennes begreppsvärld trots att det redan var på gång under hennes sista år. Men hon pratade ofta om att hon var övertygad om att man i framtiden skulle kunna se varann när man pratade i telefon.
Hon hade egentligen bara en stor dröm, som hon haft sedan hon var liten, det var att få flyga i flygplan en gång i livet. Den drömmen blev sann 1975 då hon och hennes dotter flög till Rom för en veckas vistelse där.

Lisa blev bara 69 år, ett alldeles för kort liv för någon som hade så mycket mer att ge. Lisa avled den 30 november 1982.

Lisa var min mor.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

12 svar på Lisa 100 år

  1. Petter skriver:

    Så fint 🙂

  2. Gunnar skriver:

    Ja du det var ett hårt liv för statarna. Jag stammar på min fars sida från präster, redaktörer m.m som väl kan kallas medelklass.
    Men på min mors sida så är det många torpare. Vet inte om statare och torpare är synonymer? Hårt liv hade mina förfäder i alla fall.

    • Kraka skriver:

      Nej, det är inte synonymer. En torpare arrenderade eller ägde en mindre fastighet och var därmed en fri person. De hade ett hårt liv därför att det ofta var missväxt och jorden som tillhörde torpet ofta var för liten för att försörja familjen som ofta hade många barn.
      En statare var så nära slav man kan komma. Stataren var inte fri och kunde bara flytta jjust vid första oktober. Men eftersom man inget ägde och inga pengar hade kunde man bara byta statarkontrakt. Stataren fick en vissmängd matvaror och sitt boende i lön men det fanns en rad villkor som att stataren (som var en man) måste ha en frisk hustru som kunde mjölka och att barnen ocksp jobbade på gården så snart de bara kunde. Inga kontanter betalades ut före 1945 och det gjorde att man var hårt bunden. Arbetsgivaren hade rätt att aga sin statare och därför fanns inte mycket utrymme för att ställa krav.
      Att vara torpare var alltså flera snäpp bättre än att vara statare eftersom man var fri. Men det kunde vara nog så besvärligt att få ihop till arrendet. Arrendet kunde betalas i kontanter, i produkter som torparen odlade eller tillverkade eller i dagsverken beroedne på hur man gjort arrendeavtalet. Det var med andra ord en frihet med stor modifikation.

  3. Bosse Lidén skriver:

    Ett mycket medryckande, intressant inlägg med ett oväntat slut som berörde mig. Glad för att hon fick en flygtur med sin dotter. Livet är ofta inte rättvist. Min mamma hade också läshuvud, men fick bara gå sex år innan hon kallades hem för jobb.

  4. Ingrid skriver:

    Så fint du skriver om din mamma Lisa. Hon var född samma år som min mamma och även om mammas levnadsförhållande var annorlunda, så var det ändå en hård tid att leva i. Mamma var dessutom adopterad, något som var ett trauma för henne hela livet och speciellt på ålderns höst.
    Varm kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Jag saknar mamma och tänker ofta på henne. Det är så mycket av ”den nya världen” jag skulle vilja visa henne. Kanske skulle hon äntligen ha tid att sitta ner och lyssna… (Mamma var alltid så stressad och jagad av att vara pappa till lags att hon aldrig hann sitta ner och bara vara.)

  5. birgit sporrong skriver:

    Av en ren tillfällighet hittade jag din historia om din mor som växt upp på Taxinge Näsby-´Min mor. som var på dagen 2 år äldre än din hon var född den 9 oktober 1911, bodde i olika omgångar på Taxinge. Hennes föräldrar var också statare och flyttade ganska ofta men kom tillbaka. Det var ett hårt liv har jag förstått. Min mamma berättade att de hade ganska drägligt eftersom de bara var 3 syskon men det fanns familjer med 10-12 barn så där var nog livet hårt.
    Att familjen återkom har jag förstått, redan min mormors morfar arbetade som hammarsmed på Taxinge- under första halvan av 1800 talet-
    Visst är det spännande att forska lite hur livet var. Min sista släkting på mammas sida hennes syster gick bort förra året 94 år gammal. Hon berättade mycket om deras liv och jag är glad att vi hann prata en hel del om gamla tider.
    Tyvärr blev hon dålig så vi kom aldrig dit så hon fick berätta om platsen.
    Tack för din fina berättelse om din mor. den får mig att vilja fortsätta släktforska och lära mig mer om mina rötter. MVH Birgit Sporrong

    • Kraka skriver:

      Tack för din långa reflexion till min text! Jag hör av mig till dig i ett mail så snart jag hinner.
      MVH
      MoAh

  6. Annika Carlsson skriver:

    Hej!
    Roligt att få höra lite om statarlivet på Taxinge. Min pappa som är född 1905 bodde på Taxinge som barn. Farfar var statare och arbetade som mjölnare. Pappa berättade väldigt lite om sin barndom. Bara att de en gång fick åka i ägarens bil, en stor händelse för barnen. Pappa var enda barnet och lyckades studera till folkskollärare. Det var först när vi såg Godnatt Jord på TV som han berättade att farfar var statare och inte ens då ville han berätta om hur de hade det.

    • Kraka skriver:

      Vad roligt Annika! Vill gärna prata med med dig. Min tid är alltid begränsad, men jag lovar att höra av mig. Jag skulle egentligen varit iväg på utlandstjänst på Grönland just nu och hade tänkt höra av mig till en annan av mina kommentatorer när jag kommer hem igen. Möjligen kan det bli innan jag reser, men det beror på när jag blir tillräckligt rörlig. Just nu är det med stor ansträngning jag ens kommer ut. Var ute på egen hand för första gången igår. Innan har jag bara varit på besök på sjukhuset. Men jag har ju din mailadress. Du är alltid välkommen att titta in på bloggen, som i första hand handlar om mig och mitt liv till vardags.
      / MoAh

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *