Bokbloggsjerka handlar, som det låter, om böcker. Varje fredag till måndag skriver ett antal bloggare utifrån en given fråga. Veckans fråga: Har du sett någon pjäs eller liknande som du av en eller annan anledning tvingades att se men som du absolut inte gillade?
Om du vill får du vända på frågan för att i stället berätta om en pjäs eller liknande som alla bara MÅSTE se. Om du klickar på länken hittar du de andra som också svarat på frågan.
När Annika själv skriver om hur hon knappt stått ut med att se Romeo och Juliet med Leonardo di Capri utgår jag från att hon menar filmen.
Att se film och teater är väsenskilda upplevelser och går inte att jämföra mer än man kan jämföra att gå på livekonsert eller se konserten på TV. Man missar helt stämningen, att vara där och en del i helheten.
Jag kan inte minnas en enda teaterpjäs jag tyckt varit genuint dålig, även om en del varit mindre bra. Men det kan förstås bero på att teater är så pass dyrt att jag väljer noga innan jag köper en biljett.
När jag gick i skolan, hade kommunerna fortfarande råd att låta skolbarn göra teaterresor. Vi var på flera olika pjäser i Stockholm, vi fick åka abonnerad buss från Södertälje. Jag minns vissa av dem, bland annat Djuren i Hackebacke-skogen av Thorbjörn Egner. Sven-Bertil Taube, som var rätt ung på den tiden, hade en framstående roll. Vi var också och såg Varför är det så ont om Q? av Hasse Alfredsson.
När jag gick på Fjellstedtska skolan var vi på Operan och såg Carmen av Bizet. Jag minns inte om vi åkte buss eller tåg ner till Stockholm.
Jag blev helt fångad av musiken, även om jag nog missade budskapet, det djupare och socialrealistiska budskapet. För att förstå det behövs nog både livserfarenhet och ett större politiskt medvetande.
Carmen är den pjäs, eller opera, som jag återkommit till gång på gång under livet. Jag har sett flera uppsättningar, det är ju så att olika regisörer gör egna tolkningar och det är därför aldrig samma pjäs man ser.
Nu menar jag inte att alla måste se just Carmen, även om den är spännande rent historiskt. Den fick ett väldigt ljumt mottagande av publiken när den sattes upp första gången i mars 1875. Man tror att det kan ha berott på att den är socialrealistisk med tiggare, horor och fattigt folk. Carmen själv är zigenerska och jobbar i en cigarettfabrik. Opera hade till dess utspelats sig i högre ståndsmiljö.
Stockholms operan satte upp Carmen första gången 1878 och sedan har den satts upp flera gånger med ojämna mellanrum. Den uppsättning, som blev min första, sattes upp 1973 efter en nyöversättning av Caj Lundgren.
Jag tror däremot att det finns ett allmänbildningsvärde i att ha sett, i alla fall några av, de mer kända klassiska pjäserna och operorna.
För dig som har Spotify vill jag förmedla en länk med musik ur Carmen.
Jag håller med om allt! Teater är fantastiskt för en dålig pjäs är ändå mycket mer intressant än en dålig film – att vara på plats med levande skådespelare är speciellt. Fast att jag önskar att mina ögon aldrig hade behövt utsättas för bilden av en naken Rolf Lassgård i uppsättningen av ”Bröderna Karamitzov” i Stockholm häromåret.
Ja, ibland kan man få se lite för mycket och komma alltför nära på teatern. Speciellt om man sitter på första bänk. Det är en upplevelse på gott och ont…
Vi var på mängder av kulturella ting när jag gick i gymnasiet. Även om jag inte uppskattade allt jag såg så är jag glad att jag varit med om det.
Det finns ett egenvärde i att ha sett teateri verkligheten tror jag. Allt är inte fantastiskt, men något brukar man ändå ha med sig av upplevelsen.
Opera är något jag hittills inte har sett.
Jag vet inte var du bor, men jag fick tipset av min arbetskamrat inatt att Judinnan på Göteborgsoperan bör man inte missa. Det är ovanligt att den sätts upp och troligen är det enda chansen att se den, i alla fall i Sverige, under min livstid. Den har premiär den 5:e apsil, men då är jag bortbjuden så jag får se till att se den en annan gång. Men biljett ska inhandlas så snart lönen kommer.
Att besöka Göteborgsoperan har ett värde i sig, inte alls så stelt och högtravande upplevelse som kungliga operan i Stockholm. Som alla operafantaster drömmer jag förstås om att gå på operan i Sidney, det lär vara en spektakulär byggnad. 🙂
Carmen är underbar!
Absolut! Underbar var ordet sa Bill till Bull.
Alltså, jag kan inte minnas att vi var på teater med skolan men det borde vi ju varit. Annars är det min pappa som drog med mig på sånt under min uppväxt 😉
Ibland glömmer man saker som just då inte gjorde oförglömligt intryck. Men din pappa var ju en klok karl som såg till att du fick din beskärda del av kultur. 🙂
Håller med om Carmen! Har också sett den ett par gånger och gillat!
Kan aldrig ses för många gånger.
Utbudet har verkligt blivit sämre, framför allt utanför storstadsregionerna.
Kultur är tyvärr något man sparar på. Trots att det finns väl underbyggd evidens för att det främjar hälsa och därmed minskar kostnaderna för vård.
Jag var på operett i skolåren och var grymt imponerad.
Men idag blir det mindre och mindre till det kulturella.
Mia
Dags för nya tag kanske? 🙂
Har sett Carmen två gånger 🙂 En gång på operan, tyckte om när det kom låtar jag kände igen…, och en gång på stadsteatern som musikal i modernare tid. Den senare var riktigt bra!
Göteborgsoperan har några riktiga godingar på gång just nu. Orfeus och Eurydike, som jag såg på premiären och Judinnan som ska vara sevärd och dessutom sällan sätts upp. Den har premiär den 5:e april.
Carmen skulle jag kunna tänka mig att se. Det är ju verkligen en pjäs man hört mycket om länge!
Carmen är alltid värd att se.
Jag är ingen teatermänniska, även om de få gånger jag varit på teater varit positiva upplevelser. Utbudet är inte så stort där jag bor, och när jag är i större orter prioriterar jag annat. Kanske borde fundera på att prioritera om…
Det är synd att utbudet av teater är så pass dåligt på mindre orter. När man väl åker till en storstad är det ju så mycket man vill hinna med.