Våpvarning

Som ni kanske vet har jag haft problem med mitt batteri i bilen. Av olika skäl har jag dröjt med att ordna saken, men den senaste tiden har planerna gått framåt.
För ett tag sedan skaffade jag ett externt batteri, en starthjälp. Men jag var långt ifrån säker på att det skulle fungera eftersom mitt batteri var i dålig grundkondition. Idag kunde jag konstatera att det inte fungerade.
Trots det ville jag försöka med vanliga startkablar, inte för att jag trodde mycket på den idén heller, men för säkerhets skull. Men det visade sig svårt att hitta någon som kunde, eller ville, hjälpa mig.

Det som slutligen fick mig att packa ihop mina saker och ge mig av med bussen var när jag frågade en tjej som var på väg från sjukhuset. Hon sa att hon inte hade några kablar, men det har ju jag. Sedan att hon inte visste hur man gör, men det vet jag. Slutligen visade det sig att hon inte klarade av att öppna motorhuven på sin bil. Då sa jag att det nog var enklare för mig att be någon åka ner från Stockholm och hjälpa mig eftersom jag kände folk som visste hur man gör. Hon verkade väldigt lättad att slippa befatta sig med denna svåra uppgift.

Jag har full förståelse för att folk har bråttom, inte hinner hjälpa till. Men jag har noll, absolut noll, förståelse för kvinnor/tjejer som inte ens kan öppna huven på sin bil. Det är sådana våp som gör att vi inte blir jämställda i samhället. Enligt Statistiska Centralbyrån kommer det att ta minst 138 år innan kvinnor kommit upp i samma lön för samma arbete som män. Klart vi inte kan bli jämställda med män så länge vi beter oss som små prinsessor som varken kan kolla oljan i bilen, byta proppar eller snickra ihop ett gäng möbler. Som tur är våpar sig inte alla kvinnor på det sättet, som ett exempel har vi min vän Frudin. Titta gärna in i hennes blogg och läs om hur händig hon är.

Imorgon ska jag köpa ett nytt batteri och montera det. Förhoppningsvis får jag låna en skiftnyckel hos Batterilagret. Om inte får jag väl köpa en ny eftersom mina verktyg är kvar hemma i Kista. Mannen jag pratade med i telefonen var i vart fall både vänlig och hjälpsam.

Det här inlägget postades i Livet. Bokmärk permalänken.

6 svar på Våpvarning

  1. Ingrid skriver:

    Mitt bilbatteri är också lite dåligt och skulle nog behöva sättas på laddning, så endera dagen står jag väl också där med en bil som inte startar. Maken skötte allting som gällde bilen så nu har jag fått lära mig både det ena och det andra. Jag kan t o m öppna motorhuven och kolla oljan, alldeles själv!!
    Kram, Ingrid

    • Kraka skriver:

      Du tillhör trots allt en annan generation då det var vanligt att männen skötte det tekniska och ekonomin. Men du har varit duktig på att lära dig.
      Jag tillhör den här mellangenerationen, född på 1950-talet, då vi fick lära oss att klara oss själva. Även om det inte gäller alla så är nog min åldersgrupp ganska bra på det. Men många unga kvinnor idag drömmer i stor utsträckning om att bli försörjda hemmafruar och slippa befatta sig med ”karlgöra”. Det skrämmer mig, lika mycket som män som inte kan laga sin egen mat, dammsuga, få igång tvättmaskinen eller sy i en knapp.

      Ha en fin torsdag!
      Kram

  2. Piedra skriver:

    Jag kan definitivt öppna motorhuven och tanka, vilket är betydligt mer än vad min mamma kunde t ex. Men visst kan jag klara mer än så, speciellt om jag läser instruktionsboken. Det är bara det att jag tycker det är så förbålt tråkigt med bilar, proppar och snickra. Jag är praktiskt lagd tack och lov, så jag kan när jag måste, men jag har inget som helst intresse av det, och då är ju motivationen inte så stor heller. Kram!

    • Kraka skriver:

      Man kan definitivt inte vara intresserad av allt. Men kör man bil bör man ju kunna tanka och kolla oljan i alla fall. Numera har jag helt slutat byta däck, är rätt försliten i axlar och nack. Men byta batteri akn jag, trots att det också är rätt tungt.
      Kram

  3. Tråkigt med ditt batteri. Irriterande när saker inte fungerar och man inte får den hjälp man behöver. Du är duktig som föregår med gott exempel och tar saken i egna händer.

    Hoppas det löser sig.
    /Anette

    • Kraka skriver:

      Egentligen är det nog inte så tråkigt, bara besvärligt. batteriet är gammalt och de behöver ju förnyas ibland. Vi får se om den trevliga mannen på Batterilagret förbarmar sig över mig och kör mig till bilen eller om jag måste gå med det cirka 10 kilo tunga batteriet. Det är ganska långt att gå. Fortsättning följer…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *